Socialdemokraterna, Stockholm och skyskrapor

Socialdemokraterna i Stockholm vill ha skyskrapor. Foto: S-kansliet/Stadshuset

Det är ju inte direkt en hemlighet att jag anser att Socialdemokraterna i Stockholm saknar Fingerspitzengefühl. Inte alltid, men ofta. Slussen, Förbifart Stockholm, TV-eken (nej, jag ville heller inte att eken skulle sågas ner, men att göra ett politiskt utspel av det?)...

Jag är heller inte så imponerad av våra företrädare i Stockholms stad. För ett tag sedan hade stockholmssossarna en ypperlig chans att välja Gabriella Granditsky Svenson till oppositionsborgarråd och Linnea Björnstam till kommunsekreterare. Repskapet valde dock att gå på de förslag som Stockholms arbetarekommuns styrelse lade fram. Suck.

Fingerspitzengefühl är av största vikt i en stad som Stockholm. Vi behöver företrädare som stockholmarna kan identifiera sig med. Vi är framför allt i akut behov av en socialdemokratisk stockholmspolitik som attraherar många och inte blott ett fåtal. Bevara Slussen-anhängare är få, men högljudda. Majoriteten av stockholmarna vill att den skall rivas. Om jag inte missminner mig, nyttjar 80 procent av stockholmarna kollektivtrafiken, därför gillar jag att S i Stockholm just vill satsa på bland annat tunnelbanan.

Förslag som förvandlar Stockholm till en cykelstad i likhet med Köpenhamn, är också något som ligger många stockholmare varmt om hjärtat. Där är S i Stockholm helt rätt ute. Jag är vidare emot Förbifart Stockholm. Det är inte S i Stockholm. Suck.

Stockholm, Sveriges huvudstad är enligt min mamma (som är född och uppvuxen i Hamburg) en by. Vi som bor i Stockholm vill naturligtvis inte att staden uppfattas som en by, snarare tvärtom. Även om Stockholm som liten stad (i förhållande till andra världsstäder) ligger närmare verkligheten än Stockholms aspirerande självbild, har de facto politikerna i Stockholm möjlighet att närma sig självbilden medelst politiska förslag som just förvandlar Stockholm till en världsstad.

Eftersom jag anser att det varit sparsmakat med intressanta, relevanta och realistiska förslag från S i Stockholm blir jag överlycklig när jag i dagens Metro läser att Socialdemokraterna i huvudstaden vill se skyskrapor vid Västerbrons fäste. Tankarna går till Manhattan och även om jag inte är överdrivet förtjust i skyskrapor, tror jag att många stockholmare gillar förslaget.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har kommit ett och annat bra förslag från S i Stockholm. Dessa överskuggas dock, enligt mig, av de dåliga förslagen, den svaga oppositionen och de svaga oppositionsborgarråden.

Jag har för vana att inte kommentera opinionssiffror, utan ägnar mig hellre åt opinionsbildning, men om inte S i Stockholm skärper sig, kommer det inte bli roligt på valdagen i september 2014. I mitt inlägg La onda verde skriver jag om den gröna vågen som sveper över Europa. Miljöpartiet kommer, om inget görs från socialdemokratiskt håll, gå om S i Stockholm redan 2014. Ja, det är bara en tidsfråga innan MP går om Moderaterna i Stockholm.

Om jag inte var sosse i själ och hjärta, hade jag nog gått över till MP redan 2009.

I egenskap av gräsrot, anser jag att det är mitt "jobb" att agera blåslampa. Genom att skriva inlägg som detta, hoppas jag att S i Stockholm tar åt sig av kritiken, kavlar upp ärmarna och börjar jobba stenhårt för att skapa en socialdemokratisk stockholmspolitik (plus lyfter nya namn på listorna och då menar jag att de hamnar på valbar plats) som gör att att många stockholmare 2014 röstar på just S.

Till syvende og sidst några uppmuntrande ord till S i Stockholm (ja, kanske partiet i stort): Det finns en väg ut ur detta. Det är Ingvar Carlsson och jag övertygade om.

Läs även Johan Westerholms inlägg En obehaglig julhälsning.

[UPPDATERAT]
Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin har också bloggat om skyskrapor.

Ulla & gänget

Fokus (nr. 47. 111125, s. 10)

Tidigare inlägg: #Stockholmsjul till salu?

#Stockholmsjul till salu?

671 647 juleljus lyser nu upp 30 gator och torg i Stockholms innerstad. #Stockholmsjul (där dessa juleljus ingår) är ett projekt som löper på tre år och är samfinansierat av Stockholms stad och City i Samverkan. Kostnad: 12 miljoner. Nu kanske någon tror att jag kommer att beklaga mig över kostnaderna för detta, men icke.

Om 12 miljoner bidrar till en stämningsfull och trygg stad, så är det helt okay med mig, men (och här kommer det ack så viktiga "men") kronan på verket är den "julinstallationen" som finns på Svampen vid Stureplan och det är den jag äcklas av. Låt mig först citera pressmeddelandet:

#Stockholmsjul är den största satsningen någonsin på julbelysning i City och julinstallationen på Svampen är den första i sitt slag. Årets tema för julinstallationen på Svampen invid Stureplan är familjefilmen ”Alvin och gänget 3”, kommande års tema kommer gå i filmens tecken.

