Kultur & politik

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår

Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår

Kent, Duett

Igår läste jag Jerker Virdborgs mejlväxling med Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt, där de diskuterar allt mellan himmel och jord. Ni som ännu inte har läst denna ordväxling - gör det!

Varför är glappet mellan kultur och politik så stort i Sverige?

I september skrev Juholt på Sydsvenskans kulturdel. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Under sina 40 första dagar som partiledare för SAP använde han kulturen som främsta vapen. Även innan han blev partiledare har kulturen innehaft en framträdande roll i Juholts (politiska) liv.

Såväl Juholt och jag brinner för kultur. När Socialdemokraterna presenterade sin skuggbudget i höstas, blev jag därför förvånad över att kulturlyftet inte var större. Mina förväntningar, efter att ha hört Juholt lyfta kulturen så ofta, var nämligen skyhöga. När jag, i början av december, åt lunch med Håkan Juholt och Tommy Waidelich (och 50 andra opinionsbildare) passade jag på att fråga Juholt varför inte kulturen fått en mer framträdande roll i budgetmotionen. Prioriteringar, svarade Juholt. Dock lovade han att det i nästa skuggbudget kommer att finnas ett kulturförslag som "rockar".

I mitt inlägg Högern - kulturens kreationister är min slutkläm:

I Norge blev kulturpolitiken en valfråga. Varken S, MP eller V lyckades med den bedriften i valrörelsen 2010. När jag i dagens SvD läser att den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus i sin budget för staden 2012, drar in minst fem miljoner kronor på nya museiavgifter, blir jag förbannad med inte förvånad. Den här bilden säger mer än tusen ord. Högerns syn på kultur skiljer sig radikalt från min. För mig är kultur något större än ett bihang till skatte- och jobbpolitiken.Vi Socialdemokrater ska göra kulturen, inte bara till en valfråga, utan till en fråga som finns i politikens centrum. Den ska vara högt upp på den politiska agendan.

Kulturløftet - om Norge kan, så kan vi!

Läs även Sara Gunneruds inlägg Lite mer Tranströmer i politiken (om jag inte missminner mig, citerade Juholt just Tranströmer från talarstolen i riksdagen under partiledardebatten i oktober).

Andra som skriver om Virdborgs och Juholts mejlväxling: The Campaign Dossier, Peter Högberg, Martin Moberg

Höst = Heather Nova

Ingen höst utan Heather Nova. Nu har Nova släppt ett nytt album - 300 Days At Sea. Hon uppträder på Göta Källare 3/11. Biljetter kan köpas här.

Tidigare inlägg: Ingen höst utan Heather Nova

P.S. Även Anna Ternheim släpper nytt album (28/10) - The Night Visitor.

"Våra band till andra människor är allt vi har"

Att skriva på kultursidor kräver en helt annan
stilistisk nivå än
att skriva på debattsidor.
Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri till Journalisten.

Igår läste jag Håkan Juholts inlägg om samtidens olycksbarn på kultursidorna i Sydsvenskan. Socialdemokraternas partiordförande tog avstamp i Malmö Operas uppsättning av Les Misérables. Det är en fantastisk text och jag uppmanar till läsning av den.

Juholt har förmågan att ta avstamp i kulturen när han formulerar en berättelse om dagens samhälle. Det kan till exempel vara en teaterpjäs, en bok, en dikt, ett musikstycke eller ett konstverk. Det är, i mina ögon, en styrka hos en svensk politiker att använda sig av kultur för att gestalta, förklara och förstärka det som sägas skall.

För mig är en av kultursidans viktigaste funktioner att vara en arena för idédebatt för intellektuella i Sverige, säger Chukri till Journalisten. Hon pekar på Storbritannien där politiker ofta gör skarpa kulturanalyser, men att det i Sverige råder det motsatta förhållandet. Jag önskade att fler politiker nyttjade kultursidorna till idédebatt.

