Läpparnas bekännelse

För drygt en vecka gästade partisekreterare Carin Jämtin ett evenemang som heter Politikerpub. Jag passade på att ställa en fråga om den unkna, omoderna partikulturen. Jämtin svarade då att det skulle komma till stånd en stor organisationsutredning. Hon ville även att Socialdemokraterna skulle bli ett öppnare parti. Jag nöjde mig med hennes svar. Det lät ju faktiskt på henne som att hon, i egenskap av partisekreterare, verkligen skulle ta tag i det här. Det utslitna ordet "förändring" skulle äntligen få en verklig betydelse.

För några dagar sedan, fick min fru hem handlingarna inför Stockholms stads årsmöte (som äger rum denna helg). Jag snappade snabbt åt mig den tjocka luntan och ögnade igenom dokumentet om förnyelsestrategi med rubriken Stockholm förtjänar en bättre socialdemokrati (in alles två sidor). Slutklämmen ingjuter hopp:

Nu börjar det nödvändiga förnyelsearbetet. Stockholm är värd en stark, modern och radikal socialdemokrati och det är vårt ansvar att svara upp till Stockholmarnas rättmätiga krav på både en tydlig opposition och ett självständigt alternativ. Vi antar utmaningen och med denna förnyelsestrategi som grund utvecklar vi socialdemokratin i Stockholm vidare.

Hoppet slocknar dock snabbt, när jag upptäcker vilka motioner som Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår att årsmötet ska avslå. I motionsdelen G, som avhandlar organisation/ideologi, vill styrelsen avslå i princip alla motioner. Så mycket för den förnyelsen, tänker jag besviket. Någon som är lika besviken som jag är Gunilla Källenius. Hennes inlägg Sveriges mest öppna nyfikna och ödmjuka parti bör läsas i sin helhet.

Jag har inte mycket till övers för politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse. Därför håller jag tummarna i helgen. Jag vill nämligen att Stockholms arbetarekommuns styrelse åker på däng många gånger denna helg (speciellt när G-delen behandlas).

Foto: Stockholmstidningen

Annika Högberg på samma ämne.