Åsa EinerstamEndast två arbetare i Moderaternas riksdagsgrupp och ändock hade M mage att i 2010 års valrörelse framställa sig som det enda arbetarpartiet. I en debattartikel i LO-tidningen skriver Kajsa Borgnäs bland annat:
Moderaternas försök att framställa sig som det nya (eller enda) arbetarpartiet är naturligtvis djupt ohederligt, men när de säger att det är ett parti ”för dem som arbetar”, inte för det goda arbetet, för full sysselsättning, för rätten till arbete eller något ditåt, utan just ”för dem som arbetar”, så är de rakt igenom ärliga.
Det nya eller enda arbetarpartiet ser inte till arbetarens bästa. Även om retoriken är ny, är politiken samma, gamla mörkblå politik. Det är arbetsgivarens väl och ve som är i fokus (på bekostnad av just arbetarna och deras lagstadgade rättigheter).
I morgon släpper Arbetarrörelsens Tankesmedja rapporten Regeringen undergräver anställningstryggheten. Rapporten kommer inte med något nytt, utan ska snarare ses som en sammanställning av regeringens angrepp på anställningsskyddet. Saxat från rapporten:
I morgon släpper Arbetarrörelsens Tankesmedja rapporten Regeringen undergräver anställningstryggheten. Rapporten kommer inte med något nytt, utan ska snarare ses som en sammanställning av regeringens angrepp på anställningsskyddet. Saxat från rapporten:
Efter den borgerliga regeringens makttillträde 2006 har reglerna för tidsbegränsade anställningar väsentligt förändrats, så att de i dag inte uppfyller det krav som EU ställer för att en sådan anställningsform inte ska missbrukas av arbetsgivare. Det är just tryggheten som har urholkats med Alliansens ändringar i LAS då arbetsgivare nu oinskränkt kan växla mellan olika visstidsanställningar.
För mig som arbetare är det stor skillnad på att ha en tidsbegränsad anställning istället för en tillsvidareanställning. Det kan medföra praktiska problem när jag till exempel ska ta ett lån eller gör uttag av semester, men i grunden handlar det ju om min trygghet.
Den mest otrygga anställningsformen är provanställningen, som kan sägas upp vid vilken tidpunkt som helst utan att arbetsgivaren behöver ange några objektiva skäl för detta. Självklart skall det finnas möjlighet för såväl arbetsgivare som arbetstagare att få en prövotid för såväl en ny anställd som ett nytt jobb. Sex månader är en rimlig tid att göra denna bedömning. Nu vill dock regeringen Reinfeldt förlänga provanställningen till 12 månader. Högerregeringen med "det enda arbetarpartiet" i spetsen vill dessutom att personer under 23 år ska ha något som regeringen kallar för lärlingsprovanställning som är upp till 18 månader. Varför? Behöver verkligen arbetsgivaren så lång tid på sig att bedöma om arbetstagaren är lämplig för jobbet eller inte?
Som om det inte vore nog med ovanstående, så vill regeringen Reinfeldt ändra regelverket beträffande tvist vid uppsägningar. Enligt dagens regler betalar arbetsgivaren lön till den uppsagda fram tills dess att tvisten prövats i domstol. Moderaterna vill ändra reglerna så att den uppsagda under denna process istället erhåller ersättning från a-kassa. Återigen går regeringen arbetsgivarens ärenden och arbetstagaren är den som blir lidande. Regeringen ger arbetsgivaren ekonomiska möjligheter att frångå kravet på saklig grund vid uppsägning, eftersom det inte kommer att kosta lika mycket att bryta mot detta. Mer pengar i kistan för arbetsgivaren.
Den mest otrygga anställningsformen är provanställningen, som kan sägas upp vid vilken tidpunkt som helst utan att arbetsgivaren behöver ange några objektiva skäl för detta. Självklart skall det finnas möjlighet för såväl arbetsgivare som arbetstagare att få en prövotid för såväl en ny anställd som ett nytt jobb. Sex månader är en rimlig tid att göra denna bedömning. Nu vill dock regeringen Reinfeldt förlänga provanställningen till 12 månader. Högerregeringen med "det enda arbetarpartiet" i spetsen vill dessutom att personer under 23 år ska ha något som regeringen kallar för lärlingsprovanställning som är upp till 18 månader. Varför? Behöver verkligen arbetsgivaren så lång tid på sig att bedöma om arbetstagaren är lämplig för jobbet eller inte?
Som om det inte vore nog med ovanstående, så vill regeringen Reinfeldt ändra regelverket beträffande tvist vid uppsägningar. Enligt dagens regler betalar arbetsgivaren lön till den uppsagda fram tills dess att tvisten prövats i domstol. Moderaterna vill ändra reglerna så att den uppsagda under denna process istället erhåller ersättning från a-kassa. Återigen går regeringen arbetsgivarens ärenden och arbetstagaren är den som blir lidande. Regeringen ger arbetsgivaren ekonomiska möjligheter att frångå kravet på saklig grund vid uppsägning, eftersom det inte kommer att kosta lika mycket att bryta mot detta. Mer pengar i kistan för arbetsgivaren.
I de fackliga medlemsutbildningarna får deltagarna lära sig något som kallas för de fem värnen mot marknadskrafterna:
Värn 1. Full sysselsättning
Värn 2. Aktiv arbetsmarknadspolitik
Värn 3. Hög arbetslöshetskassa
Värn 4. Ett starkt anställningsskydd
Värn 5. Rikstäckande kollektivavtal
Dessa värn är till för att löntagarna skall kunna hålla samman och inte tvingas bryta det fackliga löftet.
Detta inlägg handlar just om regeringens angrepp på värn 4. De som har trygga anställningar hotar inte det fackliga löftet. Dessa personer blir med regeringen Reinfeldts politik färre, vilket är precis vad regeringen vill. Ändringarna som Reinfeldt & Co. har gjort (och de ändringar som planeras) har bara ett syfte - att knäcka den svenska modellen.
Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti!
Åsa Einerstam, fackligt förtroendevald i SEKO
Alexandra Einerstam
[Uppdatering]
Ser i efterhand att Löntagarbloggen har skrivit ett inlägg som heter Instruktionsbok till hur man river ner fackliga värn - Del 1. Väl värt att läsa!
Tanksmedjans rapport i sin helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar