Dags för Piratpartiet att etablera sig i Grekland och på Cypern

Piratpartiet föddes visserligen i Sverige 2006. Men trots framgången i Europaparlamentsvalet 2009 (7,13 procent), spelar partiet en marginell roll i den nationella politiken. Än så länge.

Med ovanstående ord inleder Håkan Bengtsson sin ledare Piraternas återkomst (läs gärna hela).

Länge har Piratpartiet och dess medlemmar (en liten samling med kufar, som en partikamrat benämnde dem) bemötts med skepsis här i Sverige. Även om PP skrällde i Europaparlamentsvalet 2009, har svenska politiker i bästa fall behandlat partiet styvmoderligt. De etablerade partierna har inte tagit PP på allvar (och jag är en av de första att erkänna att även jag har gjort det, med betoning på "har"). Må vara att PP kom in i Europaparlamentet (ett undantag som bekräftar regeln), men aldrig att partiet kommer in i riksdagen, är många politikers inställning. Jag vill härmed lyfta ett varningens finger för den inställningen. Den påminner om politikers inställning till Sverigedemokraterna och nu sitter SD i riksdagen.

Svenska politiker bör lyfta ögonen och se vad som händer i Tyskland, där Piratenpartei Deutschland röner stora framgångar. Senast igår, med nyvalet i Nordrhein-Westfalens, där PP fick 7,5 procent. Fler delstatsval i Tyskland kommer att visa liknande resultat.

Igår gladdes jag åt SPD:s framgångar i Nordrhein-Westfalen och hade inte en tanke på PP tills min släkting Antje, som bor på Cypern, även gratulerade PP (se ovan). Vi fortsatte diskussionen via fb-chatten. Hon skrev om frustrationen hos grekerna, om orimliga sparkrav, om Gyllene gryning och om de många rop på förändring som hördes. Om PP hade funnits i Grekland, hade då väljarna röstat på PP eller på Gyllene gryning? Vi kom fram till att PP måste etablera sig i Grekland och på Cypern.

Jag tänker vidare på en intervju med f.d. statsminister Ingvar Carlsson som, på frågan "”När kommer Socialdemokraterna tillbaka till 30-40 procent?", svarar:

Det kommer vi komma till väldigt snabbt. Ta det tyska valet i Hamburg nu, när Socialdemokraterna ökade för en dryg vecka sedan med 15 procent och CDU halverades. Det är det nya i politik idag, i varje fall i Europa. Att förr var det stabilt. Det ändrade sig några procent. Idag är det mycket kraftiga svängningar. Den senaste opinionsundersökningen räcker det med tre procents sving i valmanskåren för att de Rödgröna ska vara i majoritet, så att jag är väldigt optimistisk och framför allt därför att vi har inte haft en så begåvad 30-årsgeneration på väldigt länge som vi har nu. Unga, begåvade socialdemokrater. Hängivna. De kommer att ge ett väldigt tillskott till svensk politik och till vårt parti.

Ja. Det är det nya i politiken. Kraftiga svängningar och "otrogna" väljare, vilket politiker måste förhålla sig till.  Jag är övertygad om att Socialdemokraterna kommer tillbaka, men ovanstående möjliggör även för Piratpartiet att komma in i den svenska riksdagen. Vi må ha en 30-årsgeneration med unga, begåvade och hängivna socialdemokrater, men det har även PP. Framför allt har de en ung, karismatisk och intelligent kvinna som partiledare. Hon syns och hörs i de sociala medierna. Hon interagerar med medlemmar och icke-medlemmar på ett sätt som jag ser få andra, etablerade politiker, göra.

Även om Piraterna för en tynande tillvaro har de 8 000 medlemmar. Det kan gå snabbt. Om man är uppkopplad, skriver Håkan Bengtsson i sin slutkläm. Jag håller med Bengtsson att svenska politiker i allmänhet och socialdemokrater i synnerhet borde lägga örat till marken.

Det förhåller sig nämligen så att det finns ett missnöje bland (företrädesvis) unga, hängivna sossar och då menar jag inte de få medlemmar partiet satsar på i form av Bommersakademin, politiska uppdrag, anställningar eller liknande. Jag talar om de medlemmar som upplever det som om ingen i partiet lyssnar på dem. De får heller inget utrymme i partiet. Några av dessa har lämnat Socialdemokraterna till förmån för Miljöpartiet. Nästa gång kanske de lämnar S till förmån för Piratpartiet?

