Kultur & politik

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår

Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår

Kent, Duett

Igår läste jag Jerker Virdborgs mejlväxling med Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt, där de diskuterar allt mellan himmel och jord. Ni som ännu inte har läst denna ordväxling - gör det!

Varför är glappet mellan kultur och politik så stort i Sverige?

I september skrev Juholt på Sydsvenskans kulturdel. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Under sina 40 första dagar som partiledare för SAP använde han kulturen som främsta vapen. Även innan han blev partiledare har kulturen innehaft en framträdande roll i Juholts (politiska) liv.

Såväl Juholt och jag brinner för kultur. När Socialdemokraterna presenterade sin skuggbudget i höstas, blev jag därför förvånad över att kulturlyftet inte var större. Mina förväntningar, efter att ha hört Juholt lyfta kulturen så ofta, var nämligen skyhöga. När jag, i början av december, åt lunch med Håkan Juholt och Tommy Waidelich (och 50 andra opinionsbildare) passade jag på att fråga Juholt varför inte kulturen fått en mer framträdande roll i budgetmotionen. Prioriteringar, svarade Juholt. Dock lovade han att det i nästa skuggbudget kommer att finnas ett kulturförslag som "rockar".

I mitt inlägg Högern - kulturens kreationister är min slutkläm:

I Norge blev kulturpolitiken en valfråga. Varken S, MP eller V lyckades med den bedriften i valrörelsen 2010. När jag i dagens SvD läser att den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus i sin budget för staden 2012, drar in minst fem miljoner kronor på nya museiavgifter, blir jag förbannad med inte förvånad. Den här bilden säger mer än tusen ord. Högerns syn på kultur skiljer sig radikalt från min. För mig är kultur något större än ett bihang till skatte- och jobbpolitiken.Vi Socialdemokrater ska göra kulturen, inte bara till en valfråga, utan till en fråga som finns i politikens centrum. Den ska vara högt upp på den politiska agendan.

Kulturløftet - om Norge kan, så kan vi!

Läs även Sara Gunneruds inlägg Lite mer Tranströmer i politiken (om jag inte missminner mig, citerade Juholt just Tranströmer från talarstolen i riksdagen under partiledardebatten i oktober).

Andra som skriver om Virdborgs och Juholts mejlväxling: The Campaign Dossier, Peter Högberg, Martin Moberg

"Våra band till andra människor är allt vi har"

Att skriva på kultursidor kräver en helt annan
stilistisk nivå än
att skriva på debattsidor.
Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri till Journalisten.

Igår läste jag Håkan Juholts inlägg om samtidens olycksbarn på kultursidorna i Sydsvenskan. Socialdemokraternas partiordförande tog avstamp i Malmö Operas uppsättning av Les Misérables. Det är en fantastisk text och jag uppmanar till läsning av den.

Juholt har förmågan att ta avstamp i kulturen när han formulerar en berättelse om dagens samhälle. Det kan till exempel vara en teaterpjäs, en bok, en dikt, ett musikstycke eller ett konstverk. Det är, i mina ögon, en styrka hos en svensk politiker att använda sig av kultur för att gestalta, förklara och förstärka det som sägas skall.

För mig är en av kultursidans viktigaste funktioner att vara en arena för idédebatt för intellektuella i Sverige, säger Chukri till Journalisten. Hon pekar på Storbritannien där politiker ofta gör skarpa kulturanalyser, men att det i Sverige råder det motsatta förhållandet. Jag önskade att fler politiker nyttjade kultursidorna till idédebatt.

”Les Misérables” utspelar sig i ett landskap där nästan allt är
till salu och människovärdet tillfaller den som är i stånd att köpa. I en scen,
på värdshuset är allt förvandlat till tilläggstjänster. Vill du ha ett rum, en
potta eller en säng kostar det extra. Ingenting ingår. Till slut är även
människan till salu. Medborgarna är förvandlade till konkurrenter och
motståndare.
Håkan Juholt

Är Reinfeldt välkommen att höra av sig?, frågar Journalisten Chukri. Hon svarar: Om han vill göra en samtidsanalys utifrån Camilla Läckbergs böcker är han varmt, varmt välkommen. Eller en musikanalys av Da Buzz eller Abba. Många på twitter gnuggade händerna av förtjusning igår eftersom de ansåg att det var en regelrätt dissning då Reinfeldt aldrig vågar sticka ut hakan utan snarare har en strategi att vara mer mainstream än majoriten av svenskarna. Dock håller jag jag inte riktigt med "twännerna", eftersom jag har läst Jenny Tunedals recension av Läckbergs senaste bok Änglamakerskan i Aftonbladet. En recension som statsminister Reinfeldt mycket väl hade kunnat skriva om han inte var så livrädd för kultursidorna.

Och apropå kultur, har jag läst fantastiska recensioner av Dorothee Elmigers bok Inbjudan till de våghalsiga. En recensent i DN skriver: Hon når bortom det akademiska och politiska samtalets gränser. Eftersom min tyska håller på att rosta ihop, beställde jag boken på originalspråk och kanske, kanske kanske kommer jag att använda samma grepp som Juholt, när/om jag recenserar den.

På samma tema: Resumé, Kulturbloggen, Ett hjärta rött, Martin Moberg, Johan Westerholm och till syvende och sist gammelmoderaten Maria Hagbom som hånar såväl Juholt som kultur (härligt att det fortfarande finns mörkblå, klassiska moderater som Hagbom).

Tidigare inlägg: Musikreferenser i politiken

Ta en paus i valrörelsen...

... och se pjäsen Kvinna klädd i solen på Stockholms Stadsteater.

Igår var jag och min fru på genrepet av denna pjäs och vi politruker skrattade många gånger igenkännande. Pjäsen har premiär 20 augusti och handlar om politik, vilket jag anser är ett legitimt skäl att ta en kort paus i valrörelsen för att få skratta och uppleva lite teater i två timmar. Ja, i pausen kan man, om man som teaterbesökare har ett förflutet i MUF och inte riktigt kan släppa valrörelsen för två timmar, bjuda laget runt i baren och uppmana teaterbesökarna att rösta på Moderaterna. Tillbaka till pjäsen.

Socialliberalerna har fått 6,5 procent av rösterna och partiet har därmed blivit vågmästare. Varken de Rödgröna eller Alliansen har möjlighet att bilda regeringen och partiledaren för Socialliberalerna, Anna Kruse, väntar på att talmannen ska ringa henne. Kruse vill bli familjeminister (och han kan gå över liv för att nå detta mål). Utan att avslöja för mycket av själva handlingen, måste jag ändock berätta om Kruses assistent - Marlene Carlsson. När jag såg denna Carlsson igår gick tankarna till Filippa Reinfeldts pressekreterare Cherine Khalil och jag misstänker att Louise Boije af Gennäs har läst Khalils blogg.

Pjäsen är bra. Gå och se den!

Teater: Verklighetens folk

Ikväll är det urpremiär för Sophia Magasaniks pjäs Verklighetens folk.
-
Saga Carlsson och Stina Stjernkvist har också bloggat om pjäsen.

Olof Palme i kulturens eller kapitalismens tjänst?

På Twitter finns OlofPalme. Ibland får jag meddelanden från OlofPalme, ofta i form av Palmecitat. Det är inte bara jag som får tweets (se bild ovan).

-

I fredags fick jag ett direktmeddelande från OlofPalme. Något i stil med "gå och se ett drömspel om mig på tennisbanan" bifogat var en tinyURL som ledde hit. Varvid jag twittrade: "tycker att det är obehagligt att @OlofPalme finns på Twitter och att "han" skriver "Ett drömspel om mig på tennisbanan."
-

Nu har jag fått ett mejl från Christophe Carvenius, marknadsförare på Uppsala stadsteater:

-

Hej,
jag vet inte om jag kommit till rätt person men jag arbetar som marknadsförare på Uppsala stadsteater och såg ditt (alter ego Alexandra Einerstam?) inlägg på Twitter om att du tyckte att det var obehagligt med Palme-twittret. Jag ville bara be om ursäkt för att vi skapade obehag för dig, det var absolut inte vår mening. Vi provar oss fram för att nå ny publik via nya medier och uppenbarligen har vi hamnat fel denna gång. Vi tar lärdom av detta inför framtiden! Om du inte blivit avskräckt skulle jag dock gärna erbjuda dig biljetter till någon av Palmes föreställningar som kompensation samt att du får se att det är en väldigt respektfull pjäs om Palme och hans tid.

-

I ett tidigare inlägg skrev jag om Berwaldhallens marknadsföring på Spotify. Att Berwaldhallen använder Spotify i sin marknadsföring, ligger helt rätt i tiden. Att Uppsala stadsteater använder Twitter i sin marknadsföring, ligger också helt rätt i tiden. Det finns dock ett aber - användandet av Olof Palme.

-

Det finns säkert många som gillar detta tilltag (om du är en av dem, så kommentera gärna detta inlägg) och troligtvis har Uppsala stadsteater fått tillåtelse av Lisbet Palme att använda OlofPalme. Jag är en av dem som inte gillar tilltaget. Uppsala stadsteater får gärna twittra och marknadsföra teaterpjäser i sitt eget namn, men låt bli Olof Palme!

-

Till syvende och sist vill jag ge en eloge till Christophe Carvenius, marknadsförare på Uppsala stadsteater, för att han tar till sig av min kritik och medger att de har "hamnat fel denna gång".

Nyskriven pjäs om Olof Palme

Pressmeddelande från Stockholms Stadsteater: En nyskriven pjäs om Olof Palme av Henning Mankell får urpremiär på Stockholms stadsteater hösten 2010.Henning Mankells nya pjäs heter Politik och utspelar sig på en u-båt hösten 1982 och i Stockholm 2009. Den viktigaste rollfiguren är Olof Palme. Vem som ska spela Palme är inte bestämt [...]

-

Jag sitter och funderar på vilken svensk skådespelare som ska/bör/kan spela Olof Palme i Mankells pjäs Politik, men kommer, i nuläget, inte på en endaste. Har ni några förslag?

-

DN, Västerbottens-Kuriren, GD.se, Corren