Kristdemokraternas moderna familjepolitik

KD har ju ingen pardon med människor som bryter mot samhällets kardinalnorm: heteronormen. Ack, nej; för HBTQ-individer förordar Kristdemokraterna en strikt "antirelationslinje": inget äktenskap och inga barn, vare sig genom adoption eller insemination. Däremot gärna tvångssterilisering!
Ann-Charlotte Marteus, Expressen

Igår träffade jag och min hustru Åsa för första gången Mama Mias regnbågsgrupp. Vi var fem par och samtalsledare var barnmorskan Lotta Andreasson. Vi ska träffas några gånger under våren och de som vill kan fortsätta hålla kontakten med varandra efter regnbågsprojektet. Det var oerhört skönt att sitta och samtala med fyra andra samkönade par om allt mellan himmel och jord. Känslan "vi är inte ensamma" infann sig.

Om allt går vägen ska jag och Åsa bli föräldrar. Nedkomsten beräknas till början av maj. Vi gifte oss första maj 2009 och tre år senare är det dags för tillökning. Jepp, vi är Svenssonflator. Stolta sådana.

Samtidigt fortsätter Kristdemokraterna sin oförtrutna kamp mot oss hbt-personer (och inte bara mot oss utan mot alla som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj). Senast igår skrev fem kristdemokrater på SvD Brännpunkt om KD:s "nya" familjepolitik. Särdeles ny känns den inte. Den går nog hem hos den kristna högern i USA, men jag har svårt att se hur den skall attrahera upplysta väljare i Sverige anno 2012.

Vidare tycker jag att KD är ett fegt parti. KD, ett kristet, värdekonservativt parti, vågar bara propagera för vårdnadsbidrag, nej till samkönade äktenskap, nej till adoption, nej till insemination, ja till tvångssterilisering, men varför inte gå hela vägen? Säg nej till abort! Förbjud homosexualitet! Kvinnans plats är vid spisen! Alla barn som föds utomäktenskapligt är bastarder. Go all the way!

Men nej, i mellanmjölkens land vet KD inte riktigt vilken väg som partiet ska gå. I ena stunden vill KD bli ett hbtq-parti och i andra stunden så är det en antirelationslinje för hbt-personer som förordas. Hur ska det gå för KD när majoriteten av den svenska folket anser att partiet går i otakt med sin samtid?



På samma tema: Aftonbladet, Ilona Szatmari Waldau, Karl Henriksson, Peter Andersson, Folkpartiet Eslöv, Bengt Germundsson, Fredric Kjellberg, Ett skålpund kött, Kollektivet Snigeln, Martin Moberg, Röda Berget, Alliansfritt Sverige

Vad Kristdemokraternas valmanifest egentligen borde heta

Ett 90:e vallöfte - avskaffa tvångssterilisering i Sverige - fanns inte med i Kristdemokraternas valmanifest.

Rapporten Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar...

Socialstyrelsen har just släppt rapporten Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar: Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd.

Jag har ännu inte hunnit läsa den och vill därför rekommendera Immanuel Brändemos inlägg Socialstyrelsen presenterar: En transvård för 2000-talet.

[UPPDATERING]

Läs även följande i Aftonbladet: Hägglund, här är din chans att stoppasteriliseringarna och Könsbytare måste steriliseras

"Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna"

I en debattartikel igår i Aftonbladet skriver HBT-socialdemokraterna Anders Selin (Förbundsordförande för HBTS Sverige) och Lukas Romson (som sitter i samma styrelse som jag - HBTS Stockholm) att regeringen Reinfeldt sviker transpersoner. Artikelförfattarna inleder artikeln med följande:

För en vecka sedan startade Folkpartisten Amanda Brihed en debatt om transsexuellas rättigheter att få bilda familj och i går kunde vi läsa socialminister Göran Hägglunds reaktion. Han undvek att svara på frågan om att kunna få bilda familj. Däremot lät han meddela att det är synd om transsexuella och att det är viktigt att arbeta för att deras hälsa ska bli bättre. Men det är inte det den här debatten handlar om, den handlar inte om hälsa. Den handlar om rättigheter – om mänskliga rättigheter. Till Amanda Brihed vill vi rikta följande: Så länge ditt parti samarbetar med Kristdemokraterna är ni lika mycket ansvariga som de är för att inget händer på detta område.

