Bättre skratta åt eländet än gråta

Ett av samtalsämnena på twitter igår var Sara Skyttedals debattartikel Pridefestivalen missgynnar hbt-rörelsen. Jag kunde bara skratta åt eländet. Jag har efterlyst någon som dissekerar artikeln eller skriver en replik på vad som, i mina ögon, är en bedrövlig och konstig debattartikel, men ännu har ingen nappat.

Att vice ordförande för KDU har synpunkter på pride och hbt-rörelsen förstår jag. Kristdemokraterna är så oerhört intresserade av underlivsfrågor att de många gånger motsäger sig själva i sin iver att låta "folk bestämma sig själva". Debattartikeln är ingalunda annorlunda från andra kristdemokraters försök att få majoriteten av det svenska folket att tycka som de. Hur har ni det, där runt fyraprocentsspärren, förresten?

I Skyttedals ögon är jag troligtvis en av de som ägnar mig åt ett "kulturradikalt och genusteoretiskt kärnfamiljshat" men så är ingalunda fallet. Jag vill därför uppmana henne till att läsa dels mitt öppna brev till KD och dels läsa mitt blogginlägg Svenssonflator.

I sin slutkläm skriver nämligen Skyttedal:

Hur vore det om Stockholm Pride i stället försökte arbeta för att övertala medelsvensson om att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet? Den nuvarande agendan verkar snarare handla om att skapa en bild av hbt-personer som en översexuell, gapig och allmänt avvikande grupp med radikala åsikter. Det skulle inte behöva vara så.

Ja, jag är ju en Svenssonflata, en som "alla andra", med "reserveration" för min sexualitet. Dock skiljer vi oss åt på en mycket viktig punkt: alla vill inte vara och leva som Svenssonflator eller Svenssonbögar och varken jag, Skyttedal eller någon annan ska tvinga individer in i en fålla som de ej vill vara i.

Att få välja fritt, att ha friheten att leva det liv man själv vill leva - när ska kristdemokraterna fatta det?

P.S. Nu har jag bara berört en pytteliten del av Skyttedals debattartikel, men jag orkar de facto inte dissekera den.

[UPPDATERAT]

Läs även Lukas Romson, Micke Kazarnowicz, Magnus Kolsjö och Martin Moberg

Kristdemokraternas "nya" familjepolitik

Kd skriver på DN Debatt om att öka familjens makt över tiden. Jag skulle hellre se att de tar i frågan om ge människor makt att bestämma över sin familjebildning.Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU Stockholm

Tjugohundratalets familjer efterlyser vardagsmakt och mer tid för barnen, inte politiska pekpinnar, skriver Kristdemokraterna idag på DN Debatt. Tragikomiskt anser jag. Politiska pekpinnar är nämligen det enda jag ser och hör från KD.

Just därför har jag skrivit ett öppet brev till KD på Dagens arena, ty idag samlas KD till partifullmäktige i landstingshuset i Stockholm för att, enligt partiets hemsida, besluta om en ny familjepolitik. Jag skall inte sticka under stol med att jag är oerhört nyfiken på vad det "nya" i KD:s familjepolitik är. Det förhåller sig de facto så att om KD ensamt hade fått styra över familjepolitiken, hade inte min och Åsas son Theodor existerat.

Fler som bloggar om KD: Erik Jennische, Thomas Böhlmark, Hans-Inge Smetana, Shed Light, Martin Edgélius, Haro!, Peter Johansson, Martin Moberg och läs för guds skull Anna Trobergs fantastiska inlägg:

Kärleken må vara störst av allt i Bibeln, men i KD är den ta mig fan inte det

KD - för barnets bästa?

Fia (Tova Magnusson), David (Björn Kjellman) och Jörgen (André Wickström) i Fyra år till. Bild: Sofia Sabel

Högfors, tisdag morgon 

 Maud och Rolf Olofsson satt vid köksbordet och åt frukost med P1 Morgon i bakgrunden. Rolf läste SvD och Maud Västerbottens-Kuriren.

- Du måste läsa den här debattartikeln!, sade Rolf plötsligt och gav Maud Svenskan.

Hennes ögon blev större och större för varje ord hon läste och smörgåsen gled sakta ur hennes högerhand och hamnade på golvet. En svart katt var snabbt framme och slickade på Västerbottenosten.
- Det är tack vare mig vi har en alliansregering och nu saboterar de allt mitt arbete! fräste Maud.
-  Idioter! Högröd i ansiktet lämnade Maud frukostbordet.

Stockholm, Rosenbad, våning sju, tisdag klockan 08:50

Statsminister Fredrik Reinfeldt satt bakom sitt skrivbord och kunde inte riktigt släppa tankarna på filmen Fyra år till. Det var specifikt en scen som spelades upp i hans huvud, gång, på gång, på gång.

Det var scenen där folkpartiledaren David Holst inser han är valets stora förlorare. Nej, det hade inte gått dåligt för FP, snarare tvärtom. Valförlusten berodde på Kristdemokraterna, som inte klarat fyraprocentsspärren. Socialdemokraterna sitter kvar vid makten och för Holst & Co. innebär det fyra år till i opposition.

Filippa hade inte gjort saker och ting bättre, när hon hade ringt tidigare och nästan ordagrant citerat Holst fru Fia: era små, kristna, aborthatande, jävla homofober! 

En försiktig knackning hördes och Roberta Alenius kom tassande in i rummet. I handen hade hon en utskrift från nätet.

- Vill du veta vad Göran Hägglund anser om debattartikeln? Roberta lade utskriften framför honom.

En minut senare knöglade Fredrik ihop pappret och kastade iväg pappersbollen som hamnade precis där han ville ha den – i en kruka. Han log ett snett leende. Baskettakterna satt åtminstone kvar.

Stockholm, Gamla stan, Espresso House, tisdag  09:30 

Kristdemokraternas nya presschef, Johan Ingerö, stod i kaffekön och spelade Angry birds på sin iPhone. Han var irriterad på Göran Hägglund, irriterad på Kristdemokraterna, men mest irriterad på sig själv. Då Göran Hägglund hade ringt och frågat om han ville bli presschef för KD hade han ställt ett krav: om han skulle lämna sitt jobb som ledarskribent på SvD ville han att KD backade vad beträffade tvångssteriliseringar.

Efter en lång diskussion gav Hägglund efter. Reaktionerna var övervägande positiva när Göran gick ut i media och meddelade att KD backade. Göran hade vidare ringt och väckt honom, så tidigt att till och med barnen fortfarande sov. Johan hade verkligen försökt få Göran att åtminstone säga till media att de skulle se över frågan om inseminering för ensamstående och inte köra det uttjatade mantrat ”barn behöver pappor”. Göran hade gjort helt tvärtom. Nu stod Johan och väntade på sin macchiato samtidigt som han ångrade bittert att han tackat ja till jobbet som presschef för KD.

Varför, varför, varför?, tänkte Johan. Jag är ju för fan i mig folkpartist och inte någon jävla kristen, bakåtsträvande mother fucker!

Farsta, Molkomsbacken 20, våning 7, tisdag klockan 23:00

Jag riktigt sitter och myser framför datorn. Under kvällen har jag ätit en underbar middag med min hustru. Jag har skrivit ett blogginlägg som jag är nöjd med.Vidare har jag sett en vass Karin Hübinette intervjua den mediokra, men ack så mediakåta konstnären Lars Vilks och även livats upp av Annika Lantz underbara spaningar.

När jag läste den uppmärksammade debattartikeln tidigt på morgonen trodde jag först att Hägglund & Co. även skulle ge med sig i frågan om insemination för ensamstående. Men ack vad jag bedrog mig. Gång på gång gör KD samma misstag.

Jag blev de facto förvånad när KD backade i frågan om tvångssteriliseringar och trodde att de skulle göra det även i frågan om insemination för ensamstående, men halleluja! Icke!

Vad Kristdemokraterna verkar ha svårt att förstå är att majoriteten av den svenska befolkningen anser att KD är hopplöst ute. I otakt med samtiden går KD. De flesta i Sverige tycker att det är helt ok att homosexuella gifter sig, homosexuella skaffar barn, ensamstående skaffar barn, att förskola är att föredra framför vårdnadsbidraget et cetera. Gårdagens utspel från Hägglund & Co. förstärker den bilden.

KD fungerar lite som det svenska spelmonopolet. Det finns hur många spelbolag som helst på nätet. Där kan du kan spela poker, köpa skraplotter, spela Keno, Lotto eller satsa pengar på trav eller fotboll. Ja, du vinner oftare på skraplotterna på nätet, än vad du gör medelst Triss. Tiden har tyvärr sprungit förbi såväl det svenska spelmonopolet som KD.

 Även om det är nej till insemination för ensamstående i Sverige så finns det en rad barn som tillkommit genom att kvinnor åkt till Danmark och köpt ”pappafrön”. I sammanhanget får vi inte heller glömma de ensamstående föräldrar (såväl kvinnor som män) som lever ensamma med sina barn för att partnern ryckts bort alltför tidigt i livet eller lämnat sin partner för en annan. Det finns en rad olika familjekonstellationer som samlas under paraplybeteckningen stjärnfamilj.

