Heltid en rättighet, deltid en möjlighet (Del II)

I inlägget Heltid en rättighet, deltid en möjlighet skrev jag:

Det är förunderligt att Socialdemokraterna, med 12 års regeringsinnehav, inte har lyckats med ”rätt till heltid, deltid en möjlighet”. Det som skiljer Socialdemokraterna från de ”gamla” Socialdemokraterna är just ”heltidsmiljarden”. När/om de Rödgröna
vinner valet kommer det således att satsas 1 miljard kronor för att bygga en organisation som bygger på heltider som norm. Hur länge denna organisation ska verka, är oklart. Om det visar sig, efter utvärdering av heltidsmiljarden (om 1, 2, 5 eller 10 år?), att den varit verkningslös – kommer då de Rödgröna att lagstifta om rätten till heltid?

Jag har nyligen läst en intervju med Mona Sahlin i LO-tidningen, som frågar Sahlin varför Socialdemokratiska ministrar (Sahlin är en av dem) har talat om rätten till heltid i 20 år, utan att göra något. Sahlin svarar:

– Därför att motståndet har varit så starkt! I grunden handlar det om paragraf 32: arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Vi trodde att vi skulle komma framåt lättare i kommunerna och landstingen, där vi hade den där vårdkommissionen tillsammans med fack och arbetsgivare. Det gick trögt.

– Men det får vara nog med prat. Det är moget nu.

Intervjuaren frågar även om Sahlin är beredd att ta till lagstiftning och hon svarar:

– Ja. Och nu hörde du att jag sa ”ja”, inga ”om” eller ”men”.

– Vi hade ett lagförslag framme när vi förlorade valet 2006. Det går att ta fram och använda väldigt snabbt, med en del förändringar.

So far, so good, men när det kommer till deltidsarbetslösas rätt att stämpla mer än 75 dagar så säger Sahlin:

– Nej, inte i den budget vi lagt fram för nästa år, bekräftar Mona Sahlin. Men det är absolut givet att villkoren måste förbättras.

– Det måste alltid löna sig att arbeta. Också om du är deltidsarbetslös. Det gör det inte i dag, eftersom man kan tappa hela ersättningen om man får ett påhugg en vecka.

– När dagarna är slut vill vi dessutom att det finnas aktiva insatser, till exempel utbildning med ersättning.

Värt att komma ihåg är att när regeringen Reinfeldt begränsade de deltidsarbetslösas rätt att stämpla till 75 dagar, protesterade Socialdemokraterna. Så är inte längre fallet om jag har förstått Sahlin rätt.

Om förvirringen kring 75-dagarsregeln har jag nämligen skrivit om tidigare. Lars Ohly säger, å ena sidan, att de Rödgröna är överens om att avskaffa den, medan Mona Sahlin, å andra sidan, säger att det inte är en prioriterad fråga.

Hur 75-dagarsregeln drabbar människor visar jag med följande exempel: I december 2009 hade närmare 5 500 av medlemmarna i Kommunals a-kassa förlorat sin möjlighet att deltidsstämpla. Det motsvarar drygt 30 procent av alla som blivit utförsäkrade. Totalt över 17 700 personer under perioden april 2008 till december 2009.

Efter 75 dagar är Kommunals deltidsarbetande kvinnor tvungna att välja – att säga upp sig från sin deltid och därmed få rätt till hela a-kassebeloppet eller endast få lön för den deltid de har. Varför vill inte Socialdemokraterna tänka om beträffande 75-dagarsregeln?

Till syvende och sist vill jag rekommendera Marika Lindgren Åsbrinks inlägg 240 000 LO-kvinnor jobbar ofrivillig deltid.

Tidigare inlägg: Hur tänkte ni nu?!, Handsken är kastad