S behöver en blodtransfusion (Del II)

Förra året, drygt en månad efter valförlusten, skrev jag inlägget S behöver en blodtransfusion och när jag nu, cirka ett halvår efter det inlägget, läser i Aftonbladet att valberedningen träffades igår för att diskutera hur det verkställande utskottet (VU) ska se ut, inser jag att mitt tidigare inlägg är lika aktuellt nu som då.

Det är inte läge att putta ut kunnigt folk, säger Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg till Aftonbladet. När infinner sig egentligen det där perfekta läget? Aldrig, vill jag påstå. Det är som att försöka hitta det rätta tillfället att göra slut på ett förhållande som inte funkar eller har gått i stå. Jag vet att det är tufft, det är jobbigt och det är sorgligt. Man har varit ihop länge, man känner varandra innan och utan och det finns känslor kvar, men..det är de facto dags att gå vidare.

Peter Johansson skriver i sitt inlägg Dags för nytt blod på övriga ledande poster att det inte blott och bart räcker med nytt blod i den absoluta toppen. Det krävs nya ansikten som kan bära oss in i framtiden och så förhåller det sig. S är i ett skriande behov av inte bara en blodtransfusion (som vi redan fått i och med ny partiordförande och ny partisekreterare) utan fler och därför har, om inte det perfekta läget utan så nära man kan komma det, infunnit sig.

Jag vet även att stora delen av högern, sedan valförlusten, har gnuggat sina händer av förtjusning, när de sett Rosornas krig utspela sig inför öppen ridå och därför vill jag passa på att rekommendera P J Anders Linders ledare i dagens SvD:

Jag befarar att många i borgerligheten betraktar spektaklet med förtjusning och bubblar på om fortsatt splittring hos S.

Det ska man sluta med så fort som möjligt ifall man vill nå resultat. Att hoppas på att motståndarna ska vara dåliga håller inte som strategi, det gäller att själv vara bra, och där är inte de borgerliga idag

Och eftersom det är tufft att göra slut vill jag därför tillägna en låt till Österberg & Co. Det är Eskobar tillsammans med Heather Nova som sjunger Someone New (text här):



Johan Westerholm, Peter Högberg och Martin Moberg på samma tema.

P.S. Och nytt blod och nya ansikten finns det gott om i partiet.

Juholt & Jämtin

När det stod klart att partiledaren skulle bli en man, skrev jag inlägget Jag säger ja till Juholt! Min partiledarkandidat var nämligen Lena Sommestad. Nu hoppas jag istället att hon blir ordförande för Socialdemokraternas programkommission.

Valberedningen har alltså föreslagit Håkan Juholt till partiordförande och Carin Jämtin till partisekreterare. Jag kan inte nog betona att det är ett förslag. Det är kongressen och ombuden som bestämmer om så blir fallet, men det kan bli bra. Det kan bli riktigt bra om dessa två omger sig med rätt människor.

Carin Jämtin och jag har haft våra fighter, men återigen - om hon omger sig med rätt människor kan det bli bra.

Johan Westerholm och Peter Högberg skriver på SvD att duon har 100 dagar på sig.

Foto: Riksdagen (bilden har jag redigerat i ett dataprogram).

Cirque du Sociaux-démocrates

Tidningarna fortsätter att rapportera om Socialdemokraterna och den dörrspringarfars som processen att välja ny partiordförande har förvandlats till.

Det börjar bli dags för Socialdemokraterna att ordna anletsdragen och spela upp föreställningen "Vi står enade bakom vår nye framtidsinriktade ledare". Efter valberedningens insats blir det svårare än vanligt, skriver Göran Eriksson i SvD.

Tomas Östros, den ena delen i firma Ö & Ö, ler säkerligen när han läser i tidningarna att han nu är favorit. Jag (och många med mig) känner ingen vidare entusiasm över Östros (vilket jag skriver om bland annat här) men det kan ju mycket väl bli Östros. Då vet jag ett parti som kommer att gnugga händerna av förtjusning och det är Moderaterna.

Hur mycket jag än vill skriva att mitt engagemang inom partiet aldrig varit avhängigt av partiledarens person, så gick jag de facto inte med i partiet, jag gick med i Mona Sahlin. Hur mitt engagemang i Socialdemokraterna kommer att se ut, om Östros väljs till partiordförande, återstår att se. Kommer jag att kunna vara en av dem som kan ordna till mina anletsdrag och spela rollen som den lojala partimedlemmen?

En sak är dock klar - denna cirkus/idoltävling/fars (ja, kalla det vad fan du vill) - anstår icke ett folkrörelseparti som Socialdemokraterna.

På samma tema:Aftonbladet, Peter Johansson, Johan Westerholm, Expressen, Peter Högberg, Peter Andersson, Heléne Björklund, Daniel Wolski

Män som hatar kvinnor

Åsa Einerstam, Sofia Arkelsten och Alexandra Einerstam Stockholm Pride 2009

Det var på Socialdemokraternas partikongress 2000, som partiet tog steget från "varannan damernas" till att skriva in i partiprogrammet att SAP också var ett feministiskt parti. I ett pressmeddelande från 2000 säger S-kvinnors ordförande Inger Segelström:

Vi S-kvinnor har fått gehör för vår strävan och nu kan vi bli av med gubbstrukturer och hävda att klass och kön är lika viktiga. Äntligen kan S-kvinnor tillsammans med partiet ta itu med föråldrade strukturer och ojämn maktfördelning. Den politiska luften blir lättare att andas och kvinnorna synliggörs bättre i partiet.

