Jag brukar skriva "regeringen Reinfeldt" eller "den moderatstyrda regeringen" här på bloggen. Nu ångrar jag mitt tilltag, därför att det de facto inte är Moderaterna, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, som styr regeringen. Det är det minsta partiet - Kristdemokraterna. Detta parti. Denna bromskloss.
I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.
1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.
Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:
I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.
Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.
När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:
Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.
• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitikenGenomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ
Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.
Kristdemokraterna kommer inte att närvara på Stockholm Pride. Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, kommer inte att delta i den stora partiledardebatten som RFSL anordnar under priden.
Jag är besviken på Göran Hägglund som talade i Almedalen idag. Han hyllas för sina fotbollsmetaforer, men det här talet var betydligt sämre än det han höll i Almedalen förra året (som jag har skrivit om här). Nej, han nämnde inte HBT (vilket jag har efterlyst i ett tidigare inlägg). Det handlar om något som Peter Andersson skriver om i sina två inlägg om Hägglund. Andersson skriver:Göran Hägglund är ingen fristående partiledare som vill vinna val. Han är landets socialminister och har varit det i fyra år. När Hägglund talar om sina reformförslag måste man ibland fråga sig varför inte besluten redan är på gång och inte minst: Finansierade.Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)? Göran Hägglund må vara det statsråd som hör minst hemma på sin ministerpost.
Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". [...] Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt. Vi behöver inte Kristdemokraterna som vill (men inte är) politikens gränspolis.
Jag läser Karin Långström Vinges excellenta debattartikel i Expressen och tänker på något som ordförande för RFSL, Ulrika Westerlund, sade under ett seminarium (ett seminarium som jag har skrivit om här). Det förhåller sig nämligen så att ingen partiledare hitintills har i sitt Almedalstal nämnt HBT. Inte ens Mona Sahlin nämnde förkortningen i sitt tal igår, men vid en jämförelse med övriga partiledare, är nog Sahlin den partiledare som har talat om hbt-personers fri- och rättigheter oftast.
Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, skrev jag för ett tag sedan. En suck undslipper mig även när jag läser Lena Mellins intervju med Göran Hägglund i Aftonbladet. Om intervjun skriver Kristian Krassman:Intervjun ger en bra bild av stockkonservativ familjekramare som för ett tafatt resonemang kryddat med bristande sjukdomsinsikt.
Förra veckan frågade sig Expressens ledarsida varför högern inte rockar. Ja, när Moderaternas vallåt Flyter har textrader som till exempel Bygg en moské baby bygg gärna tre baby och Det här är en låt/Låt den klinga sitt plong/utan tvingande tvång, upplevs den snarare som ett skämt.För alliansens del finns en liten strimma hopp. KD-ledaren Göran Hägglund har så
pass hyfsad smak att han vågar offentliggöra sin Spotify-lista. Å andra sidan är
väl Kristdemokraterna de sista att ge popvänstern en match om rösterna.
Ettiketter:
fredrik reinfeldt,
göran hägglund,
högern,
kultur,
kulturpolitik,
mona sahlin,
musik,
spotify,
valrörelse,
vänstern
Göran Hägglund har tröttnat på påfund ovanifrån (och det är inte Gud han avser). Från mitt perspektiv är han riddaren av den sorgliga skepnaden som kämpar mot väderkvarnar. Han drar ut i strid för den heterosexuella kärnfamiljen, vårdnadsbidrag och något som han kallar "verklighetens folk", men vill helst inte se att homosexuella skaffar barn.Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar. [...] För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen.
Alliansfritt Sverige skriver bra på samma tema (och det är också från det inlägget som jag lånat bilden), så även Trollhare.
Göran Hägglund räckte ut tungan åt Monica Green idag. Hägglund gjorde det från talarstolen i plenisalen. Sanna Rayman har skrivit ett putslustigt inlägg om det inträffade. Vidare kontrar Rayman med att Lars Ohly pekade finger åt Marie Söderqvist Tralau.
BIDRAGSLINJEN. Kritiken mot vårdnadsbidraget kommer inte enbart från vänsterhåll, utan även från högerhåll, vilket jag skriver om i inlägget Låt oss tala om vårdnadsbidraget. I och med fiaskot med vårdnadsbidraget, trodde jag att regeringen skulle avskaffa det, men icke. Alliansregeringen fortsätter att dansa efter Kristdemokraternas pipa. Vårdnadsbidraget kommer nämligen att finnas kvar när regeringens valmanifest presenteras senare i vår. Vi kommer att behöva se igenom reformen under nästa mandatperiod, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Dagen, vilket underförstått betyder att bidraget kommer att fördubblas och även omvandlas till ett statligt stöd, så att det gäller alla medborgare (i enlighet med Kristdemokraternas förslag).
