Reinfeldt & Bildt

I homerisk anda kunde det ha varit en kärlekshistoria. Manlig vänskap i dess renaste form. Akilles och Patroklos. Reinfeldt och Bildt. Men icke.

Istället har vi fått se ett samarbete, dessa herrar emellan, som vi sällan skådat i svensk partikultur. Deras pakt har fascinerat mig allt sedan Reinfeldt utsåg Bildt till utrikesminister. För egentligen är det inte ett samarbete, utan snarare en pakt.

Många politruker har läst Anita Kratz bok Reinfeldt - Ensamvargen och fascinerats av Fredrik Reinfeldt (så även jag). Den unga, nyliberala Reinfeldt som retade gallfeber på dåvarande partiledare Carl Bildt, men som, vid dags dato, är partiledare för Moderaterna och statsminister.
För er som har glömt att dessa män egentligen hatar varandra ("hatar" är måhända ett starkt ord) bör läsa Ensamvargen igen. Jag tänker specifikt på den utskällning Reinfeldt fick av Bildt i förstakammarsalen i riksdagen 1995. Detta efter att, tillsammans med Magnus G. Graner och Martin Lindvall, skrivit boken Nostalgitrippen (läs recension av boken på Alliansfritt Sverige).

13 år senare beter sig Reinfeldt exakt likadant som Bildt, när han skäller ut Karl Sigfrid efter noter. Varför gör Reinfeldt det? Han, om någon, borde veta hur det är att bli utskälld av sin partiledare med allt vad det innebär. Han, om någon, borde veta hur det är att gå emot partilinjen (jag tänker på partnerskapslagen, där Reinfeldt röstade för denna lag, i motsats till sitt parti).

Och denna arrogans som Reinfeldt ogillar hos Bildt. När Reinfeldt blev statsminister förvandlades han. Inte till Bildt märkväl, utan till Göran Persson [sic]. Han, om någon, borde veta att svenska folket ogillar arrogans.

Att Reinfeldt inte hade något val, när han utsåg Bildt har jag, efter att ha läst Johan Westerholms förtjänstfulla inlägg, förstått, men nu kan vi läsa i gammelmedia och bloggosfären att utrikesminister Carl Bildt (M) kommer inte att ta någon "time out" uppger statsminister Fredrik Reinfeldt (M) med anledning av oppositionens krav.

Solnas stadsdirektör, Sune Reinhold, tog timeout när Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning om mutbrott (Reinhold lämnade sedemera jobbet som stadsdirektör i förtid).

Statsminister Fredrik Reinfeldt försvarar sin utrikesminister och tidigare (?) antagonist Carl Bildt med hull och hår. En förundersökning har inletts, inte på grund av mutbrott, utan på grund av folkrättsbrott. Varför, varför, varför Reinfeldt? Varför inte be din utrikesminister att ta en timeout?

Internationell media skriver redan om Lundin Oil och Carl Bildt. En utrikesminister som ska tala om folkrätt, fred, mänskliga rättigheter... och som samtidigt är... ja, vad? Ett vet vi med all bestämdhet - Carl Bildt är kanske inte huvudperson i detta homeriska epos, men han är viktig för handlingen. Denna gång är han dock inte hjälte.