Visar inlägg med etikett hållbarhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hållbarhet. Visa alla inlägg

Är det gröna folkhemmet 2.0. något för Stefan Löfven?

Vi är några medlemmar (ja, ganska många faktiskt) i Socialdemokraterna som vill att visionen om det gröna folkhemmet återigen skall bli central i den socialdemokratiska idéutvecklingen. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt hörsammade detta. Nu har vi dock en ny partiordförande, Stefan Löfven, vilket återigen gör det möjligt för oss att ägna oss åt opinionsbildning för det gröna folkhemmet. Idag skriver till exempel Göran Greider och Stefan Edman på DN Debatt att Löfven måste göra de gröna frågorna till en central angelägenhet.

Som jag skrev i mitt inlägg Smolk i glädjebägaren finns det, förutom jobben, två andra viktiga valvinnare: jämställdhet och miljö. Om Löfven & Co. väljer att lyssna på oss, kommer partiet återigen att attrahera väljare som flytt till främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet.


Peter Andersson, Martin Moberg och Peter Högberg på samma tema.

Tidigare inlägg (ett axplock):


Existerar grön bilism?

För några dagar sedan damp det ner ett pressmeddelande i min inkorg från Socialdemokraterna. Den här gången handlade det om "grön bilism". De S-förslag som lagts i riksdagen är:

- Stegvisa miljöbilsbonusar för nya bilar med lägre utsläpp får en premie
- För att driva på utvecklingen ännu mer en registreringskatt för nya bilar med koldioxidutsläpp över en viss nivå
-System med registreringskatt och miljöbilsbonus som finns bl. a. i Frankrike och Norge

Låt mig citera ett stycke från förslaget:
För tillväxt och samhällsutveckling är transporter och infrastruktur mycket viktigt. Idag är våra transporter helt beroende av import av fossila bränslen som på lång sikt kommer att drabbas av betydligt större prishöjningar än i dag p.g.a. minskad oljetillgång och internationella åtagande om utsläppsminskningar. Det kommer då att belasta hela det svenska samhället, om inte trafiksektorn redan nu börjar ställa om till att bli fossiloberoende snabbt. Framförallt människor i glesbygd med små möjligheter till kollektivtrafik och människor i storstäder som har långa sträckor till jobbet riskerar att drabbas.
Titeln på detta inlägg må vara provokativ. När jag googlade på "grön bilism" hittade jag till exempel Gröna bilister och en artikel med titeln Lobbyist för grön bilism. Var fjärde bil är ett misslyckande, basunerar Gröna bilister ut. Varför just var fjärde? Varför inte var tredje eller varannan? Nu tar Socialdemokraterna små, små steg i rätt riktning i och med ovanstående förslag, men räcker det? Jag hade hoppats på fler, djärva förslag i linje med den vision som jag driver på denna blogg - Det gröna folkhemmet 2.0.

För ett tag sedan bjöd jag in Johannes Åsberg att gästblogga om denna vision. Hans inlägg är väl värt att läsa i sin helhet, men för de som inte orkar klicka sig vidare från detta inlägg, kommer jag nu att citera ett långt stycke:

[...] personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.

Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.

Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.

Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.

Motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser fyllda med miljövänliga bilar - är det så långt som Socialdemokraterna kan och vill sträcka sig?

Vi måste resa, bo, konsumera, ja helt enkelt tänka annorlunda. Jag vill därför se fler satsningar i stil med cykelstäder, kollektivtrafik och järnväg. Enligt mig är det sådana förslag vi ska fylla en mening som värdeburen tillväxt med.

Martin Moberg har också bloggat om detta.

Tidigare inlägg:

Det gröna folkhemmet: stadspolitiken,Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet


Det gröna folkhemmet: stadspolitik

För en tid sedan gästbloggade Johannes Åsberg här på HBT-sossen och i sin slutkläm skriver han:
Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare?
I senaste numret av Uppsalademokraten skriver Åsberg en krönika, där han uppmanar Håkan Juholt att blåsa nytt liv i den socialdemokratiska visionen om Det gröna folkhemmet. Även jag vill se och höra ett linjetal som, förutom Det gröna folkhemmet, lyfter frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet.

Johannes Åsberg skriver också om krönikan på sin blogg Bios politikos.