Låt mig därefter citera Tomas Rudin:

Taket har hyrts ut till filmbolaget Fox för att marknadsföra årets julfim. Spektaklet
invigdes dessutom av borgarrådet Ulla Hamilton (m) som en del av stadens satsning på julskyltning. Det är helt horribelt. Vilka fler platser, byggnader kan företag köpa in sig i för att sälja reklam. Dessutom så vulgärt utformat. En fruktansvärd stor lysande grej på taket av en vacker byggnad i fonden av Kungsgatan.

Det reser också en del andra frågor. Kan andra hyra svampen i fortsättningen för den här typen av arrangemang? Ska vi från och med nu betrakta Svampen som en reklambyggnad? Finns det fler företag som Ulla Hamilton (m) gjort upp med och lånat ut stadens myndighet till att inviga?

Ja, man kan ju verkligen börja undra. Vilken är nästa, stora reklamplats? Tittar Hamilton nu lystet på Stadshusets fasader? Kanske tänker hon: Där kan ju stora reklamvepor hänga för Caremas nya "satsning".

DN, City i samverkan, Allt om Stockholm, Alliansfritt Sverige, Ulla Hamilton

Fotot har jag lånat från pressmeddelandet

[UPPDATERING]

Läs Resumés artikel Reklamjippot stoppas. Dock finner jag denna kommentar en smula märklig: Otroligt beklagligt, säger Fredrik Alfredsson, stabschef och tf kommunikationschef på Trafikkontoret i Stockholm, om installationen.

Även DN: Reklamekorrarna på Stureplan var en kupp. Borgarrådet Ulla Hamilton (M) trodde att hon avtäckte en gran och fyra tomtar.

Vill inte Socialdemokraterna i Stockholm vinna val?

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?

Václav Havel

Egentligen håller jag på och skriva en lång artikel med rubriken Familjerna som är inspirerad av Peter Kadhammars artikel S-maffian som styr Stockholm, men jag kan inte hålla mig längre. Jag måste få ventilera något av den frustration jag känner. Och våga inte komma dragandes med repskapet!

Socialdemokraterna i Stockholm (och då talar jag om gräsrötterna) vill förstås vinna val. De offrar stora delar av sin fritid för att dela ut flygblad, gå på möten, anordna medlemsmöten et cetera. De får inte ett uns betalt för sitt arbete. De gör det för att politik är att vilja. Det här inlägget handlar inte om gräsrötterna utan om (det som Kadhammar kallar för) S-maffian.

S styr inte Stockholm längre. Dock har inte partiet kommit ut ur oppositionsgarderoben. Vad menar jag med det? Jo, ett parti måste bli bäst på opposition för att aldrig hamna där igen. Socialdemokraterna i Stockholm (och då menar jag hädanefter inte gräsrötterna) är väldigt obekväma i sin oppositionsroll. Ibland undrar jag om de verkligen har förstått vad politisk opposition innebär och betänk att vi är ett parti som snart har varit 12 år i opposition.

Med politisk opposition menas regeringens motståndare. Oppositionspartierna har då som uppgift att kritisera samt analysera regeringens agerande samt komma med egna förslag.

I mångt och mycket handlar det de facto om att säga nej till motståndarnas förslag, men inte alltid. Att vara i opposition handlar alltid om att komma med sin berättelse och sina förslag. Det gäller framför allt när man säger nej till majoritetens förslag.

Ett positivt exempel (ja, det finns faktiskt ett sådant) är att S vill göra Stockholm till en cykelstad. Ett negativt exempel (och här finns det tyvärr många) är att S i Stockholm förhalar byggandet av ett nytt Slussen. Det är faktiskt så illa att Socialdemokraterna i Stockholm har gått på varenda Slussenmyt som finns och använder det i sin argumentation. Apropå Slussen och Socialdemokraterna i Stockholm har Johan Westerholm skrivit ett förtjänstfullt inlägg med rubriken Galenskaperna. Från första stycket:

..... eller hur vi inte vinner val i Stockholm.

Via Södermalmsnytt kan jag läsa en för mig som socialdemokrat pinsam artikel.

Utöver att oppositionsrådet Thomas Rudin offentligt kallar Sten Nordin för krokodil, en man med ”stor käft och små öron” så finns det information i artikeln som får mig att på allvar börja fundera om jag inte som socialdemokrat bör allvarligt överväga att söka skyddad identitet. Att detta är oacceptabelt av en så pass hög socialdemokratisk företrädare är illa nog. Men det kommer sedan något som faktiskt är snäppet värre från Thomas Rudins tankesmedja. Han gör analysen att Slussen, som nu debatterats i över 20 år, över huvud taget är i så dåligt skick som det sägs.

”En bro är ju ny”

säger han för att stärka sin tes. Och sedan toppar han med


"Vi kommer att föra in frågan i nästa valrörelse. Detaljplanen kommer att överklagas under lång tid framöver".

Oh, my God! Vi kommer de facto att förlora valet i Stockholm 2014 kanske på grund av Slussen men jag tror att det kommer att bli en förlust på grund av våra företrädare.

Vad beträffar våra företrädare, så återkommer jag i ett annat blogginlägg om just våra företrädare, men nu ska jag gråta några krokodiltårar för att jag, som kärleksfull kritiker, inte har någon annan plattform än min blogg, för att göra min röst hörd.

Min Stålhästen

Efter lång och tålmodig väntan fick jag äntligen hämta mitt exemplar av cykeln Stålhästen. Den var värd den långa väntan. Min händiga fru fick montera ihop cykeln. Det gick i ett huj (om man bortser från frampakethållaren).

