Avloppsex? Back to the 50's

Idag publicerade Expressen ett exklusivt utdrag om tiden före Pride ur Jonas Gardells nya roman Torka aldrig tårar utan handskar (som jag längtar efter att läsa). Det är från det utdraget jag har hämtat ovanstående rubriker (klicka på bilden så blir den större). De rubrikerna härrör från 1950-talet.

2012 Anno Domino:

Expo: SD-politiker: Homosexuella har avloppssex
och Expressen  (med samma rubrik som Expo)
SvD: SD-politiker: Homosexualitet är orent

Socialdemokraterna ger Sverigedemokraterna vetorätt

Kanske var det gårdagens reaktioner (uteslutande från borgerliga twittrare och bloggare) om att Socialdemokraterna, med Magdalena Andersson och Stefan Löfven i spetsen, "välkomnade" Sverigedemokraterna att rösta på förslaget om utbildningskontrakt som föranledde dagens mest absurda händelse: S backade från sitt eget förslag om ett självständigt Västsahara eftersom SD tänkte stödja förslaget.

Jag har inte följt dagens twitterdiskussioner, men misstänker starkt att S-ledamöter nu försvarar detta ställningstagande med näbbar och klor på bekostnad av Västsaharas folk.  Jag trodde vidare att S hade lärt sig sin läxa, men icke.

Jag blir så (ursäkta språket) jävla trött när någon politiker, oavsett partipolitisk färg, drar fram SD-kortet. Det enda parti som gynnas av denna politiska pajkastning är just SD. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill samarbeta med SD. That's a fact. Ja, jag är medveten om att även jag, vid något tillfälle, dragit fram SD-kortet, men nu tänker jag inte leka den leken mer. Om SD röstar med oppositionen eller regeringspartierna i riksdagen så får väl partiet göra det. Att S nu backar ger de facto SD vetorätt i riksdagen. Att vi har ett kongressbeslut i frågan om Västsahara verkar vara av underordnad betydelse.

Vem som helst, med minst två hjärnceller, förstår väl att S inte samarbetar med SD?! Nu tänker jag för första (och förmodligen sista) gången citera ett pressmeddelande från SD:s utrikepolitiska talesperson:

Nu får vi en absurd situation i riksdagen där Socialdemokraterna kommer rösta emot sitt eget förslag – endast därför att vi tyckte likadant. Tror S verkligen att väljarna tycker det är viktigare att peka finger åt SD än att genomdriva sin egen politik?

Tidigare inlägg:  Fokus Västsahara - Riv världens längsta mur på Emmaus!, [MANIFESTATION] Befria Afrikas sista koloni - erkänn Västsahara nu!, [DEBATTARTIKEL] Regeringen måste agera för mänskliga rättigheter och ett fritt Västsahara!, Wallenbergare med Wallenberg

[UPPDATERAT]
Läs gärna Johan Westerholms inlägg "Jag var på lunch".

I eftertankens kranka blekhet

Jag var en av få (?) sossar som ansåg att Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt och Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly skulle ställa upp i SVT:s partiledardebatt. Ja, jag förde en ganska intensiv diskussion på såväl twitter som facebook med sossar som ansåg att S och V gjorde helt rätt i att avstå från partiledardebatten. Ja, jag försökte även medla lite genom att lägga ut den här bilden om en alternativ partiledaruppställning, men min grundhållning var:

Skit i placeringen! För mig är det viktigare att Juholt för fram vår socialdemokratiska politik som ett alternativ till Regeringen Reinfeldts OCH som en tydlig motpol till SD:s politik.

När jag såg partiledardebatten så måste jag tillstå att den var tam utan S och V, men Miljöpartiet med Åsa Romson gjorde det som Juholt och Ohly skulle ha gjort - hon tog fajten. Det rådde ingen tvekan att, bara för att hon stod på samma sida som Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson, att de tillhörde samma sida, samma opposition - ja, kalla det vad fan ni vill. För att använda ett uttryck som många ungdomar nyttjar: Åsa Romson ägde!

De stora förlorarna var de som inte var med i partiledardebatten - S och V. De stora vinnarna var SD och MP.

Dagen efter partiledardebatten var det några sossar (som jag diskuterade med innan debatten) som, i eftertankens kranka blekhet, lite försiktigt tillstod att det nog hade varit bra om S hade varit med och att Miljöpartiet med Åsa Romson hade gjort rätt. Visst är det lätt att vara efterklok?

I eftertankens kranka blekhet...

Efter SVT:s partiledardebatt har ju även partiledarna haft debatt i riksdagen. En debatt, mitt i Juholtaffären, då Juholt briljerade. Jag satt och bokstavligen gapade av beundran. Att den mannen orkar?!, tänkte jag medan jag staplade superlativ om Juholts insats i mina tweets.

I eftertankens kranka blekhet trodde jag även att S, med Juholt i spetsen, nu hade "lärt sig sin läxa", men så kom den här nyheten idag och jag citerar:

Enligt Juholt är nu Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och också Miljöpartiet överens om att inte gemensamt ställa sig på samma sida i studion som Sverigedemokraterna vid kommande TV-debatter. (Även om V:s partiledarkandidater nyligen beklagade den senaste bojkotten.)

- Och om inte SVT ändrar sig så går partiledardebatterna över till TV4. De tror att man ska komma så fort de knäpper med fingrarna, så är det inte alls. Jag ställer inte upp på det. Behandlar de inte Socialdemokraterna med respekt kan de köra programmen utan oss, sa Håkan Juholt.

Låt mig därför upprepa det som jag skrev i inledningen: skit i placeringen! Det är viktigare att Juholt för fram vår socialdemokratiska politik som ett alternativ till Regeringen Reinfeldts OCH som en tydlig motpol till SD:s politik.

[UPPDATERING]

Nu har Jan Axelsson uttalat sig om Juholts ställningstagande. Bojkott lönar sig med andra ord inte.

Pursvensk?

Så här på morgonkvisten undrar jag över det där ordet, som Ulf Nilsson använde i sin krönika och som han grovt misslyckas med att förklara i sitt försvarstal. Vad är pursvensk? Hur många generationer tillbaka måste man hänvisa till för att definieras som pursvensk?

Jag har en tysk mor och en svensk far. 50-5o kan det tolkas som (och jag misstänker att en och annan nynasse avundas denna mix), men i mitt blod rinner hela Europa. Mina förfäder var hugenotter och fick fly från Frankrike till Tyskland. Min "svenska" far har såväl sameblod som vallonblod i sig.

Om jag får skryta lite, så består jag av en skön mix. När jag var liten bodde jag i en liten by på gränsen till Dalarna. Där hette "alla" Eriksson, "alla" var släkt med varandra och därtill var "alla" gifta med varandra.

När Nilsson i sitt försvarstal hänvisar till Slöinge där de "gifte sig med varandra" så menar han de facto inavel. De negativa effekterna av inavel är många och jag kan nu vara elak och säga att även Nilsson uppvisar några av dess effekter, men jag tror faktiskt bara att hans bäst-före-datum är passerat. Han borde sluta skriva och njuta av sin ålderdom nere i Frankrike istället. Det här är ju inte första gången som Nilsson kläcker ur sig dumheter i sin krönika. Det har skett många gånger och kommer att fortsätta att ske. Om ni anser att han har uttryckt sig dumt nu vill jag lova er att det kommer bara bli värre för varje år som går.

Sverigedemokraternas kluvna tunga

Det var inte länge sedan som Sverigedemokraternas partiordförande, Jimmy Åkesson, tillsammans med Carina Herrstedt, Andre vice ordförande för SD, skrev en debattartikel i Aftonbladet med rubriken SD - ett parti för hbt-personer (som jag skrev om här och här). Det är den artikeln jag tänker på när jag läser Niklas Orrenius artikel i Sydsvenskan med rubriken Flört med kaldéer ogillas i SD-leden. Artikeln inleds med följande:

– Fint va? Så fint!

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Social­demokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund.

Annonsen som Sverigedemokraten Helawi använder, är den ni ser ovan. Vi HBT-socialdemokrater tog fram inför kyrkovalet 2009. Elisabeth Ohlson Wallin har tagit fotot. Ohlson Wallin är nog mest känd för sin utställning Ecce Homo. Fotot visar två människor som älskar varandra. Helawi har uppenbarligen inte läst Åkessons och Herrstedts artikel.

Tor Billgren skriver på sin blogg:

[...] Sverigedemokraterna värvar väljare bland muslimska och konservativt
kristna invandrare genom att appellera till reptilhjärnans antihomosexuella
reflexer.

Därför har jag nu två frågor till Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson: Är Sverigedemokraterna ett parti för hbt-personer? Om svaret är ja, kommer du då att läxa upp Helawi (och andra homofober i ditt parti)?

