Jag borde ha spelat in

Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är riktat mot.
Richard Tawney

Anders Widén spelade in en film under ett arbetsplatsmöte. Han kritiserades för detta. Nu har äntligen traditionell media hakat på, vilket Widén skriver om här.

Widén har många gånger bloggat om hur det är att befinna sig i FAS3. Vi som läser Widéns blogg eller bloggen Ett hjärta rött får en inblick som oftast saknas när borgerliga skribenter skriver om FAS3 eller sjukförsäkringen. Läs till exempel moderaten Mary X Jensens inlägg som Johan Westerholm anser är (snudd på) historierevisionism. Det är inte mänsklighet i kommunikationen som sjukskrivna och arbetslösa efterlyser, utan en mänsklig politik. Istället för att läsa tabloidmedia,önskar jag att Jensen fortsättningsvis lyssnar på de mest utsatta i samhället.

Jag har själv bloggat några gånger om mina erfarenheter av Arbetsförmedlingen. I december 2010 gav jag upp och gick inte på det möte som en handläggare hade kallat mig till. Nu hankar jag mig fram på ett halvtidsjobb och finns inte längre i arbetslöshetsstatistiken. Ekonomiskt är det tufft, men jag slipper bli förnedrad. Jag har min integritet. Jag får återigen vara människa.

Jag tycker det är starkt av Widén att spela in ett FAS3-möte. Hur många skulle våga det? Hur många skulle tänka "ja, men det här är ju helt vansinnigt. Nu spelar jag in detta"?

De mobiltelefoner som finns tillgängliga på marknaden kan numer spela in såväl ljud som bild i hyfsad kvalitet. Jag ångrar fortfarande att jag inte spelade in ett samtal som jag hade med en chef för några år sedan. Om jag hade gjort det, hade han åkt ut från företaget med huvudet före. Nu är det ord mot ord. Jag borde vidare ha spelat in samtalet som jag hade med en handläggare jag hade på Arbetsförmedlingen.

I den bästa av arbetsmarknader, behöver inte arbetstagaren eller den arbetssökande ta till sådana metoder. Nu driver dock den moderatstyrda regeringen en (arbetsmarknads)politik som reducerar människan till något som är mindre än hennes helhet. Regeringen Reinfeldt har hitintills uppvisat en ganska taskig människosyn. Vill vi ha en politik som ökar klyftorna i samhället (åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har) eller en politik som strävar efter ett jämlikt och solidariskt samhälle?

Martin Moberg, AB och Peter Johansson x 2 på samma tema.

2 kommentarer:

Mary X Jensen sa...

NI ger er på mig utan att lyssna på vad jag säger. Det är så urtypiskt att man blir inmatad i en ruta, exempelvis bara för att man är moderat.

Jag tycler att dte är för j-t att folk hamnar i trångomål av olika anledningar. Men jag försöker tala om situationen och jag tror att många skulle slippa hamna i sista klistret om det hänt grejer under tiden. Jag har ett eget exempel på en person som aktivt försöker få tag på arbetsförmedlingen. Det går TRE månader och mer mellankontakterna. Det är ju inte klokt. Det är vad jag menar - det brister i den mellanmänskliga kontakten. Om tätare kontakt och resurser fanns så skulle egentligen behöva hamna mellan stolarna. Det är vad jag talar om. Jag förstår och vet mer än vad ni vill tillskriva mig.

Alexandra Einerstam sa...

Jag bloggar inte om ditt inlägg för att du är moderat. Jag bloggar för att du försöker skriva om historien. Vidare handlar den misslyckade rehabgarantin inte blott och bart om pengar som försvinner på vägen.

Det brister inte i den mellanmänskliga kontakten - det brister i moderaternas politik!