[UPPDATERAT]
Martin Moberg med länkkärlek

Socialdemokraterna ger Sverigedemokraterna vetorätt

Kanske var det gårdagens reaktioner (uteslutande från borgerliga twittrare och bloggare) om att Socialdemokraterna, med Magdalena Andersson och Stefan Löfven i spetsen, "välkomnade" Sverigedemokraterna att rösta på förslaget om utbildningskontrakt som föranledde dagens mest absurda händelse: S backade från sitt eget förslag om ett självständigt Västsahara eftersom SD tänkte stödja förslaget.

Jag har inte följt dagens twitterdiskussioner, men misstänker starkt att S-ledamöter nu försvarar detta ställningstagande med näbbar och klor på bekostnad av Västsaharas folk.  Jag trodde vidare att S hade lärt sig sin läxa, men icke.

Jag blir så (ursäkta språket) jävla trött när någon politiker, oavsett partipolitisk färg, drar fram SD-kortet. Det enda parti som gynnas av denna politiska pajkastning är just SD. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill samarbeta med SD. That's a fact. Ja, jag är medveten om att även jag, vid något tillfälle, dragit fram SD-kortet, men nu tänker jag inte leka den leken mer. Om SD röstar med oppositionen eller regeringspartierna i riksdagen så får väl partiet göra det. Att S nu backar ger de facto SD vetorätt i riksdagen. Att vi har ett kongressbeslut i frågan om Västsahara verkar vara av underordnad betydelse.

Vem som helst, med minst två hjärnceller, förstår väl att S inte samarbetar med SD?! Nu tänker jag för första (och förmodligen sista) gången citera ett pressmeddelande från SD:s utrikepolitiska talesperson:

Nu får vi en absurd situation i riksdagen där Socialdemokraterna kommer rösta emot sitt eget förslag – endast därför att vi tyckte likadant. Tror S verkligen att väljarna tycker det är viktigare att peka finger åt SD än att genomdriva sin egen politik?

Tidigare inlägg:  Fokus Västsahara - Riv världens längsta mur på Emmaus!, [MANIFESTATION] Befria Afrikas sista koloni - erkänn Västsahara nu!, [DEBATTARTIKEL] Regeringen måste agera för mänskliga rättigheter och ett fritt Västsahara!, Wallenbergare med Wallenberg

[UPPDATERAT]
Läs gärna Johan Westerholms inlägg "Jag var på lunch".

Ny serie i P1: Riksdagen 100 dagar – politiken bakom kulisserna

Amanda Glans och Erik Hedtjärn. Foto: Björn Dalin

Den riksdag som valdes i september är unik. En koalitionsregering styr utan majoritet i en riksdag med åtta partier. Denna politiska situation skildras i P1:s nya serie Riksdagen 100 dagar.

Serien sänds med fyra program på söndagar kl. 13.00 med start imorgon söndag 9 januari.

I serien följs arbetet i den unikt komplicerade politiska situationen där en koalitionsregering ska få igenom sina förslag utan att ha riksdagsmajoriteten bakom sig - och med ett extremt parti som ingen annan vill förhandla med.

– Det har varit häftigt att vara så tätt bakom det som sedan blivit de största rubrikerna den här hösten, säger en av seriens reportrar Amanda Glans.

Amanda Glans och Erik Hedtjärn har följt arbetet i riksdagen genom ledamöter från alla åtta partier. Med tiden har några utkristalliserat sig som huvudpersoner och de kommer lyssnarna att komma mer in på livet.

En av dem är socialdemokraten Håkan Juholt, oppositionens tyngste försvarspolitiker, som ska hantera det första verkliga testet av både oppositionens och regeringens strategi mot Sverigedemokraterna – framtiden för den svenska styrkan i Afghanistan (0ch som själv släpper en bomb i sitt parti medan reportrarna följer honom).

Producent är Lars Truedson.

[Under strecket]

Mer om politik i P1: 30 januari startar en dokumentärserie i fem delar om det politiska spelet kring lokalvalet i Fagersta. Söndagar 15.03.

Idag, klockan 12:55 lyssnar jag på Marika Lindgren Åsbrink i Ekots lördagsintervju.

Evin Cetin på väg till riksdagen (Del IV)

Tidigare inlägg: Evin Cetin på väg till riksdagen (Del III), Evin Cetin på väg till riksdagen (Del II), Evin Cetin på väg till riksdagen

[Under strecket]

Evin Cetin har hamnat på sjunde plats i Nyheter 24:s lista Sveriges sexigaste politiker. Jag vill dock betona att hon har inte bara the looks... she has the brains as well! Den kombinationen kan ta henne ända in i riksdagen.

