”För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden”

Malin Siwe är inne på ett känsligt ämne i sitt inlägg Saknar inte lärare – Socialdemokraternas förhållningssätt till akademiker:

Socialdemokraternas twittrande talesperson i socialförsäkringsfrågor, Veronica Palm, rapporterade från riksdagsavslutningen.

"Jag sitter nästan och bölar här i mitt hörn. Undersköterskan och tidningsbudet. Så fin den svenska folkrörelsedemokratin är."

"Rörmokaren, byggaren, arbetarflickan och många fler avtackas av talmannen efter många är som riksdagsledamot. Det är demokrati. Ryser."

Veronica Palm håller på den trista S-traditionen att ignorera akademiker. Bland hennes partikamrater som lämnar kammaren finns flera lärare. Men de räknas tydligen inte. Känslorna reserveras för riktiga arbetare.

För även om året är 2010 anser vissa Sossar att "riktiga arbetare" är just de som Veronica Palm twittrade om.

När jag var i Bryssel med ett gäng Sossar för något år sedan, kom en kvinna fram till mig. Hon var facklig (Kommunalare närmare bestämt) och hade jobbat som uska. Nu var hon pensionär. Hon gav mig en komplimang: För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden. Tack och bock, eller?

Vem är egentligen arbetare? Vilka tillhör arbetarklassen?

Förr var en examen från universitet och högskola en biljett till klassresan. Så är inte längre fallet. Vi är en hel drös brevbärare, spärrvakter, expediter, receptionister, väktare, personliga assistenter, taxichaufförer et cetera som är akademiker. Kandidatexamen, magisterexamen, 120 poäng, 160 poäng, 300 poäng… akademiker som jobbar i lågkvalificerade branscher. Arbetsplatser där vi har lite inflytande, är starkt styrda och väldigt lätt utbytbara.

Jag har en magisterexamen i arkeologi, men jag har jobbat till och från i bevakningsbranschen i över 10 år. Räntan på mitt studielån är högre än vad jag betalade in till CSN förra året. Istället för att krympa växer min studieskuld.

Att plugga vidare på universitet och högskola innebär inte en dans på rosor, om någon skulle få för sig det.

Jag pluggade i sex år. Tentor och uppsatser skulle skrivas. Att misslyckas kunde innebära att man blev av med sitt studiemedel. Prestationsångest. Jag jobbade varje sommar. Med andra ord ingen semester. Studielån tillsammans med studiebidrag var 6900 kronor i månaden. Hyra, kurslitteratur, mat, telefon, tv-licens, hygienartiklar, ett och annat klädesplagg… studiemedlet som skulle räcka till allt det och lite till.

Veronica Palm och jag är lika gamla. 1991 gick Palm ut gymnasiet efter tvåårig utbildning till barnskötare. Hon jobbade därefter fem år som barnskötare.

Jag gick ut gymnasiet 1992, efter att ha läst tre år halvklassisk humanistisk linje. Efter ett kortare studieuppehåll (då jag jobbade som elev- och lärarassistent) började jag plugga vid Uppsala Universitet. 1998 lämnade jag universitetet och började jobbade som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. Mitt curriculum vitae är ganska brokigt.

Vakt eller magister i arkeologi? Jag är akademiker och arbetare!

Relaterat:"Jag har jobbat på McDonald's" , En knuten näve i fickan - Om klass, normer och Vänstern, Ett vanligt kneg, Arbetarklass, medelklass eller överklass?, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?