”För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden”

Malin Siwe är inne på ett känsligt ämne i sitt inlägg Saknar inte lärare – Socialdemokraternas förhållningssätt till akademiker:

Socialdemokraternas twittrande talesperson i socialförsäkringsfrågor, Veronica Palm, rapporterade från riksdagsavslutningen.

"Jag sitter nästan och bölar här i mitt hörn. Undersköterskan och tidningsbudet. Så fin den svenska folkrörelsedemokratin är."

"Rörmokaren, byggaren, arbetarflickan och många fler avtackas av talmannen efter många är som riksdagsledamot. Det är demokrati. Ryser."

Veronica Palm håller på den trista S-traditionen att ignorera akademiker. Bland hennes partikamrater som lämnar kammaren finns flera lärare. Men de räknas tydligen inte. Känslorna reserveras för riktiga arbetare.

För även om året är 2010 anser vissa Sossar att "riktiga arbetare" är just de som Veronica Palm twittrade om.

När jag var i Bryssel med ett gäng Sossar för något år sedan, kom en kvinna fram till mig. Hon var facklig (Kommunalare närmare bestämt) och hade jobbat som uska. Nu var hon pensionär. Hon gav mig en komplimang: För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden. Tack och bock, eller?

Vem är egentligen arbetare? Vilka tillhör arbetarklassen?

Förr var en examen från universitet och högskola en biljett till klassresan. Så är inte längre fallet. Vi är en hel drös brevbärare, spärrvakter, expediter, receptionister, väktare, personliga assistenter, taxichaufförer et cetera som är akademiker. Kandidatexamen, magisterexamen, 120 poäng, 160 poäng, 300 poäng… akademiker som jobbar i lågkvalificerade branscher. Arbetsplatser där vi har lite inflytande, är starkt styrda och väldigt lätt utbytbara.

Jag har en magisterexamen i arkeologi, men jag har jobbat till och från i bevakningsbranschen i över 10 år. Räntan på mitt studielån är högre än vad jag betalade in till CSN förra året. Istället för att krympa växer min studieskuld.

Att plugga vidare på universitet och högskola innebär inte en dans på rosor, om någon skulle få för sig det.

Jag pluggade i sex år. Tentor och uppsatser skulle skrivas. Att misslyckas kunde innebära att man blev av med sitt studiemedel. Prestationsångest. Jag jobbade varje sommar. Med andra ord ingen semester. Studielån tillsammans med studiebidrag var 6900 kronor i månaden. Hyra, kurslitteratur, mat, telefon, tv-licens, hygienartiklar, ett och annat klädesplagg… studiemedlet som skulle räcka till allt det och lite till.

Veronica Palm och jag är lika gamla. 1991 gick Palm ut gymnasiet efter tvåårig utbildning till barnskötare. Hon jobbade därefter fem år som barnskötare.

Jag gick ut gymnasiet 1992, efter att ha läst tre år halvklassisk humanistisk linje. Efter ett kortare studieuppehåll (då jag jobbade som elev- och lärarassistent) började jag plugga vid Uppsala Universitet. 1998 lämnade jag universitetet och började jobbade som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. Mitt curriculum vitae är ganska brokigt.

Vakt eller magister i arkeologi? Jag är akademiker och arbetare!

Relaterat:"Jag har jobbat på McDonald's" , En knuten näve i fickan - Om klass, normer och Vänstern, Ett vanligt kneg, Arbetarklass, medelklass eller överklass?, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?

Hur många kan egentligen jobba med "media"?

Snart bränner jag mitt CV skriver Gurgin Bakircioglu i Aftonbladet. Han är en av de många, unga, intelligenta, energiska, talangfulla människor som vill jobba med "media".

-

Jag pluggade till arkeolog. Jag hade nog varit en av de få som kommit in på doktorandutbildningen om det inte hade varit för Tham-reformen. Då hade jag redan "slängt bort" ett år på ett forskarförberedande program samtidigt som jag var skuggdoktorand.

-

Efter min examen 1998 hankade jag mig fram som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. Timlönen var 76,40 kronor. Jag började efter två år jobba extra som väktare vissa kvällar. När jag fick min första lön från bevakningsbolaget, beslutade jag mig för att jobba heltid som vakt. Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb som vakt och åkt till Tyskland för att där jobba som fältarkeolog. 9,50 Euro i timmen fick jag då i lön.

-

I min årskull från Uppsala Universitet tror jag att, av 30 kursare, arbetar vid dags dato två stycken heltid som arkeologer.

-

När vi pluggade visste vi hur hård arbetsmarknaden var för arkeologer. Det utexamineras alltför många arkeologer, antikare och egyptologer. Vi har ett överskott inom många branscher, främst inom humaniora. Vi är många som jobbar med "något helt annat".

-

Jag måste tillstå att jag är en smula bitter. Jag anser att det är ett resursslöseri med människor som har högre utbildning och som jobbar som brevbärare, vakter, expediter, spärrvakter, bussförare med mera, men jag ångrar inte mitt yrkesval. Jag visste att jag hade valt en svår bransch, men min dröm var att bli arkeolog. Det jag lärde mig på universitetet, har jag haft stor nytta av även i jobbet som vakt och numer som ombudskvinna och hobbypolitiker.

-

Vad jag vill ha sagt är att alla inte kan få jobba med sitt drömjobb. Jag vill dock inte att vi tvingas att plugga något vi inte vill på universitet och högskola. Jag hade inte blivit någon bra materialfysiker eller matematiklärare. Jag hade nog varit katastrof. Dock måste man vara medveten, när man väljer yrke, att det kan bli tufft och ibland även måste ge upp sin dröm.

(Foto: Riksantikvarieämbetet).