Även om mitt och min hustrus än så länge ofödda barn inte kommer att ha en närvarande, biologisk pappa, så kommer barnet inte sakna fadersfigurer. Om barnet, vid 18 års ålder, ändock vill träffa sin biologiska far, finns den möjligheten. Sedan handlar det inte blott och bart om män, utan att barn mår bra av en "skön mix" av människor i sin närmaste omgivning. Vårt barn kommer att umgås med Godfrey (född i Uganda) och hans hustru Ingela. Barnet kommer att få leka med Mathias, Johan, Peter, Ulf, Hans och Lars. Barnet kommer att  göra rackartyg tillsammans med Erika, Kenny och Lovisa. Tillbaka till huvudämnet.

Nu kommer KD och bekämpa förslaget om insemination för ensamstående med näbbar och klor. Partiets företrädare, med Hägglund i spetsen, säger vidare saker i stil med ”ett barn behöver sin pappa”. Jag vill bestämt hävda att KD därmed inte ser till ”barnets bästa” utan snarare tvärtom. KD stigmatiserar alla ensamstående med barn. Även de, vars pappa dött i cancer eller omkommit i en olycka. Genom att hävda att barn behöver en biologisk mamma och en biologisk pappa, så agerar KD inte för ”barnens bästa”. Barn som lever med ”bara” en mamma eller ”bara” en pappa, eller en plastmamma eller en plastpappa, barn som lever i regnbågsfamiljer... ja, alla de barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj utan i en stjärnfamilj stigmatiseras och osynliggörs av KD. Hur tror Göran Hägglund att ett barn som läser eller hör honom prata om detta känner sig? För barnens bästa? Yeah right!

Läs gärna Martin Mobergs och Annika Högbergs inlägg på samma tema.

Mitt så kallade liv

A question that sometimes drives me hazy: am I or are the others crazy?
Albert Einstein

En vän ringde igår och uppmanade mig att blogga mer. Han föreslog att jag skulle skriva om Kristdemokraterna.  Nu på morgonkvisten började jag så smått fila på ett inlägg, men sedan tänkte jag: "varför ödsla tid och energi på ett parti som med största sannolikhet inte kommer över fyraprocentsspärren i riksdagsvalet 2014?". Att KD inte vill avskaffa tvångssterilisering och att partiet anser att "byta kön är frivilligt" är något som KD är ensamma om att tycka i regeringen.

I riksdagsvalet 2010 fick KD 5,6 procent. Hur många stödröster från Moderaterna som partiet fick, låter jag vara osagt. Jag har fått höra många gånger att "det är långt kvar till valet 2014" och att "mycket kan hända". Förvisso, men i vårt upplysta land balanserar ständigt KD på spärren. Att rösta på ett parti som består av underlivsfanatiker, ligger nämligen inte för människor som lever här och nu.

Nej, jag har ingen skrivkramp. Ena stunden filar jag på ett inlägg om Anders Borgs irritation över bankerna och i den andra stunden formulerar jag ett inlägg om pensioner i mitt huvud. Dock tycker jag att det för närvarande är tråkigt att blogga på HBT-sossen (och därför publicerar jag inte så många inlägg här). Just nu är twitter den dominerande plattformen. Jag kan dock avslöja att jag och tre personer håller på med ett intressant projekt. Lansering inom snar framtid.

I maj ska jag bli förälder och redan nu inser jag att fokus sakta men säkert förflyttas från politik till barnkläder, från skönlitteratur till böcker om barnuppfostran och förlossning, från föreningsmöte till möte med regnbågsgruppen på Mama Mia, från att titta på Agenda till att titta på något av de otal förlossningsprogram som sänds (och tro mig - jag avskyr dokusåpor)... håller jag måhända på med nesting (bygga bo)?:

Around the fifth month of pregnancy, the "nesting" instinct can set in. This is an uncontrollable urge to clean one's house brought on by a desire to prepare a nest for the new baby, to tie up loose ends of old projects and to organize your world.

I helgen missar jag HBT-socialdemokrater i Stockholms årsmöte. Jag har suttit fyra år i HBTS styrelse och anser därför att det är dags för andra att ta över. Det enda politiska uppdrag jag kommer att ha framöver är uppdraget som ersättare i Söderorts polisnämnd. Dock är det inte anledningen till att jag inte närvarar på årsmötet. Jag och min hustru Åsa har hyrt en bil för att åka till Sala och rensa ut min mammas lägenhet. Det är inget jag ser fram emot att göra, men det måste göras. Ikväll ägnar jag och Åsa oss dock åt "fredagsmys". God mat och På spåret.

Så här ser mitt liv ut just nu. Ett liv som underlivsfanatikerna i KD vill förvägra mig. Tack gode gud för att majoriteten av svenska folket låter mig få leva det liv som jag vill.

