Visar inlägg med etikett miljö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett miljö. Visa alla inlägg

Oraklet i Delphi

I söndags intervjuades Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, i Agenda och igår befann han sig i Radiohuset för ytterligare en intervju. Då Löfven visat sig vara något av en kärnkraftanhängare när han innehade posten som IF Metalls ordförande, kom naturligtvis frågan om kärnkraft upp i båda intervjuerna.

Jag har tidigare vädrat min oro för Löfvens ställningstagande i denna fråga och denna oro blev ännu starkare efter att ha lyssnat/sett de båda intervjuerna. När så några partikamrater i bloggar, på facebook och i sina tweets igår uttryckte att Socialdemokraterna borde tänka om i frågan om kärnkraft och ansluta sig till Löfvens linje (ja, den han hade när han var ordförande för IF Metall), då blev jag en smula fundersam. Räcker det med att S byter ledare, från en som är emot till en som är för, så ändras Socialdemokraternas ställningstagande?

Några bloggare, som varit väldigt högljudda tidigare i kärnkraftsfrågan, har tystnat helt. Några av dessa bloggare är de som alltid följer partilinjen. Det innebär att om S är emot kärnkraft, då är också dessa emot, om S därefter svänger i frågan, svänger även dessa. Under en veckas tid svängde en bloggare tre gånger i frågan om hushållsnära tjänster. Från att ha varit emot (partilinjen), till att vara för. Detta för att Mikael Damberg skrev en debattartikel, där Damberg var för. När det sedan visade sig att partistyrelsen dissade Damberg, då var bloggaren återigen emot. Det finns väl ett uttryck för detta: att vända kappan efter vinden.

Ovanstående betyder inte att man, som parti och partimedlem, inte får byta åsikt. Tiderna förändras, attityder förändras, ny teknik och ny forskning tillkommer et cetera. Ett politiskt parti ska gå i takt med samtiden, men att byta åsikt/ställningstagande från en dag till en annan? Kanske byta åsikt bara för att partiledaren har den åsikten?

Nu förhåller det sig så att S alltid fegat vad beträffar kärnkraft. Även om jag avskyr användningen av fotbollsmetaforer i politiken, vill jag beskriva det senaste kongressbeslutet som en halvgardering och så även S linje i folkomröstningen 1980. Vidare har det alltid funnits partimedlemmar som varit pro kärnkraft. Dessa vädrar nu morgonluft.

De har vidare hämtat sig efter Fukushima. När kärnkraftskatastrofen inträffade i Japan, hade de vett nog att vara tysta. Nu har de nya argument för att bemöta just Fukushima. Jag vill å ena sidan inte anklaga någon för att vara köpt av kärnkraftslobbyn, men några av de argument som används är som klippta och klistrade från sidor som kärnkraftslobbyn står bakom. Jag å andra sidan, gör ju samma sak och använder fakta och citat från sidor som är emot kärnkraft.

Även om vi står på varsin sida om kärnkraften, ägnar vi oss åt samma sak - opinionsbildning.

Denna opinionsbildning sker ständigt i partiet oavsett om det handlar om kärnkraft, vinster i välfärden, RUT och ROT. Vi som ägnar oss åt politik älskar att diskutera och debattera. Ibland händer det att jag ägnar mig åt en "fransk diskussion" (och jag är inte ensam om att göra det i mitt parti). Jag anser det nämligen tråkigt att alltid hålla med, så även om jag håller med, låtsas jag att jag inte gör det.

Jag och Johan Westerholm ringer ofta varandra och diskuterar. Ganska ofta slutar det med att vi enas alternativt "möts på mitten". När vi lyckas göra det - vet vi att vi är något på spåret. För en utomstående, kanske det låter som om vi bråkar, men så är absolut inte fallet. Ibland händer det att vi inte kommer överens, men oavsett - vi respekterar alltid varandras åsikter.

Att frågan om kärnkraft åter diskuteras i mitt parti, motsätter jag mig inte. Tvärtom. Dock har vi ett relativt färskt kongressbeslut och i slutet av 2009 ville till och med S göra kärnkraften till en valfråga. Bara för att S har fått en ny partiordförande som är kärnkraftsanhängare, behöver inte partiet ändra åsikt. Vi är ett stort parti, där många olika åsikter samsas under ett och samma tak.

Inlägget heter Oraklet i Delphi, därför att det inte kommer att förvåna mig om S, år 2013, får ett nytt kongressbeslut om kärnkraft. Ett beslut som kommer att glädja kärnkraftsanhängarna i partiet.  Och om det blir ett ändrat kongressbeslut kan det mycket väl vara för att majoriten av partiet ändrat åsikt eller så är det för att S har visat sig mer toppstyrt än vad jag trodde när jag gick med 2006.      

Kom ihåg vad ni läste detta först.
Foto: Robert Pfeil/Scanpix

P.S. Och här skulle jag ha länkat till en massa bloggare och tidningar, men datorn hänger sig varje gång jag ska klippa in en länk. Förlåt.