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet:
Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?

Det går bra för Sverige i världsmästerskapen i ekonomisk tillväxt. BNP ökade med 7,3% under 2010. Men är det en särskilt lämplig tävling som Sverige hävdar sig så väl i?
Frågan ställs i Filosofiska rummet som gästas av Gunilla Andersson vid Glokala tankesmedjan, humanekologen och ekonomen Kenneth Hermele samt ultraliberalen Johan Norberg. I centrum för diskussionen Tillväxten och det hållbara välståndet står Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt (som jag recenserar här).

Jag rekommenderar varmt att ni lyssnar på diskussionen.

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0 finns här och här.

De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad

Igår såg jag dokumentärfilmen Lisbet. I filmen intervjuas Olof Palme (19:35 in i filmen). Året är 1970 och han paddlar kanot med två söner utanför Harpsund. Palme säger:

Vi är väldigt noga med hemma att inte dra på sån överkonsumtion. Vi anser att det vore praktiskt fel, det vore ideologiskt fel. Det gör vi inte därför att det skulle se... att det ser bättre ut, men därför att vi upplever det som ideologiskt nödvändigt. Vi skulle inte kunna företräda de idéer som vi företräder om vi levde på ett annorlunda sätt.
Att leva som man lär.

Det innebär inte att vi sossar eller för den delen övriga medborgare som strävar efter frihet, jämlikhet, solidaritet och hållbar utveckling ska klä oss i trasor och aska och endast äta gröt, men när det finns politiska företrädare som ofta tar stora, vackra ord i sin mun (om det så är ord som de jag redan nämnt eller ord som rättvisa och schyssta arbetsvillkor), när dessa företrädare utgår från ett fåtal och inte alla människor när de orerar högt och brett, när de inte lever som de lär, då är det de facto dubbelmoral, eller för att använda Johan Westerholms ord skenhelighet. Westerholms inlägg handlar om en progressiv utrikespolitik och där ger han bland annat Gabriel Wikström en känga (läs gärna kommentarerna till inlägget också). Westerholm skriver bland annat:

Den livsstil du och jag samt resten av våra nära och kära har valt förutsätter nämligen en sak: Klyftor i samhället – lokalt som globalt. [...] Att prata om frihet, jämlikhet och solidaritet går bra men när det kommer till mikro-planet, där din omgivning lever, och redovisa konsekvenserna blir det inte lika lätt längre.

Sedan jag började läsa på olika handelsavtal och sätta mig in i dess konsekvenser har jag sakta men säkert börjat förändra min livsstil. När ett par svarta chinos inte är svarta längre köper jag inte nya, jag färgar om dem. Jag har ett par skor för varje vardag i veckan – jag har inte köpt nya skor på tre år. Skor håller längre om de får vila minst två dagar. Rocken jag har köpte jag för tio år sedan – den ser ny ut men så är den hos skräddaren vartannat år. För två år sedan köpte jag en ny Harris Tweed, jag räknar nog med att den håller minst tio år till. Konservativt klädval – javisst – men tidlöst. Ingenting gör mig chic, men kanske kanske så har jag börjat gräva där jag står inser jag.
Ett liv i välstånd består, förutom av tillgång till mat och tak över huvudet, av vår förmåga att delta i samhällslivet, av mål med livet och att vi kan drömma. Våra bästa stämningars längtan, som Tage Erlander skulle ha uttryckt sig. Strävan mot dessa mål har vi löst medelst materiella medel. I sin bok Tillväxt utan välfärd (som jag recenserat här), ägnar Tim Jackson många sidor åt konsumismens ”järnbur”. Vårt välstånd har blivit synonymt med våra materiella tillgångar. Att konsumera är att vara "rik". Vi kommunicerar vår tillhörighet, vår status och vår livstil genom saker.

I min bekantskapskrets finns det en person som är vad man (nedsättande?) kallar för prylbög. Innan iPhone lanserades i Sverige åkte han till exempel till Frankrike och inhandlade en sådan för (om jag inte missminner mig) 12 000 kronor (han var också den första jag såg med en iPad). Det finns en massa människor som byter ut sina mobiltelefoner i samma takt som jag byter trosor (OK, det sista var en hyperbol), utan en tanke (eller så skiter de fullständigt i det faktum?) att det förekommer oacceptabla förhållanden bakom vår mobila värld.

Jag är inte heller felfri. Det är inte det jag påstår, men i likhet med Westerholm har jag börjat gräva där jag står. Jag har dragit ner på min köttkonsumtion (men äter tyvärr fortfarande kött), jag handlar inte alltid ekologiskt, rättvisemärkt eller närodlat och igår köpte jag ett par converse (vilket sker i genomsnitt vart tredje år). En annan person i min bekantskapskrets är vegan. Vi har livliga diskussioner som ofta handlar om köttkonsumtion kontra genmanipulerade sojaprodukter. Hon springer också omkring i converse. Skor, som numer tillverkas i Kina. Vid genomläsning av till exempel CorpWatchs rapport Working Conditions in Sports Shoe Factories in China, hoppas jag naivt att det enbart gäller för skofabriker som tillverkar Nike och Reebok och inte Converse.

När Tim Jackson skriver att vi måste lämna konsumismens "järnbur", håller jag förstås med honom, men hur skapar vi ett samhälle där människor blomstrar inom ekologins gränser?

Författaren svävar själv med svaret. Förvisso skriver han på en sida att det krävs tre viktiga makroekonomiska ingripanden som behövs för att uppnå ekologisk och ekonomisk stabilitet i den nya ekonomin: strukturell övergång till tjänstebaserade verksamheter, investeringar i ekologiska tillgångar och en arbetstidspolitik som är en stabiliserande mekanism. På en annan sida skriver han: sätta ekologiska gränser för människans verksamhet, åtgärda den hejdlösa tillväxtens illitterata ekonomi och omvandla konsumismens skadliga sociala logik.

Och jag ser samtidigt några saker som jag vill väva in i den socialdemokratiska visionen om Det gröna folkhemmet 2.0. Att investera i möjligheter för människan att blomstra på ett mindre materialiskt sätt. Vi måste återuppliva begreppet allmänhetens väl. Förnya vår känsla för offentliga rum, offentliga institutioner och gemensamma mål. Investera pengar och tid i ändamål, tillgångar och infrastrukturer som vi delar. Här listar Jackson bland annat: grönytor, parker, rekreationscentra, idrottsplatser, bibliotek, museer, kollektivtrafik (vilket får mig att tänka på en text om järnvägar som Tony Judt har skrivit) och lokala marknader.

Vi Socialdemokrater måste formulera en trovärdig vision och politik för varaktigt välstånd. Vi måste börja diskutera hållbar utveckling, utan att vara rädda för att våra politiska motståndare avfärdar oss (alternativt stämplar oss) som tillväxtfientliga. Om vi inte gör det, hotar ekonomisk, social och ekologisk kollaps.

Endast vår egen förmåga att tro på och arbeta för förändring, kan göra detta möjligt. Dock räcker det inte med att du och jag börjar gräva där vi står. Våra politiska företrädare måste också ta det första steget och det innebär bland annat att börja leva som man lär. Om Olof Palme kunde göra det, om vi kan göra det, borde våra nuvarande företrädare (många av dem säger sig ju leva och verka i Palmes anda) också vara kapabla att göra det.

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0 finns här.

[UNDER STRECKET]Jimmy Sands skriver om läsvärt inlägg med rubriken Vilka är målen för en grön politik?

Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet

Rådslagmaterialet till Det gröna folkhemmet har några år på nacken (sju för att vara exakt). Jag (och många med mig) har letat med ljus och lykta på Socialdemokraternas hemsida efter detta rådslag, men förgäves. Författaren bakom rådslagsmaterialet, Peter Andersson, har bara ett pappersexemplar (och det är han väldigt rädd om). Även om materialet finns att låna på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ej hemlån), vill jag helst ha ett nätexemplar.

En annan nätrot, Victor Svedberg, har också ett pappersex., men ingen scanner. Efter mycket tjat från min sida har nu denna Svedberg tagit sig tid att fotografera varje sida och lägga ut dessa i en pdf-fil. Kanske inte den mest optimala och snygga pdf-filen - men det går i varje fall att läsa texten. Därför vill jag rikta ett stort tack till Svedberg, som gjort det möjligt för mig (och andra) att fortsätta utveckla visionen om Det gröna folkhemmet.

