I maj i år skrev Jimmy Åkesson och Carina Herrstedts (SD) en debattartikel i Aftonbladet med titeln
SD - ett parti för hbt-personer. I inlägget
Don't Think of an Elephant!* skriver jag bland annat:
Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:
1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.
Nu vill Kristdemokraterna ändra inställning i hbtq-frågorna för att locka fler väljare till partiet. Ser vi till de
senaste opinionssiffrorna, behövs det verkligen. När jag läser
DN:s artikel, blir jag naturligtvis nyfiken på den
rapport som KD:s framtidsstrategigrupp har tagit fram och hur partiet vill gå tillväga för att bli mer hbt-vänligt. Om KD ska lyckas med sitt värv, kommer det i slutändan att handla om trovärdighet. När SD lanserade sig som ett parti för hbt-personer, föll det just på trovärdigheten.
I rapporten, med det passande namnet Kristdemokraterna kan bättre, används ordet HBTQ hela 10 gånger. Ur rapporten:
Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.
Är det en tolerans- eller en acceptanströskel som åsyftas? Ja, redan här ser vi att partiet har mycket att brottas med. Att jag och många med mig uppfattar Kristdemokraterna som bakåtsträvande och vidare ett parti som motarbetar hbt-personer behövs det ingen rapport för att förstå. Nåväl. KD vill därför utveckla en
sammanhållen och tydlig politik för HBTQ och jämställdhet och vidare ska
utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ- frågor och kommunikation prioriteras. Ur rapporten:
I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.
Frågor om abort och hbt är för det stora flertalet i Sverige inte "besvärliga". Så hur ska KD tackla dessa "besvärliga" frågor? Genom att
utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering. Att KD står för alla människors värde, precis som flertalet partier, vet vi redan, men det som är besvärligt för KD är det där lilla tillägget... det där som handlar om rättigheter, vilket kommer att visa sig lite längre fram i det här inlägget.
Nu till pudelns kärna - hur ser KD:s samlade politik ut för hbt? Kapitlet i rapporten visar tydligt vilka "svårigheter" Kristdemokraterna måste brottas med för att partiet ska bli hbt-vänligt. Det är nu det blir mycket "å ena sidan, å andra sidan". Kapitlet inleds med:
Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken. I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.
Att människor går förbi KD, är just för att de ser KD:s politik (och de delar i KD:s politik som de facto är bakåtsträvande och homofobiska). Ett homofobiskt ställningstagande
är ett politiskt ställningstagande.
När det kommer till asylsökande hbt-personer kan Kristdemokraternas framtidsstrategigrupp lugnt luta sig tillbaka och åberopa mänsklighetsprincipen och
självklart s
tå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.
Tyvärr slår gruppen sig för bröstet även i äktenskapsfrågan och deklarerar stolt att KD förordar en civilrättslig lösning med hänvisning till de många europeiska länder som just har civilrättsligt äktenskap, men så lätt kommer ni inte undan! Även jag vill att Sverige inför civilrättsligt äktenskap, men av helt andra anledningar än KD. Att Kristdemokraterna förordar denna "lösning", gör de blott och bart av en orsak - flertalet partimedlemmar anser att
ett kristet äktenskap är ett förbund mellan en man och en kvinna utifrån Guds intentioner och därför kan inte samkönade par ingå ett kristet äktenskap. Därför haltar KD:s ställningstagande i äktenskapsfrågan betänkligt och så även i frågorna om adoption och insemination. Läs själva:
När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.
Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.
Oj, oj, oj. KD upprepar sitt mantra "ett barn har rätt till en (biologisk) mamma och en (biologisk) pappa". Ja eller nej? Vilken väg ska KD ta? En fråga som framtidsstrategigruppen måste ha ställt sig är "går det att plocka russinen ur kakan?". Går det att svänga om i vissa frågor, men inte i andra, utan att trovärdigheten i omsvängningen ifrågasätts? Mitt svar är nej, tyvärr inte. Det är också därför som T-frågorna hitintills har lyst med sin frånvaro i rapporten. De kommer först i slutet, när
fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till, räknas upp:
• HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
• Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
• Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
• Sterilisering vid könsbyte
• Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
• Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
• Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ
Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.
Genomgående i rapporten används begreppet HBTQ. I och med att q:et saknas helt i rapporten hade det varit bättre om framtidsstrategigruppen istället hade använt sig utav begreppet hbt. Petitesser i sammanhanget, men ändock.
Jag ser att Kristdemokraterna har en
lista på lediga jobb. Av en händelse söker jag nytt jobb och i och med att det har
uppdagats att fler
framträdande socialdemokrater har Svenskt Näringsliv som arbetsgivare, så kan ju även jag släppa
mina principer. Jag erbjuder därför Kristdemokraterna mina tjänster som hbt-konsult. Jag säljer min själ. Jag gör det för ett högre syfte - jag vill ju att Kristdemokraterna ska bli ett hbt-vänligt parti och då spelar det väl ingen roll vilken min arbetsgivare är?
Eller gör det?Fler som skriver:
Lukas Romson: Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag
Kent Persson: Förtroende kan bara vinnas på egna meriter
Peter Soilander: Dags att hänga upp boxhandskarna
Karl Henriksson: En händelsrik dag för Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård: Framtid med solidaritet som honnörsord
Berno Vidén (som är mycket kritiskt till den planerade omsvängningen): KDS blev KD blev HBTQ
