Underordning, överordning eller ingen ordning alls?

 Ikväll visar SVT dokumentären Ingen man i sikte. I TV-tablåerna presenteras dokumentären på följande sätt:

Hur finner man sina roller i en relation där det inte finns en man med? I en nära och personlig berättelse följer Mette Aakerholm Gardell tre generationer lesbiska. Martine, 24 år, önskar att folk ska tänka om henne "där går en helt vanlig maskulin människa". Mette, själv 35 år, står med sin fru Stina inför frågeställningen "ska vårt barn inte ha en pappa?" Marja, 78 år, tycker "att den maskulina lägenheten behöver en könsoperation".

När min hustru Åsa läste presentationen sade hon till mig: Den måste vi se, så att vi vet vilka roller vi har eftersom vi inte har någon man här. OBS! Hon sa detta med rösten drypande av ironi.

Det var länge sedan jag fick höra frågan: Vem är mannen i ert förhållande? Behöver ett förhållande en part som är man (biologiskt eller socialt)? Svaret är ett rungande nej.

När jag läste Carina Holmbergs bok Det Kallas Kärlek. En socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par, skakade jag på huvudet ett flertal gånger under läsandets gång. De unga, jämställda paren var de facto inte så jämställda som de trodde.

Det har varit lättare för mig att leva jämställt med en kvinna än med en man. Att samkönade relationer är mer jämställda, anser fler än jag. I vårt förhållande är Åsa och jag jämlikar. Något som fler, oavsett kön och relation, bör eftersträva.

Något skaver

För någon dag sedan ringde en journalist från en av de två stora morgondrakarna. Han ville ha information och kommentarer om Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt. Är Juholt rasist? Är Juholt homofob? Jag var trött, ledsen och grinig och gav honom ett surt svar i stil med:

Äh! Nu får ni allt ta och ge er. Den där homofobgrejen har ni ju kört tidigare. Drevet börjar bli löjligt när ni gräver fram några foton som han sålt svart för fem-tio kronor. Juholt är socialdemokrat och står därför bakom något som är grundläggande för alla socialdemokrater - nämligen alla människors lika rätt och värde. Jag berättade vidare att Juholt (när han "bara" var riksdagsledamot) kom ut till Bommersvik en helg, när vi Hbt-socialdemokrater i Stockholm hade en medlemshelg (eller om det var en styrelseöverläggning?). Inte fan tar sig en homofob ut till Bommers för att prata och umgås med hbt-sossar en helg.

Om jag inte missminner mig talade han sig även varm för könsneutrala äktenskap i radio. Jag minns tyvärr inte i vilket radioprogram, eller vilket år (någon kanske vet?). Jag har bloggat om när Juholt gick omkring med mångfaldsrosen/hbt-sosserosen i Almedalen. Skulle en homofob bära en ros med regnbågens alla färger om han var homofob?! En sådan sosse skulle ju bära den röda rosen.

På kongressen, då Juholt valdes, intervjuades jag av såväl Sosse.tv som Makthavare. Till Makthavare sade jag bland annat: En del HBT-människor gillade inte att han inte nämnde dem i talet, men i stället talade han om jämlikhet. Vi ska inte dela upp människor i vi och dom, vi ska samla alla och i Sosse.tv kan ni höra och se 0:58 min in i klippet.

Som ni förstår, blev journalisten besviken över att jag (som är mediakåt enligt en partikamrat) inte bekräftade att Juholt var rasist och/eller homofob.

Jag skrev dock inlägget Finns det plats för kvinnor i Juholts (h)järngäng? bara några dagar efter extrakongressen. När Maryam Yazdanfar sedan byttes ut mot Veronica Palm skrev jag i inlägget Carin Jämtin får sällskap:

You must be patient, young padawan, sade en partikamrat till mig efter att jag hade publicerat mitt inlägg Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng? och jag satt still i båten.

Jag satt även still i båten, när beskedet kom att Maryam Yazdanfar, mitt under föräldraledigheten, fick beskedet att hon inte fick sitta kvar som ordförande för civilutskottet. Partiordförande Håkan Juholt har ju all rätt att skapa sitt eget lag och det är inte ett lätt pussel han har att lägga (om ni nu trodde det var klart i och med gårdagens besked).

Att det hela (läs: hur Yazdanfar fick beskedet, av vem hon fick beskedet... vidare när hon kom tillbaka från sin föräldraledighet, stod en stor kartong utanför hennes rum och med stora bokstäver på kartongen hennes namn... Hur hon sedan blev utfryst av riksdagsledamöter, tjänstemän, gamla SSU-kamrater) sköttes, hade och har jag synpunkter på. Så gör man bara inte. Det är dåligt ledarskap. Dåligt ledarskap är också att det därefter skar sig rejält mellan Yazdanfar och Juholt. Istället för att vara en god ledare och sätta sig ner med Yazdanfar och säga: så här kan vi inte ha det längre! Hur ska vi två tillsammans göra för att lösa det här?, så svartnar numer Juholts ögon så fort hennes namn kommer på tal.