Smolk i glädjebägaren

Det är en uppsluppen stämning på Fotografiska. Här har nu stora delar av sosseeliten samlats. Doften av kaffe ligger tung över lokalen och solen speglar sig i vattnet utanför. Sorlet av röster, kameror som klickar och många skratt. Carin Jämtin går bokstavligen omkring och strålar. Bra för partiet, säger hon till mig när hon går förbi och kommenterar valet av partiordförande.

Är det måhända lättnad över att VU och PS tillsammans med 26-manna lyckats vaska fram en person som de kan enas kring?

Jag har just haft en kort diskussion med Veronica Palm. Hon anser att det är en bedrift att de har lyckats få fram en person på bara sex dagar som ”alla” kan enas kring. Även om jag inte höll med henne i diskussionen om öppenhet och delaktig, passade jag på att ge henne en eloge för att hon i Gomorron Sveriges soffa betonade att hon minsann inte är vald på livstid. Hon är beroende av medlemmarnas stöd. Det var nog första gången jag hörde henne säga det.

Hyllningskörerna är näst intill unisona. Jag vill inte riktigt stämma in i dem. Det jag är kritisk till är främst den slutna processen, vilket jag skriver om på SVT Debatt idag. Jag håller det för troligt att Stefan Löfven, vid en öppen process med fler kandidater, skulle klara sig mycket bra då han har just stödet från VU, PS och 26-manna, plus att han skulle haft ett rejält försprång som tillförordnad partiledare fram till kongressen i april 2013.

Ytterligare ett påveval, där den enda skillnaden från de tidigare är att den vita röken från Sveavägen 68 kom redan dag fem och att journalister och bloggare bjudits in till ett partistyrelsemöte för första gången i partiets historia, vilket ålderskvinnan Elvy Söderström inte är sen med att påpeka.

Det är något av en déjà vu som jag upplever under presskonferensen. Samma känsla som när Håkan Juholt valdes i mars 2011. Ett väckelsemöte, en frälsare. Löfven är en människa och inte en frälsare (vilket vissa tycks tro här).

Löfvens huvuduppgift är att ena partiet och efter att ha lyssnat på partikamrater, läst deras statusuppdateringar på twitter och facebook, läst blogginlägg och debattartiklar, ja då har han en större möjlighet till det än vad Håkan Juholt någonsin hade.

Löfvens andra huvuduppgift är att vinna val. Han kanske kan göra det om han inte upprepar sina företrädares misstag. Om han omger sig med ett bra lag (ett lag som inte enbart består av vita, medelålders gubbar och ja-sägare), om han omger sig med kärleksfulla kritiker, om han breddar laget och tar in människor från olika håll och kanter och låter fler i riksdagsgruppen göra skäl för titeln ”talesperson” – ja, då tror jag att han har en chans. Vad beträffar jobb och utbildning håller jag det för troligt att Löfven kan matcha Reinfeldt och Borg hyfsat. Dock finns det fler frågor, förutom full sysselsättning, som kan avgöra val. Två av dessa är jämställdhet och miljö.

På facebook gav jag tidigare idag Ursula Berge en eloge för att hon i SVT-soffan lyfte det Gröna folkhemmet och jämställdheten. Hon tackade och skrev:
Det är två vinnarfrågor för s som man bara valt att släppa. Det gröna folkhemmet är ju ett sånt klockrent begrepp. Dags att damma av. Och det enda parti som lyckats driva en jämställdhetspolitik med resultat är ju faktiskt socialdemokraterna. Fråga mig - jag var där när vi satt och tjatade på finansen och andra att nominera kvinnor. Nu har vi nästan 50-50 inom staten. Nu är bara resten kvar... Då behövs järnvilja. 
Jämställdhet och miljö är borgarnas akilleshäll, men de är också Löfvens akilleshäl. Må så vara att Löfven (ja, han sade även att han var feminist), i sitt tal på presskonferensen, tog upp såväl jämställdhet som miljö, men nu har jag hört så många företrädare för S orera om miljö, jämställdhet, öppenhet et cetera, vilket senare visade sig vara blott och bart läpparnas bekännelse, att jag inte kan förföras av ett politiskt tal. Det räcker inte längre med ord. Det krävs handling!

När sedan Löfven hävdar att Socialdemokraterna är det enda parti som är ett folkrörelseparti och vidare är det enda parti som kan genomföra rådslag, håller jag på att svälja den snus jag just har lagt under läppen. Det är nämligen att fara med osanning. Miljöpartiet har nyss avslutat sitt rådslag Makten över tiden, där såväl medlemmar som icke medlemmar fick komma till tals.

Det anstår inte ett parti, som har som ambition att bli Sveriges mest öppna, moderna, nyfikna och lyhörda parti, att ägna sig åt slutna processer. Det har ägt rum en kommunikationsteknologisk revolution som innebär att såväl medlemmar som väljare kräver öppenhet och delaktighet. Jag är inte säker på att socialdemokrater i det övre skiktet är helt medvetna om detta. Vidare - är de mogna att reformera partiet så att det återigen går i takt med sin samtid?