Tidigare har jag haft en 16-växlad cykel. Jag har knappt cyklat på den, för den har varit så tung och trög. När jag tog en premiärtur till Skogskyrkogården med min Stålhästen, kom cykelglädjen åter. Den var lättcyklad! I nedförsbackar susade jag förbi min fru (som har en Skeppshult) och uppförsbackarna var inte så tuffa som jag hade räknat med.

Jag fick en riktig nostalgitripp. Min mamma har nämligen ropat in en och annan gammal cykel på auktion och dessa cyklar utan växlar, med fotbroms och med ballongdäck har alltid varit en fröjd att cykla på, ja - fram tills dess att de blev stulna. När jag pluggade i Uppsala blev jag av med tre cyklar. Den jag minns bäst var en cykel som jag hade målat svart med röda hällristningar. Tre dagar hann jag cykla på den innan den blev stulen.

Det försvinner ju även cyklar i Stockholm och jag håller det för troligt att även denna cykel kommer någon att sno, men den här gången har jag skaffat mig en rejäl cykelförsäkring.

Lådan har jag fått från Citygross (tack Camilla Mathsson Kolonial/Specialvaruchef!). Dock var den lite för stor, så vi fick såga till den. Äppellådan passar utmärkt, åtminstone tills jag får råd med en Bates porter crate.

Bakpakethållaren har min svärfar Ulf fixat i ordning. Han hade en fått en gammal, rostig Svalan som han slaktade. Ulf sandblästrade pakethållaren och hans granne lackerade den. Grannen hade inget mattsvart lack, men det gör inget. Den blev görsnygg, eller vad tycker ni?

Inom snar framtid kommer jag att skriva ett långt inlägg om hur vi förvandlar Stockholm till en riktig cykelstad. Vi Socialdemokrater i Stockholm har många förslag på hur vi ska gå tillväga för att detta skall ske. Här kan ni bland annat läsa om ett av dessa förslag. Tyvärr har vi en borgerliga majoriteten som bromsar Stockholms utveckling som cykelstad.

Fler bilder på min Stålhästen finns här.

(S)lussenhaveriet

34 skäl att inte behålla Slussen. Hanna Fridén har mycket förtjänstfullt skrivit/fotograferat varför inte nuvarande Slussen skall behållas. Det verkar dock inte som om Socialdemokraterna i Stockholm har läst hennes inlägg. Nej, istället försvarar S-tjänstemän med näbbar och klor varför S i STHLM säger nej, nej, nej:

Jag tror faktiskt att det handlar mindre om opinionstryck och mer om vad medlemmarna verkar tycka. Det blir ju omröstning på tisdag, men man hade ett inledande möte för alla om det i juni.

Just nu är jag inte så jla imponerad av S i Stockholm. Johan Westerholm är ännu mer kritisk än jag i sitt inlägg Slussen - Är vi verkligen de idioter som väljarna börjar tycka att vi är? Föreningen Yimby skriver om ett slussenhaveri med all rätt.

DN, SVT

Min önskelista

För några dagar sedan bad Gunilla Källenius mig att skriva en önskelista på partikamrater som jag vill se i Riksdag, Landstingsfullmäktige och Kommunfullmäktige. Listan är för Stockholm stad (utom landstinget, där jag även slängde in några från Lenet). Jag kommer med största sannolikhet att revidera listan ett flertal gånger.

Risken med dessa listor är nämligen att man glömmer några stycken partikamrater. Jag må ha ett stort kontaktnät inom Socialdemokraterna, men jag vet naturligtvis inte vilka alla är. Vidare lämnar vissa politiken och andra tillkommer. Därtill finns det en massa politiska tjänstemän som saknas på dessa listor (tjänstemän som skulle bli utmärkta förtroendevalda). Jag inser vidare att jag, i motsats till Göran Persson, har lättare att rada upp en massa kvinnor, men när det kommer till männen får jag verkligen leta. Jag har lyckats få in en och annan hbt-person, men när jag ser alla namn saknas det invandrare. En person med funktionsnedsättning finns med på listan.

Jag har försökt undvika personer som ingår (eller är prospects) i de så kallade Familjerna. Några av namnen, förekommer på flera listor. Om ni letar efter mitt namn, så finns det inte med. Jag vill nämligen helst jobba som politisk tjänsteman. Bakom kulisserna. Om jag blir nominerad, vill jag hitta mitt namn på listorna för landsting och kommun.

Önskelistan (version 2. Den första versionen har endast Källenius fått)

I Riksdagen vill jag se följande personer:
Josefin Deiving, Birgitta Evengård, Petra Larsson, Kristina Persdotter, Linnea Björnstam, Eric Sundström, Nisha Besara, Kajsa Borgnäs, Fredrik Jansson, Anders Göransson, Martin Engman, Claes Borgström, Johan Sjölander, Joe Frans, Johnny Naderéus, Anna Ardin, Moa Neuman, Marika Lindgren Åsbrink, Katrine Kielos, Catharina Ullström, Emma Lennartsson

I Kommunfullmäktige:
Gabriella Granditsky (oppositionsborgarråd), Leif Rönngren, Håkan Andersson, Sanna Vent, Mia Sundelin, Anna Ardin, Sara Gunnerud, Åsa Einerstam, Mathias Tofvesson, Ingela Håkansson, Katina Staf, Moa Neuman, Mia Päärni, Nima Djohari-Taimouri, Andreas Westerius, Anders Eriksson, Stefan Engström, Tara Twana, Maria Östberg-Svanelind, Gunilla Källenius, Daniel Suhonen

Landstinget (inklusive Lenet):
Mervi Mäkinen Andersson, Mattias Sääksjärvi, Johanna Garefelt, Lukas Romson, Johan Sjölander, Björn Häll-Kellerman, Nina Unesi, Erika Ullberg, Helene Hellmark Knutsson, Victor Harju, Johan Westerholm, Nanna Wikholm, Jerry Adbo, Gunilla Källenius, Gizela Sladic

Saknas det några namn? Välkommen att fylla kommentatorsfältet med dessa!