Klart att hon, efter den behandlingen, började bete sig som en "bitter, försmådd exflickvän". Nu är Yazdanfars händer bakbundna. Allt hon säger och gör tolkar journalister, partikamrater, statsvetare med flera (ja, även jag har väl tolkat ett och annat uttalande från henne på det sättet) som att hon just är en "bitter, försmådd exflickvän".

Våren gick och så närmade sig Stockholm Pride. Vi hbt-sossar hade fått besked att Juholt skulle delta i paraden. Det gjorde han inte. Jag tänkte att han, av respekt för Mona Sahlin, avstod, men samtidigt fanns det, enligt mig, en lösning: Sahlin går längst fram som vanligt och så åker Juholt tillsammans med LO:s Ulla Lindqvist i ett coolt ekipage längre bak. Jag tror vidare inte att Sahlin tagit illa upp om partiordförande för Socialdemokraterna gick vid hennes sida. Hennes ställning i hbt-communitiet är tämligen ohotad.

Efter några, enligt mig, rejäla klavertramp (ja, ni vet vilka det är Libyen blablabla...), kom således det som fick mig att skruva på mig av obehag. Enligt media gav Juholts stab internt Morgan Johansson grönt ljus - att ställa sig bakom Ilmar Reepalus helt jävla, galna förslag om temporärt medborgarskap. Hur det än förhöll sig, så har två socialdemokrater, Reepalu och Johansson, uttalat sig positivt om temporärt medborgarskap och det är tillräckligt illa. Det är rent ut sagt vedervärdigt.

När jag idag läser Devrim Mavis artikel Juholt in - invandrarna ut, gör jag det fler gånger och något börjar skava. Läs för guds skull hela artikeln, men jag väljer att citera följande:

Hela händelsekedjan kring S-utspelet om temporärt medborgarskap visar på ett djupt obehagligt faktum: Den nya socialdemokratiska ledningen är utan riktning i frågor om integration och i tanken om allas lika värde.

S verkar nu sakna den kompetens och kompass som krävs i dessa frågor i en tid då främlingsfientlighet och rasism firar framgångar i hela Europa. I en tid då Sverigedemokraterna är ett vågmästarparti i riksdagen.

Till Socialdemokraternas "försvar" kan sägas att partiet saknar kompetens och kompass i de flesta frågor just nu. Det är fritt fall för S och det är sorgligt att skåda.

Det finns nämligen partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som just har invandrarbakgrund (eller vad det heter nu för tiden). Det finns partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som är hbt-personer, men de verkar inte vara välkomna. Något skaver, men om det är det som Mavri redogör för, eller om det är avsaknaden av kompetens och kompass (vilket jag tror) som skaver, får ni avgöra.

Sedan kan jag inte nog betona vikten av att omge sig med kärleksfulla kritiker. Låt mig därför till syvende og sidst citera Anna Lindh (ett av mina absoluta favoritcitat):

Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

[UNDER STRECKET]

Läs gärna mitt inlägg Män som hatar kvinnor. SAP är ett feministiskt parti. När Juholt gick omkring på Gekås i Ullared för några dagar sedan och hyllade varuhusets kommande satsning - en sportsbar på damavdelningen - så utbrast jag: Så jävla gubbigt! Dock förlåter jag honom för just det uttalandet, eftersom ett tidigare uttalande överväger denna dumhet. Och så är det ofta med Juholt. I ett sammanhang säger han en sak och i ett annat säger han det raka motsatta. Varför? Är det i ledarskapet det brister?

Jag vill dock betona att Socialdemokraternas kris fanns där långt innan Juholt blev partiordförande. Det är så mycket i partiet som vi partimedlemmar måste ta itu med. Så allt snack om att vi måste prata politik och inte ägna oss åt internkritik - varför får man inte göra både och? S befinner sig i kris och de medlemmar som blundar inför det faktumet, de har skygglappar framför sina ögon. Jag tänker inte låta mig tystas. Snarare tvärtom. Partiet behöver sina kärleksfulla kritiker!

Foto: Klas-Herman Lundgren

Inte skitjobb, men väl skitvillkor

Vem ska göra jobbet på Konsum när alla har förstått att man inte borde arbeta där? Vem sköter gamla pappa när jobbet föraktats bort? När klasspyramiden flyttat geografi och alla etniska svenskar och sedan alla vita västerlänningar endast förmodas använda sin kropp på rullband och i poweryoga? När alla anses ha gjort klassresan och blickar tillbaka. Vilka ska då hålla upp grundpelarna?

Lisa Gålmark

Just nu lovordas Cecilia Verdinellis artikel Visst finns det skitjobb på facebook (klicka på bilden till vänster för exempel).

Även jag finner Verdinellis artikel läsvärd och viktig, men eftersom jag har, vad Verdinelli kallar ett "skitjobb", har jag förstås bloggat om min arbetssituation och så kallade skitjobb många gånger: Ett vanligt kneg, Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?, Väktare OCH människa (utdrag från en chattdiskussion), Anställningsnummer 2997, Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti och Ett A- och ett B-lag (för att endast ge några exempel).

Verdinelli skriver bland annat:

Skitjobben finns. Jag tvekar inte att kalla dem skitjobb. Det är jobb som effektivt binder upp dig med oavlönade restider mellan kunder (”egen bil är ett krav!”) och upphackade scheman. Det är jobb där arbetsgivaren kontrollerar dig bara för att de kan. Min egen erfarenhet är entydig: ju mindre kvalificerade och mindre lönande tjänster jag sökt, desto mer kontrollerad har jag blivit.

Nej, jag tänker inte kalla dessa jobb för skitjobb eller drittjobb (som de heter på norska). Vad det handlar om är skitvillkor.

I valrörelsen 2010 talade alla partier om jobb, jobb, jobb... men få talade om "det goda arbetet". Är det något vi socialdemokrater också måste prata om är det goda arbetet och i förlängningen det goda samhället. Nu kommer en rad frågor (som ni gärna får kommentera och/eller besvara):

När jag ser SVT:s dokumentärfilm Säljsekten, undrar jag om det är den framtida (ja, i vissa fall är den, som filmen visar och även Verdinelli skriver, redan här) arbetsmarknad som väntar oss? Har den svenska (och i förlängningen den nordiska) arbetsmarknaden varit undantaget från regeln? Har vi, tack vare den svenska modellen (och starka lagar och fackföreningar för arbetstagaren), varit förskonade från det vi ser i andra länder? Håller Sverige, i och med den moderatstyrda regeringens politik, på att anpassa sig? Är det en utveckling som vi vill ha i Sverige? Är det en oundviklig utveckling?

Det goda samhället. Det goda arbetet. Kanske är det bara nostalgi från min sida, eller så är det något som vi socialdemokrater måste föra upp på den politiska agendan.

[UPPDATERING]

Fredrik Jansson uppmärksammar mig på denna i NSD: Från det starka samhället till det goda, men (som Jansson också skriver) det var inte Labour som myntade begreppet.

Lästips: När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet

Johanna Graf har skrivit ett mycket läsvärt inlägg med rubriken När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet.

Peter Karlberg och Staffan Lindström rekommenderar också Grafs inlägg.

Håkan Juholts linjetal

Jag är lyrisk efter att ha hört partiordförande Håkan Juholts linjetal. Läs mer om linjetalet hos Peter Högberg, Peter Johansson, Johan Westerholm. Jag kommer att skriva mer om talet i ett senare inlägg, men nu vill glädjas tillsammans med andra partikamrater.

Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?

Det går bra för Sverige i världsmästerskapen i ekonomisk tillväxt. BNP ökade med 7,3% under 2010. Men är det en särskilt lämplig tävling som Sverige hävdar sig så väl i?

Frågan ställs i Filosofiska rummet som gästas av Gunilla Andersson vid Glokala tankesmedjan, humanekologen och ekonomen Kenneth Hermele samt ultraliberalen Johan Norberg. I centrum för diskussionen Tillväxten och det hållbara välståndet står Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt (som jag recenserar här).

Jag rekommenderar varmt att ni lyssnar på diskussionen.

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0 finns här och här.

De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad

Igår såg jag dokumentärfilmen Lisbet. I filmen intervjuas Olof Palme (19:35 in i filmen). Året är 1970 och han paddlar kanot med två söner utanför Harpsund. Palme säger:

Vi är väldigt noga med hemma att inte dra på sån överkonsumtion. Vi anser att det vore praktiskt fel, det vore ideologiskt fel. Det gör vi inte därför att det skulle se... att det ser bättre ut, men därför att vi upplever det som ideologiskt nödvändigt. Vi skulle inte kunna företräda de idéer som vi företräder om vi levde på ett annorlunda sätt.

Att leva som man lär.