Blocköverskridande samarbeten gynnar Sverigedemokraterna

Förra året gav Arbetarrörelsens tankesmedja ut rapporten Hur helig är blockpolitiken? Blockpolitiken må vara cementerad på riksplanet, men rapporten visar att i kommuner och landsting blir blocköverskridande styren fler och fler:

I rikspolitiken blir blockpolitiken allt mer cementerad. I kommunalpolitiken finns mycket mer av vad man frestas kalla flexibla lösningar. Där finns blocköverskridande överenskommelser, av mycket varierande utformning. Orsakerna till det är flera. En inte alldeles ovanlig förklaring handlar om något så enkelt som personkemi mellan de olika partiernas ledningar. En annan, inte heller ovanlig, förklaring är nödvändigheten att skapa hållbara majoriteter utan att behöva förlita sig på Sverigedemokraterna, SD, som vågmästare. En tredje förklaring är ekonomiska svårigheter, som gör att man på ömse sidor blockgränsen inser nödvändigheten av att samarbeta kring de klokaste – om än inte alltid mest populära lösningarna. Och en fjärde är åsiktsskillnader och spänningar mellan partierna inom det ena ellerandra blocket. Framför allt är det FP och C, som upplevt svårigheter att samarbeta med Moderaterna och i stället valt Socialdemokraterna. Några av dessa samarbeten har ägt bestånd under längre tid, några har etablerats denna mandatperiod sedan den ursprungliga borgerliga alliansen spruckit.

I april i år gjorde Carin Jämtin och Sten Nordin ett gemensamt utspel i Ekot, då de meddelade att Socialdemokraterna och Moderaterna skulle bilda en blocköverskridande majoritet i Stockholm, om Sverigedemokraterna skulle väljas in i fullmäktige och bli vågmästare. Jag kan bara hålla med Ulf Bjered när han, efter utspelet, skriver på sin blogg:

Utspelet förvånar, för att uttrycka det milt. Sverigedemokraterna fick i det senaste valet 2006 endast 1.63 procent av rösterna i kommunvalet i Stockholm. Sannolikheten för att partiet skulle få en vågmästarställnng i Stockholms kommunfullmäktige efter valet 2010 är utomordentligt liten. Ändå väljer Sten Nordin och Carin Jämtin att genom hypotetiska resonemang ge Sverigedemokraterna en gratisbiljett rakt in i Stockholmspolitikens strålkastarljus. I min tidigare post Fyra enkla regler för att motverka Sverigedemokraterna argumenterar jag för att blocköverskridande samarbete i form av t ex samlingsregering är ett av de säkraste sätten att stärka stödet för ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna. Det är en ståndpunkt som har starkt stöd bland de forskare som studerat högerpopulistiska partier över tid.

Idag rapporterar Ekot att tre av fyra lokalpolitiker runt om i landet kan tänka sig att samarbeta över blockgränserna för att stänga ute Sverigedemokraterna om de blir vågmästare efter valet. Jag kan riktigt se hur Sverigedemokraterna ute i landet sitter och myser över Ekots rapportering.

Aftonbladet

Boktips: Jag är inte rabiat. Jag äter pizza : en bok om Sverigedemokraterna av Niklas Orrenius

Don't think of an elephant* (del II)

Igår publicerade Aftonbladet slutrepliken i debatten kring Sverigedemokraternas familjepolitik. Artikelförfattarna Åsa Regnér (RFSU), Mats Wingborg och Sören Juvas (RFSL) skriver i sin slutkläm:

I vår artikel, som SD skrivit en replik till, konstaterade vi att de etablerade riksdagspartiernas strategi att stoppa huvudet i sanden inte fungerar när det gäller SD:s jämställdhets- och hbt-fientliga familje- och sexualpolitik, och att partierna måste bli bättre på att bemöta den.

Vi vill nu upprepa vår uppmaning: riksdagspartierna måste bli bättre på att sätta sig in i SD:s politik och huvudfrågor, och inte enbart angripa främlingsfientligheten utan också familje- och sexualpolitiken när de kritiserar partiet.

Jag kan bara tala för mitt eget parti - Socialdemokraterna. Jag kan lova artikelförfattarna att många av våra företrädare är väl insatta även i SD:s familjepolitik. Det ges kurser och föreläsningar, bland annat via ABF och Expo, hur vi ska ta debatten med SD.

På den här bloggen har vi inte för vana att "stoppa huvudet i sanden". Flera gånger har vi skrivit om Sverigedemokraterna.

Tidigare inlägg om denna debatt: Don't think of an Elephant, SD:s syn på familj, sexualitet och jämställdhet
*Don't think of an Elephant är titeln på en bok av George Lakoff.

Don't Think of an Elephant!*

Igår läste jag Jimmy Åkessons och Carina Herrstedts (SD) artikel i Aftonbladet. Artikeln är en replik på Åsa Regnérs och Mats Wingborgs debattartikel SD:s familjepolitik är extremast i Sverige (som jag skrev om här).

Åkessons och Herrstedt börjar med att ge Regnér och Wingborg rätt på en punkt:

Vi tillstår och beklagar att det faktiskt ligger något i kritiken om att enskilda företrädare för vårt parti, vid enstaka tillfällen under de gångna åren, har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt om homosexuella som grupp.

Nu är det inte vilka företrädare som helst, som har uttalat sig på ett olämpligt och onyanserat sätt. 2007 går Sverigedemokraternas partisekreterare, Björn Söder, till attack mot homosexuella i SD:s nättidning SD-kuriren. Dessa sexuella avarter är inte normala, skriver Söder och vidare jämför han homosexualitet med djursex och pedofili. Stockholm Pride kallar han för det perversa homosexevenemanget (EXPO). För fler negativa uttalanden om hbt-personer - se QX.

Åkesson och Herrstedt ber i artikeln om ursäkt för uttalandena och skriver:

Omröstningar på bland annat gaysajten QX har indikerat att stödet för SD sannolikt är ännu starkare bland homosexuella än bland heterosexuella.

Beträffande omröstningen skriver Jon Voss följande:

På QX genomfördes via funktionen Dagens fråga senast en "valundersökning” den 15 september 2009. Då angav 7% av de svarande att skulle rösta på Sverigedemokraterna. Dagens fråga är dock en öppen enkätfråga för vem som helst att ge svar på utan att något som helst urval görs.
Den enda undersökning om partisympatier som gjorts under 2009 och 2010 via QX Förlag baserat på slumpvis utvalda personer inom hbt-gruppen är den fråga inför höstens kyrkoval som genomfördes på communityt Qruiser.
2002 medlemmar erbjöds att svara på frågor om vilket parti man skulle rösta på i valet. Av dessa svarade 852 att de tänkte rösta i kyrkovalet. Där angav 4.1% att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. I svaren ingick såväl homo- bisexuella, transpersoner som heterosexuella och gruppen ”annat”. Bröt man ner hur de olika grupperna angav att de skulle rösta visade det sig att endast 2,5% av de som definierar sig som homosexuella valde SD, av de bisexuella var siffran 4,9% och av transpersoner 0%. I gruppen "annat" angav 6,2% SD. Av de medlemmar som angav att de är heterosexuella var sympatierna dock hela 14,1%.
Sympatierna bland hbt-personer (homo- bisexuella och transpersoner) för Sverigedemokraterna, baserat på undersökningen utförd bland 2000 slumpvis utvalda medlemmar som loggade in på Qruiser mellan eftermiddagen onsdag den 16 september till morgonen torsdag den 17 september, visar snarare på att sympatierna är lägre i gruppen än bland övriga befolkningen.

Hur kan Sverigedemokraterna vara ett parti för hbt-personer, när partiet:

1. har starka homofobiska inslag som märks när företrädare uttalar sig, på bloggar et cetera.
2. pekar ut en gaylobby som spridandet av osunda ideal som riskerar att göra fler homo- bi- eller transsexuella.
3. är motståndare till stjärnfamiljer (specifikt samkönade familjebildningar). SD anser att homosexuella inte ska få gifta sig; homosexuella ska inte få adoptera; och lesbiska ska inte ha rätt att inseminera.

Nej, intentionen med artikel är inte att locka till sig fler hbt-personer till SD (och om några hbt-personer gör det, ska nog SD se det som bonus). Nej, artikeln ska ses ur ett helt annat perspektiv.

Hbt-personer har blivit allt mer accepterade och synliga i det svenska samhället. År 2008 genomfördes till exempel en mätning som visade att 71 procent av svenska folket var för könsneutrala äktenskap. De flesta inser att det som skiljer flator och bögar från heteros, är vem man tänder på och har sex med (OBS! Även transpersoner utsätts för hatbrott). Annars betalar vi räkningar, dricker kaffe, arbetar, går på bio och röstar på det parti vi sympatiserar med, om det så må vara S, V, MP, KD, M, C, FP eller SD, precis som vilken heterosexuell som helst.

Åkessons och Herrstedts artikel må skrämma bort några homofober, men kanske vinna några hbt-röster. Huvudsyftet med artikeln är dock att spela på människors rädsla och okunskap vad beträffar muslimer. Sverigedemokraterna är islamofober och försöker medelst artikeln få andra
att rösta på SD på grund av islamofobi:

[...] den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför. När Sveriges största muslimska ungdomsförbund bjuder in den extreme imamen Sheik Abdullah Hakim Quick, som anser att homosexuella ska avrättas, som talare så förstår vi att homosexuella ser sig om efter en försvarare av västerländska, demokratiska grundvärden.