Läs även mina inlägg Det finns en väg ut ur det här och 10-listan

[UPPDATERING]
Läs gärna Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: Vi har inte råd att luta oss tillbaka

Bygg bort bostadsbristen

Hyresgästföreningens slutrapport: 68 800 unga saknar egen bostad i bostadsbristens Stockholm. Och märkväl, då talar vi endast om unga vuxna.

Jag minns mitt första boende i Stockholm. Efter avslutade universitetsstudier i Uppsala fick jag jobb som museilärare vid de Kungliga hovstaterna (för att två år senare börja jobba som väktare på ett bevakningsföretag). Jag pendlade några år från Uppsala till Stockholm, men efter en vinter med inställda tåg, beslutade jag och min dåvarande flickvän att flytta till huvudstaden. Och nej... ingen av oss hade stått tillräckligt länge i Stockholms bostadskö för att få ett förstahandskontrakt.

En av de kunder jag jobbade för hade byggt ett hus, men ville ha kvar lägenheten i Björknäs. Han erbjöd sig då att hyra ut lägenheten till oss. Svart. Utan rättigheter. Det var inte ens ett andrahandskontrakt. Ja, det tog några år innan jag fick ett förstahandskontrakt i Stockholm, men vilken känsla det var. Det må ha varit hos en privatvärd. Hyran var svinhög, men det var mitt eget krypin. 35 kvadratmeter i Högdalen. För fyra år sedan träffade jag Åsa. Efter ett år flyttade hon in i min etta. Det blev förstås trångt och tack vare bostadsförmedlingen fick vi en lägenhet i Farsta. En nyproduktion. Svindyr hyra, men återigen ett förstahandskontrakt.

Oavsett vilket politiskt block som styr Stockholm så är det dags nu - dags att bygga bort bostadsbristen. Bara gör det! Nu!

Barbro Engman på samma tema.

Statliga myndigheter skall inte ägna sig åt propaganda

Trafikverkets "informationsblad" om Förbifart Stockholm delas ut till 900 000 hushåll i Stockholm. 20 sidor med glorifierade bilder på cyklister och bussar och knappt några bilder på bilar. Till saken hör att det inte finns någon planerad bussfil, vilket medför att bussarna kommer att fastna i samma köer som bilarna. Jag har vidare svårt att se cyklister trängas med bilar, bussar och lastbilar.

Hälsoriskerna nämns inte över huvud taget i informationsbladet. Dödligheten med Förbifart Stockholm ökar. Denna förbifart kommer att leda till 20-30 fler dödsfall varje år.

Myndigeter i Sverige ska ge medborgarna allsidig och objekt information – inte ägna sig åt politisk propaganda. Förbifart Stockholm är ett kraftigt ifrågasatt projekt av såväl forskare som intressegrupper. Utskicket ”Förbifart Stockholm gör din vardag enklare” är ett uppenbart övertramp och ett tydligt exempel på en myndighet som ägnar sig åt politisk propaganda. Därför borde Riksrevisionen granska Trafikverkets propaganda för Förbifart Stockholm, säger Per Bolund (MP), oppositionsborgarråd Stockholms stad.

Trafikverket skall ägna sig åt opartisk samhällsinformation och inte åt reklam. Som motvikt till denna propaganda rekommenderar jag Naturskyddsföreningens folder 5 skäl till att Förbifart Stockholm är omodern.

Tidigare inlägg om Förbifart Stockholm:Den kollektiva resan, Ytterligare ett skäl till att satsa på kollektivtrafik istället för ökad bilism, Cykelstaden Stockholm?, Säg nej till Förbifart Stockholm!, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik (Del II).

Illustration: Magnus Bard.

Jag ger Karin Wanngård 100 dagar

Ingen jävla lyckad debut från vårt blivande oppositionsborgarråd, Karin Wanngård, tänker jag när jag läser hennes uttalande om skitjobb. Jag rekommenderar att ni läser mitt inlägg Inte skitjobb, men väl skitvillkor.

Nej, jag är inte så imponerad av Wanngård, men jag ger henne 100 dagar. Wanngård var (och är) inte min kandidat. Det var (och är) Gabriella Granditsky Svenson, som fick flest nomineringar, men som Stockholms arbetarekommuns styrelse valde att förbise.

"Vi överväger inte att avskaffa partiet, allra minst i Stockholm"

Igår skrev jag om Lenets valanalys i inlägget Varför alla dessa valanalyser? I Stockholms läns valanalys fanns förslaget om att slå ihop Stockholms stads och Stockholms län expeditioner. Det kravet saknas i stadens valanalys, vilket kan hänga samman med att stadens valanalysgrupp valt att inte lägga fokus på den organisatoriska delen av valrörelsen, utan istället hänvisar gruppen till Folkrörelsegruppens utredning.

Människor utanför partiet och arbetarrörelsen (ja, även några som är partimedlemmar) blandar de facto ihop stad och län. Ett rykande färskt exempel är dagens Metro (s. 4). Uppdelningen mellan stad och län är enligt mig obegriplig men en partikamrat skriver till mig på facebook: Vi som inte bor i sthlm eller räknar oss som sthlmare kan då och då förstå poängen med den.