Det innebär inte att vi sossar eller för den delen övriga medborgare som strävar efter frihet, jämlikhet, solidaritet och hållbar utveckling ska klä oss i trasor och aska och endast äta gröt, men när det finns politiska företrädare som ofta tar stora, vackra ord i sin mun (om det så är ord som de jag redan nämnt eller ord som rättvisa och schyssta arbetsvillkor), när dessa företrädare utgår från ett fåtal och inte alla människor när de orerar högt och brett, när de inte lever som de lär, då är det de facto dubbelmoral, eller för att använda Johan Westerholms ord skenhelighet. Westerholms inlägg handlar om en progressiv utrikespolitik och där ger han bland annat Gabriel Wikström en känga (läs gärna kommentarerna till inlägget också). Westerholm skriver bland annat:

Den livsstil du och jag samt resten av våra nära och kära har valt förutsätter nämligen en sak: Klyftor i samhället – lokalt som globalt. [...] Att prata om frihet, jämlikhet och solidaritet går bra men när det kommer till mikro-planet, där din omgivning lever, och redovisa konsekvenserna blir det inte lika lätt längre.

Sedan jag började läsa på olika handelsavtal och sätta mig in i dess konsekvenser har jag sakta men säkert börjat förändra min livsstil. När ett par svarta chinos inte är svarta längre köper jag inte nya, jag färgar om dem. Jag har ett par skor för varje vardag i veckan – jag har inte köpt nya skor på tre år. Skor håller längre om de får vila minst två dagar. Rocken jag har köpte jag för tio år sedan – den ser ny ut men så är den hos skräddaren vartannat år. För två år sedan köpte jag en ny Harris Tweed, jag räknar nog med att den håller minst tio år till. Konservativt klädval – javisst – men tidlöst. Ingenting gör mig chic, men kanske kanske så har jag börjat gräva där jag står inser jag.

Ett liv i välstånd består, förutom av tillgång till mat och tak över huvudet, av vår förmåga att delta i samhällslivet, av mål med livet och att vi kan drömma. Våra bästa stämningars längtan, som Tage Erlander skulle ha uttryckt sig. Strävan mot dessa mål har vi löst medelst materiella medel. I sin bok Tillväxt utan välfärd (som jag recenserat här), ägnar Tim Jackson många sidor åt konsumismens ”järnbur”. Vårt välstånd har blivit synonymt med våra materiella tillgångar. Att konsumera är att vara "rik". Vi kommunicerar vår tillhörighet, vår status och vår livstil genom saker.

I min bekantskapskrets finns det en person som är vad man (nedsättande?) kallar för prylbög. Innan iPhone lanserades i Sverige åkte han till exempel till Frankrike och inhandlade en sådan för (om jag inte missminner mig) 12 000 kronor (han var också den första jag såg med en iPad). Det finns en massa människor som byter ut sina mobiltelefoner i samma takt som jag byter trosor (OK, det sista var en hyperbol), utan en tanke (eller så skiter de fullständigt i det faktum?) att det förekommer oacceptabla förhållanden bakom vår mobila värld.

Jag är inte heller felfri. Det är inte det jag påstår, men i likhet med Westerholm har jag börjat gräva där jag står. Jag har dragit ner på min köttkonsumtion (men äter tyvärr fortfarande kött), jag handlar inte alltid ekologiskt, rättvisemärkt eller närodlat och igår köpte jag ett par converse (vilket sker i genomsnitt vart tredje år). En annan person i min bekantskapskrets är vegan. Vi har livliga diskussioner som ofta handlar om köttkonsumtion kontra genmanipulerade sojaprodukter. Hon springer också omkring i converse. Skor, som numer tillverkas i Kina. Vid genomläsning av till exempel CorpWatchs rapport Working Conditions in Sports Shoe Factories in China, hoppas jag naivt att det enbart gäller för skofabriker som tillverkar Nike och Reebok och inte Converse.

När Tim Jackson skriver att vi måste lämna konsumismens "järnbur", håller jag förstås med honom, men hur skapar vi ett samhälle där människor blomstrar inom ekologins gränser?

Författaren svävar själv med svaret. Förvisso skriver han på en sida att det krävs tre viktiga makroekonomiska ingripanden som behövs för att uppnå ekologisk och ekonomisk stabilitet i den nya ekonomin: strukturell övergång till tjänstebaserade verksamheter, investeringar i ekologiska tillgångar och en arbetstidspolitik som är en stabiliserande mekanism. På en annan sida skriver han: sätta ekologiska gränser för människans verksamhet, åtgärda den hejdlösa tillväxtens illitterata ekonomi och omvandla konsumismens skadliga sociala logik.

Och jag ser samtidigt några saker som jag vill väva in i den socialdemokratiska visionen om Det gröna folkhemmet 2.0. Att investera i möjligheter för människan att blomstra på ett mindre materialiskt sätt. Vi måste återuppliva begreppet allmänhetens väl. Förnya vår känsla för offentliga rum, offentliga institutioner och gemensamma mål. Investera pengar och tid i ändamål, tillgångar och infrastrukturer som vi delar. Här listar Jackson bland annat: grönytor, parker, rekreationscentra, idrottsplatser, bibliotek, museer, kollektivtrafik (vilket får mig att tänka på en text om järnvägar som Tony Judt har skrivit) och lokala marknader.

