Jag borde ha spelat in

Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är riktat mot.
Richard Tawney

Anders Widén spelade in en film under ett arbetsplatsmöte. Han kritiserades för detta. Nu har äntligen traditionell media hakat på, vilket Widén skriver om här.

Widén har många gånger bloggat om hur det är att befinna sig i FAS3. Vi som läser Widéns blogg eller bloggen Ett hjärta rött får en inblick som oftast saknas när borgerliga skribenter skriver om FAS3 eller sjukförsäkringen. Läs till exempel moderaten Mary X Jensens inlägg som Johan Westerholm anser är (snudd på) historierevisionism. Det är inte mänsklighet i kommunikationen som sjukskrivna och arbetslösa efterlyser, utan en mänsklig politik. Istället för att läsa tabloidmedia,önskar jag att Jensen fortsättningsvis lyssnar på de mest utsatta i samhället.

Jag har själv bloggat några gånger om mina erfarenheter av Arbetsförmedlingen. I december 2010 gav jag upp och gick inte på det möte som en handläggare hade kallat mig till. Nu hankar jag mig fram på ett halvtidsjobb och finns inte längre i arbetslöshetsstatistiken. Ekonomiskt är det tufft, men jag slipper bli förnedrad. Jag har min integritet. Jag får återigen vara människa.

Jag tycker det är starkt av Widén att spela in ett FAS3-möte. Hur många skulle våga det? Hur många skulle tänka "ja, men det här är ju helt vansinnigt. Nu spelar jag in detta"?

De mobiltelefoner som finns tillgängliga på marknaden kan numer spela in såväl ljud som bild i hyfsad kvalitet. Jag ångrar fortfarande att jag inte spelade in ett samtal som jag hade med en chef för några år sedan. Om jag hade gjort det, hade han åkt ut från företaget med huvudet före. Nu är det ord mot ord. Jag borde vidare ha spelat in samtalet som jag hade med en handläggare jag hade på Arbetsförmedlingen.

I den bästa av arbetsmarknader, behöver inte arbetstagaren eller den arbetssökande ta till sådana metoder. Nu driver dock den moderatstyrda regeringen en (arbetsmarknads)politik som reducerar människan till något som är mindre än hennes helhet. Regeringen Reinfeldt har hitintills uppvisat en ganska taskig människosyn. Vill vi ha en politik som ökar klyftorna i samhället (åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har) eller en politik som strävar efter ett jämlikt och solidariskt samhälle?

Martin Moberg, AB och Peter Johansson x 2 på samma tema.

Arbetsförmedlingen

Jag fick en kallelse av Arbetsförmedlingen, att jag ska upprätta en ny handlingsplan. Jag kom till Arbetsförmedlingen i Farsta 10:02 idag. Då var det redan fullt med arbetssökande i lokalen. Arbetsförmedlingen har öppet 10-16. Klockan åtta öppnar kundarbetsplatserna och jag misstänker att några av de, som befann sig i lokalen, varit där sedan åtta.

Till disken var det kö, när det var min tur, förklarade jag mitt ärende och fick en kölapp. Nummer 94. Jag satte mig ner på en stol och såg mig omkring. Jag önskade att statsminister Fredrik Reinfeldt hade gjort mig sällskap dit. Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla.

Klockan blev 10:30. Klockan blev 11:00. När nummer 92 ropades upp, kom ingen, så även för nummer 93. De hade tröttnat på att vänta. De kommer troligtvis att avregistreras som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. De kommer att försvinna i arbetslöshetens statistik och istället ansluta sig till det som ibland kallas för utanförskap. De kanske hankar sig fram med tillfälliga anställningar, svartjobb eller kriminalitet - vad vet jag? Jag väntar bara på min tur.

Klockan 11:10 ropas mitt nummer upp. Denna gång heter min handläggare Mats. Förra gången hette handläggaren någonting annat (Catharina kanske?). Dessa handläggare påminner mig om stafettläkare. De läser min "journal" och därefter kommer frågan "hur många jobb har du sökt under den här tiden"...

Mats uppmanar mig att skaffa en jobbcoach. Jag tror att det är tredje eller fjärde gången jag erbjuds en jobbcoach. Jag säger till honom att jag är tveksam till att skaffa en jobbcoach efter Aftonbladets artikelserie.