Nu har vi haft en borgerlig regering i snart fyra år som gjort nada, nothing, niente, nichts för hbt-personers fri- och rättigheter. De fyra borgerliga partierna må ha köpt ”alla människors lika värde”, men det är si så där med ”alla människors lika rätt”. Hur många hbt-personer vill ha en regering som under dessa fyra år visat ett sådant uppenbart ointresse för våra frågor (och kommer att fortsätta göra det om den får förnyat förtroende)?

Valet är ditt 19 september 2010 - en högerregering, där Kristdemokraterna agerar bromskloss, eller en rödgrön regering som står upp för alla människors lika värde och rätt.

Amanda Briheds och Görans Hägglunds inlägg i debatten.
Tidigare inlägg: Påverkan och kollektiv skuld, Tvångssterilisering - en verksamhet som fortfarande pågår i Sverige, Efter äktenskapet,Regeringens kollektiva ansvar
Trollhare och Lisa Olsson har också bloggat om artikeln.

Påverkan och kollektiv skuld

Vägen tillbaka är stängd och vägen framåt inte är färdig
Tomas Andersson Wij

-
Efter mycket om och men har jag nu lyckats läsa delar av Amanda Briheds inlägg (som hon hänvisade till i en kommentar här på bloggen) och som Johan Westerholm också skriver om. Det förhåller sig nämligen så att varje gång jag ska läsa Briheds inlägg, hänger sig hela datorn. Så det jag hann läsa var några ord om tvångssterilisering, innan datorn hängde sig igen. Brihed har förresten skrivit en artikel i Aftonbladet om tvångssterilisering. Läs den!

I likhet med Westerholm gick jag med i partiet 2006. Vad partiet har gjort innan dess, kan inte jag hållas ansvarig för. Jag är vidare halvtysk - ska även jag bära den kollektiva skulden som tyskarna burit på sedan 1945?

Min politiska plattform är först och främst den här bloggen, sedan sitter jag i styrelsen för HBT-socialdemokrater i Stockholm och styrelsen för Farsta Socialdemokratiska stadsdelsförening. Vidare är jag medlem i Rebella. Jag var ombud på HBTS Sveriges kongress i Eskilstuna, där vi fattade en hbt-politiskt program (ännu ej utlagt på nätet). Det är via dessa plattformar, jag kan påverka mitt parti.

Ett hbt-politiskt program tog Stockholmsföreningen fram redan 2008. I programmet framgår det att vi är emot tvångssterilisering. I det nationella programmet finns också med en punkt, där vi vill avskaffa tvångssterilisering. Vi inom HBTS är en blåslampa på vårt moderparti. I många frågor har vi kommit längre än själva partiet.

Här på bloggen har jag skrivit om tvångssterilisering.

Brihed är Folkpartist och därmed en del av alliansen. Jag är Socialdemokrat och därmed en del av de Rödgröna. Vem har mest makt att påverka den sittande regeringen? Jag eller Brihed?

Snart har regeringen Reinfeldt suttit vid makten en hel mandatperiod och fortfarande tvångssteriliseras människor här i Sverige, så kom ut ur oppositionsgarderoben!

Vad jag kan göra är att påverka mitt parti och i förlängningen de Rödgröna, sedan kan jag ju alltid hoppas på att jag, i och med denna blogg, även kan påverka den sittande regeringen.

Mona Sahlin & Mångfaldsrosen

Mångfaldsrosen eller hbt-sosserosen pryder denna blogg. Det är även den pin jag har, jämte Första maj-märket med Anna Lindh, oftast på kavajslaget.

Någon som alltid bär Första maj-märket med Anna Lindh är annars partiordförande Mona Sahlin. Jag kommer ihåg att jag reagerade på bussturnén att just det märket saknades på hennes kavajslag.

Dagen efter valturnén intervjuas Sahlin av Malou von Sivers i Tv4. På kavajslaget finns då mångfaldsrosen. Det gör mig glad. Nu har jag sett Sahlin bära denna pin i Aftonbladet och i andra sammanhang.

