Reinfeldt & Bildt

I homerisk anda kunde det ha varit en kärlekshistoria. Manlig vänskap i dess renaste form. Akilles och Patroklos. Reinfeldt och Bildt. Men icke.

Istället har vi fått se ett samarbete, dessa herrar emellan, som vi sällan skådat i svensk partikultur. Deras pakt har fascinerat mig allt sedan Reinfeldt utsåg Bildt till utrikesminister. För egentligen är det inte ett samarbete, utan snarare en pakt.

Många politruker har läst Anita Kratz bok Reinfeldt - Ensamvargen och fascinerats av Fredrik Reinfeldt (så även jag). Den unga, nyliberala Reinfeldt som retade gallfeber på dåvarande partiledare Carl Bildt, men som, vid dags dato, är partiledare för Moderaterna och statsminister.
För er som har glömt att dessa män egentligen hatar varandra ("hatar" är måhända ett starkt ord) bör läsa Ensamvargen igen. Jag tänker specifikt på den utskällning Reinfeldt fick av Bildt i förstakammarsalen i riksdagen 1995. Detta efter att, tillsammans med Magnus G. Graner och Martin Lindvall, skrivit boken Nostalgitrippen (läs recension av boken på Alliansfritt Sverige).

13 år senare beter sig Reinfeldt exakt likadant som Bildt, när han skäller ut Karl Sigfrid efter noter. Varför gör Reinfeldt det? Han, om någon, borde veta hur det är att bli utskälld av sin partiledare med allt vad det innebär. Han, om någon, borde veta hur det är att gå emot partilinjen (jag tänker på partnerskapslagen, där Reinfeldt röstade för denna lag, i motsats till sitt parti).

Och denna arrogans som Reinfeldt ogillar hos Bildt. När Reinfeldt blev statsminister förvandlades han. Inte till Bildt märkväl, utan till Göran Persson [sic]. Han, om någon, borde veta att svenska folket ogillar arrogans.

Att Reinfeldt inte hade något val, när han utsåg Bildt har jag, efter att ha läst Johan Westerholms förtjänstfulla inlägg, förstått, men nu kan vi läsa i gammelmedia och bloggosfären att utrikesminister Carl Bildt (M) kommer inte att ta någon "time out" uppger statsminister Fredrik Reinfeldt (M) med anledning av oppositionens krav.

Solnas stadsdirektör, Sune Reinhold, tog timeout när Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning om mutbrott (Reinhold lämnade sedemera jobbet som stadsdirektör i förtid).

Statsminister Fredrik Reinfeldt försvarar sin utrikesminister och tidigare (?) antagonist Carl Bildt med hull och hår. En förundersökning har inletts, inte på grund av mutbrott, utan på grund av folkrättsbrott. Varför, varför, varför Reinfeldt? Varför inte be din utrikesminister att ta en timeout?

Internationell media skriver redan om Lundin Oil och Carl Bildt. En utrikesminister som ska tala om folkrätt, fred, mänskliga rättigheter... och som samtidigt är... ja, vad? Ett vet vi med all bestämdhet - Carl Bildt är kanske inte huvudperson i detta homeriska epos, men han är viktig för handlingen. Denna gång är han dock inte hjälte.

Ska man skratta eller gråta?

Vad anser du om ovanstående klipp? Under Guldbaggegalan igår, gjorde Björn Gustafsson och Johan Glans egna versioner av aktuella filmer. En av sketcherna var Patrik 1,5. Räcker det inte med att de förstörde ABBA med sitt medley?
-
Är homoerotik lika med humor? Jag tillstår att jag drog på mungiporna när jag såg sketchen, men jag gapflabbade inte (vilket den publik, som befann sig på Guldbaggegalan, gjorde).
-
Läs även mitt inlägg Homoerotik 2.0

Homoerotik 2.0

När jag studerade Antikens kultur och samhällsliv fanns en hel uppsjö böcker i institutionsbiblioteket som handlade om homo- och bisexualitet. Den mest kända är Greek Homosexuality av K.J. Dover (1978). Alla som har läst Illiaden är väl förtrogna med Akilles och Patroklos och deras vänskap/kärlek.
-
Det är lätt att glömma år 2008, när vissa (Åke Green och andra homofober) fortfarande anser att homosexualitet är en styggelse, att det finns kulturer (såväl levande som döda), där homo- och bisexualitet är en integrerad och accepterad del i samhället (och som i vissa fall uppmuntras).
-
I helgen såg jag Patrik 1,5 på bio. Två bögar som lever som vanliga svenssons i ett radhusområde och som skall till och adoptera en bäbis. En plansch med Dolly Parton och en skinnväst skulle tydliggöra att de just är ett homosexuellt par. Visst tar filmen upp ett kontroversiellt tema - adoption för homosexuella, men filmen kändes plastig. Ella Lemhagen kunde gott och väl gått in mer på djupet. Jag berördes mer av reklamfilmen innan, med min bekant Tomas Lif (som vunnit en tävling för Wasa Sandwich).
-
Stefan Ingvarsson har skrivit en läsvärd artikel - Män som kramas med män:
-
Homorörelsen har gjort för heteromannen vad handikappanpassningen gjorde för lattemamman [...] Men mysmännens kultur är i grunden ett bastupatriarkat med nya attribut. Tjejerna är lurade igen. I den nya grabbigheten som sinnebild finns det ingen plats för dem. I själva verket vore den idealiska lösningen att ha det som de utpräglat sköna killarna Gustaf Skarsgård och Torkel Pettersson i Patrik 1,5. Ingen Dolly Parton-affisch i världen kan på ett trovärdigt sätt få publiken att läsa dem som bögar. Filmen är i stället ett grabbighetens Utopia, en invertering av amazonkrigarnas mytologiska kvinnosamhälle: två jeansklädda mysmän som uppfostrar en blivande trädgårdsintresserad mysman med fotbollsspelet på central plats i vardagsrummet.
I den klassiska bögkulturen finns kvinnan ändå närvarande som gudinna och ikon. I mysmännens verklighet behövs hon inte längre som hetero-alibi och reduceras till surrogatmamma. Med dagens skilsmässofrekvens är tjejerna ett snabbt överstökat tekniskt problem och pappaledigheten ett sätt att bonda på fotbollsplanen med ungarna [...]
-
Nu finns det män som är metrosexuella och som inte är rädda för att kallas "bög", eftersom de är säkra på sin sexuella läggning (ja, nu är det bevisat att homofober i högre utsträckning är osäkra på sin sexuella läggning).
-
Nu kan tjejer med lätthet ta med sina pojkvänner på bio och se en film som Patrik 1,5 (utan att männen säger "blä" och "usch" när två killar kysser varandra på filmduken). Nu tar män med lätthet ut sin föräldraledighet och springer omkring med superstylade barnvagnar på stan, tillsammans med andra män. Mäns vänskap med andra män. Lattepappor. Homoerotik 2.0.