”Les Misérables” utspelar sig i ett landskap där nästan allt är
till salu och människovärdet tillfaller den som är i stånd att köpa. I en scen,
på värdshuset är allt förvandlat till tilläggstjänster. Vill du ha ett rum, en
potta eller en säng kostar det extra. Ingenting ingår. Till slut är även
människan till salu. Medborgarna är förvandlade till konkurrenter och
motståndare.
Håkan Juholt

Är Reinfeldt välkommen att höra av sig?, frågar Journalisten Chukri. Hon svarar: Om han vill göra en samtidsanalys utifrån Camilla Läckbergs böcker är han varmt, varmt välkommen. Eller en musikanalys av Da Buzz eller Abba. Många på twitter gnuggade händerna av förtjusning igår eftersom de ansåg att det var en regelrätt dissning då Reinfeldt aldrig vågar sticka ut hakan utan snarare har en strategi att vara mer mainstream än majoriten av svenskarna. Dock håller jag jag inte riktigt med "twännerna", eftersom jag har läst Jenny Tunedals recension av Läckbergs senaste bok Änglamakerskan i Aftonbladet. En recension som statsminister Reinfeldt mycket väl hade kunnat skriva om han inte var så livrädd för kultursidorna.

Och apropå kultur, har jag läst fantastiska recensioner av Dorothee Elmigers bok Inbjudan till de våghalsiga. En recensent i DN skriver: Hon når bortom det akademiska och politiska samtalets gränser. Eftersom min tyska håller på att rosta ihop, beställde jag boken på originalspråk och kanske, kanske kanske kommer jag att använda samma grepp som Juholt, när/om jag recenserar den.

På samma tema: Resumé, Kulturbloggen, Ett hjärta rött, Martin Moberg, Johan Westerholm och till syvende och sist gammelmoderaten Maria Hagbom som hånar såväl Juholt som kultur (härligt att det fortfarande finns mörkblå, klassiska moderater som Hagbom).

Tidigare inlägg: Musikreferenser i politiken

Born This Way

No matter gay, straight or bi
lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby

På SVT läser jag att ovanstående rader blev för mycket för malaysiska radiokanaler som därför censurerar Lady Gagas senaste singel Born this way.

Heja Lady Gaga! You go girl!

Lykke Li - I Follow Rivers

Musikreferenser i politiken

Skulle något liknande kunna utspelas i den svenska riksdagen?

En partiledare som gärna använder musikreferenser är Göran Hägglund. Han inleder sin debattartikel Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten med ett citat från Ulf Lundells låt Höga hästar:

En och annan som sitter där
På sina höga hästar och vet
Hur det är
Jag menar ni som vet så bestämt
Hur allting ligger till
Vad ni vet är bara hur ni vill
Att det ska ligga till

I sitt tal i Almedalen 2009, refererar Hägglund till AC/DC:s låt Highway to hell. De övriga partiledaren undviker tyvärr musikreferenser. Ja, vi må avundas det brittiska parlamentet, men skulle det bli lika roligt i den svenska riksdagen om Mona Sahlin citerade Marit Bergman eller Fredrik Reinfeldt citerade Magnus Uggla? Jag tror heller inte vi kommer att få se finansminister Anders Borg slänga iväg en REM-referens från talarstolen.

Relaterat:

New Music:David Cameron’s love for the Smiths addressed at House of Commons och Johnny Marr “forbids” David Cameron from liking The Smiths

S-krisen i toner

Inspirerad av Katrine Kielos och Fredrik Jansson, har Anders Eriksson skapat en låtlista på Spotify för att sätta musik till Socialdemokraternas kris. I skrivandets stund består listan av 125 låtar (hela åtta timmar).

Till Anders Eriksson ställde HBT-sossen följande fråga:
Om du måste välja ut fem låtar från listan som beskriver var Socialdemokraterna befinner sig just nu - vilka skulle det vara?

Talking Heads: Road To Nowhere
Ryan Adams & Allison Pierce: Why Do They Leave?
Bright Eyes: We Are Nowhere And It's Now
Four Tops: Reach Out, I'll Be There
Journey: Don't Stop Believing

Lyssna på S-krisen här!

Torsdagsmys och fredagsmys med Lena Philipsson

Alldeles strax ska jag byta om till väktaruniform och bege mig till Berwaldhallen för att sitta i den minimala vaktkuren några timmar. Det är samma procedur i morgon kväll.

I mitt inlägg Anställningsnummer 2997 berättar jag om baksidorna med jobbet som vakt, men det finns naturligtvis fördelar med jobbet. Att arbeta när Berwaldhallen har konserter är en sådan fördel (en annan är att jag kan läsa böcker och skriva när det är lugnt).

I kväll och i morgon spelar Lena Philipsson tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester. Ni som känner mig, vet att jag inte är någon schlagerflata, eller rättare sagt - jag har inte kommit ut ur schlagergarderoben ännu. Dock hyser jag den största respekt för Lena Philipsson. Hon har varit med länge på den svenska scenen och jag har faktiskt en favorit med Lena Philipsson och det är denna:



Och vet ni vad det bästa med vaktpassen i Berwaldhallen är? Vi får använda internet (och jag kan därmed blogga).

Foto: Anna-Lena Ahlström

Feven - Bränn BH:n

Låten har några år på nacken, men jag gillar när Feven sjunger: Kicka Göran Persson och sätt Mona på posten/Säg va ni vill, men ingen baxar som Sahlin. Numer är Mona Sahlin partiledare för Socialdemokraterna och (om allt går vägen) kommer hon att bli Sveriges första kvinna på statsministerposten.

By the way... Sahlin är med i Fevens video.

Jag vill även passa på att rekommendera Ulrika Falks inlägg Smarta tjejer som röstar rödgrönt.

Pop och politik (Säsong II)

Igår var det premiär för andra säsongen av Pop och politik.

Första programmet handlar om vad popmusiken säger om folkhemmets uppgång och fall. I programmet talar bland annat Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin om det unkna med folkhemmet och Moderaten Anders Borg analyserar folkhemshitar.

Monica Törnell berättar om Vintersaga.

Vad jag gillar skarpt är att programledaren i Pop och politik, Anna Charlotta Gunnarson, vänder på perspektiven genom att först och främst att låta kvinnorna komma till tals.

Ni som missade första programmet igår, kan lyssna på programmet i UR Play eller i P4 i morgon.
Pop och politik finns även på Facebook.
Spotifylista (där många av låtarna, som spelades i det första programmet, finns).
Tidigare inlägg: Pop, politik och podradio, Nej, högern rockar inte

Nej, högern rockar inte

Förra veckan frågade sig Expressens ledarsida varför högern inte rockar. Ja, när Moderaternas vallåt Flyter har textrader som till exempel Bygg en moské baby bygg gärna tre baby och Det här är en låt/Låt den klinga sitt plong/utan tvingande tvång, upplevs den snarare som ett skämt.

Fredrik Reinfeldts musiksmak är i bästa fall mainstream (Da Buzz och Magnus Uggla). Dock har han avslöjat i en bilaga till Aftonbladet följande: Jag menar en fest då det inte dansas till Staten och kapitalet är ju inte en riktig fest. Eftersom Reinfeldt numer symboliserar såväl Staten som Kapitalet, förstår jag varför han gillar den låten.

I EP-valrörelsen skrev Sanna Rayman ett inlägg med rubriken Lyllo dig Evin Cetin. Rayman saknar svensk hip hop/rap som är höger. Ett av Raymans favoritband är Medina och i EP-valrörelsen gjorde bandet Evin Cetins kampanjlåt. Nu gör de om succén med låten För den du e. Jag undrar vad Rayman anser om Moderaternas vallåt? Kan den betecknas som svensk rap från högerkanten?

Expressens slutkläm lyder:

För alliansens del finns en liten strimma hopp. KD-ledaren Göran Hägglund har så
pass hyfsad smak att han vågar offentliggöra sin Spotify-lista. Å andra sidan är
väl Kristdemokraterna de sista att ge popvänstern en match om rösterna.

Vid en genomlyssning av Hägglunds Spotify-lista anser jag att det är för många gubbar som sjunger. Min partiledare, Mona Sahlin, är ett stort Bruce Springsteen-fan (vilket också kan klassificeras som gubbrock). Hon är inte den enda Sossen som lyssnar på Springsteen, vilket jag har skrivit om här och här. Opera går tyvärr inte hem i Sosselägret.

Nu är jag nyfiken på de övriga partiledarnas Spotify-listor. När får vi se dem?

Nåväl, tillbaka till varför högern inte rockar. Varför tar inte fler artister politisk ställning (i synnerhet för något alliansparti men även för något av de rödgröna partierna)? Det är ju inte så att vi slutar lyssna på vårt favoritband eller vår favoritartist om det visar sig att den/de inte sympatiserar med samma parti.

Att det saknas högerrockare i Sverige tror jag har att göra med att artister är kulturarbetare med hjärtat till vänster. Så länge alliansen inte har någon kulturpolitik (kulturministern kallar förvisso skattesänkningar för kulturpolitik) är det svårt att, i egenskap av kulturarbetare, sympatisera med högern.

För er som är nyfikna på min Spotify-lista - finns den här.
Tidigare inlägg: Marit Bergman - en artist som vågar ta politisk ställning
Moderaterna har Charlotte Perrelli och de rödgröna har Marit Bergman

Mona Sahlin & Moneybrother i Almedalen

Se Moneybrother och Mona Sahlin i Almedalen 8 juli.

S-buzz: "Det här blir riktigt, riktigt bra!"
Tidigare inlägg: Marit Bergman - en artist som vågar ta politisk ställning, Söt video med Mona Sahlin & Marit Bergman, Marit & Mona, Marit Bergman i Almedalen

Gör kulturen till en valfråga (Del V)

Om kulturpolitik har jag skrivit om tidigare (se nedan). Mitt i musiken har frågat alla riksdagspartierna om vad de vill med musik- och kulturpolitiken. Programmet ställde följande frågor till partierna:

1. Hur vill ni satsa på Musikskola och kulturskolan i Sverige?
2. Hur mycket medel ska avsättas för musik- och kulturskolan?
3. Tycker ni att det ska vara obligatoriskt för alla kommuner att erbjuda musik- och kulturskola?
4. Hur vill ni att ordinarie musikundervisningen i grund- och gymnasieskolan ska utformas?
5. Vad avser ni göra med satsningen Skapande skola?
6. Vilka andra satsningar vill ni se som rör musik för barn och unga samt deras möjligheter att musicera?

Här är svaren från partierna:
Socialdemokraterna
Moderaterna
Folkpartiet
Vänsterpartiet
Centerpartiet
Miljöpartiet
Kristdemokraterna
---
Tidigare inlägg: Gör kulturen till en valfråga, Gör kulturen till en valfråga (Del II),
Gör kulturen till en valfråga (Del III), Gör kulturen till en valfråga (Del IV)

[Recension] Katie Melua The House

Igår hann Rosemari Södergren (på Kulturbloggen) före mig. Hon har skrivit en bra recension av Katie Meluas nya skiva The House. Eftersom Södergren vet att jag är ett hängivet Melua-fan - har hon bjudit mig på Meluas konsert i november. Tack!

Det var ett tag sedan jag köpte en nya skiva. Det finns några artister, där jag måste ha skivan, oavsett om den är dålig eller inte. Heather Nova, Kent, Håkan Hellström, Marit Bergman och Katie Melua (för att nämna några). Igår släppte Melua sitt fjärde album - The House - i Sverige.

Heather Novas och Katie Meluas musik finns ofta där i bakgrunden och det finns låter som jag alltid kommer att förknippa med händelser och människor. De kanske inte är artister som man kan rocka loss till på en fest, men de utgör en ljudkuliss i mitt liv. Heather Novas skiva Siren kom ut 1998. Den är för alltid förknippad med det året jag kom ut ur garderoben.

Katie Melua: en iskall vinterdag i en studentlägenhet i Flogsta. Tända ljus, ugnsluckan öppen för att värma lägenheten, amaryllis i fönstret, fiskgryta, vin och Thankyou, Stars, Just like heaven och Nine Million Bicyles.

Katie Meluas nya skiva kommer jag att förknippa med min fru - när vi lagar mat, sitter på balkongen och äter jordgubbar, dricker rosa bubbel, diskuterar valrörelse och när vi spikar upp vår Albin Amelin-tavla.

Det må vara Meluas svagaste skiva hitintills, men det är ändock Melua. När andra recensenter ger henne tre, måste jag därför ge henne en fyra.

Expressen, SvD och Independent har också recenserat skivan.