Att kalla sig för ett feministiskt parti förpliktar. I och med skrivningen i partiprogrammet, så innebär det i realiteten att partiet ska ha en jämn fördelning av kvinnor och män bland förtroendevalda. Vidare att det ska finnas både kvinnor och män på de ledande positionerna inom partiet (vilket även gäller de tunga, politiska uppdragen).

Det är nu 2011 och de gubbstrukturer, som Segelström trodde hon skulle bli av med i och med skrivningen, lever och frodas i allra högsta grad i partiet. Och handen på hjärtat - när Göran Persson gick ut och sade att han var feminist - hur många upplevde det som trovärdigt?

S är fortfarande ett mansdominerat parti. Gubbhyllan är inte bara en hylla, utan ett helt hyllsystem á la Ikeas Ivar. Det var de facto några gubbjävlar (inklusive några kvinnor som går i männens ledband) som tvingade Sahlin att avgå. Ytterligare ett exempel är Hans Hoffs angrepp på Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson.

Nu vädrar i varje fall dessa män morgonluft och ser man till de partiledarkandidaterna som omnämns oftast i media, är de alla män med glasögon och högt hårfäste. En av herrarna i firma Ö & Ö planerar redan vad han ska göra när han blir vald till partiordförande, vilket jag ser som ett utslag av hybris. Jag kan förstå varför några av männen i vårt parti har drabbats av denna åkomma. Min förhoppning är bara att denna hybris inte skall belönas av vare sig valberedningen eller kongressen.

I och med att vi troligtvis får en man som ny partiordförande, krävs det enligt "varannan damernas", att partisekreteraren är en kvinna. Peter Johansson har skrivit om vikten av en stark partisekreterare. Jag är rädd att vår nya partisekreterare (om inte gubbmaffian gör en kupp och tillsätter en man på posten) enbart blir en marionett, där delar av gubbmaffian drar i hennes trådar.

Idel män och därför är det på sin plats att göra en jämförelse med vår huvudmotståndare Moderaterna. På morgonkvisten läser jag en intressant artikel i Fokus (läs den gärna i sin helhet) och jag citerar:

Det senaste halvåret har moderaterna bytt ut personer på flera nyckelpositioner. Sofia Arkelsten har utsetts till partisekreterare och Gunilla Sjöberg till biträdande partisekreterare, Anna Kinberg Batra har blivit gruppledare i riksdagen och Hedvig Anderson ny kommunikationschef. Till listan kan man addera Roberta Alenius som utsågs till Fredrik Reinfeldts presschef för ett drygt år sedan och Jessica Polfjärd som strax innan jul fick uppdraget att leda den grupp som ska ta fram ett nytt moderat idéprogram. Alla kvinnor. Därtill är ett par yngre lovande kvinnliga moderata politiker – Anna König Jerlmyr och Regina Kevius – satta i ministerskola som borgarråd i Stockholm stad.

Hm... som väljare och kvinna, om jag enbart går efter att identifiera mig med de politiska företrädarna, vilket parti skulle jag välja då? Johan Westerholm undrar också i sitt inlägg Döden är en man, vilket parti som känns mest progressivt och mest relevant för väljarna?

Låt mig återigen citera ett långt stycke från artikeln:

Hur ser det då ut i socialdemokraterna?

– Det är en man som är partisekreterare, en man som är gruppledare, en man som är ekonomiskpolitisk talesperson, en man som är utrikespolitisk talesperson, en man som är partikassör, en man som är kanslichef, en man som är biträdande partisekreterare. Och snart har vi kanske en man som partiordförande också, konstaterar s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul.

Det var inte länge sedan moderaterna befann sig i samma situation, med en total mansdominans i toppen. Ett faktum som skrämde bort kvinnliga väljare och rimmade illa med partiets hot om att införa kvotering i näringslivet ifall börsbolagens styrelser inte blev mer jämställda.

I partiprogrammet står det att Socialdemokraterna är ett feministiskt parti, men det har visat sig att det enbart är på pappret.

På samma tema: Dagens Arena, Peter Högberg, Staffan Lindström och Martin Moberg x 2

Firma Ö & Ö versus D & E

Firma Ö & Ö står för Östros & Österberg. D står för Damberg och E står för Eneroth.

Om jag måste välja mellan Ö och Ö eller någon av herrarna Damberg och Eneroth blir det inte någon i firma Ö & Ö.

Peter Johansson och Peter Andersson har två intressanta laguppställningar. Den förstnämnda vill se Eva Nordmark som partisekreterare och Lena Sommestad som ordförande för programkommissionen. Även den sistnämnda vill att Sommestad blir ett nav i partiets idédebatt och framtidsbygge.

Jag vill ju som bekant se Sommestad som partiordförande, men utifrån det lilla som läckt ut från sossekonklaven (läs valberedningen) är Sommestad nu ute ur leken. Det kan ju vara en dimridå, men om hon inte blir partiordförande, vill även jag se henne i en framträdande roll i Socialdemokraterna. Som partisekreterare, om nu partiledaren blir en man, vill även jag se Eva Nordmark. Veronica Palm kan också vara ett intressant namn i sammanhanget.

