Homoerotik 2.0

När jag studerade Antikens kultur och samhällsliv fanns en hel uppsjö böcker i institutionsbiblioteket som handlade om homo- och bisexualitet. Den mest kända är Greek Homosexuality av K.J. Dover (1978). Alla som har läst Illiaden är väl förtrogna med Akilles och Patroklos och deras vänskap/kärlek.
-
Det är lätt att glömma år 2008, när vissa (Åke Green och andra homofober) fortfarande anser att homosexualitet är en styggelse, att det finns kulturer (såväl levande som döda), där homo- och bisexualitet är en integrerad och accepterad del i samhället (och som i vissa fall uppmuntras).
-
I helgen såg jag Patrik 1,5 på bio. Två bögar som lever som vanliga svenssons i ett radhusområde och som skall till och adoptera en bäbis. En plansch med Dolly Parton och en skinnväst skulle tydliggöra att de just är ett homosexuellt par. Visst tar filmen upp ett kontroversiellt tema - adoption för homosexuella, men filmen kändes plastig. Ella Lemhagen kunde gott och väl gått in mer på djupet. Jag berördes mer av reklamfilmen innan, med min bekant Tomas Lif (som vunnit en tävling för Wasa Sandwich).
-
Stefan Ingvarsson har skrivit en läsvärd artikel - Män som kramas med män:
-
Homorörelsen har gjort för heteromannen vad handikappanpassningen gjorde för lattemamman [...] Men mysmännens kultur är i grunden ett bastupatriarkat med nya attribut. Tjejerna är lurade igen. I den nya grabbigheten som sinnebild finns det ingen plats för dem. I själva verket vore den idealiska lösningen att ha det som de utpräglat sköna killarna Gustaf Skarsgård och Torkel Pettersson i Patrik 1,5. Ingen Dolly Parton-affisch i världen kan på ett trovärdigt sätt få publiken att läsa dem som bögar. Filmen är i stället ett grabbighetens Utopia, en invertering av amazonkrigarnas mytologiska kvinnosamhälle: två jeansklädda mysmän som uppfostrar en blivande trädgårdsintresserad mysman med fotbollsspelet på central plats i vardagsrummet.
I den klassiska bögkulturen finns kvinnan ändå närvarande som gudinna och ikon. I mysmännens verklighet behövs hon inte längre som hetero-alibi och reduceras till surrogatmamma. Med dagens skilsmässofrekvens är tjejerna ett snabbt överstökat tekniskt problem och pappaledigheten ett sätt att bonda på fotbollsplanen med ungarna [...]
-
Nu finns det män som är metrosexuella och som inte är rädda för att kallas "bög", eftersom de är säkra på sin sexuella läggning (ja, nu är det bevisat att homofober i högre utsträckning är osäkra på sin sexuella läggning).
-
Nu kan tjejer med lätthet ta med sina pojkvänner på bio och se en film som Patrik 1,5 (utan att männen säger "blä" och "usch" när två killar kysser varandra på filmduken). Nu tar män med lätthet ut sin föräldraledighet och springer omkring med superstylade barnvagnar på stan, tillsammans med andra män. Mäns vänskap med andra män. Lattepappor. Homoerotik 2.0.