Läs även Martin Mobergs inlägg Dag(s) att ta tag i visionerna om det gröna folkhemmet...

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0:

"Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka"
Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke
Comeback för Det gröna folkhemmet

[Gästbloggare] Johannes Åsberg
[Recension] Välfärd utan tillväxt
Det gröna folkhemmet. Version 2
Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle
Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"
Lena Sommestad
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor
Det goda samhället
Det gröna folkhemmet (del II)
Det gröna folkhemmet


Comeback för Det gröna folkhemmet

Den som är satt i skuld är inte fri, basunerade Göran Persson ut från talarstolen på seminariet Fullt upp!

Journalister och S-märkta bloggare gick i spinn. Dreglet rann från munnar, längtansfulla och trånande blickar mötte den före detta statsministern. På bara några timmar seglade Persson upp som den absoluta favoriten bland partiledarkandidaterna. Historielösheten var total och om en historiemedvetenhet någonsin funnits bland de som nu hyllade Göran Persson, så var allt glömt och förlåtet.

Vad är det egentligen med den här karln? Som gör att alla går så igång på honom?, frågade statsvetaren Jenny Madestam på sin blogg. Jag mådde bara illa av Göran Persson-nostalgin... Men en god sak kom ur denna självgoda skepnad – Persson talade nämligen om Det gröna folkhemmet och nästa talare, Lena Sommestad, hakade på Persson och talade även hon om Det gröna folkhemmet.

Efter valförlusten har jag försökt lansera Det gröna folkhemmet. Version 2 på min blogg (se nedan). Få bloggare har hakat på och ingen socialdemokratisk ledarsida har nämnt det gröna folkhemmet (åtminstone inte sedan 2006-2007). Det var innan Göran Persson talade. Efter Perssons anförande på Fullt upp! gjorde Det gröna folkhemmet sin comeback. Åtminstone i några dagar. Den här veckan har ingen, vare sig journalister, politiker eller bloggare, skrivit ett ord om detta. Därför lyfter jag ånyo den gröna socialdemokratiska visionen här på bloggen.

Samma dag som Göran Persson stod i talarstolen på Clarion Sign, gästbloggade Johannes Åsberg på HBT-sossen. Hans slutkläm lyder:
Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?

Precis som Åsberg, vill jag att Socialdemokraternas nya partiordförande (vem det än blir) i sitt linjetal på extrakongressen lyfter Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet. Version 2:
[Gästbloggare] Johannes Åsberg
[Recension] Välfärd utan tillväxt
Det gröna folkhemmet. Version 2
Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle
Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"
Lena Sommestad
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor
Det goda samhället
Det gröna folkhemmet (del II)
Det gröna folkhemmet


Andra som skriver om Det gröna folkhemmet: Mikael Jämtsved, Johannes Åsberg och Peter Andersson

[Gästbloggare] Johannes Åsberg

Johannes Åsberg. Foto: Göteborgs Fria/Louise Petersson

Idag har jag äran att presentera en gästbloggare - Johannes Åsberg - som vanligtvis bloggar på bios politikos. Han har bland annat varit med i antologin Den grå vågen. Tankar om en ny socialdemokrati med bidraget Tillbaka till stadsplaneringen. Miljöpolitik bortom det gröna folkhemmet. Tack Åsberg för att du ville gästblogga på HBT-sossen!
-
Det Gröna Folkhemmet version 2.0
Alexandra har i flera inlägg här på bloggen lyft frågan om Det Gröna Folkhemmet version 2.0. För er som inte minns eller känner till Det Gröna Folkhemmet version 1.0, så var det ett begrepp som lanserades av Göran Persson på partiets extrakongress 1996. Tanken var att markera startpunkten för en omställning av samhället i riktning mot social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

15 år senare kan vi konstatera att hållbarhet har blivit ett väldigt populärt modeord och det har faktiskt också gjorts stora insatser för att skapa ett mer hållbart samhälle. Men det finns onekligen en hel del kvar att göra. Därför håller jag med Alexandra om att det är dags att uppdatera och vässa den socialdemokratiska visionen om Det Gröna Folkhemmet. Det behövs en version 2.0.