Hur ska vi sossar vinna tillbaka väljarna i den kungliga huvudstaden? Den rekommendation som valanalysgruppen lägger fram kan tyckas självklar - Socialdemokraterna måste bli ett tydligare parti. De åtgärder som gruppen anser nödvändiga är:

· Vi måste veta vad vi själva vill
· Beskriv verkligheten
· Prioritera det långsiktiga opinionsbildandet
· Hitta nya sätt att nå ut
· Förtroendevalda
· Formulera den egna politiken innan eventuella nya samarbeten ingås

Åtgärderna (eller aktiviteterna om man så vill) ovan är till för att vinna valet 2014. Jag saknar dock visioner i analysen. Visioner för att vinna valet. I Lenets valanalys nämndes åtminstone Det gröna folkhemmet. Version 2. Där Lenet åtminstone spånar om vilken politik vi ska gå till val på 2014, svävar staden ut i luddiga formuleringar, vilket kan beskådas här (uppdaterat: nu även på DN Debatt).

I likhet med sossarna i Lenet, inleder också sossarna i Stockholms stad sin analys med att denna valanalys måste påverka partiets arbete och inte stoppas i byrålådan. En valanalys som stoppades i byrålådan efter valförlusten 2006, var Håkan Anderssons valanalys (han var ordförande för den valanalysgrupp som tillsattes efter 2006).

De kunde lika gärna ha återanvänt Anderssons analys än slösat tid och energi på ytterligare en valanalys. Därför återupprepar jag det jag skrev i mitt tidigare inlägg: Varför alla dessa valanalyser om vi socialdemokrater inte tar till oss vad som står i dessa analyser?

Moderaternas dåliga affärer

Visa större karta

På väg till jobbet läser jag Metro som har en stor intervju med finansborgarrådet Sten Nordin (M). När Peter Lindholm ställer frågan Enligt en debattartikel i DN har stockholmarna bestulits på över 50 miljarder konor eftersom lägenheterna sålts för billigt, svarar Nordin:

Ja, men han räknade ju som fan läser bibeln. När man omvandlar till en bostadsrätt så uppstår ju ett nytt kvadratmeterpris.Det fanns inte tidigare. Uppsala har försökt sälja till bostadsrättspris, men då diskriminerar man verkligen de boende, jämfört med om man skulle sälja till en pensionsstiftelse eller en fastighetsägare av annat slag. Det är bara löjligt att räkna på det sättet. För då blir det ingen som köper.

Den person, som Nordin anser räkna som fan läser bibeln är Mikael Flovén (Managementkonsult på KMF Ventures AB, som på eget initiativ undersökt miljardöverföringen från kommuninvånarna till bostadsrättsköparna). I artikeln i DN skriver Flovén:

Sedan år 2000 har allmännyttan sålt nära 30.000 lägenheter och det kommer att
bli flera tusen till under 2010. Stölden fortsätter, ivrigt påskyndad av Stockholms stads ledning. Vid en genomgång av de tre allmännyttiga bolagens försäljningar(Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem), visar det sig att priset under alla år konsekvent satts 40–60 procent under vad köpare betalat för befintliga bostadsrätter vid samma tidpunkt. Bostadsrättsföreningarna har därutöver i de flesta fall betalat 30–40 procent av kostnaden, vilket resulterat i att hyresgästen kunnat köpa en lägenhet för en tredjedel av marknadsvärdet.

Flovén ger också några exempel på detta i artikeln.

Sara Gunnerud har skrivit ett inlägg på Rebellabloggen med rubriken Ärlig moderat om varför de säljer ut tillgånger till underpris. Gunnerud tycker att Nordin är ärlig, eftersom han har sagt till DN: Syftet med avknoppningarna har ju inte varit att vi ska tjäna pengar, utan att vi ska öka mångfalden.

I Metrointervjun, på frågan Men ser inte alla avknoppningar, privatiseringar och avyttringar av just ideologiska skäl från er sida? Med hänvisning till att kommunen inte ska bedriva viss verksamhet, svarar Nordin: Ska man sälja, ska man förstås ha bra betalt.

Jag blir inte klok på den där gubben.

Kartan ovan har jag hämtat från sajten Stockholmsrean. Sedan valet 2006 borgarna i Stockholms stadshus gjort en rad dåliga affärer. Klicka på de blå häftstiften för att se kvadratmeterpriset för varje allmännyttig hyresrätt som sålts och ombildats till bostadsrätt, och vad jämförpriset för bostadsrätter på marknaden är. De gröna häftstiften visar vilka förskolor som sålts, till vilket pris, och vilken vinst det nya företaget gjort första året. De röda visar samma sak för vård och hemtjänst.

Läs även Marika Lindgren Åsbrinks två inlägg Stockholmsrean och Marknadsmyter.

Jag vill inte ha en butler. Jag vill ha ett jobb

Debattartikeln i dagens DN är undertecknad Socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan. När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?, undrar de två artikelförfattarna:

För ibland kan vi nog alla känna att livet känns mer som en transportsträcka än något vi hinner leva. Särskilt under småbarnsåren kan det vara tufft att hinna allt. Vi jobbar och pluggar, vi hämtar och lämnar, vi ska handla och laga mat och vi ska tvätta och stryka. Vi ska klacka skorna, köpa strumpbyxor och byta batteri i armbands­uret, vi ska hämta paket och barnens mediciner från apoteket, vi ska rasta hunden och fixa i trädgården.Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?

