I förrgår jobbade jag kväll. Eftersom det var
tote Hose på jobbet följde jag den
tre timmar långa debatten om Slussen. Företrädarna för Miljöpartiet och
Socialdemokraterna lät genomgående gnälliga (endast Vänsterpartiet lyckades någorlunda i sin oppositionsroll). Oppositionsborgarrådet
Tomas Rudin frågade till exempel alla partier vad de ansåg om hans möte med Sten Nordin i april... som om de skulle kunna uttala sig om ett möte som de inte ens varit med om. Gnäll, gnäll, gnäll.
Vi vill vara med och leka! Varför får vi inte vara med och leka?! Vi gör vad som helst bara vi får vara med och leka!
Det är representantskapet i Stockholms arbetarekommun som är det högsta beslutande organet. Där sitter ombud för alla S-föreningar i Stockholm och beslutar om S-politik, vem som ska vara oppositionsborgarråd, organisationsfrågor med mera. Jag har många gånger frågat hur representativt repet är. I ett avseende är det representativt - som (s)ärintresse i Stockholm. Det är inte representativt för stockholmarna. Stockholmarna vill riva Slussen. De skiter fullständigt i de brister som finns i det beslut som fattades i förrgår. Slussen är långbänkarnas långbänk. I 20 år (!) har Slussen diskuterats. Nu har stockholmarna fått nog. De vill inte vänta mer. Inte ens ett eller två år. Gnälliga oppositionsborgarråd? Nej, det gillar inte stockholmarna heller.
Samma kväll som Slussen diskuteras, läser jag i
SvD att justitieminister Beatrice Ask (M) öppnar för total övervakning. Ask vill gärna ha med sig Socialdemokraterna på tåget. Morgan Johansson & Co. vill så gärna vara med och leka
oavsett vad det kostar. Självklart kommer de till Asks undsättning, även om det finns ett kongressbeslut att vi inte ska vara med och leka i just den här frågan.
När justitieministern sträcker ut handen till Socialdemokraterna är partiföreträdarna snabba att vara villiga att ingå överenskommelser. Det är inget konstigt med det, samma företrädare har flera gånger tidigare varit fullständigt ointresserade att minnas vad partikongressen beslutade. Socialdemokraterna har inte verkat för en översyn. Trots att Europadomstolen just nu granskar FRA-lagen just på grund av misstanken om krocken med europakonventionen så vill Socialdemokraterna gå vidare tillsammans med övervakningskåta moderater.
Vi vill vara med och leka! Varför får vi inte vara med och leka?! Vi gör vad som helst bara vi får vara med och leka!
S styr inte längre, dock har inte partiet kommit ut ur oppositionsgarderoben. Vad menar jag med det? Jo, ett parti måste bli bäst på opposition för att aldrig hamna där igen. Socialdemokraterna är väldigt obekväma i sin oppositionsroll. Ibland undrar jag om partiet verkligen har förstått vad politisk opposition innebär (och betänk att vi är ett parti som snart har varit åtta år i opposition).
Med politisk opposition menas regeringens motståndare. Oppositionspartierna har då som uppgift att kritisera samt analysera regeringens agerande samt komma med egna förslag.
I mångt och mycket handlar det de facto om att säga nej till motståndarnas förslag, men inte alltid. Att vara i opposition handlar alltid om att komma med sin berättelse och sina förslag. Det gäller framför allt när man säger nej till majoritetens förslag. Ja, ibland går man motståndaren till mötes i något som bäst kan beskrivas som "bäst för Sverige" eller "Den gyllene medelvägen".
Att säga nej till Slussen, som diskuterats 20 år, är bara fånigt. Att gå Ask till mötes vad beträffar FRA, är så urbotat idiotiskt (framför allt när det finns ett kongressbeslut) att jag inte finner ord för att beskriva den ilska och frustration jag just nu känner.
Om S vill vara med och leka då har jag bara ett råd att ge:
KOM UT UR OPPOSITIONSGARDEROBEN!
Kongressen är partiets högsta beslutande organ (§4 i partiets stadgar). När jag nu får läsa att Regering Reinfeldt och Socialdemokraterna är överens - Säpo får beställa signalspaning - innebär det alltså att partistyrelsen struntar i ett kongressbeslut. 
