Personval fullt ut?

(Klicka på bilden så blir den större)
-
SvD skriver att personkryssen är väljarnas sätt att ge "partierna en näsknäpp". Alf Svensson (KD) och Anna Maria Corazza Bildt (M) är sådana personkryss. Mitt parti brukar stolt slå sig för bröstet och säga "vi går till val som parti och inte person" och kanske var det därför inte en endaste Socialdemokrat kryssades in till Europaparlamentet. Aftonbladet skriver:
-
Partierna har uppenbarligen ­dålig känsla för vad deras väljare vill. ­Interna maktspel får alltför ofta ­styra sammansättningen av kandidater i stället för politisk vilja och profil.
-
Ja, om det inte vore för interna maktspel (läs tidigare inlägg), så skulle vår valsedel till Europarlamentet sett annorlunda ut.
-
Jag kan ändock inte låta bli att titta på personkryssen på S-listan (klicka på ovanstående bild): Hillevi Larsson och Evin Cetin är populärare krysskandidater än Anna Hedh och Göran Färm (som på grund av 5%-regeln, kommer in till Europaparlamentet eftersom de är toppkandidater på den fastställda listan).
-
En bra väckarklocka
Personvalet är därför en bra väckar­klocka för partierna. Systemet med ett slags mix av person- och partival är dock otillfredsställande. Det skapar osäkerhet för både partimedlemmar och väljare om vad som gäller. Det är dags att låta EU-valen bli personval fullt ut. ­Slopa 5-procentspärren och låt regeln ”flest kryss vinner” gälla oavsett placering på listan. Då vet väljarna att de ­måste ­kryssa någon, även förstanamnet om den personen ska komma med.
-
Ett steg i rätt riktning för mitt parti, SAP, vore att införa provval som justeras efter ett antal variabler (kön, ålder, etnicitet, klass, sexuell läggning, funktionshinder et cetera).
-
Till syvende och sist läser jag på Folkpartiets hemsida att partiet tillsätter en valanalysgrupp och jag kan inte låta bli att citera SvD:s ledare:
-
Så har vi Folkpartiet och Marit Paulsen. Här träffade partiet i någon mening helt rätt. Paulsens dryga 50 procent av de folkpartistiska kryssen vittnar om hennes stora popularitet.
Det blir därför närmast komiskt när FP annonserar i ett pressmeddelande att de ska ställa till med valanalys för att ta reda på varför partiets EU-valrörelse blev så framgångsrik så att man ska kunna använda samma trick i valrörelsen 2010. Varför analysera det som siffrorna så tydligt skriker ut, kan man fråga sig. Svaret är förstås att man, som så ofta i politiken, vill klura ut ett alternativt svar. Gärna ett med lite mindre personfokus. Och helst ett som inte berättar att FP:s bästa röstmagnet snart kommer befinna sig i Bryssel och inte här.
-
Jag väntar spänt på att mitt parti, centralt och Stockholms arbetarekommun, snart levererar valanalyserna. Kritiska valanalyser, där inte partiet eller Stockholms AK skyller på någon eller något.
-

1 kommentar:

Johan Westerholm sa...

Alexandra

Du har en likasinnad i mig. Bra reflektioner.

mvh

Johan