Jag har själv skrivit om SUM:s beslut att bjuda in Sheik Abdualla Hakim Quick. Inlägget skrev jag inte för att jag är islamofob, utan för att jag ogillar extrema åsikter, oavsett om de är av religiös eller politisk art (det kan vara högerextremism, vänsterextremism, extremister och fanatiker som anser sig tillhöra någon religion eller har en övertygelse).

Här på bloggen ser jag också en förändring. Tidigare har Sverigedemokrater, som kommenterat på bloggen, skrivit att vi hbt-personer är "äckliga, onaturliga, perversa, vidriga". På senare tid har jag fått kommentarer i stil med: Ni sossar som gullar så med muslimer, vet du vad dom tycker om homosexuella?

I och med detta inlägg hoppas jag att jag har klartgjort att Sverigedemokraterna inte är ett parti för hbt-personer.

Rekommenderad läsning: Slaget om svenskheten
Andra som skriver om Åkessons och Herrstedts replik är Trollhare Johannes Kringlan Back Nilsson Krassman Opinionsbloggen Norrgård Intersektionell Solidaritet... Fredrik Jönsson
* Don't think of an Elephant är titeln på en bok av George Lakoff.
Relaterat: Regnbågsvalet 2006

Kan man svika någon som man inte har något förhållande med?

Kulturbloggen: Kan man svika någon som man inte har något förhållande med? Se bilden från Dagens Nyheters första sida: Väljarna sviker Sverigedemokraterna. Hallå där redigerare och nattchefer: sluta använda ordet "svika" så slarvigt. Ingen väljare har avgett något löfte till Sverigedemokraterna. Rubriken längre in är mer sann: Väljarna vänder SD ryggen.

En klockren iakttagelse av Kulturbloggen.

DN

SD:s valfläsk

Igår skrev jag om Sverigedemokraternas syn på sexualitet, familj och jämställdhet. Idag läser jag på SR/Ekot att SD vill sänka skatten rejält för pensionärer. 13 miljarder kronor i ett första steg.

-

Det finns nog en och annan missnöjd pensionär som kan tänka sig rösta på SD. Därför vill jag påminna om följande: om SD kommer in i riksdagen kommer de att sälla sig till högerblocket. Det är högeralliansen som har, under denna mandatperiod, diskriminerat landets pensionärer medelst hårdare beskattning. Kom ihåg det på valdagen.

-

Tidigare inlägg: Gästbloggaren Johan Westerholm om pensionerna, Pension är uppskjuten lön, Slut på kattmat? Dags för valfläsk.

SD:s syn på familj, sexualitet och jämställdhet

Inte för att jag förlitar mig på opinionsmätningar, jag föredrar som bekant att opinionsbilda. Men i en och annan mätning har dock så många tillfrågade svarat att de tänker rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet i år, att SD passerar fyraprocentsspärren. Idag skriver Åsa Regnér (generalsekreterare för RFSU) och Mats Wingborg (medförfattare till boken Slaget om svenskheten, som han skrev tillsammans med Anna-Lena Lodenius) en debattartikel i Aftonbladet om SD:s syn på familj, sexualitet och jämställdhet. Artikelförfattarna radar upp en rad exempel:

SD kräver som enda parti att abort efter graviditetsvecka 12 ska förbjudas. I dag har kvinnor i Sverige rätt att göra abort fram till utgången av 18:e veckan, och samliga partier i riksdagen står bakom den lagen.

SD bedriver en hetspolitik mot homosexuella. I partiorganet SD-Kuriren har partisekreteraren Björn Söder hävdat att en ”normalisering” av hbt-personer kommer att leda till att vi börjar acceptera tidelag och pedofili.

SD motsätter sig i linje med detta homosexuellas möjlighet­ att gifta sig och att adoptera barn.

I Radio SD som kan laddas ner är ett återkommande tema att ”könsrollerna är något nedärvt från födseln”.

SD:s arbetsmarknadspolitiske talesperson Per Björklund har vid flera tillfällen hävdat att det framtida behovet av arbetskraft inte ska lösas genom invandring, utan genom att svenska kvinnor föder fler barn.

Riksdagskandidaten Margareta Sandstedt, en av SD:s talespersoner i familjefrågor, anklagar på sin hemsida feminister för att ha åstadkommit ”den mest omfattande slakten på varaktiga och sunda relationer”. Hon tillägger: ”Ändå får jämlikhetsivrarna inte nog av sin själsliga massaker. De är berusade av blod”.