Till syvende og sidst vill jag betona att S-krisen går djupare än sin partiordförande, oavsett om denna heter Mona Sahlin, Håkan Juholt eller Stefan Löfven. Krisen genomsyrar hela partikulturen - en kultur som är unken, omodern och gubbig.

Jag älskar inte mitt parti, men jag älskar de värderingar och den ideologi som socialdemokratin står för. Jag kommer att fortsätta min envisa kamp med att denna socialdemokrati åter blir en kraft att räkna med i samhällsdebatten. Även om det innebär att jag måste vara den som strör smolk i bägaren ibland.

Andra som skriver: Folkbladet, DI, Nyheter24, DN, Folkbladet2, Dagens Arena, SVT, SVT2, SR, Aftonbladet, DN, DN2, SvD, SvD2, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Andersson, Peter Johansson, Norrblogg, Helena Ericson och Peter Högberg

Foto: Kent Wisti

Karnivor med dåligt samvete

I mitt inlägg Who wants to be a chicken? skriver jag:
Fördomsprofilen för en flata är bland annat att hon är vegetarian eller vegan, har katt och dricker hellre (ört)te än kaffe. När jag äter kött i något sammanhang, får jag ofta frågan "Men är inte du vegetarian?!" Nej, jag är inte vegetarian eller vegan. Jag älskar kött. Jag är en karnivor som älskar entrecote, gås, kyckling, anka, bacon, korv, isterband, köttbullar, oxrullader...
Jag stör mig på mitt köttätande. Jag till och med skäms för att jag äter kött (även om jag äter betydligt mindre kött än den genomsnittliga svensken). Jag driver visionen Det gröna folkhemmet. 2.0 här på bloggen. Jag kampanjar för En köttfri måndag, men faktum består - jag äter kött.

Julia Svensson skriver i SvD att reportageboken Äta djur av Jonathan Safran Foer finns i hennes tankar ständigt:
På grund av mitt irrande i menyernas gråzoner sitter Jonathan Safran Foer numera ständigt som en apa på min axel. Under julen har han tjattrat allt högre: Vår rikedom betyder inte att djuren och resten av världen är till för att tjäna oss.
Jag har inte läst hans bok, men jag ska. Jag plågar mig nämligen med att läsa böcker och se dokumentärfilmer som just handlar om djurhållning, vårt köttätande och dess påverkan på klimatet, ja rätt och slätt äta djur.  Jag hoppas nämligen att brytpunkten kommer även för en köttälskare som jag. Jag hoppas att den dagen kommer då njutningen av en blodig biff med potatisgratäng inte längre är tillräcklig för att försvara mitt köttätande.

Tidigare inlägg: En köttfri dag i veckan (del III), En köttfri dag i veckan (del II), En köttfri dag i veckan, Quorn är min räddning!,Hermans - en liten oas, Det gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad.

Statliga myndigheter skall inte ägna sig åt propaganda

Trafikverkets "informationsblad" om Förbifart Stockholm delas ut till 900 000 hushåll i Stockholm. 20 sidor med glorifierade bilder på cyklister och bussar och knappt några bilder på bilar. Till saken hör att det inte finns någon planerad bussfil, vilket medför att bussarna kommer att fastna i samma köer som bilarna. Jag har vidare svårt att se cyklister trängas med bilar, bussar och lastbilar.

Hälsoriskerna nämns inte över huvud taget i informationsbladet. Dödligheten med Förbifart Stockholm ökar. Denna förbifart kommer att leda till 20-30 fler dödsfall varje år.

Myndigeter i Sverige ska ge medborgarna allsidig och objekt information – inte ägna sig åt politisk propaganda. Förbifart Stockholm är ett kraftigt ifrågasatt projekt av såväl forskare som intressegrupper. Utskicket ”Förbifart Stockholm gör din vardag enklare” är ett uppenbart övertramp och ett tydligt exempel på en myndighet som ägnar sig åt politisk propaganda. Därför borde Riksrevisionen granska Trafikverkets propaganda för Förbifart Stockholm, säger Per Bolund (MP), oppositionsborgarråd Stockholms stad.

Trafikverket skall ägna sig åt opartisk samhällsinformation och inte åt reklam. Som motvikt till denna propaganda rekommenderar jag Naturskyddsföreningens folder 5 skäl till att Förbifart Stockholm är omodern.

Tidigare inlägg om Förbifart Stockholm:Den kollektiva resan, Ytterligare ett skäl till att satsa på kollektivtrafik istället för ökad bilism
, Cykelstaden Stockholm?, Säg nej till Förbifart Stockholm!, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik (Del II).

Illustration: Magnus Bard.