Han säger att de har "rensat upp". När han ger några exempel på jobbcoacher, dyker ändock en NLP-coach upp på hans dataskärm. Jag frågar varför den jobbcoachen finns kvar om de har rensat. Jag säger till Mats, att om jag skaffar en jobbcoach måste jag vara säker på att det är en seriös jobbcoach. Jag vill inte belasta skattebetalarna med en jobbcoach som är oseriös (tre miljarder har den Moderatstyrda regeringen anslagit till jobbcoachernas verksamhet).

Mats håller med om att det är en lukrativ bransch. Jag frågar honom hur jag ska kunna välja en jobbcoach bland 1000 aktörer. Googla, kolla hemsidor... är hans svar. Bara att kolla dessa - skulle vara mer än en heltidsanställning.

Klockan 11:38 har Mats upprättat en handlingsplan åt mig. Vi tar i hand och klockan 11:40 kliver jag ut från Arbetsförmedlingen och tar ett djupt andetag. Frisk luft.

3/4 av alla jobb förmedlas inte av Arbetsförmedlingen utan genom kontakter. Just nu anser jag att det är viktigare att upprätta och vårda mina kontakter, än att hitta en jobbcoach. Hjärntvätt någon?

Regeringen Reinfeldts grova felbedömning av vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna

På väg till jobbet i morse läste jag kapitel tre i Bokslut Reinfeldt. Kapitlet heter Attacken mot våra socialförsäkringar. Underrubrikerna i kapitlet är: Försämrad sjukförsäkring under alliansen, De sjuka ska tvingas arbeta, Otrygghet och rättslöshet, Utsorteringskedjan, Utförsäkrade - ett verkligt utanförskap, En brutalisering av de långtidssjukskrivnas situation, Ökade socialbidrag, Varför socialförsäkringarna en gång växte fram, Särdrag hos socialförsäkringarna, Socialförsäkringar är inga bidrag, Gynnar tillväxten, Effekterna av alliansens socialförsäkringspolitik, Tak - och täckningsproblem, Tryggheten på ett sluttande plan.

-

Rubrikerna berättar med all tydlighet vad den Moderatstyrda regeringen har gjort - den har attackerat våra socialförsäkringar. Väl på jobbet, läser jag DN och en debattartikel om den nya sjukförsäkringen. Artikelförfattarna Annette Carnhede (ordförande ST) och Roger Syrén (utredare ST) sågar den nya sjukförsäkringen jäms med fotknölarna:

-

Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka. Det är den verklighet som försäkringskassehandläggare och arbetsförmedlare ställs inför i mötet med sina klienter. Den verkligheten är helt annorlunda än den bild som regeringen utgått ifrån.

-

Jag håller verkligen med Peter Andersson när han på sin blogg skriver:

-

De borgerliga hade säkert börjat le något. Från en svår debatt om sjukförsäkringen som kostat många väljare (och drabbat många) kunde man nu ta sig an nya debatter. Avdrag för hushållsnära tjänster blommade ut som stor val fråga. Moderaterna startade kampanj. Den vändning som idag kommer efter en debattartikel på DN Debatt kan efter "avdragsdebatten" slå tillbaks ännu hårdare. Vad är det för Sverige som inte ger sjuka tillräckligt med vård men som ser sig ha utrymme att ge mer välbeställda avdragsrätt för städhjälp? Den matchen, med de tydliga kontrasterna av två olika Sverige, kan till och med bli svårare för de borgerliga än den var före årsskiftet.

-

[UPPDATERAT]

Läs även Veronica Palms debattartikel i Aftonbladet - Stupstocken ger inga nya jobb

-

Fler som bloggat om artikeln är bland andra Veronica Palm, Johan Westerholm, Röda Berget, Fritt ur hjärtat, [s-buzz], Alliansfritt Sverige, Kaj Ravling, Peter Högberg, Martin Moberg, Trollhare, Ulrika Falk, Emil Broberg

Bild med citat: Aftonbladet

Öppna och stängda dörrar

Tiotusentals människor kommer under 2010 blir försäkringslösa på grund av försämringar i sjukförsäkringen. Medan den Moderatstyrda regeringen, å ena sidan, driver den kalla handens politik, försöker de Rödgröna, å andra sidan, komma med kloka förslag som inte stänger dörrar, utan öppnar dem. På Brännpunkt skriver de Rödgröna bland annat:

-

För att ge människor en verklig chans och se till att de inte fastnar mellan olika myndigheters ansvarsområden vill vi samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå – vi kallar det för ”En dörr in”. Medborgaren ska på ett och samma ställe få hjälp och stöd, utan att behöva bollas mellan olika myndigheter.

-

Claes Krantz, Peter Andersson, Johan Westerholm, Anders W. Johansson, Monica Green

Jobb eller jobbcoach?

Två gånger, under min tid som arbetssökande, har jag blivit erbjuden en jobbcoach. På Arbetsförmedlingens hemsida står följande:

-

För att du ska få kontakt med arbetsgivare och öka dina chanser att få arbete kan Arbetsförmedlingen erbjuda dig stöd av en jobbcoach. Coachen utgår ifrån dina behov och ger dig bland annat stöd i att
- sätta upp kortsiktiga och långsiktiga mål
- hur man kontaktar arbetsgivare och företrädare inom olika branscher
- ta fram ansökningsbrev och cv
- förbereda dig inför anställningsintervjun
-

Aftonbladet har granskat jobbcoacherna (se nedan). Många av dessa jobbcoacher använder hjärntvättmetoden NLP, healing eller hypnos och i eftertankens kranka blekhet, är jag glad att jag avböjde AF:s erbjudande om jobbcoach. Aftonbladets avslöjande av skandalen med jobbcoacherna är ännu ett ett exempel på hur den Moderatstyrda regeringens jobbpolitik misslyckats. Tre miljarder har den Moderatstyrda regeringen anslagit till jobbcoachernas verksamhet.

-

Bloggat: Martin Moberg, Jinge, Johan Ulvenlöv, Veronica Palm, Karin Bergh, jj.n, Claes Krantz

Gammelmedia: Aftonbladet, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Aftonbladet5

Arbetsförnedring, arbetsförmedling, arbetsförändring

För cirka två veckor sedan var jag till Arbetsförmedlingen. Skrivaren hemma hade kraschat, så jag hade fört över betyg, intyg, examensbevis, CV, personliga brev et cetera till ett USB-minne. Jag trodde det fanns möjlighet att skriva ut dokumenten på AF.

-

Först fick jag stå i kö för att komma till en informationsdisk, därefter fick jag skriva in mina uppgifter i deras databas på en dator, vars tangentbord hade illa fungerande bokstäver (vilket gjorde att allt tog dubbelt så lång tid), därefter fick jag en kölapp och sedan fick jag vänta i en timme tills en handläggare tog emot mig.

-

När handläggaren frågade efter intyg, betyg, CV och jag inte hade dem utskrivna, sade hon snällt men bestämt att jag fick återkomma med dessa senast 24 juli. Om jag inte missminner mig tog det besöket mer än två timmar, varav det mesta gick till att vänta på sin tur.

-

Jag var 18 förra gången jag hade kontakt med AF. Det är inte mycket som har ändrat sig sedan dess. Samma datorer, samma databaser, samma långa kötid.

-

Jag har vidare följt min partikamrat Hannah Bergstedt på hennes blogg (läs till exempel det här inlägget på hennes gamla blogg), så mitt intryck av AF har inte varit det bästa. I och med att vi har en Moderatstyrd regering, så ser jag hur denna regerings politik slår mot till exempel AF. De idiotiska regelverken, politiken som förs just nu et cetera, kan ju inte tjänstemännen rå för, så om någon ska klaga borde de vända sig direkt till Regeringskansliet.

-

Nåväl... allt detta har gjort att jag dragit mig för att gå till AF, men idag blev det av. Jag fick samma handläggare som förra gången och det visade sig att hon var MÄNSKLIG! Jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd för att hon behandlade mig med respekt och värdighet. Jag var inte alls tvungen att sitta där och söka jobb på deras kassa datorer, det räckte att jag mejlade henne inom vissa datum och berättade hur det gick med arbetssökandet.

-

Min fru bjöd mig på lunch och Harry Potter och Halvblodsprinsen efteråt. Med andra ord har det varit en mycket bra dag. Fast nu har jag ju inte berättat om allt strul med AEA. Det kommer i ett annat inlägg. Min starka förhoppning just nu är att jag får ett jobb inom 75 dagar, att AEA slutar strula och att den Moderatstyrda regeringen blir arbetslös 2010.