Vi Socialdemokrater måste formulera en trovärdig vision och politik för varaktigt välstånd. Vi måste börja diskutera hållbar utveckling, utan att vara rädda för att våra politiska motståndare avfärdar oss (alternativt stämplar oss) som tillväxtfientliga. Om vi inte gör det, hotar ekonomisk, social och ekologisk kollaps.

Endast vår egen förmåga att tro på och arbeta för förändring, kan göra detta möjligt. Dock räcker det inte med att du och jag börjar gräva där vi står. Våra politiska företrädare måste också ta det första steget och det innebär bland annat att börja leva som man lär. Om Olof Palme kunde göra det, om vi kan göra det, borde våra nuvarande företrädare (många av dem säger sig ju leva och verka i Palmes anda) också vara kapabla att göra det.

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0 finns här.

[UNDER STRECKET]Jimmy Sands skriver om läsvärt inlägg med rubriken Vilka är målen för en grön politik?

Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet

Rådslagmaterialet till Det gröna folkhemmet har några år på nacken (sju för att vara exakt). Jag (och många med mig) har letat med ljus och lykta på Socialdemokraternas hemsida efter detta rådslag, men förgäves. Författaren bakom rådslagsmaterialet, Peter Andersson, har bara ett pappersexemplar (och det är han väldigt rädd om). Även om materialet finns att låna på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ej hemlån), vill jag helst ha ett nätexemplar.

En annan nätrot, Victor Svedberg, har också ett pappersex., men ingen scanner. Efter mycket tjat från min sida har nu denna Svedberg tagit sig tid att fotografera varje sida och lägga ut dessa i en pdf-fil. Kanske inte den mest optimala och snygga pdf-filen - men det går i varje fall att läsa texten. Därför vill jag rikta ett stort tack till Svedberg, som gjort det möjligt för mig (och andra) att fortsätta utveckla visionen om Det gröna folkhemmet.

Läs även Martin Mobergs inlägg Dag(s) att ta tag i visionerna om det gröna folkhemmet...

Tidigare inlägg i serien Det gröna folkhemmet. Version 2.0:

"Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka"
Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke
Comeback för Det gröna folkhemmet
[Gästbloggare] Johannes Åsberg
[Recension] Välfärd utan tillväxt
Det gröna folkhemmet. Version 2
Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle
Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"
Lena Sommestad
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor
Det goda samhället
Det gröna folkhemmet (del II)
Det gröna folkhemmet

Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke

Veronica Palm har lagt ut årets Första maj-märke på sin facebooksida. I skrivandets stund finns den ej att beskåda på Socialdemokraternas hemsida.

Jämlikhet och utveckling - jag tolkar det som att fler sossar än jag är redo att utveckla visionen om Det gröna folkhemmet.

Johannes Åsberg med flera lyfter Lena Sommestad

Igår kom jag ut ur partiledargarderoben och skrev ett brev till valberedningen, där jag meddelade vilken kandidat jag vill se som partiordförande, nämligen Lena Sommestad. Idag skriver Johannes Åsberg med flera sossar en debattartikel i Expressen, där de lyfter just Sommestad. De skriver bland annat:

Vår partiledare ska också vara en person som håller örat mot marken. Avståndet mellan gräsrötter och ledning måste minska. Vi behöver också satsa betydligt mer på tankesmedjor och öppna nya arenor för fördjupade kontakter med forskare som stöder våra värderingar. Till partiledarposten finns flera tänkbara kandidater. Den person vi vill lyfta fram är Lena Sommestad.Bortsett från alla hennes formella meriter, som bland annat professor i ekonomisk historia och tidigare miljöminister, så har hon också visat sig vara en skicklig kommunikatör och inspirerande talare. Den levande dialog med "vanliga" medborgare som hon engagerat sig i är en uppfriskande kontrast till det brukliga inåtvända politiska spelet. Hennes blogg (lenasommestad.wordpress.com) har blivit ett nav för den politiska diskussionen på nätet. Hon har gett många tidigare trötta partimedlemmar nytt hopp och en ny känsla av tillförsikt.

Brev till valberedningen*

HBT-sossen gör bedömningen att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande för S

Vem är bäst lämpad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val? Vem uppfyller bäst de kriterier som bland annat Stockholms stad och Stockholms län vill se hos nästa partiordförande?