Det gröna folkhemmet: stadspolitik

För en tid sedan gästbloggade Johannes Åsberg här på HBT-sossen och i sin slutkläm skriver han:
Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare?
I senaste numret av Uppsalademokraten skriver Åsberg en krönika, där han uppmanar Håkan Juholt att blåsa nytt liv i den socialdemokratiska visionen om Det gröna folkhemmet. Även jag vill se och höra ett linjetal som, förutom Det gröna folkhemmet, lyfter frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet.

Johannes Åsberg skriver också om krönikan på sin blogg Bios politikos.

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet:
Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

En köttfri dag i veckan (Del III)



Efter att ha läst Kristian Krassmans inlägg Vad lägger vi på tallriken? och sett dokumentärfilmerna Stek åt alla och Land till salu (den senare tyvärr borttagen från SVT Play), känns det återigen aktuellt att skriva om en köttfri dag i veckan.

För några år sedan lyfte jag den önskan/det kravet här på bloggen (se nedan) och därför blir jag glad att Krassman och några till har skrivit en motion om detta.

I riksdagen har Vänsterpartiet lagt en motion med rubriken Minskad köttkonsumtion, men någon motion från mitt eget parti, Socialdemokraterna, hittar jag inte. Hallå S-ledamöter - börja genast fila på motioner om en köttfri dag i veckan!

Såväl filmen Stek åt alla som V:s motion tar upp den belgiska staden Gent Donderdag Veggiedag som exempel. Denna stad visar att det de facto är möjligt att införa en köttfri dag i veckan. Saxat från V:s motion:
För ett drygt år sedan införde den belgiska staden Gent Donderdag Veggiedag – vegetariska torsdagar. På torsdagarna är vegetarisk mat huvudalternativet i de kommunala inrättningarna. De som önskar får förstås kött, men det vegetariska är huvudalternativet. Man har också tryckt upp kartor i massupplagor där vegetariska restauranger är utmärkta. Man utbildar människor i vegetarisk matlagning och verkar överlag för en minskad köttkonsumtion. Bakgrunden är att Gents politiska ledning vill vidta alla de åtgärder den kan för att minska kommunens klimatpåverkan. En minskad köttkonsumtion är i sammanhanget en viktig åtgärd.

En växande skara av städer i världen har nu följt Gents exempel med lokala initiativ för en minskad köttkonsumtion. São Paulo, San Fransisco, Kapstaden, Bremen och Helsingfors är alla städer där den politiska ledningen beslutat att göra en dag i veckan till en vegetarisk dag. Även i Örebro har den politiska ledningen beslutat att ha en vegetarisk dag i veckan på några av stadens skolor. Flera andra svenska städer är på gång att fatta liknande beslut. Gräsrotskampanjerna är redan igång, där Köttfri måndag (www.kottfrimandag.se) i Sverige och Meat Free Mondays (www.meatfreemondays.co.uk) i Storbritannien är två exempel. Regeringen bör verka för att kommuner uppmuntrar till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa en vegetarisk dag i veckan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Så varför inte gräva där du står och börja med en köttfri dag i veckan? I måndags åt jag förresten vegetarisk pastasallad och idag består matlådan av linsgryta.

Tidigare inlägg:En köttfri dag i veckan, Quorn är min räddning!, En köttfri dag (del II), Who want's to be a chicken?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad

Nyttiga länkar: Köttfri måndag, Meat Free Mondays

Lästips: Alltings värde

Upphovsmannen bakom bloggen De Tystas Röst har fått tillåtelse att översätta och publicera den engelske författaren George Monbiots artikel The Values of Everything. Monbiot har inspirerats av rapporten Common Cause. The Case for Working with our Cultural Values.

Läs artikeln här.

Relaterat: Becoming Green Blog - WWF's Common Cause - The Debate
Foto: Nancy Margulies

P.S. Tack Johanna Graf för tipset.

Det gröna folkhemmet. Version 2

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.
Stockholm Environment Institute på DN Debatt.

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas, skriver Peter Andersson på sin blogg. Läs gärna hela inlägget.

Tidigare inlägg:Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet


Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"

If we lose the railways we shall not just have lost a valuable practical asset whose replacement or recovery would be intolerably expensive. We shall have acknowledged that we have forgotten how to live collectively. If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train. If we cannot spend our collective resources on trains and travel contentedly in them it is not because we have joined gated communities and need nothing but private cars to move between them. It will be because we have become gated individuals who don’t know how to share public space to common advantage. The implications of such a loss would far transcend the demise of one system of transport among others. It would mean we had done with modern life.
Tony Judt


När jag läser Lena Sommestads debattartikel i Expressen, går mina tankar till Tony Judts bok Illa far landet och specifikt hans fallstudie om järnvägar (det är nog för att hon nämner järnvägar i artikeln). Det är Judts slutkläm i fallstudien som jag citerar ovan.