Kristdemokraternas moderna familjepolitik

KD har ju ingen pardon med människor som bryter mot samhällets kardinalnorm: heteronormen. Ack, nej; för HBTQ-individer förordar Kristdemokraterna en strikt "antirelationslinje": inget äktenskap och inga barn, vare sig genom adoption eller insemination. Däremot gärna tvångssterilisering!
Ann-Charlotte Marteus, Expressen

Igår träffade jag och min hustru Åsa för första gången Mama Mias regnbågsgrupp. Vi var fem par och samtalsledare var barnmorskan Lotta Andreasson. Vi ska träffas några gånger under våren och de som vill kan fortsätta hålla kontakten med varandra efter regnbågsprojektet. Det var oerhört skönt att sitta och samtala med fyra andra samkönade par om allt mellan himmel och jord. Känslan "vi är inte ensamma" infann sig.

Om allt går vägen ska jag och Åsa bli föräldrar. Nedkomsten beräknas till början av maj. Vi gifte oss första maj 2009 och tre år senare är det dags för tillökning. Jepp, vi är Svenssonflator. Stolta sådana.

Samtidigt fortsätter Kristdemokraterna sin oförtrutna kamp mot oss hbt-personer (och inte bara mot oss utan mot alla som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj). Senast igår skrev fem kristdemokrater på SvD Brännpunkt om KD:s "nya" familjepolitik. Särdeles ny känns den inte. Den går nog hem hos den kristna högern i USA, men jag har svårt att se hur den skall attrahera upplysta väljare i Sverige anno 2012.

Vidare tycker jag att KD är ett fegt parti. KD, ett kristet, värdekonservativt parti, vågar bara propagera för vårdnadsbidrag, nej till samkönade äktenskap, nej till adoption, nej till insemination, ja till tvångssterilisering, men varför inte gå hela vägen? Säg nej till abort! Förbjud homosexualitet! Kvinnans plats är vid spisen! Alla barn som föds utomäktenskapligt är bastarder. Go all the way!

Men nej, i mellanmjölkens land vet KD inte riktigt vilken väg som partiet ska gå. I ena stunden vill KD bli ett hbtq-parti och i andra stunden så är det en antirelationslinje för hbt-personer som förordas. Hur ska det gå för KD när majoriteten av den svenska folket anser att partiet går i otakt med sin samtid?



På samma tema: Aftonbladet, Ilona Szatmari Waldau, Karl Henriksson, Peter Andersson, Folkpartiet Eslöv, Bengt Germundsson, Fredric Kjellberg, Ett skålpund kött, Kollektivet Snigeln, Martin Moberg, Röda Berget, Alliansfritt Sverige

Bra? Gulligt? Fånigt?

Pressmeddelande 13 april 2011
Socialdepartementet

Barnminister Maria Larsson köper Majblommor till regeringen

Är det bra att Larsson köper Majblommor till regeringen?
Är det en smula fånigt? Är det måhända lite gulligt? Är det inte lite gulligt att skicka ut ett pressmeddelande om detta?

Pressisarna på regeringskansliet kanske inte är så glada över de kommentarer som cirkulerar på facebook apropå detta pressmeddelande. Här är två som jag skrattade gott åt:

Är det någon som sett om Anders Borg avsatt 240 kronor i budgeten för inköpet av 24 st majblommor á 10 kr till regeringen? Har inte hittat det bland alla jobbskatteavdrag.

Regeringen gör en kraftfull insats mot barnfattigdomen.

Bromsklossen

Jag brukar skriva "regeringen Reinfeldt" eller "den moderatstyrda regeringen" här på bloggen. Nu ångrar jag mitt tilltag, därför att det de facto inte är Moderaterna, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, som styr regeringen. Det är det minsta partiet - Kristdemokraterna. Detta parti. Denna bromskloss.

Trots en riksdagsmajoritet så får inte ensamstående kvinnor inseminera. För det vill inte Kristdemokraterna och då blir det så. Någon som kan meddela KD att året är 2011?

Gemenskapsvarelser i relationslinjen

Jag vill sitta ifred nere på bryggan med min kaffekopp på morgnarna om sommaren utan att behöva ryckas med i en yster dans i gemenskapens tecken ledd av socialministerns frejdiga små tjut. Och jag vill definitivt inte tvingas in i ”Samhällsprojekt releationslinjen”, skriver Johan Westerholm i sitt inlägg I begynnelsen fanns ordet. Hans inlägg inspirerar mig att skriva ett eget inlägg.

