För snart tio år sedan uppmanade jag på DN Debatt Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till löntagarna som avstått så mycket för att vi kapitalister skulle få ännu mycket mer. Aldrig i kapitalets historia hade fördelningen varit så gynnsam för kapitalisterna, men jag trodde då att festen snart skulle vara slut.
Ovanstående skriver Robert Weil i uppföljaren Kapitalister, förenen eder! och menar vidare att kapitalisterna skall ta sitt samhällsansvar. Det visade sig nämligen att festen långt ifrån är över. Den har snarare förvandlats till en orgie. Det senaste exemplet är de tre tyska chefer inom Vattenfall som fått dela på 90 miljoner kronor. Arbetarnas löner pressas samtidigt som elpriserna skjuter i höjden (81 % på 10 år).
Jag anser det motbjudande hur man från regeringen Reinfeldts sida, gång på gång, kan låta dessa bonusar och fallskärmar veckla ut sig. Svindyra fallskärmar som vi tvingas betala för.
It's a very very, mad world, mad world. Jag vill till syvende och sist rekommendera Katrine Kielos ledare Det är skillnad på folk och folk och Andreas Cervenkas Den schizofrena svenska modellen.