Judt skriver även att man inte kan driva järnvägstrafik i konkurrens. Järnvägar är ett naturligt monopol. Sommestads slutkläm i debattartikeln:
Jag vill hävda att marknadsmodellens sammanblandning av vinstintressen och allmänintressen är en av de stora utmaningarna i svensk politik i dag. Utmaningen förstärks genom fixeringen vid en enda styrmodell. Det skymmer sikten för andra handlingsmöjligheter. Det är nu viktigt att Socialdemokraterna kan skapa ett samlande politiskt alternativ som frigör oss från marknadsmodellens låsningar, utan att för den skull glömma de positiva erfarenheter som 1990-talets förnyelse också har gett oss. Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle.

Målet för Socialdemokraterna är ett jämlikt och hållbart samhälle. Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg: Lena Sommestad, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet
Andra som skriver om Sommestads artikel: Johan Sjöberg, Martin Moberg, Ett hjärta rött, Olas tankar, Lena Sommestad, Teckentydaren


[Under strecket]
Sugen på att läsa mer av Tony Judt, då rekommenderar jag Vad är levande och vad är dött i socialdemokratin

Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle

På Rönnebergaseminariet igår, var jag och Aftonbladets chefredaktör, Karin Pettersson, rörande eniga. Delar av det hon sade under paneldebatten återfinns i dagens ledare i Aftonbladet.

Igår talade även Pettersson om behovet av socialdemokratiska tankesmedjor (nära partiet, i periferin av partiet och helt fristående tankesmedjor). Jag har gått i samma tankebanor och vi är inte ensamma om att efterlysa tankesmedjor. Inom NetRoots förs diskussioner om just tankesmedjor. Varför inte initiera en nätverksbaserad tankesmedja?

Idag sitter jag på jobbet och försöker halvt om halvt följa de seminarier som går av stapeln på Rönneberga via SVT Forum. Vad som slår mig när jag hör Sandro Scocco tala om tjänstesektorn och tillväxt och Jan Edling föreläsa om innovationspolitik, är att ingen av dem talar om eller svarar på miljörörelsens fråga – hur vi ska lyckas förena ändlös tillväxt med minskad miljöpåverkan?

Vårt samhälle har transformerats till ett prylsamhälle. Människor och medborgare har förvandlats till kunder och konsumenter. Från alla håll och kanter bombarderas vi av budskapet Konsumtion gör dig lycklig. Även den som inte har de ekonomiska medlen att konsumera, tar dyra SMS-lån, köper på kredit (och i vissa fall händer det att någon går över till den mörka sidan – kriminalitetens sida).

Svenskt Näringsliv med flera (ja, även en och annan sosse) anser att många miljöaktivister är tillväxtfientliga, eftersom de påtalar det oundvikliga – att den ökande konsumtionen de facto innebär att våra ekosystem håller på att kollabera. Lyckas vi människor inte med konststycket att förena tillväxt med minskad miljöpåverkan, så finns det en uppsjö med filmer och böcker i genren postapokalyptisk science fiction som målar upp olika scenarier för vad som kommer att ske med jorden och mänskligheten.

Om förra årets snackis var boken Jämlikhetsanden, hoppas jag att årets snackis blir Välfärd utan tillväxt (recension av boken kommer på bloggen 1/2). Professor Tim Jackson har nämligen en vision som vi socialdemokrater bör inkorporera i vår vision om det gröna folkhemmet. Att skapa ett jämlikt (och jämställt) och hållbart samhälle måste bli Socialdemokraternas stora projekt.

Andra som skriver på samma tema: Johannes Åsberg, Peter Andersson x 2 (även han anknyter till det gröna folkhemmet och jämlikhet), Peter Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Eva-Lena Jansson, Lena Sommestad, Monica Green, Peter Johansson

Tidigare inlägg:Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Det gröna folkhemmet (del II)

För några dagar sedan skrev jag inlägget Det gröna folkhemmet och i inlägget uppmanade jag läsarna att se Tim Jacksons föredrag på TED. I min slutkläm skriver jag:

Jag kommer att fortsätta vidareutveckla mina tankar kring det gröna folkhemmet här på bloggen. Som ett led i detta ska jag nu sätta mig och läsa rapporten Prosperity without growth?

Härmed bekänner jag att jag inte börjat läsa rapporten ännu, men vad som föranleder inlägg två i min serie om det gröna folkhemmet är en debattartikel i Expressen, skriven av professor Jackson. Tillväxtmyten är vårt största hot är rubriken på artikeln. Jackson skriver bland annat:

När tillväxten sviktar - och det har den gjort på sistone - grips politikerna av panik. Företag slåss för sin överlevnad. Folk förlorar sina jobb och ibland sina hem. En nedåtgående spiral hotar. Att ifrågasätta tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer. Likväl måste vi ifrågasätta den. Välstånd för ett fåtal till priset av ekologisk ödeläggelse
och ihållande social orättvisa är inte en grundval för ett civiliserat samhälle. Den ekonomiska återhämtningen är viktig. Att försvara folks jobb - och skapa nya - är absolut nödvändigt. Men vi behöver också skyndsamt en förnyad känsla för gemensamt välstånd.
Min övertygelse, att Socialdemokraterna måste satsa på det gröna folkhemmet (och vidareutveckla de tankar vi har kring det gröna folkhemmet), stärks av Jacksons varningar. Visionen, om ett samhälle där ekonomisk utveckling, social välfärd och sammanhållning förenas med god miljö, ligger helt rätt i tiden.
Jacksons bok (med samma namn som den rapport jag hänvisar till ovan) har nu översatts till svenska. Den står nu högst upp på listan över böcker som jag vill ha. Jag läser vidare att Jackson ska träffa svenska toppolitiker nästa månad. Jag vill också träffa honom.