Efter Verklighetens folk (som jag har skrivit om många gånger, se nedan för ett axplock), lanserar nu Göran Hägglund & Co. relationslinjen, där gemenskapsvarelser ingår. Jag misstänker starkt att jag och min fru inte får ingå i denna kristdemokratiska vision, som fallet även är med Verklighetens folk. Frågan är snarare om jag vill ingå i en relationslinje fylld med Verklighetens folk och gemenskapsvarelser? Mitt svar är tveklöst nej.

Jag vill inte vara någon Stepfordfru: I ett idylliskt villasamhälle någonstans i Connecticut är kvinnorna de perfekta fruarna. De lever för hushållsarbete och att laga gourmetmåltider till sina män. Men står allt rätt till? I Kristdemokraternas visioner om en idyllisk värld står nämligen inte allt rätt till. Det inser majoriteten av det svenska folket. Endast fyra procent (om ens det) gillar KD:s visioner och jag håller det för troligt att Kristdemokraternas nya grepp - relationslinjen - inte kommer att förändra detta.

Om jag finge välja vill jag vara en del av det gröna folkhemmet. Frihet, jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och hållbar utveckling. Så enkla ord, så oerhört vackra, så ofta yttrade att för många har betydelsen av frihet, jämlikhet och solidaritet gått förlorad. Muminvänstern har nämligen yttrat dessa ord alldeles för ofta och ändock har klyftorna i samhället ökat, egoismen tagit större plats i samhället än solidariteten och frihet har förvandlats till valtvång.

Dock kommer jag att använda frihet, jämlikhet och solidaritet och låta KD:s ideologer fortsätta slå knut på sig själva med ord och meningar som Verklighetens folk, gemenskapsvarelser och relationslinje.

Tidigare inlägg: En bild säger mer än tusen ord , Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)

KD: det kommer att krävas en trovärdig omsvängning

I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.

I rapporten, med det passande namnet Kristdemokraterna kan bättre, används ordet HBTQ hela 10 gånger. Ur rapporten:

Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.

Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:

I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.

Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.

Nu till pudelns kärna - hur ser KD:s samlade politik ut för hbt? Kapitlet i rapporten visar tydligt vilka "svårigheter" Kristdemokraterna måste brottas med för att partiet ska bli hbt-vänligt. Det är nu det blir mycket "å ena sidan, å andra sidan". Kapitlet inleds med:

Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.

Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande är ett politiskt ställningstagande.

När det kommer till asylsökande hbt-personer kan Kristdemokraternas framtidsstrategigrupp lugnt luta sig tillbaka och åberopa mänsklighetsprincipen och självklart stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

Tyvärr slår gruppen sig för bröstet även i äktenskapsfrågan och deklarerar stolt att KD förordar en civilrättslig lösning med hänvisning till de många europeiska länder som just har civilrättsligt äktenskap, men så lätt kommer ni inte undan! Även jag vill att Sverige inför civilrättsligt äktenskap, men av helt andra anledningar än KD. Att Kristdemokraterna förordar denna "lösning", gör de blott och bart av en orsak - flertalet partimedlemmar anser att ett kristet äktenskap är ett förbund mellan en man och en kvinna utifrån Guds intentioner och därför kan inte samkönade par ingå ett kristet äktenskap. Därför haltar KD:s ställningstagande i äktenskapsfrågan betänkligt och så även i frågorna om adoption och insemination. Läs själva:

När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.

Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:

• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.

Genomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.

Jag ser att Kristdemokraterna har en lista på lediga jobb. Av en händelse söker jag nytt jobb och i och med att det har uppdagats att fler framträdande socialdemokrater har Svenskt Näringsliv som arbetsgivare, så kan ju även jag släppa mina principer. Jag erbjuder därför Kristdemokraterna mina tjänster som hbt-konsult. Jag säljer min själ. Jag gör det för ett högre syfte - jag vill ju att Kristdemokraterna ska bli ett hbt-vänligt parti och då spelar det väl ingen roll vilken min arbetsgivare är? Eller gör det?

Fler som skriver:
Lukas Romson: Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag
Kent Persson: Förtroende kan bara vinnas på egna meriter
Peter Soilander: Dags att hänga upp boxhandskarna
Karl Henriksson: En händelsrik dag för Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård: Framtid med solidaritet som honnörsord
Berno Vidén (som är mycket kritiskt till den planerade omsvängningen): KDS blev KD blev HBTQ

Borgerliga kalkoner #5

Kalkon #5 hämtar jag från Alliansfritt Sverige:

September 13, 2010 - Skånberg vill ha blasfemiförbud

NOTIS. Tuve Skånberg, tidigare riksdagsledamot och Kristdemokraternas toppnamn i Skåne propagerar för ett blasfemiförbud på debattsajternas kvart-i-tre-ragg Newsmill. Man ska inte få prata illa om religioner.