Evin Cetin på väg till riksdagen (Del III)

Nu är den släppt - Evin Cetins kampanjlåt. Återigen är det Medina som håller i taktpinne:

Och till Expressen - tyvärr rockar inte högern.

Evin Cetin på väg till riksdagen! (del II)

Medina gör Evin Cetins kampanjlåt för andra gången - För den du e. Låten, i sin helhet, har premiär 12 juni.

Tidigare inlägg: Evin Cetin på väg till riksdagen!

Bryr sig marknaden om det olönsamma?

I juni skall riksdagen rösta om regeringens förslag till ny postlag. I den nya lagen sätter regeringen upp samma höga krav (som bland annat går ut på att alla i hela landet ska kunna ta emot och skicka brev och andra försändelser upp till två kilo. Man ska kunna försäkra en försändelse och få kvitto från mottagaren. Minst 85 procent av den post som skickas för övernattsbefordran ska delas ut följande dag.) på den samhällsomfattande posttjänsten som hittills, då Posten som enda aktör haft detta uppdrag. I det nya lagförslaget lägger regeringen dock inte samhällsuppdraget på en enskild aktör, utan det skall ut på marknaden. Givetvis är detta ideologiskt betingat. Vem tror att marknaden bryr sig om att utföra postservice där det är olönsamt? I Övre Långträsk, Korpilombolo eller långt ute i skärgården? Sverige har haft en avreglerad postmarknad i snart 20 år, men den enda konkurrerande aktören som finns kvar, agerar främst i storstadsregioner. Varför? Därför att det är där det är lönsamt.

Mitt fackförbund SEKO riktar skarp kritik till regeringens förslag till ny postlag.

SEKO anser att en postlags huvudsakliga funktion bör vara att säkra samhällsservicen. Regeringens förslag verkar i stället ha som huvudmål att öka konkurrensen, vilket framstår som i huvudsak ideologiskt motiverat. Den nya lagen öppnar för en kraftigt försämrad service för allmänheten och att tusentals jobb på sikt riskerar att försvinna, skriver Janne Rudén, förbundsordförande i SEKO och Alf Mellström, ordförande i SEKO:s koncernfack i Posten.

Jag som arbetat i Posten bara i några år, har lyssnat till mina äldre kollegors berättelser om de kraftigt ökade nedskärningarna sedan avregleringen 1993. Vi lever dessutom nu i en tid med minskad postmängd, i takt med att fler och fler går över till elektroniska varianter. Det finns knappt tillräckligt med brev för de två huvudaktörer vi har i dagsläget. För mig och mina kollegor är detta givetvis en fråga om att vi behålla våra jobb. Eva-Lena Jansson, vår brevbärare i riksdagen, spår att frågan kanske till och med kan avgöra valet i höst. Kanske det. Frågan är dock viktig även för dem som inte arbetar i Posten, men som varje vardag om året, från Smygehuk i söder till Keinovuopio i norr tack vare samhällsuppdraget kan skicka och ta emot post. Skall vi verkligen överlåta åt marknaden att bestämma över postgången?

SEKO uppmanar riksdagsledamöterna att rösta NEJ till den nya postlagen!

Åsa Einerstam

förtroendevald i SEKO

Evin Cetin på väg till Riksdagen!

Innan EP-valet förra året, hade jag aldrig kryssat en person eller drivit någon speciell kandidat inom mitt parti. Det var innan Evin Cetin. Inte bara kryssade jag Cetin i EP-valet, jag var också med och drev hennes fantastiska personvalskampanj. Därför blir jag glad när jag läser Expressen idag. Evin Cetin skriver i sin debattartikel:
-
Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent. I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka - men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut. Kanske handlar inte årets val om en hjärnornas kamp. Kanske handlar det i stället om kroppsdelen längst ner. Precis som de flesta invandrare och flyktingar får jag ibland frågor om varifrån jag kommer. Jag brukar svara med en dikt av Edna Eriksson: "Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg." Själv är jag förhoppningsvis på väg mot riksdagen. Inte med några spikskor, men inte längre barfota. Jag tänker springa fort som tusan - och den här gången är jag dessutom beväpnad med höga klackar.
-
Riksdagen behöver politiker som Evin Cetin. Därför kommer jag inte bara att kryssa henne, jag kommer också denna gång att vara med och driva hennes personvalskampanj (det vill säga om hon väljer att driva en personvalskampanj). Jag kommer att kryssa Evin Cetin på riksdagslistan och jag kommer att kryssa min fru, Åsa Einerstam, som befinner sig på plats 11 på kommunfullmäktigelistan.