[UPPDATERAT]
Läs även inlägget Vem är professor Tim Jackson? på bloggen Cornucopia.

Det gröna folkhemmet

På socialdemokratiska bloggar pågår diskussioner och debatter om och kring tillväxt. En av farhågorna med Primegate, var att medlemmar inom Socialdemokraterna, inte skulle våga diskutera tillväxt, oavsett om det var från "vänster eller höger", av rädsla för att stämplas som köpta av Svenskt Näringsliv. Vem vill definieras som Primesosse i dessa dagar?

Därför är det glädjande att se Lena Sommestad, Roger Jönsson, Staffan Lindström med flera diskutera just tillväxt. Jag vill inte vara sämre, utan även jag vill passa på att dra mitt strå till stacken.



Igår såg jag ovanstående föredrag från TED - Ideas worth spreading. Det är ett drygt 20 minuter långt föredrag, men väl värt tiden. Mina tankar går till det gröna folkhemmet - Socialdemokraternas vision om ett samhälle där ekonomisk utveckling, social välfärd och sammanhållning förenas med god miljö.

Det var Göran Persson som lanserade begreppet på 90-talet och när jag letar efter det tal, där han just nämner det gröna folkhemmet för första gången, hittar jag en ledare i Aftonbladet från 2005 med rubriken Gröna folkhemmet - ännu är det inte rött.

Nu är det 2011 och fortfarande är det gröna folkhemmet inte rött. Snarare är det Miljöpartiet som vinner mark i Sverige och Europa med sin politik. Det är bara en tidsfråga innan MP är större än S i Stockholm (och det beror inte blott och bart på MP:s miljöpolitik).

Det finns ju en anledning till att Primesossarna varnade för Socialdemokraternas samarbete med Miljöpartiet och vill att vi skall hålla oss undan MP:s "tillväxtfientliga" politik. Desto större anledning att vi nu utvecklar det gröna folkhemmet.

Jag kommer att fortsätta vidareutveckla mina tankar kring det gröna folkhemmet här på bloggen. Som ett led i detta ska jag nu sätta mig och läsa rapporten Prosperity without growth?

Till syvende och sist vill jag rekommendera Johannes Åsbergs bidrag Tillbaka till stadsplaneringen. Miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet i antologin Den grå vågen.

Äntligen!

Fram tills nu har inget parti talat om klimatfrågor i den här valrörelsen. Idag presenterade dock de Rödgröna fyra klimatreformer. Läs mer här.

Äntligen!

Foto: Climate Change Affect Us All

Cykelstaden Stockholm?

Velociped Jag minns när jag var liten och jag och vi cyklade de sju kilometer till Hällsjön för att svalka oss i sommarvärmen. Jag minns, att efter att ha cyklat hem de sju kilometrarna, var vi lika svettiga som innan det begav sig (om inte svettigare, med tanke på alla uppförsbackar).

När jag bodde i den lilla byn, mellan Västmanland och Dalarna, kunde det ibland hända att jag cyklade till högstadiet i Sala. 22 kilometer dit (och 22 kilometer hem). Då hade jag en 12-växlad Crescent med bockstyre. Den var turkos. Jag älskade den.

När jag pluggade i cykelstaden Uppsala blev jag av med en rad cyklar. Jag minns specifikt en cykel: min mamma hade ropat in en ursnygg, gammal cykel på auktion. Jag målade den svart med röda hällristningar och jag cyklade exakt tre dagar på den i Uppsala innan den blev snodd. Men cykla det gjorde jag minsann i Uppsala. Vintertid bytte jag däck på min cykel till vinterdäck.

En vinter, när jag jobbade i Stockholm och bodde i Flogsta, var det 25 minusgrader. Klockan fem cyklade jag på oplogade vägar till centralstationen i Uppsala och åkte tåg till jobbet. En morgonpigg anställd, undrade vad som hade hänt med mina glasögon. Jag gick in till toaletten och såg att mina franska designerglasögon á 5500 kronor hade vitnat i kölden. Limmet mellan glas och bågar hade inte klarat av 25 minusgrader. Dock fick jag ett par nya märkesglasögon av min optiker och det hindrade mig inte från att fortsätta cykla.

Sedan flyttade jag till Stockholm. Min (och min dåvarande flickväns) första bostad låg i Björknäs. Att cykla blev plötsligt obehagligt. Jag nyttjade hellre mina apostlahästar och kollektivtrafiken.