SD är inte bara ett antifeministiskt parti, SD är också Sveriges i särklass mest mansdominerande parti. I det verkställande utskottet finns ingen kvinna och har aldrig funnits någon kvinna. I Landskrona och Karlskrona, de två kommuner där SD har flest kommunala mandat, har partiet sammantaget 20 kommunfullmäktigeledamöter, 19 av dessa är män.

Vill vi verkligen ha ett parti, med ovanstående åsikter, i Sveriges riksdag? Vi vill ha partier i riksdagen som har ledstjärnan alla människors lika värde och lika rätt.

Slaget om svenskheten - blogg.

Allrakäraste syster

Inspirerad av SvD:s ordmoln över de ord som förekommer flest gånger i Jimmy Åkessons debattartikel i Aftonbladet, gjorde jag ett eget genom att kopiera texten om Allrakäraste syster som jag hittade på Wikipedia. Allrakäraste syster är en av mina favoritböcker.

(Klicka på bilden så blir den större)

Tidigare inlägg: Ordmoln

Gör ditt eget ordmoln på Wordle

Peter Högberg vill att SD lämnar Astrid Lindgren ifred.

Några ord om kyrkovalet

5,6 miljoner personer var röstberättigade men knappt 12 procent släpade sig till valurnorna igår. Jag har själv gått ur Svenska kyrkan, men min fru kandiderade, så jag drog mitt strå till stacken och skrev några inlägg om kyrkovalet här på bloggen (och deltog på valvakan)... men 12 procent?!

-

På grund av det låga röstdeltagandet lyckades mörkermännen roffa åt sig ytterligare mandat. Ja, jag väljer att kalla dem så: Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna (läs till exempel detta dokument 20 Argument [doc] som finns på en av Kristdemokraternas hemsidor) och Frimodig kyrka.

-

Totalt har nu motståndare till samkönade äktenskap 38 av kyrkomötets 251 mandat (nio mer än under tidigare period). Mitt parti, Socialdemokraterna, är fortfarande det största partiet med 71 mandat. Motståndet mot samkönade äktenskap är således inte så stort som media (och mörkermännen) vill göra gällande.

-

Snart ska kyrkan bestämma om synen på samkönade äktenskap och om att ha kvar vigselrätten. Det avgörs av det sittande kyrkomötet, alltså inte av dem som valdes igår. Det finns en stor majoritet för.

-

Dock vill jag återvända till Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Frimodig kyrka. Förutom att vara motståndare till samkönade äktenskap, vill de se en lag mot hädelse, i likhet med den Irland har fattat? Vill de se en lag som förbjuder "främjandet av homosexualitet", i likhet med den Litauen har fattat? Ja, och så var det rätten till fri abort, där vi har ivriga förespråkare i bland annat Italien som vill inskränka på denna rätt. Vad säger Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Frimodig kyrka om aborträtten?

-

Om fler hade röstat i detta kyrkoval hade vi sluppit mörkermännen. Ni som hade rösträtt och avstod från att rösta igår - kan ni berätta varför ni inte tog tillvara på rösträtten?

-
Andra om kyrkovalet:

Anna-Lena Lodenius, DN, Aftonbladet, Expressen, Expressen2, SvD, Per Ankersjö, Robert Noord, Kristen Vänster, jj.n, Kent Persson, GP, SR

Konspirationsteoretikern Reinfeldt

Alliansfritt Sverige: NOTIS. Noterar i SVT Morgon (14:53 in i klippet) att statsministern menar att anledningen till att han så ofta får frågan om han tänker samarbeta med sverigedemokraterna är för att "socialdemokraterna ringer runt till landets alla redaktioner". Sossarna har alltså försökt utöva politisk påtryckning på alla landets nyhetsredaktioner, men endast statsministern har upptäckt det. I sanning en föredömlig bravad!
-
Här sitter Sveriges statsminister och säger i SVT:s morgonsoffa att Sossarna ringer runt till "landets alla redaktioner" och att vi Sossar säger till dessa redaktioner att fråga Moderaterna om de tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Programledaren säger då att hon har kommit på frågan själv.
-
Det inträffade får mig osökt att tänka på tidningen En Ding, Ding värld som innehöll såväl artiklar om kuriositeter som helt fabricerade reportage. Har vi måhända en konspirationsteoretiker till statsminister?