Lösningen på detta livspussel är, enligt Jämtin och Batljan, kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler. Här kommer några exempel som de två Socialdemokraterna har tänkt sig:

• Din matkasse – beställ mat på nätet, via en mobilapp eller genom att lämna en handlingslista på morgonen på din station. Hämta upp din färdiga matkasse i butikens kylutrymme på väg ut från spärren.
• Din förskola – se till att bygga nya förskolor i kollektivtrafiknära lägen för att minimera tidsspillet för barn och föräldrar.
• Din tvätt – lämna din smutsiga tvätt på stationen på morgonen och hämta din rena tvätt på vägen hem från jobbet.
• Ditt bredband – bygg ut bredband i hela kollektivtrafiken så att stockholmarna kan använda sin värdefulla restid till att jobba.
• Din allt-i-allo – butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden, likt conciergeservice på många större flygplatser.
• Din parkering – fler, större och säkrare parkeringar för både bil och cykel i anslutning till SL:s stationer. Då blir det lättare för fler att resa kollektivt och snabbt när man slipper välja mellan bil, cykel och SL utan kan kombinera fler ressätt.

Jag kan förstå att Jämtin och Batljan gärna ser dessa tjänster i tunnelbanan. Jämtin bor, i likhet med mig, i Farsta. Vi är båda medlemmar i Socialdemokraterna och vi har båda spelat basket, men där upphör liknelserna. Jämtin har ett toppjobb inom partiet, även hennes man jobbar. Jag kan se Jämtin framför mig, där hon kommer med en tvättsäck som hon lämpar av i Farsta tunnelbanas nyinrättade "Farsta service - för dig i farten". Samtidigt som hon lämnar tvättsäcken, lägger hon en inköpslapp på disken och ber även expediten att Farsta service ska köra hennes dotter till stallet efter skolan.

Jag är halvtidsarbetslös och min fru jobbar som brevbärare och är fackligt förtroendevald (och nej, min fru är inte en välbetald ombudsman utan får samma lön, när hon jobbar fackligt, som i brevbäringen). Nej, jag vill inte ha någon tvättjänst i tunnelbanan. Jag (och många med mig) vill ha arbete, ett heltidsarbete.

Även när jag och min fru båda jobbade heltid, hade vi tid att älska, skratta, samtala, tvätta, handla och laga mat. Det där med butler och tvättjänst är inte något jag drömmer om. Debattartikeln får mig istället att återvända till ett inlägg skrivet av Mats Engström och återigen citera ur inlägget:

Moderaterna vann valet 2006 på att låta som socialdemokrater. För de rödgröna verkar det vara tvärtom. När (S) omfamnar marknadslösningar och skattesänkningar blir de ideologiska skillnaderna mindre och andra frågor avgör väljarnas val. [...] Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.

När ska Stockholmssossarna sluta låta som Moderater? Moderater kommer, trots förslaget om butlertjänst i tunnelbanan, att fortsätta rösta på Moderaterna.

Den här måndagen känns som filmen Groundhog Day (på svenska Måndag hela veckan). När ska Jämtin och Batljan vakna och inse att hur mycket de än flirtar med stockholmare, så flirtar de med myten av stockholmarna. De flesta tjänar inte 40 000, har en förmögenhet på fyra miljoner på banken, ett hus värt sex miljoner eller en bil i 500 000-kronorsklassen och de stockholmare som uppfyller dessa kriterier, röstar i de flesta fall inte på Socialdemokraterna (trots att även de skulle gynnas av socialdemokratisk politik). Vi andra är inte intresserade av butler och tvättjänst.

På samma tema: Robert Noord, Tokmoderaten, Kulturbloggen, Mary Jensen,

Tidigare inlägg: En Socialdemokrati för storstäderna, Den genomsnittliga stockholmaren, I Moderaternas Stockholm, (S)torstad? , Så vackert är Stockholm, Usla hemsidor, rapporter i pappersversion och äntligen en rapport som nu finns tillgänglig, Vem fan är storstadsväljaren?, Stockholm, We've Got a Problem, Vårdslakt Stockholm (Del II), NK-Expressen, Socialdemokraterna vill ha ett hbt-borgarråd, "Politiska pajaskonster", Stockholms stadshus behöver Carin Jämtin

Vad ska Mona Sahlin ta upp i sitt tal 15 augusti?

På midsommarafton kläckte jag och Rosemari Södergren idén - vad ska Mona Sahlin säga i sitt tal i Almedalen. Andra nätrötter inom bloggnätverket NetRoots hakade på utmaningen. Vi bloggare kanske inte kan ta åt oss äran för att Sahlin höll ett av sina bästa tal (hitintills), men, enligt en säker källa inom partiet, hade hon läst vad vi skrivit och tagit till sig det.

Inför Mona Sahlins sommartal har min partikamrat, Peter Johansson, dragit igång en ny utmaning - Vad ska Mona Sahlin tala om 15 augusti? Återigen hakade en rad bloggare på Johanssons utmaning: Annika Högberg, Peter Högberg, Staffan Lindström, Peter Andersson, Johan Westerholm, Martin Moberg och Rosemari Södergren.

På Socialdemokraternas hemsida stod att läsa: Netrootsbloggare ställer krav på Sahlin.