Ny flickvän. Flytt till Rågsved. Jag köpte en ny cykel. Knallgul. Jag döpte den till Proud Chick. Tanken, med den nya cykeln, var att jag skulle cykla från Rågsved till Riksdagen (där jag jobbade). Om jag inte missminner mig, cyklade jag sammanlagt sju gånger till Riksdagen från Rågsved. Det var ju belagt med livsfara att cykla till jobbet från Rågsved. Dåliga vägar, bilister som tutade och cyklister som prejade.

Singel. Flytt till Högdalen. Fortfarande samma cykel. Jag hade slutat cykla in till stan, men cyklade, sommartid, till Farstabadet respektive Ågestabadet.

Nu. Gift. Bor i Farsta och jobbar på SVT/SR. Aldrig i livet att jag kommer att cykla till jobbet. Däremot kan jag tänka mig att nyttja lånecyklarna som finns i Stockholm. Men...

... Dagens Stockholm City (2010-04-08) har tema cykel. På sidan 4 läser jag att att Stockholms stad (läs Moderaterna, med Ulla Hamilton i spetsen) stoppar lånecyklar. I ett lager i Västberga står 1000 oanvända cyklar. De har stått där sedan 2007. Clear Channel, som tecknat avtal med Stockholms stad, har ansöt om 500 bygglov för lånecyklar, men har fått avslag. Medan antalet cyklister har växt i Stockholm, satsar Stockholmspolitikern på bilism.

Till Stockholm city säger oppositionsborgarrådet Lars Dahlberg (S): Det är en skandal att trafikborgarrådet Ulla Hamilton inte har fått fart på detta, särskilt nu under miljöhuvudstadsåret. Det är förresten samma trafikborgarråd som sade nej till Earth Hour förra året, men som detta år sade ja till Earth Hour.

Näst sist i Stockholm city läser jag en debattartikel, skriven av Fredrik Falk (som driver sajten Cyklisten). Artikeln, som finns på sidan 42, bör läsas i sin helhet. Falk skriver bland annat:

I takt med att fler cyklar i Stockholm satsar staden allt mindre på cyklisterna. Den extrema obalansen i satsningen på bilister respektive cyklister ökar till bilismens fördel. [...] Nya cykelfält på dessa gator kommer att ge cyklisterna "bättre framkomlighet, säkerhet och komfort under 2009" mässade borgarrådet Ulla Hamilton (M) utan att rodna, när hon presenterade "satsningen" våren 2009. Det var den första lögnen. Det gjordes cykelfält på bara en av dessa gator under 2009. Nu ett år senare forsätter trafikkontoret med fler lögner. På en förfrågan via mejl i slutet av mars vilka arbeten som är påbörjade respektive färdigställda svarade en tjänsteman efter tio dagars betänketid att "alla nya cykelfält utom ett redan är klara". Sanningen är att alla utom ett är inte ens påbörjade. [...] Det finns goda skäl att vara djupt skeptisk vare gång företrådare för Stockholm stad söger något positivt [om] cyklismen. Och det är fullt begripligt att företrädeare för Cykelfräjandet i samtal på tu man hand säger att man skäms över att man förleddes att utse Stockhom til "Årets Cykelfrämjarstad" 2007 och önskade att utmärkelsen gick att dra tillbaka.

Cykelstaden Stockholm är med andra ord ingen cykelstad. Den är inte för fem öre cykelvänlig. Medan Moderaterna och Socialdemokraterna, med Carin Jämtin i spetsen, talar sig varma över Förbifart Stockholm nynnar jag på Katie Meluas låt Nine Million Bicycles:

Ikväll släcker vi (Earth Hour 2010, del II)

Earth Hour. 20:30 släcker vi lampor stänger av datorer, tv-apparater med mera i en timme. I skenet av en kandelaber ska vi spela Cluedo med Ulf och Rose-Marie. Bland bloggarna släcker Jag blommar, 365 saker du kan göra, Vad som helst med flera lamporna.

Enligt Sydsvenskan väntas en miljard släcka.

Magnus Frantzell, VD för Belysningsbranschen, anser att Earth Hour är en tom symbolhandling och Per Ankersjö tycker att Earth Hour är ett meningslöst jippo.



Tidigare inlägg: Earth Hour 2010
Carin Jämtin och Thomas Bodström uppmanar alla att byta ut lamporna under Earth Hour på Newsmill. I vår lägenhet har vi bara en vanlig glödlampa kvar. Resten är lågenergilampor.

Earth Hour 2010

Ovan ser ni den officiella videon för Earth Hour 2010. I videon ser man några av de städer som deltog i Earth Hour. Förra året deltog 4000 städer i 88 länder i Earth Hour. Stockholms stad deltog inte.