Läs även Carin Jämtins inlägg Borgarna satsar minst på barnen som behöver mest.
-
Tidigare inlägg om Evin Cetin och provval: Valanalys, Inför provval och visa att Socialdemokraterna är ett folkrörelseparti, "Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år", Personval fullt ut?, Evin Cetin: Därför röstar jag (S), Johanna Graf: Därför röstar jag på en kvinna, Kryssa en Socialdemokratisk kvinna!, Du kan kalla det valpropaganda om du vill, Kryssa Evin Cetin!, Evin Cetins kampanjlåt, Katastrof!, Nomineringstider är mörka tider (Del III), Nomineringstider är mörka tider, Hur gick det sedan?, Inför provval!, Valutskottets förslag till kommun, landsting och riksdag i Stockholm stad

Hybris

(Thomas Bodström. Foto: Cornelia Nordström/Expressen)

-

Jag och min fru såg Kalla fakta igår. Helen Pettersson var en av de riksdagsledamöter som granskades. På sin blogg skriver Pettersson om granskningen och programmet. Vad jag gillar med Pettersson (förutom att hon är min partikamrat och en riktigt trevlig prick) är hennes inställning till det förtroendeuppdrag hon innehar sedan 2006. En inställning jag önskade att fler riksdagsledamöter hade. Den som inte har samma inställning som Pettersson är en annan partikamrat till oss - Thomas Bodström.
-
I inläggen Är inte riksdagsledamot ett "heltidsjobb"? och Hur får Thomas Bodström Livspusslet att gå ihop? har jag undrat hur Bodström hinner med allt. Svaret är naturligtvis att han inte gör det. Det förtroendeuppdrag han har fått, en riksdagsplats, blir lidande.
-
Bodström har skrivit två inlägg på sin blogg om TV4:s granskning: seriös granskning och Kalla Fakta ger en skev bild av verkligheten. I mina ögon gör dessa två inlägg (och intervjun i Agenda)

bara saker och ting värre. Bodström skriver bland annat:
-
I verkligheten tar en votering 15-20 minuter per gång. Sammantaget ungefär två arbetsdagar om året alltså. För egen del har jag missat ungefär tre timmar (trodde tidigare att det var 2). om året av de fasta riksdagsarbetet på grund av att jag är advokat. Tre timmar om året- mera än så är det alltså inte.
-
Att det sällan är många riksdagsledamöter i kammaren, anser jag är ett friskhetstecken för vår demokrati. Jag skulle bli orolig om den var fullsatt jämt och ständigt, men är det någon gång jag anser att kammaren ska vara fullsatt, är det just under voteringen. Thomas Bodström använder plenisalen för att spela in en reklamfilm till en av sina deckare. Det är inte OK!
-
Jag vet inte hur många tittare som Kalla fakta har, men jag vet att desto fler läser gratistidningen Metro. Den första läsarna möter är Metros framsida (och de som är tillräckligt morgonpigga kan, på sidan fyra, läsa själva artikeln):

Bodströms beteende, sticker "vanligt folk" i ögonen. De flesta på mitt jobb vet att jag är Sosse och vad tror ni en av mina kollegor pratade om när jag kom till jobbet i morse? Han sade till mig bland annat: "Ni kommer aldrig vinna valet nästa år. För många skandaler... er partiledare Mona Sahlin försvarar Bodström. Hur f*n kan hon försvara honom? Varför gör ni er inte av med honom?!"
-
Att göra sig av med Bodström, är nog det sista Sahlin vill. Istället får han toppa lenets lista till riksdagen. Mona Sahlin har tidigare sagt att hon ska ta Bodström "i örat" om han inte sköter sitt riksdagsuppdrag. Det är nu hög tid att Sahlin tar honom i örat.
-
Expressen, Peter Andersson, Johan Westerholm, Aftonbladet, Peter Andersson2, DN, Fredrik Pettersson

TV4:s databas över de folkvalda

Skelett i garderoben

Ett skelett i garderoben är gömt, men inte glömt. I gårdagens Aschberg/TV8 avslöjades att politiska partier varit inblandade i att systematiskt försköna uppgifter om sina organisationer och företrädare på till exempel Wikipedia. Någon eller några på riksdagen har vidare ägnat sig åt smutskastning på arbetstid (DN).