Kan Fredrik Reinfeldt inte svara rätt ut på denna fråga, så att den är ur världen en gång för alla? Nej, är det korrekta svaret förresten: Nej, vi kommer aldrig, aldrig någonstans, aldrig någon gång att göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Aldrig!
-
Fredrik Reinfeldt kommer att fortsätta att ducka för frågan. Så länge han gör det kommer media och hans meningsmoståndare att fortsätta upprepa frågan. Här kommer ytterligare ett exempel på hur han duckar för frågan om ett eventuellt samarbete med Sverigedemokraterna:

Läs även M-partistatens blogginlägg.

Konflikträdda Sverigedemokrater

Inför EP-valet 7 juni har Sverigedemokraterna delat ut valmaterial i ett område här i Stockholm. Deras tillvägagångssätt har varit att endast stoppa ner materialet till hälften, så att materialet suttit kvar i brevlådan. När nästa post- eller reklamutdelare kommer, har det inneburit att Sverigedemokraternas material "per automatik" följt med ner i brevlådan tillsammans med det andra utskicket.

-

Om den, som bor i lägenheten, varit hemma, har denna givetvis trott att den senare utdelaren är den som har delat ut Sverigedemokraternas material. Många har blivit arga och upprörda av SD:s material och somliga har till och med kommit ut och skällt ut den oskyldiga post- eller reklamutdelaren.

-

Är Sverigedemokraterna så fega, att de inte vågar stå för sitt eget material? Är Sverigedemokraterna så konflikträdda att de låter en annan person "ta smällen"?

Sverigedemokraternas snapsvisor

Kaliber gör en samhällsgärning i och med serien om Sverigedemokraterna, där Kalibers journalister använt sig av den ypperliga metoden att wallraffa.

-

När första programmet i Kalibers serie sändes i SR, var min reaktion "Sverigedemokraterna rasister, no shit?!", men i och med att Sverigedemokraterna försöker vara rumsrena, är det oerhört viktigt att media visar att så inte är fallet.

-

Jag förstår att SD:s partiledare, Jimmie Åkesson, är oanträffbar en dag som denna. Hur ska Åkesson kunna svara på journalisternas frågor efter gårdagens program? "Vi skämtade bara", fungerar inte riktigt i det här fallet. Enligt SR har Jimmie Åkesson lyssnat på hela programmet, men vägrat uttala sig.

-

Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt, rasistiskt, homofobiskt, islamofobiskt, kvinnofientligt parti och i likhet med Svensson, Åsa Westlund och Kulturbloggen vill jag veta varför inte statsminister Fredrik Reinfeldt och övriga partiledare för högeralliansen svarar på frågan om han/de kan tänka sig regera med stöd av SD. Vi Socialdemokrater vägrar att samarbeta med Sverigedemokraterna!

Expressen, DN, SvD, Aftonbladet, Ulrika Falk, Anna-Lena Lodenius, Dagen

Skräckscenario: Sacrédeus till Sverigedemokraterna

Politik är ett lagspel och Lennart Sacrédeus är en individuell idrottare och det skapar ganska mycket problem i ett parti.

Göran Hägglund

-

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund skrädde inte med orden, när han avlossade sin salva mot frifräsaren Lennart Sacrédeus:
-
* Han är svår att samarbeta med.
* Han respekterar inte demokratiskt fattade beslut.
* Han är mer EU-skeptisk än sitt parti.
* Han säger oöverlagda saker som skadar partiet.
-
Lennart Sacrédeus har varit tokkonservatismens främsta förespråkare. Han menar på fullaste allvar att om vi tillåter könsneutrala äktenskap, är inte steget långt från månggifte, barnäktenskap och sex med djur. Läs mer om hans åsikter om äktenskap i mitt inlägg Det sluttande planet.
-
Aftonbladet: I höstas försökte Sverigedemokraterna värva Sacrédeus till sin EU-lista. Han sa nej och det beslutet står fast trots gårdagens bråk med partiledningen, enligt Lennart Sacrédeus.
– Jag är kristen och tror på människors lika värde och är och förblir kristdemokrat – oavsett vad partiledaren säger.
-
Jag förstår varför Göran Hägglund petar Lennart Sacrédus från valbar plats på Kd:s EU-lista. Hägglund säger även om Sacrédeus: Han har genom åren gjort en rad uttalanden som jag har fått äta upp. Då får man snabbt be om ursäkt så att man kan gå vidare, men en del personer har svårt för det och Lennart Sacrédeus är en sådan. Men...
-
Den kristdemokratiska partitoppens agerande gentemot Sacrédeus kommer att gynna Sacrédeus. Han kommer att bli ännu mer populär bland den moral- och värdekonservativa falangen inom kristdemokraterna. Jag håller det för troligt att Sacrédeus nu kommer att kryssas in i EU-parlamentet i och med partiledningens utspel. Utspelet är med andra ord kontraproduktivt.