Kan Sahlin överträffa sitt tal från Almedalen? Sommartalet i Tantolunden äger rum drygt en månad före valet. Det är ett tal som ska (med Peter Anderssons ord) lägga grunden för (S)purten. Vad vill jag då att Sahlin tar upp i sitt tal 15 augusti? Jag upprepar då de krav jag ställde på det förra talet:

Ett vet jag med all bestämdhet - jag vill inte se och höra ett tal, där 2/3 av talet ägnas åt Moderaterna. Jag vill knappt att 1/3 av talet ska ägnas åt våra motståndare. Jag vill att Sahlin håller ett ideologiskt tal.

Carin Jämtin och Thomas Bodström då? Vad ska de ta upp i sina tal? Jag vill även uppmana Jämtin och Bodström att inte gnälla på våra politiska motståndarna. Presentera istället Socialdemokraternas visioner för Stockholm. Ta upp konkreta exempel varför Socialdemokratisk politik är bäst för storstaden (lästips: Marika Lindgren Åsbrinks inlägg Skyhögt pris för missuppfattningen att högerpolitiken är bra för storstaden och Medelklassen bor inte i storstan).

Det är inte blott och bart tal som ska hållas. Marit Bergman kommer att uppträda denna dag. Nedan berättar Bergman, varför hon kommer att rösta rödgrönt den 19 september:



Johan Ulvenlöv på samma tema.

Jag vill ha en gondol

Jag vill ha en gondol, uti Nordens Venedig, sjöng Zarah Leander. Snart kan hennes dröm gå i uppfyllelse. SL ska tillsätta en utredning om att bygga gondolbanor. När min fru fick hörde nyheten på radio utbrast hon "Underbart!"

Rapport, Rapport Play, DN

Gondolbilden har jag lånat från Wikipedia.

En Socialdemokrati för storstäderna

Idag läser jag Mats Engströms inlägg Vässa (S)-kritiken av orättvisorna med stort intresse. Engström skriver bland annat:

Moderaterna vann valet 2006 på att låta som socialdemokrater. För de rödgröna verkar det vara tvärtom. När (S) omfamnar marknadslösningar och skattesänkningar blir de ideologiska skillnaderna mindre och andra frågor avgör väljarnas val. [...] Därför är det förödande när ledande (S)-företrädare som Ilija Batljan låter som moderater, eller när (S) tävlar med de borgerliga partierna om vem som kan sänka fastighetsskatten mest. Då undrar naturligtvis väljarna hur stora de ideologiska skillnaderna egentligen är.

Jag håller med Engström att det är förödande när S-företrädare låter som Moderater, vilket jag har skrivit om här. Marika Lindgren Åsbrink har skrivit ett läsvärt inlägg som heter Myten om stockholmaren. Lindgren Åsbrink har också skrivit ett inlägg som heter Skyhögt pris för missuppfattningen att högerpolitiken är bra för storstaden. Faktum är att en röd politik gynnar såväl stad som land.

Dock vill jag att vi Socialdemokrater (tillsammans med de andra oppositionspartierna), när det är mindre än 100 dagar kvar till valet, slutar kritisera högerns orättfärdiga politik och istället talar om vår politik och våra visioner. Visst ingår det i oppositionsrollen att kritisera samt analysera regeringens politik, men just nu uppfattas vi som gnälliga när vi kritiserar kalla handens politik. Inget parti vinner val på att gnälla på andras politik. Den läxan lärde sig slutligen de "nya" Moderaterna inför valet 2006. De slutade gnälla på Socialdemokraterna och började istället tala om sin egen politik. Det tror jag var en bidragande faktor till att de vann valet 2006.

Vad vi nu måste bli bättre på är att föra ut vår politik. Det finns en Socialdemokrati för storstäderna och som Lindgren Åsbrink skriver i sitt inlägg är högerpolitik inte bra för storstaden. Högerns politik gynnar inte den genomsnittliga Stockholmaren. Det gör däremot en rödgrön politik.

Tidigare inlägg om Stockholm (ett axplock): I Moderaternas Stockholm, (S)torstad? , Så vackert är Stockholm, Usla hemsidor, rapporter i pappersversion och äntligen en rapport som nu finns tillgänglig, Vem fan är storstadsväljaren?, Stockholm, We've Got a Problem, Vårdslakt Stockholm (Del II), NK-Expressen, Socialdemokraterna vill ha ett hbt-borgarråd, "Politiska pajaskonster", Stockholms stadshus behöver Carin Jämtin
Bild: Den politiska tunnelbanekartan/SvD

Socialdemokraterna lovar ny förskolegaranti

Att Moderaterna prioriterar skattesänkningar framför förskola, har jag skrivit om tidigare. Om för stora barngrupper, har Carin Jämtin skrivit om ett flertal gånger på sin blogg (till exempel detta om Farsta). Nu läser jag på Socialdemokraternas hemsida om våra vallöften om förskolan:

- Antalet barn ska minska med i snitt minst ett barn per grupp.
- Personaltätheten ska öka.
- Föräldrar ska garanteras förskoleplats i den egna stadsdelen inom tre månader.
- Om garantin ej uppfylls ska plats erbjudas på tillfälligt familjedaghem i första hand eller i form av barnpassning i hemmet i andra hand.
- Andelen utbildade förskollärare ska öka.
- Barnomsorg ska erbjudas på obekväm arbetstid.
- En avgiftsfri sommarmånad ska införas.

Bra vallöften, om än att jag gärna hade sett att antalet barn ska minska med i snitt minst två barn per grupp. Någon kanske tänker att ett eller tre barn extra i gruppen inte gör någonting. Situationen, när till exempel 16 barn ska ut samtidigt, kan bäst beskrivas så här: det är 16 mössor, 16 overaller, 32 vantar, 32 små strumpor och 32 skor som ska på.