Då skrev Ulla Hamilton (M) en debattartikel i SvD att mörkläggning sänder fel signal. Då sade finansborgarrådet Sten Nordin (M) att staden ansluter sig gärna till energibesparing, men frågan är hur effektivt det är att släcka lyset under en timme. Då skrev Ulla Hamilton på sin blogg:

TV4 intervjuade mig om Earth hour och varför Stockholm inte vill vara med i symbolhandlingen att släcka lamporna i en timma den 28 mars. Jag konstaterade att vi har inte behov av att ägna oss åt symbolhandlingar. Vi ägnar oss riktigt miljöarbete som ger resultat istället. Något som märks även dagen efter detta kampanjjippo. Tänk om den svenska världsnaturfonden använde sina pengar till något vettigt miljöprojekt i stället för att satsa dem på en massa reklam. På vilket sätt för en timmas släckning världen framåt mot en bättre miljö?
I morse såg jag ett inslag i TV4-nyheterna (01.27 in i programmet börjar inslaget). Ett inslag som visar såväl vad Ulla Hamilton sa 2009 som vad hon säger idag 2010. Nu är det nämligen annat ljud i skällan. Nu ska Stockholms stad delta i Earth Hour.

Igår skrev Ulla Hamilton på sin blogg:

Idag har Earth Hour Conference ägt rum i stadshuset. En konferens arrangerad av WWF, Stockholm stad och SEB. WWF presenterade en rapport om städernas betydelse för miljö- och klimatfrågorna. Den är intressant och visar att den stora utmaningen ligger bland städer som har under 1 miljon invånare. De har inte alls samma beredskap som större städer för att hantera befolkningstillväxt på ett hållbart och klimatsmart sätt. Det är glädjande att Earth Hours-budskapet nu har breddats till att handla om konkreta exempel på vad städer kan bidra till i miljöarbetet.

Det är inget som skiljer Earth Hour 2009 från Earth Hour 2010. Det som har hänt, är att Moderaterna i Stadshuset utsattes för hård kritik förra året. En kritik de inte vill höra igen ett valår som detta.

Dagens samhälle

Earth Hour - officiell hemsida

Tidigare inlägg: Earth Hour IV, Earth Hour III, Earth Hour II, Moderaternas miljöpolitik - att INTE delta i Earth Hour

Återvinn ljushållarna

Jag läser i Metro (s. 22) och Aftonbladet att vi svenskar bränner cirka 300 miljoner värmeljus varje år. Det går åt 225 ton aluminium till ljushållarna. Om ljushållarna återvanns skulle miljövinsten vara enorm.
-
Därför vill jag uppmana alla att lägga värmeljusbehållarna i metallbehållaren på närmaste återvinningsstation. Det skulle bidra till att minska koldioxidutsläppen med 1 000 ton.
-
Avfall Sverige

Endast 22 procent går till välgörenhet

I inlägget Svenska PostkodLotteriets marknadsföring är miljövidrig framförde jag stark kritik mot Postkodlotteriet. Det var innan Bill Clinton, Tony Blair och Nelson Mandela gjorde reklam i teve för detta lotteri. Tror ni att dessa digniteter ställer upp gratis?
-
Endast 22 procent av Postkodlotteriets intäkter går till välgörande ändamål. Företaget framhåller gärna att hela vinsten oavkortat går till välgörenhet (DN). Svenska Postkodlotteriets vd Niclas Kjellström-Matseke säger till DN att de inte är en välgörenhetsorganisation.
-
DN: Men ni säljer väl fler lotter för att ni marknadsför er med välgörenhet?
Kjellström-Matseke:  Jag är rätt övertygad om att våra konsumenter är kloka och upplysta och vet hur pengarna fördelas.
-
Tänk om inte merparten av konsumenterna vet hur pengarna fördelas? Sluta genast att marknadsföra Postkodlotteriet under välgörenhetsflaggan!
-
I mitt tidigare inlägg skrev jag:
-
Jag är en sådan person som vill göra aktiva val. Jag bestämmer själv vilka välgörenhetsorganisationer jag vill ge pengar till, detta genom att själv uppsöka dem. För er som vill hamna på SvenskaPostkodsLotteriets spärrlista mejla: kundservice@postkodlotteriet.se. För er som vill bidra med några slantar direkt till någon av de organisationer som får ta del av SvenskaPostkodsLotteriets omsättning, se nedan:

Östersjöfestivalen

Idag gästbloggar jag på Östersjöfestivalens blogg. Det är min kollega Johnny som har bett mig att skriva ett inlägg idag måndag. På måndagarna är nämligen Johnny ledig och då sitter istället jag på hans plats i Berwaldhallen.
-
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg om Östersjön och miljön, men idag repeterar hela Sveriges Radios Symfoniorkester och det är full fart här i Berwaldhallen. Därför kopierade jag helt sonika den text som fanns på Världsnaturfondens hemsida, vilket kan ses som höjden av lathet från min sida, men idag finns inget utrymme för finesser och jag gjorde det för en bra sak - nämligen Östersjöns miljö.

Home - en film av den franske fotografen och miljökämpen Yann Arthus-Bertrand



Via tidningen Vi fick jag upp ögonen för Home - en film av Yann Arthus-Bertrand. Ovan ser du en trailer, men hela filmen (1 h 33 min) finns att se gratis här.