BIDRAGSLINJEN Plötsligt talar hela högern om jämställdhet. Moderaterna talar om såväl genus som könsmaktsordning. I partiledardebatter har dock jämställdhet kommit att handla om burka och könskvotering i bolagsstyrelser. Låt oss därför tala om vårdnadsbidraget.
Svenska folket har rätt att få veta vad de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet egentligen innebär, skriver Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund på DN Debatt idag. När Hägglund utser sig själv till talesman för svenska folket, så haltar logiken betänkligt. Enligt Hägglunds resonemang borde KD ensamma ha majoritet i riksdagen, men så är inte fallet. KD är istället ett parti som balanserar farligt nära fyraprocentsspärren. Varför röstar så få svenskar på det parti i svensk politik som är mest tydligt värdeorienterat? Svaret: Kristdemokraterna är i otakt med verkligheten och den tid vi lever i.
För första gången i GayGalans historia har en svensk statsminister varit närvarande. Och inte bara varit på plats utan även delat ut ett pris. Fredrik Reinfeldt har delat ut pris till Mariette Hansson, skriver QX.
Närhelst man slår på tv:n nu för tiden ser man matlagningsprogram. Och, visst… Kan Gudrun Schyman delta i Let´s Dance så kunde man också tänka sig Sahlin, Eriksson och Ohly i ett matlagningsprogram. Se dem framför er. Tre politiskt nakna kockar iklädda kockmössor i Louis Vuitton-design… Men Ohly har visst istället fått en nattmössa. Att prata i. Vänstersidans kockar kan var och en för sig ställa till det. Och tillsammans kan de åstadkomma en rätt oaptitlig soppa… eller röd-grön röra, om de är på det humöret. Luftpastejer står helt säkert på menyn. I köket kan vi se Ohly slipa knivarna för att ta itu med uppgiften att steka det kokta fläsket. Eriksson förbereder förlorade ägg – eller om det ska bli hastigt ihopsjunkande sufflé. Inte lätt att veta. Allt som Sahlin ägnar sig åt blir pannkaka. Både såsen och samarbetet tenderar att skära sig. Vad programmet skulle heta? Tja, tänkte först på att de kunde recycla TV4plus-titeln Vad blir det för mat, för det är ju fortsatt höljt i dunkel… Nä, det finns kanske ett namn som ligger ännu närmare tillhands. Så, låt oss tillsammans göra vad vi kan för att förhindra att Hells Kitchen blir en svensk verklighet!
Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, är ute på en "köksbordsturné". Hägglund reser runt i Sverige för att "sätta sig ned vid människors köksbord och över en kopp kaffe lyssna på vad de har att säga om sin vardag och sina liv, om politikens uppgift och gränser."-
Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, är ute på en "köksbordsturné". Hägglund reser runt i Sverige för att "sätta sig ned vid människors köksbord och över en kopp kaffe lyssna på vad de har att säga om sin vardag och sina liv, om politikens uppgift och gränser."
Det är inte varje dag som DN:s ledare kritiserar borgerlig politik, men idag gör DN det med råge och sågar vårdnadsbidraget jämns (eller heter det jäms?) med fotknölarna - 3 x fel resultat heter ledaren -läs den.
FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Efter 20 år har Sverige ännu inte upphöjt den till lag. Det är såväl den före detta Socialdemokratiska regeringens som den nuvarande Moderatstyrda regeringens fel. Nu skulle den Moderatstyrda regeringen vinna mycket på att inkorporera denna konvention i den svenska lagen, men efter att ha hört Socialminister Göran Hägglund i Gomorron Sveriges tevesoffa, borde Hägglund skämmas för att i fortsättningen kalla sig Kristdemokrat. Min partikamrat, Monica Green, satt i samma soffa. Hon sjabblade rejält och försökte blanda in än det ena än det andra (i ett taffligt försök att göra partipolitik av frågan). Om Green hade hållit sig till frågan varför barnkonventionen skall bli lag, hade det gått betydligt bättre, eftersom Hägglund sjabblade desto värre.
Ettiketter:
barn,
FN,
göran hägglund,
kristdemokraterna,
moderaterna,
regeringen,
socialdemokraterna
Karin Bergh frågar på sin blogg vad läsarna tycker om vårdnadsbidraget. I inlägget Göran Hägglund är besviken länkar jag till tidigare inlägg som jag skrivit på temat vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget är nämligen inte bara en kvinnofälla utan även en barnfälla.