Att prata illa om Tuve Skånberg ska dock vara fortsatt tillåtet.

Vad Kristdemokraternas valmanifest egentligen borde heta

Ett 90:e vallöfte - avskaffa tvångssterilisering i Sverige - fanns inte med i Kristdemokraternas valmanifest.

Tack Göran Hägglund och Kristdemokraterna!

Kristdemokraterna kommer inte att närvara på Stockholm Pride. Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, kommer inte att delta i den stora partiledardebatten som RFSL anordnar under priden.

Tack Göran Hägglund och Kristdemokraterna för att ni är tydliga. Nu vet vi, som står upp för alla människors lika värde och alla människors lika rätt, vilket parti vi inte ska rösta på 19 september 2010.

Fler som skriver om detta är Peter Andersson, Makthavare, Trollhare, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, SvD, Expressen, Krister Fahlstedt, SvD2

En bild säger mer än tusen ord

Jag är besviken på Göran Hägglund som talade i Almedalen idag. Han hyllas för sina fotbollsmetaforer, men det här talet var betydligt sämre än det han höll i Almedalen förra året (som jag har skrivit om här). Nej, han nämnde inte HBT (vilket jag har efterlyst i ett tidigare inlägg). Det handlar om något som Peter Andersson skriver om i sina två inlägg om Hägglund. Andersson skriver:

Göran Hägglund är ingen fristående partiledare som vill vinna val. Han är landets socialminister och har varit det i fyra år. När Hägglund talar om sina reformförslag måste man ibland fråga sig varför inte besluten redan är på gång och inte minst: Finansierade.

Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)? Göran Hägglund må vara det statsråd som hör minst hemma på sin ministerpost.

Hägglund talade återigen om Verklighetens folk, men idag talade han även Kristdemokraterna som politikens gränspolis. Vari ligger trovärdigheten i dessa ord? Låt mig citera Eric Erfors som i S:t Göran & KD-draken skriver följande:

Tänk vilket härligt frihetligt vallöfte: att politiker inte i onödan ska lägga sig i människors vardagsliv; att politiker faktiskt ska respektera medborgarnas rätt till egna livsval.Men nu har han gjort det igen, Göran Hägglund har recyklat sin väckelsepredikan om "verklighetens folk". [...] Problemet är att avsändaren är ungefär lika trovärdig som ett Nigeriabrev. US- dollarna finns inte på kontot och KD:s nya politik finns inte i verkligheten.

Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt. Vi behöver inte Kristdemokraterna som vill (men inte är) politikens gränspolis.

Makthavare har analyserat talet, så även RFSL DN skriver om vad Hägglunds parti bör göra. SSU frågar Hägglund var jobben är. Rädda barnen undrar om det finns barn i familjer och anser att socialministern inte levererade. Dagen anser att Hägglund höll låda. Politikerbloggen skriver också om talet. Rasmus Lenefors skriver ett läsvärt inlägg.
Tidigare inlägg (endast ett axplock): Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)

Kommer Göran Hägglund nämna HBT i sitt tal idag?

Jag läser Karin Långström Vinges excellenta debattartikel i Expressen och tänker på något som ordförande för RFSL, Ulrika Westerlund, sade under ett seminarium (ett seminarium som jag har skrivit om här). Det förhåller sig nämligen så att ingen partiledare hitintills har i sitt Almedalstal nämnt HBT. Inte ens Mona Sahlin nämnde förkortningen i sitt tal igår, men vid en jämförelse med övriga partiledare, är nog Sahlin den partiledare som har talat om hbt-personers fri- och rättigheter oftast.

Igår talade Sahlin om jämlikhet och i det ordet innefattas även vi hbt-personer. RFSL har även kommenterat Sahlins tal (vilket RFSL har gjort med alla tidigare tal).

På seminariet, som jag var på, lovade Miljöpartisten Anders Wallner att HBT kommer att förekomma i Peter Erikssons och Maria Wetterstrands tal i morgon, men ikväll är det en annan person som står på scenen i Almedalen, nämligen Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Han kan bli den första partiledare som nämner hbt i sitt tal ikväll. Kommer han att ta chansen?

Läs även DN.

Relaterat: "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet

Ett regnbågsfärgat Stockholm

Regnbågsflaggan symboliserar inte enbart hbt-personers fri- och rättigheter utan även mångfald. Den kan även symbolisera fred. Det vajar ganska få regnbågsflaggor i Stockholm, ja utom under en vecka på året - Stockholm Pride, då till och med SL-bussarna stoltserar med regnbågsflaggor. Jag vill att Stockholm, eller åtminstone delar av Stockholm ska bli mer likt The Castro. Everything is gay in the Castro. Om en stad är hbt-vänlig, kan dock inte bedömas utifrån antalet regnbågsflaggor.