Efter en tids övervägande vill nu jag ge valberedningen (och även vänner, kollegor, bekanta och partikamrater) mitt svar, det vill säga vem jag anser bör bli nästa partiordförande för Socialdemokraterna. Jag konstaterar att Lena Sommestad bör få frågan från valberedningen, om att bli Socialdemokraternas nya partiordförande.

Mitt ställningstagande grundar jag på en rad bedömningar.
Det är, för det första, min bedömning att Lena Sommestad har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar. Sida vid sida finns i vårt parti gråsossar, högersossar, hbt-sossar, betongsossar, vänstersossar, fackligt förtroendevalda, villaägare, akademikersossar, gnagarsossar, bostadsrättinnehavare, hyresgäster, bloggare, lattesossar, ja... några ytterligare epitetet finns det naturligtvis (till exempel radar Johan Westerholm upp några till). Mitt i allt detta skall vår partiledare befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt. Jag är övertygad om att Lena Sommestad kan göra detta.

Ska partiet åter bli ett parti som ligger på 40 procent (och helst mer) ställer det stora krav på en politik som förenar jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Med andra ord det gröna folkhemmet. Version 2. Läs därför Sommestads inlägg Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin, debattartikel i DN och debattartikel i Expressen. Ja, egentligen vill jag uppmana valberedningen (och övriga som är nyfikna, osäkra eller vad det än må vara) att läsa Lena Sommestads blogg.

Socialdemokraterna kan inte spegla sig i andra, agera utifrån vad andra partier har för politik eller vilka utspel de gör (och därefter anpassa oss eller med ett finare ord "triangulera" oss). Vi måste ha självförtroende att gå vår egen väg. Med en partiordförande som Lena Sommestad, kommer vi att återfå vårt självförtroende. Vi kommer återigen (som jag skriver i min valanalys) att ha en ideologisk debatt (som har fört en tynande tillvaro i partiet hitintills). Idédebatten kommer, om Sommestad blir partiordförande, återigen stå högt på vår politiska agenda. Och jag håller det för troligt att vi kommer att sluta tillverka lapptäcken.

Lena Sommestad är inte en falangsosse. Hon har stått utanför de senaste 15 årens bittra SSU-strider. Hon borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.

Det talas mycket om Regierungsfähigkeit. Sommestad har varit miljöminister, men hon har erfarenheter som sträcker sig utanför den politiska sfären. Hon har varit chef för
Institutet för framtidsstudier och varit VD för branschorganisationen Svensk Fjärrvärme. Sommestad har stor erfarenhet av internationellt arbete såväl som miljöminister som forskare.

En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om en ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen. Om inte detta kommer att ske får partiet helt enkelt organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.

På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.

Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.

Allt ovan talar för att det bör bli Lena Sommestad.

Relaterat: Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Kriterier för nästa partiordförande,Lena Sommestads svar till HBT-sossen
Andra som skriver om Lena Sommestad: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Johannes Åsberg2
*Inspirationen och upplägget (och några meningar oftast kursiverade) till inlägget har jag hämtat från Östrans Brev till valberedningen, Därför bör S välja Lena Sommestad till ny partiledare och Efter katastrofen: vägen vidare. Detta inlägg skickas även till valberedningen@socialdemokraterna.se

Kom igen Lena! Kampanjsida här och facebookgrupp här.

Det gröna folkhemmet. Version 2

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.
Stockholm Environment Institute på DN Debatt.

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas, skriver Peter Andersson på sin blogg. Läs gärna hela inlägget.

Tidigare inlägg:Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Lena Sommestads svar till HBT-sossen

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Lena Sommestad. I inlägget ställde jag en direkt fråga till Sommestad. Nu har jag fått svar från Sommestad. Hon har vigt ett helt inlägg, Svar till HBT-sossen, åt att besvara min fråga. Det glädjer mig.

Stödet för Lena Sommestad växer. Socialdemokraterna i Uppsala har nu bestämt sig för att föra fram Sommestad som sin partiledarkandidat. Vidare har ett gäng nätrötter/gräsrötter skapat kampanjsidan Kom igen Lena! Tidigare finns facebookgruppen Kom igen Lena!

Andra: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Medievärlden, UNT2, Östran

Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"

If we lose the railways we shall not just have lost a valuable practical asset whose replacement or recovery would be intolerably expensive. We shall have acknowledged that we have forgotten how to live collectively. If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train. If we cannot spend our collective resources on trains and travel contentedly in them it is not because we have joined gated communities and need nothing but private cars to move between them. It will be because we have become gated individuals who don’t know how to share public space to common advantage. The implications of such a loss would far transcend the demise of one system of transport among others. It would mean we had done with modern life.
Tony Judt

När jag läser Lena Sommestads debattartikel i Expressen, går mina tankar till Tony Judts bok Illa far landet och specifikt hans fallstudie om järnvägar (det är nog för att hon nämner järnvägar i artikeln). Det är Judts slutkläm i fallstudien som jag citerar ovan.