Hallelujah

Igår såg jag och Åsa Så ska det låta. När Alexander Rybak började sjunga på låten Hallelujah, ville jag bara skrika "neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej". Jag var nämligen rädd att han skulle förstöra en av mina absoluta favoritlåtar. Nu lyckades han någorlunda med sin tolkning.

Covers. I bästa fall bättre än originalet, i värsta fall så usla att man aldrig kan lyssna på låten igen. På Spotify har jag fått fram följande lista på artister som tolkar Hallelujah.

Jag anser att Jeff Buckleys tolkning av låten är bättre än originalet. Ja, till och med Rufus Wainwrights tolkning är bättre än originalet (se ovan, då den inte finns med på Spotify). Sedan finns det en drös som snarare saboterar låten. Bon Jovi till exempel. Ebba Forsberg däremot gör en excellent svensk tolkning av Cohens låt.

Nu ska jag lyssna på ytterligare en tolkning, som jag anser är bättre än originalet. Nej, förresten de är lika bra!

Tidigare inlägg: Leonard Cohen - Hallelujah.

Kulturbloggen - You rock!

Ibland har man inte tid att blogga, även om man gärna vill. Därför tycker jag att det är lysande av Kulturbloggen att posta ett inlägg som handlar om triss. Inte skraplotten utan tretalet. Brijant! Lysande!

Nu förhåller det sig faktiskt så att jag lider av tidsbrist, eftersom jag strax ska iväg till LO-borgen. Dock kommer det att komma tretal även på den här bloggen. Under tiden - läs Kulturbloggen.

P.S. Fotot visar upphovsmannen bakom Kulturbloggen - Chadie.

Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole

Poetry is no place for a heart that's a whore
And I'm young & I'm strong
But I feel old & tired
Overfired

And I've been poked & stoked
It's all smoke, there's no more fire
Only desire
For you, whoever you are
For you, whoever you are

You say my time here has been some sort of joke
That I've been messing around
Some sort of incubating period
For when I really come around
I'm cracking up
And you have no idea

No idea how it feels to be on your own
In your own home
with the fucking phone
And the mother of gloom
In your bedroom
Standing over your head
With her hand in your head
With her hand in your head

I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm all right for you
When all I wanted was to be good
To do everything in truth
To do everything in truth

Oh I wish I wish I wish I was born a man
So I could learn how to stand up for myself
Like those guys with guitars
I've been watching in bars
Who've been stamping their feet to a different beat
To a different beat
To a different beat

I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm all right for you
When all I wanted was to be good
To do everything in truth
To do everything in truth

You bloody mother fucking asshole
Oh you bloody mother fucking asshole
Oh you bloody mother fucking asshole
Oh you bloody mother fucking asshole
Oh you bloody mother fucking asshole
Oh you bloody...

I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm all right for you
For you, whoever you are
For you, whoever you are
For you, whoever you are

Casablanca & Malena Ernman - La Voix

Tyvärr visar inte ovanstående klipp, när Christine Meltzer intervjuar Malena Ernman efter låten och Ernman svarar hela tiden "Inget konstigt alls". Den var i varje fall Melodifestivalens bästa låt. Varför kan vi inte skicka Casablanca till Norge istället?
Tidigare inlägg om Malena Ernman: Inget konstigt alls, Opera och Socialdemokrati, Rätt låt vann!

Medina: Solidaritet

En låt tillägnad Fredrik Reinfeldt

It’s time – once again and more clearly than before – to show our standpoint. Freddie and the Trojan Horse’ is about the untruthfulness of the Swedish right-wing government and how the leading party seized power by portraying itself as supportive of the workers.” THE RADIO DEPT.

Ovanstående låt, Freddie and the Trojan Horse, är tillägnad statsminister Fredrik Reinfeldt. Texten är som följer:

Freddie, I know
When your time comes it won't be pretty, no
You reap what you sow
You and your friends
The trojan horse you came in left a stench
A carcass in the trench

Freddie, one day
All of the workers that you led astray
Will make you pay
Oh Freddie, you should now
Can't punish people cause your hair won't grow
It's alright just let go

Freddie, I know
You waved a banner at our latest show
How so?
And why not the expected slander?
You made me feel like Zarah Leander

Just let us go

Fler som skriver om denna låt är Skick, Dagens skiva, Karin Olsson