Jag är besviken på Göran Hägglund som talade i Almedalen idag. Han hyllas för sina fotbollsmetaforer, men det här talet var betydligt sämre än det han höll i Almedalen förra året (som jag har skrivit om här). Nej, han nämnde inte HBT (vilket jag har efterlyst i ett tidigare inlägg). Det handlar om något som Peter Andersson skriver om i sina två inlägg om Hägglund. Andersson skriver:Göran Hägglund är ingen fristående partiledare som vill vinna val. Han är landets socialminister och har varit det i fyra år. När Hägglund talar om sina reformförslag måste man ibland fråga sig varför inte besluten redan är på gång och inte minst: Finansierade.Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)? Göran Hägglund må vara det statsråd som hör minst hemma på sin ministerpost.
Hägglund talade återigen om Verklighetens folk, men idag talade han även Kristdemokraterna som politikens gränspolis. Vari ligger trovärdigheten i dessa ord? Låt mig citera Eric Erfors som i S:t Göran & KD-draken skriver följande:
Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". [...] Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt. Vi behöver inte Kristdemokraterna som vill (men inte är) politikens gränspolis.
Makthavare har analyserat talet, så även RFSL DN skriver om vad Hägglunds parti bör göra. SSU frågar Hägglund var jobben är. Rädda barnen undrar om det finns barn i familjer och anser att socialministern inte levererade. Dagen anser att Hägglund höll låda. Politikerbloggen skriver också om talet. Rasmus Lenefors skriver ett läsvärt inlägg.
Tidigare inlägg (endast ett axplock): Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)
