MUF

Året jag skulle fylla 18 år. Året jag skulle rösta för första gången, gick jag med i MUF. Jag var en av de som röstade fram Carl Bildt. Jag gick med i MUF på grund av en kille. Jag var nämligen kär i Christian Lundgren.

Min mamma var (och är fortfarande) borgarbracka. Alla jag umgicks med var Moderater. Trots avsaknad av pengar, hängde jag i dessa kretsar. Jag kunde de sociala koderna. Min uppfostran är borgerlig. Jag är allmänbildad och (utan att skita i det blå skåpet) är jag intellektuell.

Varför lämnade jag då MUF och Moderaterna?

Vi var några i Sala som åkte till Västerås på en MUF-fest. På festen spelades det uteslutande Ultima Thule och hur mycket jag än diskuterade med dessa MUF:are, insåg de inte vad problemet var med att spela vit maktmusik. Då valde jag att lämna festen och MUF. Min kompis, som var judinna, stannade kvar. Hon ville göra "politisk karriär" inom Moderaterna.

Därefter tog det lång tid innan jag engagerade mig inom politiken igen. Arkeologin tog över. Jag levde, andades arkeologi i många år tills jag började jobba som vakt i receptionen för S-kansliet.

Om jag inte missminner mig jobbade jag i receptionen i Cephalus i tre år. Några skulle kalla det hjärntvätt, men det var oundvikligt att mitt intresse för politik och samhälle inte skulle vakna igen.

2006 gick jag med i Socialdemokraterna. Sedan dess andas och lever jag politik och samhälle. De jag umgås med är politruker som jag (eller fackligt engagerade). Just nu jobbar jag för en rödgrön valseger.

Mitt hjärta är rött. Det tog några år innan jag insåg det, men jag har upptäckt att jag har oerhört lite gemensamt med de ("nya") Moderaterna.

Pengar, lång utbildning och ett fint efternamn behöver inte betyda att man skall rösta på Moderaterna. Jag gör det inte. För jag tror på ett samhälle som håller ihop. Där alla bidrar, mer eller mindre (beroende på förutsättningar). Jag tror på solidaritet, frihet och systerskap.

Jag är röd för att jag vill ha ett jämlikt samhälle. Boken Jämlikhetsanden har visat att alla (även de rika) gynnas av jämlikhet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ett mycket bra inlägg och som verkligen får mig att minnas min politiska resa. En resa som påminner mycket om det du skriver, Alexandra. Jag är idag mycket glad över att ha hittat hem politiskt :0)

// Martin

Tobias sa...

Min gick at andra hallet. Jag blev trott pa att det finns farre inom vanstern som inte tanker sjalva. De flesta jag kanner som rostar rott verkar inte ha nagon aning om vad andra sidan egentligen star for.

Min mamma forblir sosse. Men hon ar bitter, och hon rostar pa dom i brist pa annat.

For mig sa ser jag bara att vanstern ar foralskad i sin egen ide om jamstalldhet och solidaritet. Men jag har aldrig traffat sa osolidariska manniskor som inom socialdemokraterna. Dom ar minst lika sjalviska som dom rika som dom anklagar hela tiden.

Jag blev liberal for att jag tror pa individualism, och det kan man ju vara inom vanstern ocksa om man later bli att tanka sjalv for mycket, da blir man praktiskt taget utsatt for gatlopp istallet...

Jag ser med misstanksamhet pa kollektivism. Den har ju lett till saker som nazismen, kommunismen, inkvisitioner och en massa andra mysiga saker som hander nar folk identifierar sig alldeles for mycket med en grupp.

Jag tycker verkligen sossarna inte lever upp till sina ideal, och jag ar egentligen besviken pa alla svenska partier.

Nar det galler ultima thule sa trodde ju svenskar pa 90-talet att alla som tyckte om Sverige och visade det oppet maste vara nazister, och det var ju helt fel.
Tro inte att jag ar nazist nu. Jag ogillar Sverige sa mycket att flyttade utomlands, och sverigedemokraternas politik aven om man tar bort deras invandrarpolitik tycker jag fortfarande att den ar helt galen.

Anonym sa...

Kul historia! Läste detta i tron att du var en homosexuell kille som varit kär i Christian Lundgren, och jag tyckte det var ytterst märkligt att en gay kille i MUF blev så upprörd över lite Ultima Thule att han gick o blev sosse.
Sedan begrep jag av Martin Mobergs kommentar att du är en flata. Makes more sense.Inte snällt kalla sin mamma för "bracka" heller.