-
De tokkonservativa känner sig inte längre hemma i kd. Om Sacrédeus tar sitt pick och pack och går över till Sverigedemokraterna, kommer denna falang att följa med honom.
-
Kd dras redan med usla opinionssiffror. Vad kommer att ske om Sacrédeus ansluter sig till Sverigedemokraterna? Skräckscenariet är att kristdemokraterna åker ut ur riksdagen och Sverigedemokraterna kommer in.
-
DN, SvD, Dagen, Dagens ledarblogg, In your face, Jonas Morian

Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?

Jag förlitar mig aldrig på opinionsmätningar. Läs mitt inlägg Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning, så vet ni min inställning till dylika mätningar.

-

Den senaste opinionsmätningen fick mig dock att börja tänka på hur en högerallians skulle se ut, utan kristdemokraterna. Finns det en anledning till att statminister Fredrik Reinfeldt vägrar svara på frågan om hur han och moderaterna kommer att förhålla sig till Sverigedemokraterna? Se klippet nedan, där Luciano Astudillo ställer frågan till Reinfeldt och Reinfeldt vägrar svara:

Neoredaktionen har också tänkt i samma banor och skriver i artikeln Manuset ingen vill skriva:

I Neo:s artikel målas också tre scenarier upp - Samling i mitten, Tjuren vid hornen och Stabilitetspakten.

Jag föredrar kristdemokraterna framför Sverigedemokraterna, men just nu ser det mörkt ut för kd. Hur ska kd gå tillväga för att inte hamna under fyraprocentsspärren?

Om kristdemokraterna åker ut i riksdagsvalet 2010 och Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen är det ett som är säkert - politikerscenen kommer radikalt att förändras. Sverigedemokraterna, som hitintills verkat i kulisserna, kommer plötsligt att stå på scenen.
-

SvD, Aftonbladet, Expressen, Kristian Krassman

Det blåser äckliga vindar i Europa - Del II

Österrikes två högerextrema partiet, FPÖ och BZÖ, fick tillsammans 30 procent av rösterna i söndagens val, samtidigt backade socialdemokraterna (SPÖ) och de konservativa (ÖVP) till historiskt rekordlåga siffror. Det blåser högerextrema vindar i Europa och det skrämmer mig.
-
Betryggande är dock att SPÖ:s nye ledare Werner Faymann helt har uteslutit ett samarbete med FPÖ, som är känt för sina kampanjer mot invandrare och islam. ÖVP har lämnat dörren öppen på villkor att FPÖ tonar ner sin anti-EU-politik. ÖVP kan alltså tänka sig att samarbeta med FPÖ. Se på valaffischen till vänster. Susanne Winter har till exempel kallat profeten Mohammed "Kinderschänder" (20 minuten)

-
I valet i går blev socialdemokraterna SPÖ visserligen största parti och det moderata högerpartiet ÖVP kom tvåa. Men båda partierna, som suttit i en gemensam regering de senaste åren, tappade kraftigt i väljarstöd. Extremhögern fick tillsammans nästan en tredjedel av rösterna. Detta visar vilka risker som är förenade med breda blocköverskridande regeringar. När väljarna inte ser skillnad på den ”städade” högern och vänstern stärks extrema partier. SPÖ och ÖVP har i årtionden delat makt och offentliga jobb mellan sig enligt ett system kallat Proporz, skriver Aftonbladets ledare.
-
Det finns en risk med stora block anser Aftonbladet. I Sverige ser vi riksdagspartierna slåss om mittenväljarna. Jag hoppas innerligt att vi inte får se samma utveckling här som i Österrike. Tillsammans med miljöpartiet lovar socialdemokraterna att inte samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet 2010 (DN). Jag vill att den svenska högern avger samma löfte!
-
Expressen, Dagens Arena, DN
-
Tidigare inlägg: Det blåser äckliga vindar i Europa, Moralkonservativa vindar blåser i Italien

Intern (s)trategi mot SD har spridits via nätet

Aftonbladet (endast pappersupplagan, men här finns texten) underrättade läsarna för någon dag sedan att ett internt dokument (socialdemokraternas strategi för att bemöta Sverigedemokraterna) nu finns att ladda ner på Pirate Bay eller Flashback.

-

Jag har läst dokumentet. Om detta är vår strategi för att bemöta Sverigedemokraterna är jag inte imponerad.

-

SvD