Judt skriver även att man inte kan driva järnvägstrafik i konkurrens. Järnvägar är ett naturligt monopol. Sommestads slutkläm i debattartikeln:

Jag vill hävda att marknadsmodellens sammanblandning av vinstintressen och allmänintressen är en av de stora utmaningarna i svensk politik i dag. Utmaningen förstärks genom fixeringen vid en enda styrmodell. Det skymmer sikten för andra handlingsmöjligheter. Det är nu viktigt att Socialdemokraterna kan skapa ett samlande politiskt alternativ som frigör oss från marknadsmodellens låsningar, utan att för den skull glömma de positiva erfarenheter som 1990-talets förnyelse också har gett oss. Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle.

Målet för Socialdemokraterna är ett jämlikt och hållbart samhälle. Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg: Lena Sommestad, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet
Andra som skriver om Sommestads artikel: Johan Sjöberg, Martin Moberg, Ett hjärta rött, Olas tankar, Lena Sommestad, Teckentydaren

[Under strecket]
Sugen på att läsa mer av Tony Judt, då rekommenderar jag Vad är levande och vad är dött i socialdemokratin

Lena Sommestad

Att Arbetarbladet vill se Lena Sommestad som partiordförande för Socialdemokraterna är ingen hemlighet (och om någon fortfarande undrar - se bild ovan). På Facebook finns gruppen Kom igen Lena! - Vi vill se Lena Sommestad som S-ledare. I skrivandets stund har sidan 277 anhängare och jag misstänker att ju närmare vi kommer Socialdemokraternas extrakongress i mars, desto fler anhängare får gruppen. Innan jag fortsätter, vill jag poängtera att jag ännu inte har bestämt mig för vilken kandidat jag vill driva. I nuläget vet jag blott och bart vilka jag inte vill se som partiledare. Dock börjar det luta åt Lena Sommestad.

På Rönnebergaseminariet var Sommestad rent ut sagt lysande. På de S-möten jag hitintills varit på (och de har blivit ganska många efter valförlusten), dyker Sommestads namn ständigt upp (vilket jag skriver om i till exempel inlägget Vilka är oddsen?). Jag läser hennes blogg regelbundet och jag håller i mångt och mycket med om vad hon tycker och tänker där. Ja, jag måste även tillstå att jag gillade Sommestads veritabla lustmord på Thomas Östros på DN Debatt.

Jag håller det för troligt att hon, precis som jag, anser att Socialdemokraternas stora projekt är Det gröna folkhemmet. Version 2 (jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling). Vi brinner båda för miljöfrågor (Sommestad blev ju inte miljöminister av en slump), men det finns en anledning till att den här bloggen heter HBT-sossen och det är just för att hbt-frågorna ligger mig varmt om hjärtat. Min första kontakt med sossarna (om man bortser från mitt jobb som vakt i Cephalus, vilket ni kan läsa om i Morgonbris) var just föreningen Hbt-socialdemokrater.

Mona Sahlin brukar, å ena sidan, säga att hon inte gick med i partiet, utan i Olof Palme. Jag å andra sidan brukar säga att jag inte gick med i partiet utan i Mona Sahlin (och det på grund av Sahlins genuina engagemang i hbt-frågor). I mitt inlägg Sahlins stora frigörelseprojekt, är min slutkläm:

Nu till pudelns kärna: kommer Socialdemokraterna, med den nya partiordförande i spetsen, fortsätta Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter? De frågor som finns kvar, efter äktenskapet, kan upplevas som rena rama sprängstoffet. Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?

Det är banne mig vår förbannade skyldighet att fortsätta Sahlins stora frigörelseprojekt.

Ovan skrev jag att jag är övertygad om att även Sommestad står bakom den vision som jag vill att Socialdemokraterna ska driva - Det gröna folkhemmet. Version 2 - och den visionen innefattar ju jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen och ha samma rättigheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder, ja rätt och slätt alla människors lika värde.

Ändock är min fråga till Sommestad: kommer även du att driva Sahlins frigörelseprojekt om du blir partiledare för Socialdemokraterna?

Ett är dock säkert, oavsett vad Sommestads svar på min fråga blir eller om hon blir min kandidat, så har hon (om Håkan Hällström ger henne tillåtelse) den bästa kampanjlåten - Kom igen Lena!

P.S. En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen.

Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten

Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle

På Rönnebergaseminariet igår, var jag och Aftonbladets chefredaktör, Karin Pettersson, rörande eniga. Delar av det hon sade under paneldebatten återfinns i dagens ledare i Aftonbladet.

