[Recension] Den nödvändiga politiken

Författare: Ulf Bjereld och Marie Demker
Titel: Den nödvändiga politiken
ISBN: 9789172241442

I november 2009 gav sig Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sig ut på en “köksbordsturné”. Hägglund ville nämligen träffa Verklighetens folk och lyssna på vad de hade att säga.

Hägglund talar sig varm om köksbord, verklighetens folk, politikens gränser och (det allra senaste retoriska greppet) relationslinjen. Köksbordet som metafor står också i centrum för Ulf Bjereld och Marie Demker i den första delen av deras senaste bok Den nödvändiga politiken. När Hägglund använder sig utav köksbord vill han de facto krympa politikens manöverutrymme, vilket författarna mycket förtjänstfullt redogör för.

Jag håller inte med författarna i allt de skriver. Den dygdiga medborgaren och synen på den kommunikationsteknologiska revolutionen är två sådana exempel.

På ett ställe kritiserar författarna bloggare för att de nästan aldrig är expert inom sitt område och att avsändaren är oklar (dock inte en tillstymmelse i närheten av Göran Häggs naiva syn på nätverksbaserad media). Ingenstans nämns NetRoots och den betydelse som det progressiva nätverket fick i slutskedet av valrörelsen 2010. Ingenstans nämns att rödgröna bloggare är motvikter till högerns ekokammare. Däremot är det sista kapitlet i boken lysande och jag delar författarnas syn på öppenhet (jag och några till, framför allt vi som tog initiativet till den Öppna kriskommissionen, med Johan Westerholm i spetsen, först ut med dessa tankar efter den senaste valförlusten). Ulf Bjereld har gett mig tillåtelse att citera ett långt stycke från detta kapitel:

Den kommunikationsteknologiska utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än tidigare samhällen. Allt är offentligt, som moderaternas förre partisekreterare Per Schlingmann uttryckte det på ett seminarium i Almedalen sommaren 2008. Öppenheten är en ny verklighet som de politiska partierna och andra samhällsaktörer har att förhålla sig till. [...] Den ökande öppenheten är en irreversibel (oåterkallelig) process och den bör bejakas.

[...] De politiska partierna behöver revitaliseras. Vi har inget recept som är prövat, mycket på grund av att den skandinaviska partidemokratin är en speciell miljö med gamla och traditionella folkrörelsepartier. Partierna måste i större utsträckning släppa kontrollen eller “våga släppa varumärket”. [...] Partierna har inte så mycket att välja på. Väljarna blir allt rörligare och skyr partiernas organisationsformer. I vår individualiserade tid måste partierna vara beredda att i varje val erövra varje väljare och varje röst på nytt. Dagens engagerade väljare vill mötas och verka på sina egna villkor. Partiernas svåra utmaning består i att bejaka denna utveckling och våga släppa varumärket utan att samtidigt tappa de ideologiska värden vari varumärket har sin grund.

[...] Dagens politiska nätverksbaserade, individualiserade landskap förutsätter också en helt annan öppenhet och genomsynlighet än vad de politiska partierna hittills varit vana vid. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin gav den gamla tiden ett ansikte när han för en tid sedan kritiserade förre socialdemokratiska finansministern Pär Nuder för att denne i sina memoarer varit alltför frispråkig. Ahlin förespråkade den gällande linjen av 20 års strängaste sekretess kring partistyrelsens möten, annars “kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det”.

Men öppenheten måste bejakas. Den kommunikationsteknologiska utvecklingen omöjliggör sekretess.

[...] Fördelen med den nya öppenheten är att den motverkar bunkermentalitet och motverkar en vulgarisering av den interna partidebatten. Om allt som sägas har möjlighet att bli offentligt tenderar debatten att hålla en hög nivå. [...] Partierna måste impregneras av denna öppenhet och utveckla arbetsformer som blir funktionella i det nya landskapet.

Alla socialdemokrater som nu talar om nystart, förändring, organisationsutveckling, öppenhet och transparens borde köpa Den nödvändiga politiken och läsa den i sommar!

Mer läsning:
Josefin Hägglund har recenserat boken i Tvärdrag (Nr 3-4 2011, s. 64)
Ulf Bjereld: Den nödvändiga politiken (+ detta inlägg)
Marie Demker: Den nödvändiga politiken
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Svensk politik får inte begränsas till köksborden”
Göran Hägglund: ”Verklighetens folk behöver företrädare i politiken”
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Lämna köksbordet på läktaren, Göran Hägglund”