-

I Expressen står det att uppgifter om Kristdemokraten Ella Bohlins engagemang i Livets ord tagits bort från Wikipedia. Nu kanske någon återigen varit inne på Wikipedia och ändrat Bohlins uppgifter, men i skrivandets stund står det att hon har varit medlem i Livets Ord, är kreationist och utsedd av föreningen Vetenskap och Folkbildning till "Årets förvillare 2005" med motiveringen: för hennes vilja att jämställa skapelsetro med vetenskap i svenska skolor.

-

Riksdagen vägrar, enligt Aschberg, att lämna ut information om vem som använt datorerna vid de specifika tillfällena.

-

Riksdagen är inte vilken arbetsplats som helst, däremot finns det tjänstemän och politiker, som beter sig som om det vore det. Jag kommer aldrig att förstå hur någon kan vara så urbota dum, att han/hon använder arbetsdatorn till smutskastning eller porrsurfning, oavsett om det är riksdagen eller någon annan arbetsplats. Förra året uppdagades det till exempel att någon eller några på Kristdemokraternas kansli porrsurfat (eller snarare ägnat sig åt barnpornografi). Man måste vara en hacker av Lisbeth Salanders klass, för att inte lämna spår.

-

Om media eller mina politiska meningsmotståndare i framtiden kommer att granska mig (som sig bör), kan jag redan nu avslöja att jag hade usla betyg i högstadiet och gymnasiet. En och annan före detta flickvän eller före detta pojkvän kommer att försöka ställa mig i dålig dager. Jag var aktiv i MUF under min gymnasietid. Min tyska morfar var nazist och gick frivilligt in i fronten. En och annan tysk släktning i det forna DDR var förmodligen Stasi-Spitzel. Ja, därtill har jag faktiskt laddat ner någon enstaka film eller låt olagligt.

-

Bloggat: Johan Westerholm, Scaber Nestor, Peter Andersson, Eva Hultin

Maria Abrahamsson (del V)

Idag sammanfattar Maria Abrahamsson sina 10 år som ledarskribent på SvD. Abrahamsson ska nämligen kandidera till riksdagen, vilket jag har skrivit om tidigare. Jag önskar henne lycka till (med förhoppningen att mina partikamrater, märkta S, i riksdagen ska ge henne en rejäl match i talarstolen).
-
Jag grämer mig dock fortfarande att jag försatte chansen att sitta i samma morgonsoffa Abrahamsson. Jag fick nämligen ett mejl från SVT, mitt i brinnande EP-valrörelse, med en förfrågan om jag ville sitta i Nyhetspanelen en fredag. Tyvärr läste jag mejlet för sent.
-
Moderaterna idkar ju provval, men jag är övertygad om att Abrahamsson kommer hamna långt upp på Moderaternas lista. Om hon kommer in i riksdagen, håller jag det inte för troligt att hon fortsätter att sitta i Gomorrons nyhetspanel. Det är en stor förlust. Vem ska jag då ondgöra mig över klockan 07:43-08:00 varannan fredag? Maria Abrahamsson - överge inte Nyhetspanelen!

Maria Abrahamsson (del IV)

SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson lämnar tidningen till förmån för riksdagen. Abrahamsson kommer att kandidera för Socialdemokraterna. Nej, det var ett önsketänkande från min sida. Abrahamsson kandiderar naturligtvis för Moderaterna. Är Abrahamsson då en "ny" Moderat eller en gammal Moderat? Christian Valtersson skriver på sin blogg (och jag håller med honom):

-

Med personer som Abrahamsson i riksdagen, som står upp för gammelhögern och utan att blinka kallar sig själv för konservativ, får vi förhoppningsvis en rakare, ärligare och mer ideologisk politisk debatt. Detta till skillnad mot de så kallade nya moderaterna, som maskerar en ideologiskt renlärig politik bakom sosseretorik.

-

Ett är dock säkert - om borgarna vinner valet 2010, kommer Abrahamsson nog att konkurrera med Beatrice Ask om jobbet som justitieminister. Catfight? Förlåt en flatas fantasier och önsketänkande, men kan inte Ask och Abrahamsson göra upp så här:

Damernas gyttjebrottning på Kiviks marknad, 1954. Foto: Bertil Edstrand
-

Tidigare inlägg:

Maria Abrahamsson (Del III)

Maria Abrahamsson (del II)

Maria Abrahamsson

Andra på samma tema: SvD, Dagens media, Niklas Frykman, Journalisten