Därför ställer jag nu frågan: vill vi stockholmare ha mer skattesänkningar eller vill vi satsa på förskolan?

Socialdemokrater som älskar tunnelbanan

I ett tidigare inlägg, skrev jag att gör Socialdemokraterna i Landstinget skulle göra ett utspel om tunnelbanan klockan 10:00. Nu finns informationen på hemsidan.

Några av förslagen är:

Öppna fler sekundäruppgångar
Ökad kapacitet på röd linje
Tunnelbana till Nya Karolinska och Norra Stationsområdet
Blå linje till Barkarby pendeltågstation och IKEA/Barkaby handelsplats
Tvärförbindelse mellan Hjulsta och Akalla
Öppna den så kallade spökstationen (Kymlinge station)
Förläng gröna linjen från Hagsätra till Älvsjö
Sekundärentré Farsta strand
Tredje spår från Hässelby strand
Tunnelbana från Karolinska till Danderyd
Tunnelbana till Täby och Arninge
Tunnelbana till Nacka och Värmdö
Ny förbindelse mellan Liljeholmen och Fridhemsplan

Det är sådana här satsningar jag gillar! Med ett rödgrönt styre i stadshuset kan ovanstående bli verklighet. Borgarna, med Moderaterna i spetsen, anser att tunnelbanan är färdigbyggd. Vi som bor i Stockholm och nyttjar kollektivtrafiken vet att tunnelbanan måste utvecklas och byggas ut. Den är långt ifrån färdigbyggd.

Gå med i Facebookgruppen Möjligheternas Stockholm - mer tunnelbana
Läs mer i i Metro (s. 24) och hos Johan Ulvenlöv, Emilia Bjuggren och Peter Andersson.

Satsa på en utbyggnad av tunnelbanan

Idag klockan 10:00 gör Socialdemokraterna i Landstinget ett utspel om tunnelbanan. Platsen är Odenplan. Informationen fick jag från Carin Jämtins blogg. Jag kan, i skrivandet stund, bara spekulera i vad utspelet kommer att handla om.

Kommer vi att föreslå satsningar i likhet med de som Marcus Andersson, civilingenjör i infrastruktur och trafiksystem, föreslog på DN Debatt för någon dag sedan?

Jag vet var jag står någonstans: utveckla och bygg ut tunnelbanan. Inför enhetstaxan (igen). Sänk priset till 550 kronor på månadskortet.

[UPPDATERAT]

Jag hittade ovanstående bild på facebooksidan Möjligheternas Stockholm - mer tunnelbana och läser därefter i Metro (s. 24) om Socialdemokraternas storsatsning på tunnelbanan. Lars Dahlberg, oppositionslandstingsråd (S), säger till Metro:

Det är genom att utveckla tunnelbanan vi kan vinna fler resenärer, inte genom att proppa igen stan med en massa ogenomtänkta spårvägsprojekt.

Dagens Arena skriver på samma tema.

Frihet och jämlikhet för majoriteten av stockholmarna

Efter att några högt uppsatta Socialdemokrater på partiets högra flank har fått för sig att vi stockholmare tjänar 40 000 kronor (och mer), bor i dyra villor, åker bil och anlitar hushållsnära tjänster, måste jag säga att dagens presskonferens gav tydliga besked om Stockholm. Carin Jämtin, Thomas Östros och Thomas Bodström presenterade bland annat fyra viktiga besked om din och min ekonomi (se ovan).

Redan i morse ögnade jag igenom en artikel på DN Debatt som handlade om just fastighetsskatten. Bara 7,5 procent av länets hus får höjd fastighetsskatt. Det är således 21 000 hus i Stockholms län som får höjd fastighetsskatt. 92 procent av husen i Stockholms län får oförändrad eller sänkt fastighetsskatt. Till saken hör att 90 procent av stockholmarna bor i hyreslägenhet. 70 procent av stockholmarna åker kollektivt. Över 80 procent av stockholmarna (som är i sysselsättning) har en bruttolön som understiger 40 000 kronor i månaden. Mindre än två procent i Stockholm nyttjar hushållsnära tjänster.

Känns det i plånboken, om du som tjänar 100 000 kronor, förlorar 1 500 kronor av dessa 100 000 kronor? Är det orimligt att de som tjänar 40 000 kronor och uppåt får betala lite mer än vi andra, som tjänar betydligt mindre?

Ska frihet endast gälla några få stockholmare? Jämlikhet har visat sig gynna alla, även de som har det bäst ställt. En rödgrön politik gynnar majoriteten av stockholmarna. Perspektivblockerare från borgerligt håll, men även Socialdemokrater på högerflanken, skymmer just nu sikten. De odlar just nu en myt om Stockholm, som har lite att göra med verkligheten.

Vad det handlar om är vilket Stockholm vi som bor och verkar här vill ha. Vill vi ha en sjukvård för alla? En skola som passar alla? Vill vi att de barn som växer upp i relativ fattigdom ska få det bättre? Vill vi att alla ska bidra till ett jämlikt Stockholm, ett Stockholm som erbjuder frihet, inte bara till ett fåtal utan till majoriteten? Vill vi kunna erbjuda ungdomar jobb, utbildning och bostad?

Valet är ditt.

Andra som bloggar om samma tema är (och det är endast ett axplock) Viktor Tullgren, Johan Westerholm, Johan Ulvenlöv, Kulturbloggen, Ulrika Falk, Martin Moberg