Igår talade även Pettersson om behovet av socialdemokratiska tankesmedjor (nära partiet, i periferin av partiet och helt fristående tankesmedjor). Jag har gått i samma tankebanor och vi är inte ensamma om att efterlysa tankesmedjor. Inom NetRoots förs diskussioner om just tankesmedjor. Varför inte initiera en nätverksbaserad tankesmedja?

Idag sitter jag på jobbet och försöker halvt om halvt följa de seminarier som går av stapeln på Rönneberga via SVT Forum. Vad som slår mig när jag hör Sandro Scocco tala om tjänstesektorn och tillväxt och Jan Edling föreläsa om innovationspolitik, är att ingen av dem talar om eller svarar på miljörörelsens fråga – hur vi ska lyckas förena ändlös tillväxt med minskad miljöpåverkan?

Vårt samhälle har transformerats till ett prylsamhälle. Människor och medborgare har förvandlats till kunder och konsumenter. Från alla håll och kanter bombarderas vi av budskapet Konsumtion gör dig lycklig. Även den som inte har de ekonomiska medlen att konsumera, tar dyra SMS-lån, köper på kredit (och i vissa fall händer det att någon går över till den mörka sidan – kriminalitetens sida).

Svenskt Näringsliv med flera (ja, även en och annan sosse) anser att många miljöaktivister är tillväxtfientliga, eftersom de påtalar det oundvikliga – att den ökande konsumtionen de facto innebär att våra ekosystem håller på att kollabera. Lyckas vi människor inte med konststycket att förena tillväxt med minskad miljöpåverkan, så finns det en uppsjö med filmer och böcker i genren postapokalyptisk science fiction som målar upp olika scenarier för vad som kommer att ske med jorden och mänskligheten.

Om förra årets snackis var boken Jämlikhetsanden, hoppas jag att årets snackis blir Välfärd utan tillväxt (recension av boken kommer på bloggen 1/2). Professor Tim Jackson har nämligen en vision som vi socialdemokrater bör inkorporera i vår vision om det gröna folkhemmet. Att skapa ett jämlikt (och jämställt) och hållbart samhälle måste bli Socialdemokraternas stora projekt.

Andra som skriver på samma tema: Johannes Åsberg, Peter Andersson x 2 (även han anknyter till det gröna folkhemmet och jämlikhet), Peter Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Eva-Lena Jansson, Lena Sommestad, Monica Green, Peter Johansson

Tidigare inlägg:Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

• Vart är socialdemokratin på väg? Anne-Marie Lindgren
• Vart är socialdemokratin på väg? Paneldiskussion
• Arbetslivets villkor i dag - Eva Nordmark
• Tjänstesektorn och tillväxt - Mauro Scocco
• Innovationspolitik - Jan Edling
• Arbetsmarknadens strukturomvandling - Anders Nilsson, Örjan Nyström

Jenny Wrangborg: Löftet

Ovan en remix av dikten Löftet från boken Kallskänken av Jenny Wrangborg (utgiven av Kata förlag).

För att köpa ljudboken mejla: kontakt[at]jennywrangborg.se

Tidigare inlägg om Jenny Wrangborg (ett axplock): Jenny Wrangborgs krönika blir serie, [Recension] Kallskänken, Jenny Wrangborg: Stormen - Allt skulle gå bra

Frihet, jämlikhet och solidaritet

Idag vill jag rekommendera Sandro Wennbergs inlägg i den socialdemokratiska idéutvecklingen. Wennberg inleder inlägget med:

Socialdemokraterna måste återknyta till de tidlösa och grundläggande ideologiskt viktiga begreppen frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessa begrepp är och har alltid varit centrala i socialdemokratisk idéutveckling. De återkommer i partiprogram, högtidstal och pamfletter. Problemet är att de inte har fyllts med en innebörd som appelerar till stora väljargrupper i dagens Sverige. De är inte längre begripliga för personer utanför den innersta kärnan av Socialdemokratin.

Socialdemokraterna behöver uppgradera sin stora plan, sin vision för framtidens samhälle, men planen måste bygga på partiets idétradition. Men vad är Socialdemokratins idétradition? Eller uttryckt i en numera sliten fras: Vad vilja Socialdemokraterna?

Frihet, jämlikhet och solidaritet. Ord jag älskar och som jag använder mig flitigt av, men jag misstänker att Wennberg kan ha rätt. Orden kanske inte längre är begripliga för personer som befinner sig utanför arbetarrörelsen? Ja, det kan eventuellt finnas personer i arbetarrörelsen, som inte (längre) förstår innebörden av orden.

Inom ÖKK (Öppna kriskommissionen) ska vi nu sammanställa allt material som inkommit i ämnet idéutveckling, vilket kommer att resultera i kommissionens andra rapport. Till det materialet kan vi nu infoga Wennbergs inlägg.