RFSL:s kommunundersökning från 2006 har kartlagt situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner i landets samtliga kommuner utifrån fem områden: skolan, kommunernas verksamhet och personal, hbt-samhällets infrastruktur, frekvensen brott med homofobiskt motiv samt allmänhetens attityd till homosexuella.

I RFSL:s undersökning ligger Stockholm i topp, men jag är övertygad om att Stockholm kan bli ännu bättre. Miljöpartisterna Yvonne Ruwaida och Anders Wallner skriver på Newsmill hur de vill göra Stockholm ännu mer "kärleksfullare":

1. En skola utan kränkningar Stockholms lärare ska ges bättre möjligheter att se, förebygga och arbeta aktivt mot kränkningar. Samtidigt måste sex- och samlevnadsundervisning förbättras.
2. Jämlika och jämställda förskolor Resurser ska avsättas för ett aktivt jämlikhets- och jämställdhetsarbete på dagis.
3. En idrott fri från diskriminering Bidragen till idrottsföreningar ska villkoras utifrån ett aktivt arbete mot diskriminering.
4. Stockholms stad ska ta tillvara den breda mångfalden Ledande personal och politiker ska delta i kurser kring mångfald och diskriminering.
5. HBT-mötesplatser för ungdomar Ett stabilt ekonomiskt stöd till de HBT-organisationer som skapar ungdomsverksamhet.
6. Bekämpa hatbrotten En konkret handlingsplan mot hatbrott ska utvecklas och användas aktivt.
7. Äldreboenden specialiserade på HBT Stockholm behöver äldreboenden specialiserade för HBT-personer.

Carin Jämtin har tidigare gett följande vallöften: Om/när de Rödgröna tar över Stockholms Stadshus kommer vi att få se ett hbt-borgarråd och Egalia kommer att permenteras. I rapporten 90.000 (som jag har skrivit om här) står det i punkt sju: Särskild fritidsverksamhet för hbt-ungdomar, fler fältassistenter och ungdomsmottagningar.

Nu har vi haft en borgerlig regering och en högermajoritet i Stockholms Stadshus i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering och en majoritet i Stadshuset, som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om alliansen får förnyat förtroende)?

Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering och en högermajoritet i Stadshuset, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering och ett rödgrönt stadshus som står upp för alla människors lika värde och rätt.

Jag vill ha ett regnbågsfärgat Stockholm!

Läs även: Efter äktenskapet och Var femte ung hbt-person är utsatt för våld i familjen

Ur led är Kristdemokraterna

Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, skrev jag för ett tag sedan. En suck undslipper mig även när jag läser Lena Mellins intervju med Göran Hägglund i Aftonbladet. Om intervjun skriver Kristian Krassman:

Intervjun ger en bra bild av stockkonservativ familjekramare som för ett tafatt resonemang kryddat med bristande sjukdomsinsikt.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN /
Nymedia på detta:
Peter Andersson / Peter Högberg /

"Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna"

I en debattartikel igår i Aftonbladet skriver HBT-socialdemokraterna Anders Selin (Förbundsordförande för HBTS Sverige) och Lukas Romson (som sitter i samma styrelse som jag - HBTS Stockholm) att regeringen Reinfeldt sviker transpersoner. Artikelförfattarna inleder artikeln med följande:

För en vecka sedan startade Folkpartisten Amanda Brihed en debatt om transsexuellas rättigheter att få bilda familj och i går kunde vi läsa socialminister Göran Hägglunds reaktion. Han undvek att svara på frågan om att kunna få bilda familj. Däremot lät han meddela att det är synd om transsexuella och att det är viktigt att arbeta för att deras hälsa ska bli bättre. Men det är inte det den här debatten handlar om, den handlar inte om hälsa. Den handlar om rättigheter – om mänskliga rättigheter. Till Amanda Brihed vill vi rikta följande: Så länge ditt parti samarbetar med Kristdemokraterna är ni lika mycket ansvariga som de är för att inget händer på detta område.

Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)?

Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt.

Amanda Briheds och Görans Hägglunds inlägg i debatten.
Tidigare inlägg: Påverkan och kollektiv skuld, Tvångssterilisering - en verksamhet som fortfarande pågår i Sverige, Efter äktenskapet,Regeringens kollektiva ansvar
Trollhare och Lisa Olsson har också bloggat om artikeln.

Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna

Göran Hägglund har tröttnat på påfund ovanifrån (och det är inte Gud han avser). Från mitt perspektiv är han riddaren av den sorgliga skepnaden som kämpar mot väderkvarnar. Han drar ut i strid för den heterosexuella kärnfamiljen, vårdnadsbidrag och något som han kallar "verklighetens folk", men vill helst inte se att homosexuella skaffar barn.

