Nyanser i det svarta

S-krisen handlar om inkompetens, Intellektuell stiltje är S stora problem, När porslinet spricker, Socialdemokratins intellektuella förfall. Fyra nyanser av svart.

Vad har egentligen hänt med Socialdemokraternas idédebatt och kunskapsproduktion? Var smids i dag socialdemokratins framtid? Frågor som ställs i boken Från smedja till sambandscentral. Var finns plats för idédebatt? som gavs ut 2008, men frågor lika aktuella tre år senare. På baksidan av boken Från smedja till sambandscentral står det:

»De intellektuella« har alltid varit betydelsefulla för arbetarrörelsen. Vid förra sekelskiftet var det polemiska skriftställare och radikala akademiker. Under välfärdsstatens framväxt formades politiken av den sociala ingenjörskonstens reformistiska tänkare [...]

Visst finns det akademiker och intellektuella i S, men de är få och de får sällan komma till tals, (vilket jag tror hänger samman med ett akademikerförakt som vissa socialdemokrater hyser). En annan faktor är att SAP de facto inte lockar akademiker och intellektuella längre. Därför är rubriker som Socialdemokraternas intellektuella förfall berättigade. Dock finns det nyanser i det svarta. Marika Lindgren Åsbrink, en av skribenterna i boken Nationalekonomi för vänstern. Teori för jämlikhet och välfärd och en av Sveriges bästa, politiska bloggare, har rekryterats till partikansliet. Jag håller det för troligt att hon har ett finger med i spelet vad beträffar detta:

Ekonomi för jobb och välfärd

Under hösten genomför Socialdemokraterna, Socialdemokratiska Studentförbundet och ABF en seminarieserie på tema "Ekonomi för jobb och välfärd". Seminarierna inleds i Växjö den 20 oktober och avslutas i Stockholm den 24 november. Övriga orter är Göteborg, Linköping, Malmö, Uppsala och Umeå.

Socialdemokraterna har bjudit in forskare och ekonomisk expertis samt företrädare för företag och intresseorganisationer för att samtala om ekonomiska förutsättningar och politiska åtgärder som behövs för en ekonomi för jobb och välfärd.

Bland de medverkande finns exempelvis Marta Szebehely, professor i socialt arbete och forskare vid Institutet för Framtidsstudier, Eva Mörk, professor nationalekonomi vid Uppsala universitet, Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö Högskola, Emma Lennartsson, chefsekonom Kommunal, Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, Eva Ohlstenius regionchef Företagarna syd och Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR.

Från Socialdemokraterna medverkar Tommy Waidelich, Mikael Damberg, Ylva Johansson, Leif Pagrotsky och Lena Sommestad.

Seminarieserien är en del i förberedelserna inför Socialdemokraternas förtroenderåd den 3-4 december 2011.

Följ seminarieserien via bloggen www.progressivekonomi.se där allt material samlas. Seminarieserien filmas och läggs ut på http://www.abf.se/abfplay

Se hela seminarieprogrammet för mer information.

/Carin Jämtin, partisekreterare

Kontaktpersoner:
Fredrik Persson, pressekreterare hos Carin Jämtin: 072-206 35 45
Maja Nordström, S-Studenter: 070-572 16 21
Övriga pressekreterare, Socialdemokraterna: www.socialdemokraterna.se/media

Det är ett steg i rätt riktning! Min förhoppning (som jag delar med andra socialdemokrater) är att fler seminarieserier genomförs och inte bara som en del i förberedelserna inför Socialdemokraternas förtroenderåd.

Folkbildning 2.0.

Kriterier för nästa partiordförande

I helgen gjorde Peter Andersson mig uppmärksam på att vi (media, bloggare med flera) har glömt en viktig sak - nämligen kriterierna för nästa partiordförande. I nuläget diskuterar vi blott och bart namn, men få diskuterar kriterierna. Sandro Wennberg är nog den enda bloggare som har närmast sig partiledarämnet utifrån kriterier.

Under en tid har ordförande för valberedningen, Berit Andnor, åkt land och rike runt och frågat partimedlemmar vilka krav de ställer på en kommande partiledare. Detta har varken media eller bloggare varit intresserad av. Vi har bara diskuterat namn. Idag ska partidistrikten lämna sina krav på en kommande partiledare till valberedningen. Därför passar jag på (innan jag lanserar vem min kandidat är) att berätta vad jag vill se hos nästa partiordförande. Min arbetarkommun, Stockholm har lagt ut kriterierna för nästa partiordförande på hemsidan, men det är en punkt som saknas enligt mig.

I Sverige och i synnerhet hos Socialdemokraterna finns det ett utbrett akademikerförakt. Jag har stött på det flera gånger inom mitt parti och därför kommer jag att lyfta följande - vår nästa partiordförande bör vara akademiker. Ja, jag vet att akademiker låter flummigt, men vad jag menar är att han eller hon bör ha en examen från en högskola eller ett universitet.

