Anders Borg & hästsvansen

Min blivande svärfar Ulf lyfte ögonbrynet, när jag sade att jag skulle skriva om Anders Borg och hans hästsvans. Varför kan inte jag som kvinna och feminist skriva ett inlägg om en manlig politiker och hans utseende? Är det för ytligt? Får man bara skriva om kvinnors utseende? Igår sade en kollega till mig "K G Bergström är så jävla ful att han inte borde vara i teve. Var är kvinnorna i teve som är lika fula som Bergström?". Hon har en poäng. I teve måste kvinnor vara vackra och det är bara en bonus om de kan sitt område. Kan ni namnge någon "ful" kvinna av samma "dignitet" som KGB? Kommer ni förresten ihåg en trailer på TV4 inför ett sportevenemang, då två TV4-profiler iklädda balklänningar och högklackat lirade boll på en grön fotbollsplan? Kvinnor måste först och främst vara snygga. Jag läste någonstans att Maria Wetterstrand "äntligen vågar släppa ut håret". Va fan! Är utseendet hos våra kvinnliga politiker så jävla viktigt? Jag skriver hellre om Maud Olofssons högerhögerbortomhögernpolitik än ger henne fyra getingar eller fem plus för klädstil. För mig är politiken det viktiga.
-
Lotta Gröning, som skrivit en bok om Mona Sahlins "politiska" liv, kommenterar hennes utseende minst 14 gånger. Vad har Sahlins utseende med politik att göra? Nog med försvarstal. Nu ska jag banne mig skriva om Anders Borgs hästsvans.
-
Vad är det som föranleder detta blogginlägg? Det är bilden ovan, som fick illustrera en artikel/ledare i Dagens Arena med rubriken Vem är den där Anders Borg?
-
När jag jobbade som vakt på Riksdagen kom jag i kontakt med Anders Borg några enstaka gånger. Han hade en egen stil, han hälsade på vakter och städare. Han var genuint trevlig. Borg var som ingen annan moderat. Jag gillade honom som person. Efter valet fick vi se Borg i "regeringsuniformen" (kavaj, blå skjorta, slips och välputsade skor). Han suckade och beklagade sig i en intervju för att han var tvungen att ändra klädstil.
-
"Regeringsuniformen" är inte något unikt för alliansen. När socialdemokraterna var i regeringsställning var det företrädelsevis tjänstemän som hade denna uniform. Efter valet, när dessa tjänstemän var tvungna att gå över vattnet, till the dark side* tog de med sig uniformen. Vi kunde på grund av attityd och uniform direkt pin-pointa vilka som kom från Regeringkansliet. Dessa män (och kvinnor) hade en helt annan attityd, helt andra kläder och umgicks (umgås) bara med varandra. Stefan Stern, Jan Larsson, Magdalena Andersson, Anneli Toresson - ja, de passade inte riktigt in i Cephalus och den så kallade "Cephalusstämningen" (som varit förhärskande fram till valresultatet 2006). Nu är det Maud Olofssons entourage, med unga män, som anammar samma uniform och tyvärr även Anders Borg. Dock ger han inte vika beträffande ringen i örat och sin hästsvans.
-
Anders Borg är svårplacerad. Hur kan denna man vara moderat och ekonom!? Utseendemässigt vill jag att han är litteraturhistoriker, missförstådd poet, sångare i ett coverband, etnolog... ja, han kunde banne mig vara en av mina kursare på institutionen för arkeologi.
-
Borg lyckades vinna sympatier bland många mitten- och vänsterväljare inte minst tack vare sin personliga stil. Den moderata stilkoden brukar inte rekommendera ring i örat och hästsvans. Feminism är för många moderater liktydigt med kommunism och kollektivism. Men Anders Borg säger sig vara feminist. Han har läst Nina Björks "Under det rosa täcket" och fått egna barn och sett ljuset (Dagens Arena).
-
För någon dag sedan upptäckte jag mig själv säga (apropå ett inslag i Rapport) "men varför kan han inte ta och klippa håret och ta ur ringen ur örat?! Om jag har en sax och kommer i närheten av honom kommer jag att klippa av honom tofsen".