Nåväl... jag håller som bäst på att söka jobb på Socialdemokraterna och oavsett vem som blir partiordförande, vill jag att inte att mina kritiska blogginlägg beträffande valberedningens arbete eller för den delen mitt ställningstagande i partiledarfrågan, skall ligga mig i fatet. Jag är en kärleksfull kritiker som vill partiet väl.

By the way... hur tystar man bäst kärleksfulla kritiker? Genom att anställa dem förstås!

Ilska bland gräsrötterna

(Klicka på bilden så blir den större)

Har ni sett Expressen idag? Tyvärr finns artikeln Ilskan växer bara i pappersupplagan (lägg ut den på nätet Expressen!), men HBT-sossen citeras, tillsammans med bland annat Johanna Graf, Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm och Peter Högberg.

Den sistnämnda ska förresten vara med i P1 Morgon i morgon (07:20), där han skall diskutera Socialdemokraternas slutna partikultur (mer specifikt valberedningens arbete) med Elvy Söderström.

Fortfarande svart rök från sossekonklaven

Svart rök (eller är det vit?) ovanför Sixtinska kapellet

Konklav, av latinets conclavo ’kammare’, ytterst av clavis ’nyckel’, egentligen ’rum som kan låsas’, benämning på de bakom låsta dörrar hållna sammanträden varvid de församlade kardinalerna förrättar påveval. Konklaven sammanträder i Sixtinska kapellet.

[...] Konklaven börjar tidigast den 15 och senast den 20 dagen efter påvestolens vakans med en mässa i Peterskyrkan och inträdet av de valberättigade kardinalerna i Sixtinska kapellet. Påvens ceremonimästare uttalar "Extra omnes" (alla ut) att alla som inte tillhör konklaven ska lämna kapellet och försluter avslutningsvis ingången.

[...] Varje kardinal har rätt att skriva namnet på sin favoritkandidat med tydlig text på en liten papperslapp.[...] Efter det att valsedeln stoppats ner i urnan stängs urnan av en av valmedhjälparna och skakas för att blanda valsedlarna. Alla de tre valmedhjälparna antecknar namnen på de valda kandidaterna separat på sina papper. Valet är bara giltigt när antalet valsedlar stämmer med antalet kardinaler som tar del i konklaven och att den individuella uppställningen hos de tre valmedhjälparna överensstämmer med varandra.

[...] Valsedlarna från en icke framgångsrik valomgång blir enligt tradition uppbrända tillsammans med våt halm så att det bildas svart rök som kunde ses utanför Sixtinska kapellet. Var valet framgångsrikt blev valsedlarna uppeldade tillsammans med torr halm och därmed bildades det vit rök. Det gör att den vita röken signalerar att en ny påve är vald och detta kan ses av de väntande grupperna utanför kapellet.

Ovanstående har jag hämtat från Wikipedia och konklaven, som väljer ny påve, bär ohyggliga likheter med det som pågår i det socialdemokratiska arbetarepartiet. Redan några dagar, efter att Mona Sahlin meddelade på en presskonferens att hon avgår som partiordförande, befarade många (så även jag) att det skulle utvecklas till ett påveval och mycket riktigt.

Idag redogör till exempel tidningar (se ett axplock nedan) om ett "hemligt möte" som ägt rum. Artiklar som illustreras av antingen en stängd dörr eller av ett gäng män med glasögon och med lite eller inget hår.

Jag måste bekänna att jag är innerligt trött på denna sossesåpa och därför vill jag uppmana er (som fortfarande orkar) till fortsatt läsning hos Johan Westerholm, Martin Moberg och Peter Högberg. Jag däremot, tänker krypa ner i sängen och återigen läsa Tony Judts What Is Living and What Is Dead in Social Democracy?

I morgon kommer jag förhoppningsvis att vara på hugget igen.

SvD, Expressen, Expressen2, Aftonbladet, DN, SVT

[UNDER STRECKET]

Innan jag loggar ur vill jag även rekommendera Peter Johanssons inlägg där han skriver att han vill se Eva Nordmark som partisekreterare och Sara Gunnerud om vad som krävs av en partiledare för att vinna val.

Socialdemokraterna - en dörrspringarfars

En typisk farsdekor består i regel av många dörrar, därav ordet spring-i-dörr-fars. Att spela fars är att gå igenom dörren i rätta ögonblicket. En fars är oftast uppbyggd som ett matematiskt problem och skulle någon skådespelare råka gå igenom fel dörr faller hela pjäsen ihop som ett korthus (Wikipedia).

I december 2010 sade valberedningens ordförande, Berit Andnor, att processen för att vaska fram en ny partiordförande för Socialdemokraterna inte är någon idoltävling. Nej, någon idoltävling har processen inte utvecklats till. Den är snarare att likna vid en dörrspringarfars. Någon krismedvetenhet står heller inte att finna bland våra ledande företrädare (men bland gräsrötterna finns den).

Det är en månad kvar till Socialdemokraternas extrakongress och SVT skriver att valberedning har fastnat i en rävsax. Jag är djupt bekymrad. Jag ligger sömnlös och grubblar på partiets framtid medan ledande företrädare sover gott om natten. Jag träffade förresten en PS-ledamot igår. Hennes reaktion, när jag sade att jag överväger att lämna partiet om denna fars fortsätter, (kanske till förmån för Miljöpartiet) var häpnadsväckande. Nu vill jag inte hänga ut henne med namn och bild. Hon är nämligen en av de företrädare jag har sett upp till (observera tempus i meningen). Nu vill jag säga till henne och andra ledande företrädare (med Katrine Kielos ord) Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.

I partiet finns det nämligen en unken, omodern och odemokratisk kultur. Många av S företrädare har fallit för maktens djävulska frestelser. Johan Westerholm är lika bekymrad som jag. Läs hans inlägg Do or die, där han bland annat avslöjar att några centralt placerade tjänstemän (och inte bara de) helst vill att vi nätrötter håller käften. Att kärleksfulla kritiker är de enda som kan rädda partiet, är det få som inser (eller vill inse).

Ett folkrörelseparti som helst vill att medlemmarna (de få som finns kvar) håller käften? I en debattartikel i DN, skriver statsvetare Olof Petersson om partiernas sviktande medlemsantal.
Partiernas legitimitet och anspråk på att företräda en samlad opinion undergrävs och den gamla typen av folkrörelseparti tynar bort, konstaterar Petersson.

Vem behöver partimedlemmar när det finns partistöd? Men ni ledande företrädare, som bevakar era maktpositioner med näbbar och klor - betänk att den absoluta botten inte är nådd vid 35 procent, inte heller vid 20 eller fem procent. Den absoluta botten är noll procent och när det sker, finns inga maktpositioner kvar att bevaka.

[UNDER STRECKET]

Läs Peter Johanssons briljanta inlägg Partistyrelsen måste ställa sina platser till förfogande… Johansson är också en av författarna till artikeln Det rör sig under ytan i S.
Andra som skriver på samma tema: Roger Jönsson, Martin Moberg, Peter Högberg, Sandro Wennberg, Hannah Bergsteds tankar efter valberedning(S)mötet mer positiva.

Jaget fick gå, men laget stannar kvar?

Idag skriver Sandro Wennberg om Socialdemokraternas extrakongress och ramprogrammet. Läs gärna hans inlägg i sin helhet, för det handlar i grunden om ansvar.

Efter valförlusten har en person tagit sitt ansvar och avgått. Det är självaste partiordförande, Mona Sahlin. Partiledningen (PS + VU) består av nästan 50 personer. Av dessa har Håkan Juholt sagt till Expressen:Vi som är i ledningen bör ställa våra platser till förfogande. Dock blir jag orolig när jag läser SVT:s artikel SSU: Byt ut halva partistyrelsen. Där är det istället Urban Ahlin som säger:

Det är ett så pass unikt läge att vi har gjort ett så pass dåligt val. För att orka ta oss vidare i en förändring så tror jag att det är viktigt att man visar ödmjukhet inför medlemmarna och säger att "jag är beredd att ställa min plats till förfogande", och låta medlemmarna nominera och komma med förslag till en partistyrelse som de menar har kraften att driva partiet framåt, säger Ahlin.

Juholt har tystnat, men Ahlin sade till Rapport i november förra året att han är beredd att ställa sin plats till förfogande. I november 2010, förde även jag och ytterligare tre nätrötter fram kravet på att minst hälften i partistyrelsen bör avgå i en debattartikel i SvD.

Vi befinner oss nu i februari 2011 och jag är en smula bekymrad över vad ramprogrammet skickar ut för signaler. På hemsidan står det: Extrakongressen har till uppgift att utse en ny partiordförande för Socialdemokraterna. Dessutom ska en allmänpolitisk debatt föras och eventuella fyllnadsval genomföras.

Ser man till ramprogrammet, är den allmänpolitiska diskussionen uppdelad i block. Korta block bör tilläggas. Ta fredagen som exempel: då skall ett allmänpolitiskt block genomföras mellan 15-17. Strax innan den nya partiledaren ska väljas. Hur tänkte partisekreterare Ibrahim Baylan & Co. nu?

Om de tror att denna extrakongress kommer att vara som alla andra extrakongresser, som genomförts i partiets regi, misstar de sig grundligt. Det här är ingen vanlig, socialdemokratisk extrakongress. Många av ombuden, kommer inte att agera röstboskap. Majoriteten av medlemmarna vill heller inte att Kriskommissionens slutrapport hamnar i det runda arkivet.
Missnöjet bubblar just nu och om Baylan & Co. tror att de kan stävja detta missnöje med att försöka vara strategiska i utformandet av ramprogram, vill jag meddela herrarna att det endast ger mer bränsle till elden.

Jag har förresten två frågor till Baylan: Även med ny partiordförande - vill du sitta kvar som partisekreterare? Är du fri från ansvar?

På samma tema:Peter Andersson, Tord Oscarsson, Aftonbladets Politikerkollen , Martin Moberg,

Aftonbladets ledarsida tar ställning

I dag lyfter Aftonbladets politiska chefredaktör, Karin Pettersson, tre partiledarkandidater på ledarsidan. Precis som jag misstänkte, lyfter Pettersson varken Thomas Östros eller Sven-Erik Österberg.

Pettersson skriver:

Thomas Östros och Sven-Erik Österberg var centrala i att utforma den politik som Socialdemokraterna förlorade valet på. Det finns en könsdimension i dessa mekanismer – att Mona Sahlin ifrågasattes och avgick, medan den manliga maktstrukturen bakom nu belönas – som är djupt obehaglig.

Även jag anser att det är djupt obehagligt, vilket jag skriver om bland annat här och här. Några ord om de kandidater som Pettersson lyfter i ledaren:

Det har blåst en smula kring Anders Sundström den senaste tiden. Den kritik som har framförts, riktas främst mot LO, men i tider av kris och besparingar ser det inte bra ut att Sundström tjänar miljonbelopp. Det sticker i ögonen på gräsrötterna i arbetarrörelsen.

Claes Nordmark blev igår sur på mig, när jag svarade på hans tweet. Han förordar Damberg och jag skrev "vad förutsägbart". Han tog väldigt illa vid sig. Jag borde ha lagt till ;)

Till saken hör att Nordmark tillhör Lenet och vad jag menar med förutsägbart är att det är förståeligt att Nordmark stöttar sin kompis. Lika förutsägbart hade det varit om jag gick ut på twitter och förespråkade Veronica Palm, bara för att jag tillhör Stockholms stad (och Palm är ordförande i min arbetarekommun). Jag har inget emot Damberg. Han är en skicklig politiker och en trevlig prick, men något partiledarämne för Socialdemokraterna är han, i mina ögon, inte.

Av de tre partiledarkandidaterna, som Aftonbladet lyfter, kan jag bara ställa mig bakom Paggan. Men, som ni säkert vet vid det här laget, så har bloggen HBT-sossen redan tagit ställning.

På samma tema: SR, SR2, Peter Johansson

Jag vill se Birgitte Nyborg som ny partiledare för S

Lena Mellin proklamerar på Aftonbladet att Thomas Östros har allt som krävs. Har Mellin pratat med Aftonbladets politiska chefredaktör, Karin Pettersson? Är detta verkligen AB:s partiledarkandidat?

Karin Pettersson tycker ju, som bekant, att Sven-Erik Österberg inte är så kul och det skulle förvåna mig om hon istället förordade Östros som partiordförande för S.

Låt mig för en stund ta på mig rollen som konspirationsteoretiker. Jag vet inte vilket parti Lena Mellin röstade på i valet 2010, men jag sätter en hundring på att det inte var S. Mellin har nämligen fått det ganska bra ställt i och med regeringen Reinfeldt. Hon har till exempel gjort avdrag för hushållsnära tjänster (strax under 22 000 kronor) och därför är det inte förvånande att hon skriver som hon gör om RUT-avdraget.

Att Mellin nu lanserar Östros som den person som har allt som krävs, kan jag bara tolka som att hon gärna vill att Fredrik Reinfeldt sitter kvar. Just nu står det 100-1 i matchen mellan de två kurskamraterna Anders Borg och Östros. Om Östros har svårt att slå Borg – kommer då Reinfeldt att bli en enkel match? Men det handlar inte blott och bart om att slå Borg eller Reinfeldt i partiledardebatter eller i Agenda.

Östros är en av de ansvariga för valförlusten. Väljarna sågade den ekonomiska politik som S och i förlängningen de Rödgröna gick till val på. Vem bär huvudansvaret för den politiken? Det är de facto Östros & Co.

Efter valet skrev Östros en urusel debattartikel, som Rebella mycket förtjänstfullt begår ett veritabelt lustmord på. Han har lärt sig sin läxa efter den. För det har varit ovanligt tyst om Östros efter den. En taktik som, enligt Mellin, har lönat sig. Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte vill tala illa om någon partiledarkandidat, men nu bryter jag den grundregeln. Jag gör det för att jag vill partiet väl.

Om Östros blir partiordförande kommer såväl partimedlemmar som väljare att vända S ryggen. Med Östros i spetsen för ett gammalt garde (Österberg, Baylan med flera) – hur stor är chansen att vinna valet 2014? Med Östros i spetsen, kommer Kriskommissionens slutrapport definitivt att hamna i det runda arkivet (hur mycket än Östros säger att han känner sig ”befryndad” med den).

Lena Mellin, Lena Mellin, Lena Mellin. Varför förordar du Östros? Då kan vi lika gärna välja Birgitte Nyborg till ny partiordförande. Hon har allt som krävs och mer därtill.

Oj, jag glömde... hon är bara en karaktär i en tv-serie som till på köpet är dansk. Men, som Johan Wennström skriver i SvD – bara danskar kan skildra svensk politik om än att jag inte håller med honom om Hanne Vibeke Holst-filmatiseringarna (som jag tycker är bra).

Precis som Mellin, har även jag en agenda. Jag tycker att Östros har gjort sitt och kan flytta på sig till förmån för Lena Sommestad. Så rak och ärlig är jag (vilket kan jämföras med gubbmaffian som för fram Sven-Erik Österberg).

[UNDER STRECKET]

Roger Jönsson: Nu arbetar vi vidare med Kriskommissionens rapport
Johan Westerholm: Socialdemokraterna: Turistbussar, korridorer och om en öppen slutenhet

Sara Gunnerud (på Rebellabloggen): Kriskommissionen är det första steget på vägen ur krisen, inte det sista

Martin Moberg: O (s) a på ÖKK:s enkät.....
Kristian Krassman: En rädsla som inte kan misstolkas
Staffan Lindström: Jag ber om förtroende som kongressombud del 4.
Annika Högberg (om en annan Tomas): Tomas, säg ja!

Bokslut Öppna kriskommissionen

I och för sig skrev jag mitt bokslut om Öppna kriskommissionen (ÖKK) i förrgår, men det är egentligen idag som vi (läs initiativtagarna) gör bokslut. Det gör vi i och med att Socialdemokraternas kriskommission presenterade sin slutrapport igår och det gör vi i och med den debattartikel i dagens Aftonbladet som några av oss har skrivit. Jag vill även passa på att rekommendera Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: Mitt bokslut för Öppna Kriskommissionen.

Det må vara bokslut för ÖKK, men som Westerholm skriver:

Nu är det dags att öppna upp och att jobba framåt. För egen del avslutas idag mitt engagemang i ÖKK – Öppna Kriskommissionen – i dess nuvarande form. Vi är några stycken som börjat diskutera om formerna för dess framtid. För den kommer leva vidare men med en annan form och ett annat fokus.

Till syvende och sist vill jag återigen tacka alla som på ett eller annat sätt varit med i ÖKK.

Relaterat:Debattartikel i Aftonbladet: Låt inte S-ledningen tysta ner kritiken,"Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", S behöver fler plattformar
Andra som skriver om ÖKK och debattartikeln: Peter Johansson,

Öppna kriskommissionen - en tillbakablick

Efter Socialdemokraternas valförlust var jag inte ensam om att deppa. Efter att Johan Westerholm gett mig en rejäl utskällning via telefon tog jag mig i kragen. Efter några dagar var jag på banan igen och skrev bland annat en valanalys. I samband med att fler bloggare inom det progressiva nätverket NetRoots skrev valanalyser, beslutade vi (med Westerholm i spetsen) att lägga ut dessa på en separat hemsida och därmed såg NetRoots valanalyser dagens ljus.

I oktober 2010 tillsätter partiet en 52-hövdad kriskommission. Då har redan några av oss bestämt oss för att dra igång Öppna kriskommissionen (ÖKK). I denna veva byter även hemsidan namn. Varför vi tog initiativet till ÖKK, förklarar vi i en debattartikel i Aftonbladet.

Sedan starten av ÖKK har det blivit en rad blogginlägg och debattartiklar. De blogginlägg som jag har skrivit (ett axplock) och några av debattartiklarna finns att beskåda här. Enligt Politometern har över 850 blogginlägg etiketterats med "öppna kriskommissionen", men jag misstänker att det är betydligt fler inlägg under det "temat".

Idag slutför vi arbetet med Öppna kriskommissionen (i dess nuvarande form bör tilläggas). Det gör vi i och med den tredje och sista rapporten (som jag bloggat om här). Vi, som initierade Öppna kriskommissionen, har all anledning att vara stolta idag.

Jag vill därför tacka alla som varit med (på ett eller annat sätt) i ÖKK och vill även passa på att rikta ett specifikt tack till Johan Westerholm (som är den som dragit det tyngsta lasset).

I morgon presenterar Socialdemokraternas kriskommission sin slutrapport och enligt säkra källor har kommissionen också följt vårt arbete inom ÖKK. Vi får se om det syns i morgon.

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VI)

Öppna kriskommissionen (ÖKK*) förvandlas till öppna valberedningen i och med den enkät vi har skickat ut till 156 ledande socialdemokrater med frågor kring deras framtida roll i Socialdemokraterna. Mer om enkäten finns på Politikerkollen/Aftonbladet, hos Sandro Wennberg, Peter Högberg, Staffan Lindström, Peter Johansson och Johan Westerholm.


Tidigare inlägg:Man blir aldrig profet i sin egen arbetarekommun,Jag fick ett brev,Ett öppet parti, ej ett befästat (Del V), QuestBackformuläret är ifyllt och inskickat - vad händer nu?, Flytta på er!, Ett öppet parti, ej ett befästat (IV), Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?,Ett öppet parti, ej ett befästat (Del III), Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat..., En socialdemokratisk bitterfitta

Öppna kriskommissionen (ÖKK) startades av bloggare inom det progressiva nätverket NetRoots.

Gör som Nisha Besara!

Jag loggar in på facebook och möts av ovanstående statusuppdatering. Nisha Besara har valt att kryssa bland annat mig i valet till ombud för Socialdemokraternas extrakongress i mars.

Även jag har kryssat 20 kandidater och förutom de på 10-listan, har jag kryssat min fru Åsa Einerstam, Josefin Deiving, Irene Wennemo och sju till.

Ikväll kan förresten S-medlemmar i Stockholms stad träffa kongresskandidaterna på Sveavägen 68 klockan 18:00. Jag kommer att vara där.

Tidigare inlägg:Jag fick ett brev, Stockholms stads kongresskandidater

[Under strecket]
Peter Johansson: Högern har aldrig fattat konceptet Solidaritet
Marika Lindgren Åsbrink: Allt handlar om boendet
Peter Andersson: När till och med Svenska dagbladet anar flykt från allianskyrkan

Jag fick ett brev

Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärken. Ett vykort ifrån längesen, då framtiden var vår, sjunger Kent i låten Duett. Nej, nu fick jag inte ett brev med frimärke, men väl ett mejl från en socialdemokratisk medlem som skriver så här:

Hej,

Jag skriver till dig då du är en av dem som av s-föreningarna i Stockholms socialdemokratiska partidistrikt nominerats till ombud till den extra partikongressen den 25-27 mars.

Då det vare sig i handlingarna vi medlemmar fått oss tillsända eller på partidistriktets webbplats sägs något om hur ni nominerade ser på saken, skulle jag vilja ställa några frågor innan jag kan ta ställning till vilka ombud jag vill ska fatta beslut om vem som ska bli ny ordförande för vårt parti.

Jag hoppas att du har möjlighet att svara senast den 16 februari (då min röst ska vara partidistriktet tillhanda senast den 20 februari).

Frågor:

Har du i dag tagit ställning till vem du helst skulle vilja se som ny partiordförande?
Om du tagit ställning, vem har du i så fall tagit ställning för?
Om du tagit ställning men inte vill svara på frågan, vad beror det i så fall på?

Med vänliga hälsningar Xxxxx

Jag har utelämnat personens namn. Jag ser att denna medlem inte är ensam om att skicka mejl till kongresskandidater. Kristian Krassman och Johan Westerholm har också fått mejl från medlemmar som har frågor innan de kryssar kandidaterna.

Medlemmen skriver i sitt brev att partiets webbplats inte berättar hur vi nominerade ser på saken. I min presentation skriver jag:

Det behövs eldsjälar i politiken och jag brinner. Jag brinner för frihet, jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och hållbar utveckling. SAP:s stora projekt är, enligt mig, det gröna folkhemmet. Version 2.

Jag vill representera Stockholms stads socialdemokrater under vår extrakongress i mars, men jag vill veta vad NI vill. Ni hittar mig och mina visioner på min blogg HBT-sossen,
http://hbt-sossen.blogspot.com. Framtiden skapar vi tillsammans.

De, som följer mig på facebook, eller läser min blogg vet att jag har tagit ställning för Lena Sommestad och det gör jag i inlägget Brev till valberedningen*. Att ta ställning och inte svara på vem jag vill se som nästa partiordförande ligger inte i min natur. Jag är en varm anhängare av öppenhet och transparens vilket jag har skrivit om i min serie Ett öppet parti, ej ett befästat.

Relaterat: 10-listan, Stockholms stads kongresskandidater, Johannes Åsberg med flera lyfter Lena Sommestad, QuestBackformuläret är ifyllt och inskickat - vad händer nu?, Flytta på er!, Ett öppet parti, ej ett befästat (IV), Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?,Ett öppet parti, ej ett befästat (Del III), Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat..., En socialdemokratisk bitterfitta
Andra som skriver på samma tema: Peter Karlberg, Peter Högberg, Sandro Wennberg, Peter Andersson
Foto: Stockholm Waterfront (där extrakongressen skall hållas)

Det grå i politiken måste uppvärderas

Sökandet efter en ny partiledare pågår, i en ruljans som ofta är direkt genant. Det fanns en bra och självklar kandidat som drevs ut med svansen mellan benen. Nu återstår en liten parad av människor som i media pekas ut som kandidater. Från balsamerade gråsossar till wild & crazy.

Det är ingen upplyftande syn, och jag trodde aldrig att vi skulle hamna i ett läge där Lena Sommestad supportas med en kampanjsajt på nätet. Det är nog inget fel på henne. Men hur ska man veta det? Gör hon ens fotavtryck i snön?

Inte fan vet jag.

Ovanstående skriver Anders Westgårdh i sin krönika De balsamerade gråsossarnas tid apropå att Lena Sommestad lanseras som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Gråsosse vill ingen sosse vara. Veronica Palm, en av partiledarkandidaterna, skriver till och med på sin blogg att hon minsann inte är någon tråksosse. I det sammanhanget, som hon skriver detta epitet, måste jag dock hävda att Palm är en tråksosse (läs mer i mitt inlägg Flytta på er!). Nu tillbaka till de balsamerade gråsossarna.

Eftersom HBT-sossen har gjort bedömningen att att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande måste jag därför försvara min kandidat mot Westgårdhs "påhopp".

Om Westgårdh med gråsosse menar trist, tråkig och färglös... är det utstrålning och/eller utseende som han anspelar på? Är det måhända så att Westgårdh anser att en gråsosse inte får genomslag i media, att en gråsosses politiska budskap, hur briljant budskapet än må vara, går förlorat i mediabruset? Eller menar Westgårdh att Sommestad är en torr akademiker?

För det första: vid en jämförelse med Sven-Erik Österberg är Sommestad rena färgexplosionen i politisk lyster.
För det andra: med styling (kläder, make up, hårfärg och frisyr) kan till och med Österberg förvandlas till värsta hunken.
För det tredje: Sommestad är akademiker. Hon är en intellektuell socialdemokrat och vårt parti har alltid varit befolkat av intellektuella (Olof Palme, Gunnar Myrdal och Rudolf Meiner för att endast nämna tre). Hon anser, precis som jag, att politik ska bygga på kunskap. Ett kriterium som jag har lyft här på bloggen är de facto kravet att vår nya partiordförande skall ha akademiskt bakgrund.

Och förresten... är det så trist och tråkigt med grått? I antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrat, skriver Katrine Kielos i inledningen Grey is beautiful:

[...] vi tycker att det grå i politiken behöver uppvärderas. Socialdemokrati är varken urvattnad marxism eller liberalism i snällare förpackning. Det är en egen rörelse och en framgångsrik sådan. I grund och botten är socialdemokrati en tro på politiken. På att stora ting kan åstadkommas med de grå verktygen om de används på ett rationellt sätt. Utredning, reform, utvärdering, att leta efter minsta gemensamma nämnaren för att bygga de långsiktiga koalitionerna. Att det där kan låta trist, men det är i grund och botten ett uttryck för en ytterst radikal analys.

[Under strecket]

Sedan mitt inlägg Vilka är oddsen?, ger nu Ladbrokes endast fem gånger insatsen om
man satsar pengar på Lena Sommestad (att jämföra med tidigare 15).

Johannes Åsberg om Lena Sommestad och Den Grå Vågen.

Lena Sommestad skriver om det snäva debattklimatet i Sverige OCH hon intervjuas i DN.

Peter Andersson skriver att även direktörer drömmer om en S-ledare.

Peter Högberg om att fler sossar bör lyssna på Börje Ahlstedt.

Läs även inlägg av: Annika Högberg, Björn Andersson och Roger Jönsson

Johannes Åsberg med flera lyfter Lena Sommestad

Igår kom jag ut ur partiledargarderoben och skrev ett brev till valberedningen, där jag meddelade vilken kandidat jag vill se som partiordförande, nämligen Lena Sommestad. Idag skriver Johannes Åsberg med flera sossar en debattartikel i Expressen, där de lyfter just Sommestad. De skriver bland annat:

Vår partiledare ska också vara en person som håller örat mot marken. Avståndet mellan gräsrötter och ledning måste minska. Vi behöver också satsa betydligt mer på tankesmedjor och öppna nya arenor för fördjupade kontakter med forskare som stöder våra värderingar. Till partiledarposten finns flera tänkbara kandidater. Den person vi vill lyfta fram är Lena Sommestad.Bortsett från alla hennes formella meriter, som bland annat professor i ekonomisk historia och tidigare miljöminister, så har hon också visat sig vara en skicklig kommunikatör och inspirerande talare. Den levande dialog med "vanliga" medborgare som hon engagerat sig i är en uppfriskande kontrast till det brukliga inåtvända politiska spelet. Hennes blogg (lenasommestad.wordpress.com) har blivit ett nav för den politiska diskussionen på nätet. Hon har gett många tidigare trötta partimedlemmar nytt hopp och en ny känsla av tillförsikt.

Brev till valberedningen*

HBT-sossen gör bedömningen att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande för S

Vem är bäst lämpad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val? Vem uppfyller bäst de kriterier som bland annat Stockholms stad och Stockholms län vill se hos nästa partiordförande?

Efter en tids övervägande vill nu jag ge valberedningen (och även vänner, kollegor, bekanta och partikamrater) mitt svar, det vill säga vem jag anser bör bli nästa partiordförande för Socialdemokraterna. Jag konstaterar att Lena Sommestad bör få frågan från valberedningen, om att bli Socialdemokraternas nya partiordförande.

Mitt ställningstagande grundar jag på en rad bedömningar.
Det är, för det första, min bedömning att Lena Sommestad har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar. Sida vid sida finns i vårt parti gråsossar, högersossar, hbt-sossar, betongsossar, vänstersossar, fackligt förtroendevalda, villaägare, akademikersossar, gnagarsossar, bostadsrättinnehavare, hyresgäster, bloggare, lattesossar, ja... några ytterligare epitetet finns det naturligtvis (till exempel radar Johan Westerholm upp några till). Mitt i allt detta skall vår partiledare befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt. Jag är övertygad om att Lena Sommestad kan göra detta.

Ska partiet åter bli ett parti som ligger på 40 procent (och helst mer) ställer det stora krav på en politik som förenar jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Med andra ord det gröna folkhemmet. Version 2. Läs därför Sommestads inlägg Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin, debattartikel i DN och debattartikel i Expressen. Ja, egentligen vill jag uppmana valberedningen (och övriga som är nyfikna, osäkra eller vad det än må vara) att läsa Lena Sommestads blogg.

Socialdemokraterna kan inte spegla sig i andra, agera utifrån vad andra partier har för politik eller vilka utspel de gör (och därefter anpassa oss eller med ett finare ord "triangulera" oss). Vi måste ha självförtroende att gå vår egen väg. Med en partiordförande som Lena Sommestad, kommer vi att återfå vårt självförtroende. Vi kommer återigen (som jag skriver i min valanalys) att ha en ideologisk debatt (som har fört en tynande tillvaro i partiet hitintills). Idédebatten kommer, om Sommestad blir partiordförande, återigen stå högt på vår politiska agenda. Och jag håller det för troligt att vi kommer att sluta tillverka lapptäcken.

Lena Sommestad är inte en falangsosse. Hon har stått utanför de senaste 15 årens bittra SSU-strider. Hon borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.

Det talas mycket om Regierungsfähigkeit. Sommestad har varit miljöminister, men hon har erfarenheter som sträcker sig utanför den politiska sfären. Hon har varit chef för
Institutet för framtidsstudier och varit VD för branschorganisationen Svensk Fjärrvärme. Sommestad har stor erfarenhet av internationellt arbete såväl som miljöminister som forskare.

En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om en ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen. Om inte detta kommer att ske får partiet helt enkelt organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.

På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.

Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.

Allt ovan talar för att det bör bli Lena Sommestad.

Relaterat: Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Kriterier för nästa partiordförande,Lena Sommestads svar till HBT-sossen
Andra som skriver om Lena Sommestad: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Johannes Åsberg2
*Inspirationen och upplägget (och några meningar oftast kursiverade) till inlägget har jag hämtat från Östrans Brev till valberedningen, Därför bör S välja Lena Sommestad till ny partiledare och Efter katastrofen: vägen vidare. Detta inlägg skickas även till valberedningen@socialdemokraterna.se

Kom igen Lena! Kampanjsida här och facebookgrupp här.