Samtidigt som jag är överlycklig över hennes val av pin, undrar jag vad som ligger bakom detta byte av pin.

Sahlin har alltid stått upp för hbt-personers fri- och rättigheter, även när det inte var "inne" att göra det. Långt innan borgarna började gå i prideparaden gick Sahlin där. Gudrun Schyman var också en av pionjärerna i prideparaden.

Snart kommer det (hoppas jag). Snart kommer det stora utspelet från de Rödgröna som handlar just om de hbt-frågor vi har kvar "efter äktenskapet". Kristdemokraterna har, som bekant, agerat bromskloss i regeringen Reinfeldt vad beträffar hbt-frågor och hiv-frågor. Det som egentligen har hänt på den här fronten är att regeringen inte lyckades knåpa ihop en proposition om könsneutrala äktenskapet, utan frågan fick avgöras i riksdagen.

Vad ska borgarna då kontra med (att vi inte kan finansisera detta *asg*)?

Under snart fyra år har den Moderatstyrda regeringen varit obehagligt tyst vad gäller hbt-frågor och hiv-frågor. Kristdemokraterna kan inte ens ta en mening som "män som har sex med män" i sin mun. Än värre är det med transfrågorna. Medan Göran Hägglund & Co. fortsätter tala sig varma om vårdnadsbidraget, så finns det fortfarande människor som diskrimineras i detta land. Det finns fortfarande människor som tvångssteriliseras i vårt land. Det finns fortfarande människor som stigmatiseras i vårt land... en informationsplikt som är kontraproduktiv i vårt land.

Föregångslandet Sverige säger Moderaterna (och står bakom ett omodernt vårdnadsbidrag). Möjligheternas Sverige säger Socialdemokraterna med Mona Sahlin i spetsen (och visar det medelst att bära en hbt-sosseros på kavajslaget).

Tidigare inlägg: Håkan Juholt & Mångfaldsrosen

Tvångssterilisering - en verksamhet som fortfarande pågår i Sverige

Tvångssterilisering är när stat, organisation, eller individer tvingar en person till sterilisering. Mellan 1935-1975 tvångssteriliserades cirka 63 000 personer av rashygienska skäl, men också som en del av inom social ingenjörskonst och folkhälsoskäl. Vad många svenskar inte vet är att tvångssterilisering är en verksamhet som fortfarande pågår i Sverige. Nu är det människor, som vill genomgå könskorrigering, som drabbas. Vi har en lag från 1944 och en lag från 1972 som möjliggör tvångssterilisering. I SOU 2007:16 står att läsa att kravet på att sökanden skall vara steriliserad eller ha fått sin fortplantningsförmåga upphävd är borttaget och ersatt med ett krav att könskörtlarna skall vara borttagna. Om någon stat eller organisation tvingar mig att ta bort mina könskörtlar anser jag fortfarande vara tvångssterilisering.

-

Låt tvångssteriliseringar bli historia en gång för alla, skriver Sören Juvas och Amanda Brihed på Newsmill och jag håller med dem:

-

Vi anser att Sverige, dess förtroendevalda och därmed även Catharina Carlsson*, borde komma ner från sina höga hästar och inse att i ett modernt, demokratiskt land ägnar man sig inte åt fascism och rena utrensningsaktioner riktade mot oönskade minoriteter. Sverige har ett skamligt förflutet och en oerhört skrämmande praxis rörande steriliseringar än idag.

-

* Catharina Carlsson (från Juvas och Briheds artikel):

I tidningen Dagens samhälle pågår just nu en debatt där människors lika värde och rättigheter ifrågasätts. Catharina Carlsson, moderat kommunpolitiker, tar upp frågan om människovärdet i relation till begåvningshandikapp och föräldraskap.
Utifrån barnens bästa upprörs Catharina Carlsson över att domstolar istället för att gå på socialtjänstens utredningar kräver bevis på att föräldrar med utvecklingsstörning brister i omsorg. Vi tycker det är utmärkt att domstolar kräver bevis när barn skall tas från sina föräldrar och omhändertas av samhället. Den tiden är förbi när barn omhändertogs godtyckligt.

-

Amanda Brihed, Karin Långström Vinge , Lukas Romson och Alliansfritt Sverige har också bloggat om detta.