Kulturinstitutionerna måste omges av ett semipermeabelt membran som tillåter utjämning av koncentrationer så att osmotisk jämvikt uppstår. Koncentrationen av sammanfallande variabler [...].-
Det är en av Kulturutredningens formuleringar i promemorian Det instiutionella dilemmat. Jag säger bara ORDBAJSERI, men det är inte ordbajseriet i sig som jag oroar mig för utan själva Kulturutredningen som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth allt som oftast hänvisar till. Jesús Alcalà är också orolig. I en debattartikel i Aftonbladet skriver han:
-Kulturutredningen är låst vid ett enda tänkesätt och vid att helt ombesörja regeringens beställning. Komplikationer och mångsidighet finns inte i synfältet. Regeringens direktiv är i sig inskränkande. Direktiven uppmanar inte till genomgång av den nuvarande kulturpolitiken, inte till att kommentera vad som är bra eller dåligt och sen komma med förslag till förbättringar. Direktiven säger: Sjuttiotalets samhällssyn har alltför länge präglat kulturpolitiken. Det är otidsenligt att sätta likhetstecken mellan det samhälliga ansvaret och offentlig finansiering [...] Kulturpolitiken bör knyta an till kulturens betydelse för ett kreativt näringsliv, för folkhälsan och för utvecklingen av den kulturella dimensionen inom miljöpolitiken för att nå miljökvalitetsmålen. Dagens syn på samhälleligt ansvar vad menas med det? Kulturen som en funktion av den rådande maktordningen? Är inte dagens syn här detsamma som den nuvarande tidsandans och maktens syn?
Och vilken värdegrund och kultursyn ligger bakom beställningen av förslag som framhäver den kulturella dimensionen i näringsliv, folkhälsa och miljöpolitik? En statlig utredning får aldrig vara regeringens förlängda arm.
-Och vilken värdegrund och kultursyn ligger bakom beställningen av förslag som framhäver den kulturella dimensionen i näringsliv, folkhälsa och miljöpolitik? En statlig utredning får aldrig vara regeringens förlängda arm.
Vilka intressen döljer sig egentligen bakom den nya Kulturutredningen?
-
Jag har undrat vad borgarna vill med den här utredningen och varför man har tillsatt så mycket vänsterfolk i referensgrupperna. Kanske är det ett sätt att vinna legitimitet i kultursfären som är ganska vänsterorienterad. De behöver den legitimiteten [...], säger Oivvio Polite till Folkbladet.
-
Ja, vad vill borgarna med den här Kulturutredningen? Moderaterna har ju ingen kulturpolitik. Den är obefintlig! Moderaterna här i Landstinget har i sina skuggbudgetar från 2002-2006 i princip satt noll kronor i budgetposten Kultur. Ytterligare exempel på borgarnas "satsning" läste vi om idag i DN, där handlade det om Solnas ungdomscafé -Det är ingen satsning bara för att man köper nya stolar!
-
Vill borgarna att all kultur ska vara sponsrad? Vilket företag vill sponsra verksamheten för Fria Teatern här i Högdalen? Jag har inget emot att kultur är sponsrad (om än att svenska företag hellre sponsrar ett idrottsevenemang än en teater), men grundbulten i all finansiering av kultur, oavsett om det är vänsterns eller högerns kulturpolitik som drivs, måste ändock vara våra offentliga medel.
-
Kultursfären anses vara vänsterorienterad, är det därför borgarna har tillsatt en ny utredning? Är det för att montera ner ytterligare en sektor för att försvaga kulturuttryck från vänsterhåll (precis som borgarna monterar ner den svenska modellen på andra plan)? Är jag för konspiratorisk nu?
-
Vilken värdegrund och kultursyn ligger bakom beställningen av förslag som framhäver den kulturella dimensionen i näringsliv, folkhälsa och miljöpolitik frågar Jesús Alcalá och om utredningen är, som Alcalá befarar, ett beställningsverk är det rent ut sagt en skandal!
-
Under strecket:
Nu har jag läst på Kulturutredningens sida, apropå ordbajseriet som jag citerade. Nu har de gjort en tolkning (?): Kulturinstitutionerna karaktäriseras av vad vi här kallar en homogen omvärldsavgränsning – ämne, samling, institutionsbyggnad, offentliga utställningar och yrkesfackliga identiteter sammanfaller i högre grad än vad de gör i vanliga, normala organisationer. Detta kan sannolikt förklaras av normbildningsmandatet. Flytande eller enkelt flyttbara gränser mot omvärlden kan göra att institutionen inte uppfattas tillräckligt tydligt eller inte respekteras eller t.o.m. ifrågasätts som sådan.
-
Tidigare inlägg:
-
Tankesmedjan Det osynliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar