Visar inlägg med etikett eftervalsdebatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett eftervalsdebatt. Visa alla inlägg

Det grå i politiken måste uppvärderas

Sökandet efter en ny partiledare pågår, i en ruljans som ofta är direkt genant. Det fanns en bra och självklar kandidat som drevs ut med svansen mellan benen. Nu återstår en liten parad av människor som i media pekas ut som kandidater. Från balsamerade gråsossar till wild & crazy.

Det är ingen upplyftande syn, och jag trodde aldrig att vi skulle hamna i ett läge där Lena Sommestad supportas med en kampanjsajt på nätet. Det är nog inget fel på henne. Men hur ska man veta det? Gör hon ens fotavtryck i snön?

Inte fan vet jag.


Ovanstående skriver Anders Westgårdh i sin krönika De balsamerade gråsossarnas tid apropå att Lena Sommestad lanseras som ny partiordförande för Socialdemokraterna. Gråsosse vill ingen sosse vara. Veronica Palm, en av partiledarkandidaterna, skriver till och med på sin blogg att hon minsann inte är någon tråksosse. I det sammanhanget, som hon skriver detta epitet, måste jag dock hävda att Palm är en tråksosse (läs mer i mitt inlägg Flytta på er!). Nu tillbaka till de balsamerade gråsossarna.

Eftersom HBT-sossen har gjort bedömningen att att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande måste jag därför försvara min kandidat mot Westgårdhs "påhopp".

Om Westgårdh med gråsosse menar trist, tråkig och färglös... är det utstrålning och/eller utseende som han anspelar på? Är det måhända så att Westgårdh anser att en gråsosse inte får genomslag i media, att en gråsosses politiska budskap, hur briljant budskapet än må vara, går förlorat i mediabruset? Eller menar Westgårdh att Sommestad är en torr akademiker?

För det första: vid en jämförelse med Sven-Erik Österberg är Sommestad rena färgexplosionen i politisk lyster.
För det andra: med styling (kläder, make up, hårfärg och frisyr) kan till och med Österberg förvandlas till värsta hunken.
För det tredje: Sommestad är akademiker. Hon är en intellektuell socialdemokrat och vårt parti har alltid varit befolkat av intellektuella (Olof Palme, Gunnar Myrdal och Rudolf Meiner för att endast nämna tre). Hon anser, precis som jag, att politik ska bygga på kunskap. Ett kriterium som jag har lyft här på bloggen är de facto kravet att vår nya partiordförande skall ha akademiskt bakgrund.

Och förresten... är det så trist och tråkigt med grått? I antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrat, skriver Katrine Kielos i inledningen Grey is beautiful:

[...] vi tycker att det grå i politiken behöver uppvärderas. Socialdemokrati är varken urvattnad marxism eller liberalism i snällare förpackning. Det är en egen rörelse och en framgångsrik sådan. I grund och botten är socialdemokrati en tro på politiken. På att stora ting kan åstadkommas med de grå verktygen om de används på ett rationellt sätt. Utredning, reform, utvärdering, att leta efter minsta gemensamma nämnaren för att bygga de långsiktiga koalitionerna. Att det där kan låta trist, men det är i grund och botten ett uttryck för en ytterst radikal analys.

[Under strecket]

Sedan mitt inlägg Vilka är oddsen?, ger nu Ladbrokes endast fem gånger insatsen om
man satsar pengar på Lena Sommestad (att jämföra med tidigare 15).

Johannes Åsberg om Lena Sommestad och Den Grå Vågen.

Lena Sommestad skriver om det snäva debattklimatet i Sverige OCH hon intervjuas i DN.

Peter Andersson skriver att även direktörer drömmer om en S-ledare.

Peter Högberg om att fler sossar bör lyssna på Börje Ahlstedt.

Läs även inlägg av: Annika Högberg, Björn Andersson och Roger Jönsson

Johannes Åsberg med flera lyfter Lena Sommestad

Igår kom jag ut ur partiledargarderoben och skrev ett brev till valberedningen, där jag meddelade vilken kandidat jag vill se som partiordförande, nämligen Lena Sommestad. Idag skriver Johannes Åsberg med flera sossar en debattartikel i Expressen, där de lyfter just Sommestad. De skriver bland annat:
Vår partiledare ska också vara en person som håller örat mot marken. Avståndet mellan gräsrötter och ledning måste minska. Vi behöver också satsa betydligt mer på tankesmedjor och öppna nya arenor för fördjupade kontakter med forskare som stöder våra värderingar. Till partiledarposten finns flera tänkbara kandidater. Den person vi vill lyfta fram är Lena Sommestad.Bortsett från alla hennes formella meriter, som bland annat professor i ekonomisk historia och tidigare miljöminister, så har hon också visat sig vara en skicklig kommunikatör och inspirerande talare. Den levande dialog med "vanliga" medborgare som hon engagerat sig i är en uppfriskande kontrast till det brukliga inåtvända politiska spelet. Hennes blogg (lenasommestad.wordpress.com) har blivit ett nav för den politiska diskussionen på nätet. Hon har gett många tidigare trötta partimedlemmar nytt hopp och en ny känsla av tillförsikt.

Brev till valberedningen*

HBT-sossen gör bedömningen att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande för S


Vem är bäst lämpad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val? Vem uppfyller bäst de kriterier som bland annat Stockholms stad och Stockholms län vill se hos nästa partiordförande?

Efter en tids övervägande vill nu jag ge valberedningen (och även vänner, kollegor, bekanta och partikamrater) mitt svar, det vill säga vem jag anser bör bli nästa partiordförande för Socialdemokraterna. Jag konstaterar att Lena Sommestad bör få frågan från valberedningen, om att bli Socialdemokraternas nya partiordförande.

Mitt ställningstagande grundar jag på en rad bedömningar.
Det är, för det första, min bedömning att Lena Sommestad har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar. Sida vid sida finns i vårt parti gråsossar, högersossar, hbt-sossar, betongsossar, vänstersossar, fackligt förtroendevalda, villaägare, akademikersossar, gnagarsossar, bostadsrättinnehavare, hyresgäster, bloggare, lattesossar, ja... några ytterligare epitetet finns det naturligtvis (till exempel radar Johan Westerholm upp några till). Mitt i allt detta skall vår partiledare befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt. Jag är övertygad om att Lena Sommestad kan göra detta.

Ska partiet åter bli ett parti som ligger på 40 procent (och helst mer) ställer det stora krav på en politik som förenar jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Med andra ord det gröna folkhemmet. Version 2. Läs därför Sommestads inlägg Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin, debattartikel i DN och debattartikel i Expressen. Ja, egentligen vill jag uppmana valberedningen (och övriga som är nyfikna, osäkra eller vad det än må vara) att läsa Lena Sommestads blogg.

Socialdemokraterna kan inte spegla sig i andra, agera utifrån vad andra partier har för politik eller vilka utspel de gör (och därefter anpassa oss eller med ett finare ord "triangulera" oss). Vi måste ha självförtroende att gå vår egen väg. Med en partiordförande som Lena Sommestad, kommer vi att återfå vårt självförtroende. Vi kommer återigen (som jag skriver i min valanalys) att ha en ideologisk debatt (som har fört en tynande tillvaro i partiet hitintills). Idédebatten kommer, om Sommestad blir partiordförande, återigen stå högt på vår politiska agenda. Och jag håller det för troligt att vi kommer att sluta tillverka lapptäcken.

Lena Sommestad är inte en falangsosse. Hon har stått utanför de senaste 15 årens bittra SSU-strider. Hon borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.

Det talas mycket om Regierungsfähigkeit. Sommestad har varit miljöminister, men hon har erfarenheter som sträcker sig utanför den politiska sfären. Hon har varit chef för
Institutet för framtidsstudier och varit VD för branschorganisationen Svensk Fjärrvärme. Sommestad har stor erfarenhet av internationellt arbete såväl som miljöminister som forskare.

En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om en ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen. Om inte detta kommer att ske får partiet helt enkelt organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.
På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.

Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.

Allt ovan talar för att det bör bli Lena Sommestad.

Relaterat: Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Kriterier för nästa partiordförande,Lena Sommestads svar till HBT-sossen
Andra som skriver om Lena Sommestad: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Johannes Åsberg2
*Inspirationen och upplägget (och några meningar oftast kursiverade) till inlägget har jag hämtat från Östrans Brev till valberedningen, Därför bör S välja Lena Sommestad till ny partiledare och Efter katastrofen: vägen vidare. Detta inlägg skickas även till valberedningen@socialdemokraterna.se


Kom igen Lena! Kampanjsida här och facebookgrupp här.

Kriterier för nästa partiordförande

I helgen gjorde Peter Andersson mig uppmärksam på att vi (media, bloggare med flera) har glömt en viktig sak - nämligen kriterierna för nästa partiordförande. I nuläget diskuterar vi blott och bart namn, men få diskuterar kriterierna. Sandro Wennberg är nog den enda bloggare som har närmast sig partiledarämnet utifrån kriterier.

Under en tid har ordförande för valberedningen, Berit Andnor, åkt land och rike runt och frågat partimedlemmar vilka krav de ställer på en kommande partiledare. Detta har varken media eller bloggare varit intresserad av. Vi har bara diskuterat namn. Idag ska partidistrikten lämna sina krav på en kommande partiledare till valberedningen. Därför passar jag på (innan jag lanserar vem min kandidat är) att berätta vad jag vill se hos nästa partiordförande. Min arbetarkommun, Stockholm har lagt ut kriterierna för nästa partiordförande på hemsidan, men det är en punkt som saknas enligt mig.

I Sverige och i synnerhet hos Socialdemokraterna finns det ett utbrett akademikerförakt. Jag har stött på det flera gånger inom mitt parti och därför kommer jag att lyfta följande - vår nästa partiordförande bör vara akademiker. Ja, jag vet att akademiker låter flummigt, men vad jag menar är att han eller hon bör ha en examen från en högskola eller ett universitet.

Nej, det är inte det viktigaste kravet för nästa partiordförande. Här kan jag istället lista kraven på att nästa partiledare ska vara en berättare, en visionär, en demokratisk socialist, en kvinna, är empatisk, är analytisk och har lång arbetslivserfarenhet utanför riksdagen.

Men... jag anser att nästa partiordförande bör vara en akademiker eller åtminstone ha läst några poäng på högskola eller universitet. Sorry sossarna... men en examen från högskola eller universitet slår i dagens Sverige (året är 2011) mer än skogsarbetare eller rörmokare. Alla behövs... men om vi sossar ska fortsätta hävda vikten av utbildning, utbildning, utbildning - vore det bra om vår nästa partiordförande är akademiker.

Och glöm ej heller, om du som sosse lider av akademikerförakt, att taxichauffören, vakten, spärrvakten, brevbäraren, expediten mycket väl kan ha en magisterexamen.... även akademikern kan vara arbetare i dagens Sverige.

Relaterat: Mats Engström, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Calle Fridén, Johanna Graf, Roger Jönsson, Kent Persson, Aurora Gullberg, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Högberg, Mats Engström, Johan Westerholm, Partistaten
Tidigare inlägg: Demokratisk socialist, men helst en visionär

Lena Sommestads svar till HBT-sossen

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Lena Sommestad. I inlägget ställde jag en direkt fråga till Sommestad. Nu har jag fått svar från Sommestad. Hon har vigt ett helt inlägg, Svar till HBT-sossen, åt att besvara min fråga. Det glädjer mig.

Stödet för Lena Sommestad växer. Socialdemokraterna i Uppsala har nu bestämt sig för att föra fram Sommestad som sin partiledarkandidat. Vidare har ett gäng nätrötter/gräsrötter skapat kampanjsidan Kom igen Lena! Tidigare finns facebookgruppen Kom igen Lena!

Andra: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Medievärlden, UNT2, Östran

Bommersvikseminarium nu på fredag

Det ser ut som om jag kommer att närvara på Bommersvikseminariet nu på fredag (dock inte spikat till 100 procent ännu). Det glädjer mig, då seminarierna på Rönneberga var rena rama Red Bull för röda rosor som jag. Jag har därför höga förväntningar på att Bommersvikseminariet har samma effekt på mig.

Skolan är i fokus när socialdemokrater i den 52-huvade kriskommissionen träffas.

Programmet för fredagen är som följer:

11.00 – 12.00 ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?
Lena M Olsson, undervisningsråd Skolverket

12.00 – 13.00 Lunch

13.00 – 14.00 ”Hur kan vi vända utvecklingen i skolan?”
Mikael Damberg, riksdagsledamot (S)
Jan Larsson, kommunikationsdirektör Nordea, tidigare på McKinsey

14.15 – 15.15 ”En skola för lika möjligheter”
Erik Nilsson, utbildningschef Botkyrka, f.d. skolborgarråd i Stockholm (S)

Relaterat: Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Läs även Ylva Johanssons inlägg Utbildningsgaranti för ungdomar.

Foto: Sveriges dåvarande finansminister Gunnar Sträng på Bommersvik 1958.

[ UPPDATERING]

Ja, just ja... jag har gått och irriterat mig på
Per Gudmundsons inlägg en längre tid. Han skriver nämligen i sitt inlägg att det var fler reportrar och journalister än sossar på Rönnebergaseminariet.... för hans vetskap var vi socialdemokratiska bloggare också placerade på "pressläktaren" och några av oss räknas i högsta grad till förnyarna.

"Vi överväger inte att avskaffa partiet, allra minst i Stockholm"

Igår skrev jag om Lenets valanalys i inlägget Varför alla dessa valanalyser? I Stockholms läns valanalys fanns förslaget om att slå ihop Stockholms stads och Stockholms län expeditioner. Det kravet saknas i stadens valanalys, vilket kan hänga samman med att stadens valanalysgrupp valt att inte lägga fokus på den organisatoriska delen av valrörelsen, utan istället hänvisar gruppen till Folkrörelsegruppens utredning.

Människor utanför partiet och arbetarrörelsen (ja, även några som är partimedlemmar) blandar de facto ihop stad och län. Ett rykande färskt exempel är dagens Metro (s. 4). Uppdelningen mellan stad och län är enligt mig obegriplig men en partikamrat skriver till mig på facebook: Vi som inte bor i sthlm eller räknar oss som sthlmare kan då och då förstå poängen med den.

Hur ska vi sossar vinna tillbaka väljarna i den kungliga huvudstaden? Den rekommendation som valanalysgruppen lägger fram kan tyckas självklar - Socialdemokraterna måste bli ett tydligare parti. De åtgärder som gruppen anser nödvändiga är:

· Vi måste veta vad vi själva vill
· Beskriv verkligheten
· Prioritera det långsiktiga opinionsbildandet
· Hitta nya sätt att nå ut
· Förtroendevalda
· Formulera den egna politiken innan eventuella nya samarbeten ingås

Åtgärderna (eller aktiviteterna om man så vill) ovan är till för att vinna valet 2014. Jag saknar dock visioner i analysen. Visioner för att vinna valet. I Lenets valanalys nämndes åtminstone Det gröna folkhemmet. Version 2. Där Lenet åtminstone spånar om vilken politik vi ska gå till val på 2014, svävar staden ut i luddiga formuleringar, vilket kan beskådas här (uppdaterat: nu även på DN Debatt).


I likhet med sossarna i Lenet, inleder också sossarna i Stockholms stad sin analys med att denna valanalys måste påverka partiets arbete och inte stoppas i byrålådan. En valanalys som stoppades i byrålådan efter valförlusten 2006, var Håkan Anderssons valanalys (han var ordförande för den valanalysgrupp som tillsattes efter 2006).
De kunde lika gärna ha återanvänt Anderssons analys än slösat tid och energi på ytterligare en valanalys. Därför återupprepar jag det jag skrev i mitt tidigare inlägg: Varför alla dessa valanalyser om vi socialdemokrater inte tar till oss vad som står i dessa analyser?

Lena Sommestad

Att Arbetarbladet vill se Lena Sommestad som partiordförande för Socialdemokraterna är ingen hemlighet (och om någon fortfarande undrar - se bild ovan). På Facebook finns gruppen Kom igen Lena! - Vi vill se Lena Sommestad som S-ledare. I skrivandets stund har sidan 277 anhängare och jag misstänker att ju närmare vi kommer Socialdemokraternas extrakongress i mars, desto fler anhängare får gruppen. Innan jag fortsätter, vill jag poängtera att jag ännu inte har bestämt mig för vilken kandidat jag vill driva. I nuläget vet jag blott och bart vilka jag inte vill se som partiledare. Dock börjar det luta åt Lena Sommestad.

På Rönnebergaseminariet var Sommestad rent ut sagt lysande. På de S-möten jag hitintills varit på (och de har blivit ganska många efter valförlusten), dyker Sommestads namn ständigt upp (vilket jag skriver om i till exempel inlägget Vilka är oddsen?). Jag läser hennes blogg regelbundet och jag håller i mångt och mycket med om vad hon tycker och tänker där. Ja, jag måste även tillstå att jag gillade Sommestads veritabla lustmord på Thomas Östros på DN Debatt.

Jag håller det för troligt att hon, precis som jag, anser att Socialdemokraternas stora projekt är Det gröna folkhemmet. Version 2 (jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling). Vi brinner båda för miljöfrågor (Sommestad blev ju inte miljöminister av en slump), men det finns en anledning till att den här bloggen heter HBT-sossen och det är just för att hbt-frågorna ligger mig varmt om hjärtat. Min första kontakt med sossarna (om man bortser från mitt jobb som vakt i Cephalus, vilket ni kan läsa om i Morgonbris) var just föreningen Hbt-socialdemokrater.

Mona Sahlin brukar, å ena sidan, säga att hon inte gick med i partiet, utan i Olof Palme. Jag å andra sidan brukar säga att jag inte gick med i partiet utan i Mona Sahlin (och det på grund av Sahlins genuina engagemang i hbt-frågor). I mitt inlägg Sahlins stora frigörelseprojekt, är min slutkläm:

Nu till pudelns kärna: kommer Socialdemokraterna, med den nya partiordförande i spetsen, fortsätta Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter? De frågor som finns kvar, efter äktenskapet, kan upplevas som rena rama sprängstoffet. Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?

Det är banne mig vår förbannade skyldighet att fortsätta Sahlins stora frigörelseprojekt.
Ovan skrev jag att jag är övertygad om att även Sommestad står bakom den vision som jag vill att Socialdemokraterna ska driva - Det gröna folkhemmet. Version 2 - och den visionen innefattar ju jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen och ha samma rättigheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder, ja rätt och slätt alla människors lika värde.

Ändock är min fråga till Sommestad: kommer även du att driva Sahlins frigörelseprojekt om du blir partiledare för Socialdemokraterna?

Ett är dock säkert, oavsett vad Sommestads svar på min fråga blir eller om hon blir min kandidat, så har hon (om Håkan Hällström ger henne tillåtelse) den bästa kampanjlåten - Kom igen Lena!

P.S. En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen.

Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten

Varför alla dessa valanalyser?

Det finns redan en alldeles utmärkt valanalys. Det är den som skrevs i Stockholms läns partidistrikt efter valet 2006. Den innehåller mängder av kloka synpunkter och bra förslag som kan dammas av och provas på nytt. Men uppenbarligen lärde vi oss för lite av det som vi då tyckte var ett katastrofval.


Med ovanstående ord inleder Socialdemokraterna i Stockholms län sin valanalys. Det finns många valanalyser och framtidsrapporter som skrevs efter valförlusten 2006 och innan valförlusten 2010, utmärkta valanalyser bör kanske tilläggas. Varför alla dessa valanalyser om vi socialdemokrater inte tar till oss vad som står i dessa analyser? Kristian Krassman går i samma tankegångar som jag.

Jag har endast ögnat igenom analysen. Några korta reflektioner: Medelklassen är i fokus. Det andra Stockholm nämns endast i förbifarten. RUT, förmögenhetsskatt, butler, fastighetsskatt... nåväl... jag tror inte dessa enstaka frågor var avgörande för valförlusten. Nu till det jag gillar i valanalysen (ett axplock):

* Det gröna folkhemmet version 2
* Satsa på livslångt lärande – inte minst för jobbens skull.
* Var för istället för emot. Driv egen politik istället för att gnälla.
* Sluta prata om vänster- och högerkandidater. Vi tillhör samma parti.
* Premiera erfarenheter utanför partiet och dess närstående organisationer – vi måste ha fler företrädare som haft erfarenhet av och kan återvända till en annan karriär än politiken.
* Inled ett arbete för att på djupet förändra de strukturer inom partiet som hindrar och dämpar starka kvinnliga kandidater.
* Integrera kommunikation och politikutveckling.
* Ingen kan socialdemokratisk politik bättre än Socialdemokraterna. Ansvaret för formulering av vårt politiska budskap får därför aldrig läggas på en reklambyrå eller på externa konsulter.
* Återta makten över det politiska budskapet, lita på våra egna kunskaper.
* Slå samman Stockholms stads och Stockholms läns expeditioner.

Den sista punkten, gärna med tillägget - flytta från Sveavägen 68!


Andra som skriver om Lenets valanalys: DN, SvD, Aftonbladet, SvD2, Peter Andersson, Den hälsosamme ekonomisten , Calle Fridén, Johanna Graf

Min måste-läsa-lista

Vi leser for å kaste et skrålys inn over vårt eget liv, se våre tanker og
forestillinger fra nye vinkler og kanskje få dem korrigert.

Aksel Sandemose

I helgen läste jag ut Underbara dagar framför oss . Nu får Olof Palme vila ett tag, åtminstone till februari då Ordfront ger ut Göran Greiders bok Ingen kommer undan Olof Palme. Det finns en hel drös böcker på min måste-läsa-lista.

Nu ska jag ta itu med den bok som enligt Katrine Kielos var årets mest diskuterade bok bland socialdemokrater (DN) - Tony Judts Illa far landet. Vidare ska jag recensera Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt (publiceras på HBT-sossen 1/2).


Därtill håller håller jag på med serien Det gröna folkhemmet här på bloggen och där hoppas jag bland annat foga in Johannes Åsbergs tankar kring stadspolitik. Jag har läst hans bidrag i antologin Den grå vågen, men har ännu inte hunnit läsa hans rapport En radikal och progressiv stadspolitik - En provisorisk utopi (eller hans många blogginlägg på ämnet).

Just nu skrivs det oerhört många intressanta artiklar och inlägg på nätet. Här kommer ett axplock:

Hans Linde: Så fick SD mina grannars röster.
Peter Andersson har skrivit
en rad intressanta inlägg den senaste tiden.
Missa inte Johan Sjölanders inlägg
Socialdemokratins intellektuella generationsskifte - en antydan av vår i luften.
Peter Johansson: Krönika om en ny socialdemokrati.
Johanna Graf: Förändras socialdemokraterna nu?
Marika Lindgren Åsbrink: S. Där det händer.

Daniel Strömberg har vidare skickat mig ett intressant dokument med rubriken Rättviseforum Lund. Vi är nämligen några stycken som, i likhet med Aftonbladets chefredaktör Karin Pettersson, vill se fler socialdemokratiska tankesmedjor och Strömberg har redan påbörjat skissandet av en sådan satsning för Lund.

Jag blev medlem i Socialdemokraterna så sent som 2006 och jag måste tillstå att det finns nackdelar med ett sent inträde i arbetarrörelsen - en av dessa (vilket vissa inte anser vara en nackdel utan fördel, med tanke på falangdiskussionerna) är att jag inte har blivit skolad i SSU, fackföreningsrörelsen eller andra S-organisationer och föreningar. De senaste åren har jag därför ägnat mig åt självstudier i ämnet "sosselogi". Jag önskade att det gick att läsa sosselogi på distans. Till syvende och sist vill jag därför fråga: finns det andra böcker inom ämnet (socialdemokrati, socialdemokratisk idédebatt, socialdemokratisk historia et cetera) som jag bör läsa?

Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor

Red Bull ger dig vingar. Idag inleddes den socialdemokratiska kriskommissionens seminarieserie på Rönneberga kursgård. Det var en ren och skär energikick för de socialdemokrater som var där. Chefsideologen, Anne-Marie Lindgren, inledde med att tala om vart socialdemokratin är på väg. Lindgren sade många kloka saker, bland annat:

Den enskildes livsvillkor bestäms av hur samhället ser ut. Jämlika livsvillkor förutsätter därför sociala och ekonomiska strukturer som främjar jämlikhet. Formerna för att påverka och förändra samhälleliga/ekonomiska strukturer är till sin natur kollektiva det vill säga politiska och fackliga.

Framtidsfrågor för S är enligt Lindgren: skattesystemet, välfärdens finansiering, arbetsmarknaden, normpolitiken, tillväxten som inte går att skilja från klimatfrågan.

Efter lunch följde en oerhört intressant idédebatt. Jag satt och nickade och höll med i allt vad Aftonbladets chefredaktör, Karin Pettersson, sa. Lena Sommestad var briljant. Jag hade hoppats på att få byta några ord med henne innan, under eller efter seminariet, men jag var inte ensam om den förhoppningen. "Alla" ville prata med Sommestad.

När SKTF:s ordförande, Eva Nordmark, skulle hålla sitt föredrag, reste sig journalisterna och gick. Att höra på en facklig ordförande, är inte något som högerns ekokammare är intresserad av. Jag anser de facto att det är respektlöst av journalister som Ulf Kristoffersson, Anders Philblad med flera att packa ihop sina pinaler och gå medan Nordmark talar. Journalisternas sorti var inte diskret, tvärtom. Om SVT lägger ut seminariet på SVT Play, så kommer ni att såväl se som höra när de gör sin stökiga sorti.

Nåväl... dagen var (som redan nämnts) en ren och skär energikick, men jag medger att oron fortfarande gnager i bakhuvudet.

Andra som skriver: Studio Ett/SR, Nyhetskanalen, Johanna Graf, Expressen,Politikerbloggen,Politikerbloggen 2 och 3. Johan Westerholm, Staffan Lindström, Peter Högberg, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Andersson