Nej, det är inte det viktigaste kravet för nästa partiordförande. Här kan jag istället lista kraven på att nästa partiledare ska vara en berättare, en visionär, en demokratisk socialist, en kvinna, är empatisk, är analytisk och har lång arbetslivserfarenhet utanför riksdagen.

Men... jag anser att nästa partiordförande bör vara en akademiker eller åtminstone ha läst några poäng på högskola eller universitet. Sorry sossarna... men en examen från högskola eller universitet slår i dagens Sverige (året är 2011) mer än skogsarbetare eller rörmokare. Alla behövs... men om vi sossar ska fortsätta hävda vikten av utbildning, utbildning, utbildning - vore det bra om vår nästa partiordförande är akademiker.

Och glöm ej heller, om du som sosse lider av akademikerförakt, att taxichauffören, vakten, spärrvakten, brevbäraren, expediten mycket väl kan ha en magisterexamen.... även akademikern kan vara arbetare i dagens Sverige.

Relaterat: Mats Engström, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Calle Fridén, Johanna Graf, Roger Jönsson, Kent Persson, Aurora Gullberg, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Högberg, Mats Engström, Johan Westerholm, Partistaten
Tidigare inlägg: Demokratisk socialist, men helst en visionär

”För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden”

Malin Siwe är inne på ett känsligt ämne i sitt inlägg Saknar inte lärare – Socialdemokraternas förhållningssätt till akademiker:

Socialdemokraternas twittrande talesperson i socialförsäkringsfrågor, Veronica Palm, rapporterade från riksdagsavslutningen.

"Jag sitter nästan och bölar här i mitt hörn. Undersköterskan och tidningsbudet. Så fin den svenska folkrörelsedemokratin är."

"Rörmokaren, byggaren, arbetarflickan och många fler avtackas av talmannen efter många är som riksdagsledamot. Det är demokrati. Ryser."

Veronica Palm håller på den trista S-traditionen att ignorera akademiker. Bland hennes partikamrater som lämnar kammaren finns flera lärare. Men de räknas tydligen inte. Känslorna reserveras för riktiga arbetare.

För även om året är 2010 anser vissa Sossar att "riktiga arbetare" är just de som Veronica Palm twittrade om.

När jag var i Bryssel med ett gäng Sossar för något år sedan, kom en kvinna fram till mig. Hon var facklig (Kommunalare närmare bestämt) och hade jobbat som uska. Nu var hon pensionär. Hon gav mig en komplimang: För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden. Tack och bock, eller?

Vem är egentligen arbetare? Vilka tillhör arbetarklassen?

Förr var en examen från universitet och högskola en biljett till klassresan. Så är inte längre fallet. Vi är en hel drös brevbärare, spärrvakter, expediter, receptionister, väktare, personliga assistenter, taxichaufförer et cetera som är akademiker. Kandidatexamen, magisterexamen, 120 poäng, 160 poäng, 300 poäng… akademiker som jobbar i lågkvalificerade branscher. Arbetsplatser där vi har lite inflytande, är starkt styrda och väldigt lätt utbytbara.

Jag har en magisterexamen i arkeologi, men jag har jobbat till och från i bevakningsbranschen i över 10 år. Räntan på mitt studielån är högre än vad jag betalade in till CSN förra året. Istället för att krympa växer min studieskuld.

Att plugga vidare på universitet och högskola innebär inte en dans på rosor, om någon skulle få för sig det.

Jag pluggade i sex år. Tentor och uppsatser skulle skrivas. Att misslyckas kunde innebära att man blev av med sitt studiemedel. Prestationsångest. Jag jobbade varje sommar. Med andra ord ingen semester. Studielån tillsammans med studiebidrag var 6900 kronor i månaden. Hyra, kurslitteratur, mat, telefon, tv-licens, hygienartiklar, ett och annat klädesplagg… studiemedlet som skulle räcka till allt det och lite till.

Veronica Palm och jag är lika gamla. 1991 gick Palm ut gymnasiet efter tvåårig utbildning till barnskötare. Hon jobbade därefter fem år som barnskötare.

Jag gick ut gymnasiet 1992, efter att ha läst tre år halvklassisk humanistisk linje. Efter ett kortare studieuppehåll (då jag jobbade som elev- och lärarassistent) började jag plugga vid Uppsala Universitet. 1998 lämnade jag universitetet och började jobbade som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. Mitt curriculum vitae är ganska brokigt.

Vakt eller magister i arkeologi? Jag är akademiker och arbetare!

Relaterat:"Jag har jobbat på McDonald's" , En knuten näve i fickan - Om klass, normer och Vänstern, Ett vanligt kneg, Arbetarklass, medelklass eller överklass?, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?