-
Efteråt förvånades jag över mitt utbrott över Anders Borgs utseende. Varför provocerar hans runda glasögon, ringen i örat och framför allt hästsvansen mig så mycket? Jag letar fortfarande förtvivlat svar. En tolkning är att jag känner mig lurad. Genom att medelst sitt utseende utge sig för att vara en annan, medan i grund och botten är han en mörkblå moderat som genomför moderaternas ideologi på ett oerhört smart sätt, är jag besviken.
-
Anders Borg för mig är killen jag fikar med på Ovandahls, som jag går med på en smalfilm på Fyrisbion och som jag dricker rödvin med sena kvällar och diskuterar antikens kultur och samhällsliv OCH feminism med. Istället är Anders Borg moderat och finansminister i högeralliansen. Han är motorn i regeringen och en av förnyarna av moderaterna. JAG HAR BLIVIT LURAD!
-
I ett tidigare inlägg skrev jag:
-
På 1980-talet ville Anders Borg avskaffa staten (Aftonbladet), nu har han dock ändrat sig något, men den politik som moderaterna för påminner väldigt mycket om de gamla, mörkblå moderaterna. Därför är socialdemokraternas valfilm från 1985 lika aktuell nu som den var då. Moderaterna kan byta förpackning, men innehållet är detsamma. Därför är dags att ta tillbaka demokratin, som Ann-Marie Lindgrens skrämmande rapport heter. Läs den!
-
Summan av kardemumman: Moderaterna må ha bytt förpackning, men innehållet är detsamma och det gäller i hög grad även för Anders Borg.
-
I boken Stil & politik (s. 51-52) har Göran Greider ägnat ett helt kapitel åt Anders Borgs hästsvans och jag återger kapitlet i sin helhet:
-
Idépolitiska övetygelser är i sista hand utfällningar av sociala förhållanden. När De nya moderaterna trädde fram i början av tvåtusentalet i svensk politik, var det i någon mening utfällningen av en moderinserad och uppdaterad övre medelklass.
Finansminister Anders Borgs hästsvans tar ett klart farväl av den gamla högerns yttre stil och tecken och vill berätta för oss att här är en människa som är i absolut nivå med samtiden. Visserligen är just den här hästsvansen inte alls särskilt i fas med modet, tvärtom känns den litet passé (lika passé som hockeyfrillan, som en krönikor påpekade), men den talara i varje fall om för väljarna att den här mannen representerar en höger som inte längre är fast i det förflutnas konservatism. En höger som kastat av sig en hel del gamla fördomar om kön, sexualitet eller etnicitet och just därför med så mycket större självförtroende kan skrida till verket och systematiskt försvaga den omfördelande välfärdsstaten och arbetarrörelsen. Vilken grandios förvirring: det är inga reaktionärer som genomför den reaktionära politiken! Den gamla högern, vid full vigör ännu i Carl Bildts arroganta gestalt, hade ju aldrig riktigt passerat genom nittonhundratalet. Men när Anders Borg pressas av frågor om fördelningsprofilen i sin budget ser han inte särskilt svettig ut; han räknar inte med att det finns en arbetarklass som ett dovt hot därner och däreute någonstans, en bävan som den gamla höger hela tiden kunde känna. Han har lärt sig att det går att hantera socialdemokratin, och några socialdemokrater har han inte mött. Han ler, verkar inte känna sig särskilt orolig för någonting. Hästsvansen skyddar honom.
-
Anders Borg är falsk marknadsföring och jag ska anmäla honom till såväl Konsumentombudsmannen som till Plus.
-
Tango för enbenta - Strutsministern och finemangsministern
Kristian Krassman - Fördjupad nonchalans och den rutiga skjorta är tillbaka
Ett hjärta rött - Vrid ur och släng!
-
P.S. Och jag vill fortfarande klippa av honom hästsvansen, ta ut ringen ur örat på honom och ge honom kontaktlinser.

* The dark side har för vakterna på Riksdagen och Regeringskansliet en djupare betydelse, som jag inte kan gå in på i detta inlägg.