Det finns över 40 000 barn som lever i stjärnfamiljer. Jag hoppas innerligt att inget av dessa barn läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om stjärnfamiljer. Jag hoppas vidare att inget barn som är adopterat, läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om dessa.

Låt mig citera Hägglund:

Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar. [...] För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen.

Alliansfritt Sverige skriver bra på samma tema (och det är också från det inlägget som jag lånat bilden), så även Trollhare.

Mona Sahlin & Mångfaldsrosen

Mångfaldsrosen eller hbt-sosserosen pryder denna blogg. Det är även den pin jag har, jämte Första maj-märket med Anna Lindh, oftast på kavajslaget.

Någon som alltid bär Första maj-märket med Anna Lindh är annars partiordförande Mona Sahlin. Jag kommer ihåg att jag reagerade på bussturnén att just det märket saknades på hennes kavajslag.

Dagen efter valturnén intervjuas Sahlin av Malou von Sivers i Tv4. På kavajslaget finns då mångfaldsrosen. Det gör mig glad. Nu har jag sett Sahlin bära denna pin i Aftonbladet och i andra sammanhang.

Samtidigt som jag är överlycklig över hennes val av pin, undrar jag vad som ligger bakom detta byte av pin.

Sahlin har alltid stått upp för hbt-personers fri- och rättigheter, även när det inte var "inne" att göra det. Långt innan borgarna började gå i prideparaden gick Sahlin där. Gudrun Schyman var också en av pionjärerna i prideparaden.

Snart kommer det (hoppas jag). Snart kommer det stora utspelet från de Rödgröna som handlar just om de hbt-frågor vi har kvar "efter äktenskapet". Kristdemokraterna har, som bekant, agerat bromskloss i regeringen Reinfeldt vad beträffar hbt-frågor och hiv-frågor. Det som egentligen har hänt på den här fronten är att regeringen inte lyckades knåpa ihop en proposition om könsneutrala äktenskapet, utan frågan fick avgöras i riksdagen.

Vad ska borgarna då kontra med (att vi inte kan finansisera detta *asg*)?

Under snart fyra år har den Moderatstyrda regeringen varit obehagligt tyst vad gäller hbt-frågor och hiv-frågor. Kristdemokraterna kan inte ens ta en mening som "män som har sex med män" i sin mun. Än värre är det med transfrågorna. Medan Göran Hägglund & Co. fortsätter tala sig varma om vårdnadsbidraget, så finns det fortfarande människor som diskrimineras i detta land. Det finns fortfarande människor som tvångssteriliseras i vårt land. Det finns fortfarande människor som stigmatiseras i vårt land... en informationsplikt som är kontraproduktiv i vårt land.

Föregångslandet Sverige säger Moderaterna (och står bakom ett omodernt vårdnadsbidrag). Möjligheternas Sverige säger Socialdemokraterna med Mona Sahlin i spetsen (och visar det medelst att bära en hbt-sosseros på kavajslaget).

Tidigare inlägg: Håkan Juholt & Mångfaldsrosen

Bidragslinjen

Dagens utspel kommer från Kristdemokraterna. Det handlar om en rejäl höjning av vårdnadsbidraget. I ett tidigare inlägg skrev jag:

Kritiken mot vårdnadsbidraget kommer inte enbart från vänsterhåll, utan även från högerhåll, vilket jag skriver om i inlägget Låt oss tala om vårdnadsbidraget. I och med fiaskot med vårdnadsbidraget, trodde jag att regeringen skulle avskaffa det, men icke. Alliansregeringen fortsätter att dansa efter Kristdemokraternas pipa. Vårdnadsbidraget kommer nämligen att finnas kvar när regeringens valmanifest presenteras senare i vår. Vi kommer att behöva se igenom reformen under nästa mandatperiod, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Dagen, vilket underförstått betyder att bidraget kommer att fördubblas och även omvandlas till ett statligt stöd, så att det gäller alla medborgare (i enlighet med Kristdemokraternas förslag). Moderaterna har upphöjt sin arbetslinje till religion och talar vidare om genus, könsmaktsordning och jämställdhet. När Moderaterna står bakom en reform som vårdnadsbidraget, klingar det falskt i mina öron.

Nu har Kristdemokraterna ågerigen fått sin vilja igenom igen, när det gäller familjepolitik.

Vårdnadsbidraget har redan i dag blivit en framgång i de 123 kommuner som infört det, skriver artikelförfattarna. Du skall inte vittna falskt mot din nästa, lyder ett av De tio budorden. Vårdnadsbidraget är ett fiasko.

Peter Andersson skriver också om utspelet.