Version 1.0 handlade till stor del om att göra befintliga strukturer mer miljövänliga. Det fanns - och finns - stora vinster att göra på att t.ex. skapa mer energieffektiva byggnader (passivhus, solceller etc), bättre avgasrening och alternativa drivmedel i transporterna osv. Det är en utveckling som har varit viktig och som bör fortsätta.

Men personligen hoppas jag att Det Gröna Folkhemmet version 2.0 vågar vara lite mer strukturreformistisk. Ett verkligt hållbart samhälle kommer nämligen att kräva förändringar av de grundläggande strukturerna i det samhälle vi lever i. Vi kommer inte bara att behöva bo, resa och konsumera betydligt smartare i framtiden. Vi kommer att behöva bo, resa och konsumera annorlunda i framtiden - om vi ska ha någon framtid.

Vi kan t.ex. inte fortsätta att isolera oss i glesa och segregerade villaenklaver (hälften av landets befolkning bor i småhus), ta bilen överallt (tre fjärdedelar av hushållen äger en eller flera bilar) och handla i isolerade köplador längs motorvägen (en tredjedel av detaljhandeln är numera externhandel). Om villan är ett passivhus, bilen går på etanol och köpladan har solceller på taket så är det förstås bra. Men det räcker inte.

Ska vi kunna förverkliga visionen om Det Gröna Folkhemmet så måste vårt samhälle förändras i grunden. Vi måste lämna 1900-talets oljeslukande och utglesade bilsamhälle bakom oss. Vad som behövs är en strukturell förändring av samhället som skapar fler täta, gång- och cykelvänliga stadsmiljöer, med en stor blandning av olika sorters människor och olika sorters småskaliga verksamheter i närmiljön. Vi behöver ta tillvara vår natur- och jordbruksmark för rekreation, biologisk mångfald och lokal matproduktion, istället för att asfaltera den och göra motorvägar, köplador, villamattor och parkeringsplatser av den.

Vi måste ta hand om marken istället för att slösa med den. Ett uppenbart exempel är hur vi tanklöst sprider ut små oanvändbara snuttar mark runt alla gator och byggnader - tänk på alla dessa impediment av refuger, bullervallar, gräsplättar och buskremsor vars enda uppgift är att öka avståndet mellan människor - när vi borde skapa sammanhållna och grönskande gårdar och stadsparker istället.

Det Gröna Folkhemmet 2.0 måste också vara socialt hållbart, den bostadsbrist och segregation dagens stadsplanering skapar är oacceptabel. Runt 40 procent av de unga saknar eget boende samtidigt som byggandet är rekordlågt, både historiskt och internationellt. De geografiska klasskillnaderna ökar ständigt, det skiljer numera flera år i beräknad livslängd mellan olika stadsdelar. Solsidan och Skuggsidan hamnar allt längre ifrån varandra.

Ja, det finns mycket som behöver göras och för ett parti som famlar efter en vision så borde Det Gröna Folkhemmet 2.0 komma som en välsignelse. Efter valförlusten har många socialdemokrater uppmärksammat att det behövs konkreta visioner för samhällets långsiktiga utveckling , det Ernst Wigforss kallade "provisoriska utopier". Det är bra. Men det vore ännu bättre om någon också faktiskt satte igång att formulera de där provisoriska utopierna. Min rapport "En radikal och progressiv stadspolitik" (Arena Idé) är ett försök att inte bara prata om det, utan också faktiskt göra det.

Alexandra har satt bollen i rullning. Jag tror och hoppas att många andra kommer att hänga på. Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare? Det beror mycket på om man väljer rätt kandidat... Men alldeles oavsett när det lanseras och av vem, så tycker jag vi sätter igång och börjar bygga det nu på en gång. Eller hur?



JOHANNES ÅSBERG

Det gröna folkhemmet. Version 2

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.
Stockholm Environment Institute DN Debatt.

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas, skriver Peter Andersson på sin blogg. Läs gärna hela inlägget.

Tidigare inlägg:Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet


Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"

If we lose the railways we shall not just have lost a valuable practical asset whose replacement or recovery would be intolerably expensive. We shall have acknowledged that we have forgotten how to live collectively. If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train. If we cannot spend our collective resources on trains and travel contentedly in them it is not because we have joined gated communities and need nothing but private cars to move between them. It will be because we have become gated individuals who don’t know how to share public space to common advantage. The implications of such a loss would far transcend the demise of one system of transport among others. It would mean we had done with modern life.
Tony Judt


När jag läser Lena Sommestads debattartikel i Expressen, går mina tankar till Tony Judts bok Illa far landet och specifikt hans fallstudie om järnvägar (det är nog för att hon nämner järnvägar i artikeln). Det är Judts slutkläm i fallstudien som jag citerar ovan.

Judt skriver även att man inte kan driva järnvägstrafik i konkurrens. Järnvägar är ett naturligt monopol. Sommestads slutkläm i debattartikeln:
Jag vill hävda att marknadsmodellens sammanblandning av vinstintressen och allmänintressen är en av de stora utmaningarna i svensk politik i dag. Utmaningen förstärks genom fixeringen vid en enda styrmodell. Det skymmer sikten för andra handlingsmöjligheter. Det är nu viktigt att Socialdemokraterna kan skapa ett samlande politiskt alternativ som frigör oss från marknadsmodellens låsningar, utan att för den skull glömma de positiva erfarenheter som 1990-talets förnyelse också har gett oss. Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle.

Målet för Socialdemokraterna är ett jämlikt och hållbart samhälle. Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg: Lena Sommestad, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet
Andra som skriver om Sommestads artikel: Johan Sjöberg, Martin Moberg, Ett hjärta rött, Olas tankar, Lena Sommestad, Teckentydaren


[Under strecket]
Sugen på att läsa mer av Tony Judt, då rekommenderar jag Vad är levande och vad är dött i socialdemokratin

Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle

På Rönnebergaseminariet igår, var jag och Aftonbladets chefredaktör, Karin Pettersson, rörande eniga. Delar av det hon sade under paneldebatten återfinns i dagens ledare i Aftonbladet.

Igår talade även Pettersson om behovet av socialdemokratiska tankesmedjor (nära partiet, i periferin av partiet och helt fristående tankesmedjor). Jag har gått i samma tankebanor och vi är inte ensamma om att efterlysa tankesmedjor. Inom NetRoots förs diskussioner om just tankesmedjor. Varför inte initiera en nätverksbaserad tankesmedja?

Idag sitter jag på jobbet och försöker halvt om halvt följa de seminarier som går av stapeln på Rönneberga via SVT Forum. Vad som slår mig när jag hör Sandro Scocco tala om tjänstesektorn och tillväxt och Jan Edling föreläsa om innovationspolitik, är att ingen av dem talar om eller svarar på miljörörelsens fråga – hur vi ska lyckas förena ändlös tillväxt med minskad miljöpåverkan?

Vårt samhälle har transformerats till ett prylsamhälle. Människor och medborgare har förvandlats till kunder och konsumenter. Från alla håll och kanter bombarderas vi av budskapet Konsumtion gör dig lycklig. Även den som inte har de ekonomiska medlen att konsumera, tar dyra SMS-lån, köper på kredit (och i vissa fall händer det att någon går över till den mörka sidan – kriminalitetens sida).

Svenskt Näringsliv med flera (ja, även en och annan sosse) anser att många miljöaktivister är tillväxtfientliga, eftersom de påtalar det oundvikliga – att den ökande konsumtionen de facto innebär att våra ekosystem håller på att kollabera. Lyckas vi människor inte med konststycket att förena tillväxt med minskad miljöpåverkan, så finns det en uppsjö med filmer och böcker i genren postapokalyptisk science fiction som målar upp olika scenarier för vad som kommer att ske med jorden och mänskligheten.

Om förra årets snackis var boken Jämlikhetsanden, hoppas jag att årets snackis blir Välfärd utan tillväxt (recension av boken kommer på bloggen 1/2). Professor Tim Jackson har nämligen en vision som vi socialdemokrater bör inkorporera i vår vision om det gröna folkhemmet. Att skapa ett jämlikt (och jämställt) och hållbart samhälle måste bli Socialdemokraternas stora projekt.

Andra som skriver på samma tema: Johannes Åsberg, Peter Andersson x 2 (även han anknyter till det gröna folkhemmet och jämlikhet), Peter Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Eva-Lena Jansson, Lena Sommestad, Monica Green, Peter Johansson

Tidigare inlägg:Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet