
Idag gästbloggar Socialdemokraten Johan Westerholm på HBT-sossen. Westerholm bloggar annars på
Mitt i steget. Här kommer hans inlägg:
-
Elisabeth Sandlund, Chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen, skriver ett inlägg där hon kräver att förslaget från kyrkostyrelsen där Svenska kyrkans äktenskapssyn i grunden ska förändras genom att en ny vigselordning införs för alla par, oavsett kön, omedelbart dras tillbaka. -
Jag kan inte komma ifrån ett stänk av obehag i hennes inlägg. Ett uttryck för en djupt elitistisk samhällssyn som hon gömmer bakom ekumeniska och teologiska dimridåer.
-
Men vad som blir tydligt i min värld är att i Elisabeth Sandlunds värld är att formen är överordnad innehållet samt att hon, och de andra som sympatiserar med hennes hållning, tydliggör den konflikt ett religiöst visavi ett politiskt dominerat samhälle alltid kommer leva med.
-
För det handlar i grunden om två system som konkurrerar om samma mål. Bägge, det religiösa och det politiska systemet, strävar efter att göra samhället till en bättre plats för människan att leva i genom att reglera detsamma.
-
Regeringsformens tretton kapitel innehåller regler för hur demokratin ska förverkligas i Sverige och hur makten ska fördelas mellan riksdagen, regeringen, kommunerna, landstingen och domstolarna. Här finns också våra grundläggande fri- och rättigheter nedskrivna och hur vi skall förhålla oss till varandra och respektera varandra. Grundläggande är att alla värderas lika.
-
På samma sätt sätter religioner upp grundkriterier för hur ett religiöst styrt samhälle eller värld skall regleras. Det som kännetecknar de flesta religiöst inspirerade regelverk är allas likhet inför en högre rättvisa. Att alla handlingar och varelser värderas efter samma måttstock.
-
För mig som socialdemokrat är det därför viktigt att jag kandiderar till kyrkovalet. Det finns enligt min mening en gemensam värdegrund som delas av de demokratiska och humanistiska värderingarna å ena sidan och kyrkans kärna å den andra.
-
Elisabeth Sandlund ger tyvärr uttryck för en grundsyn på kyrkans delaktighet i samhället som präglas av att formen är överordnad människan. Detta kan vara ett resultat av att kyrkan har en svagare koppling till samhället än tidigare, att den levande interaktionen och den breda debatten lyser med sin frånvaro. Jag finner det djupt olyckligt och inte så lite obehagligt. När nu själva formen värderas högre än människans kärlek rör sig kyrkan bort från den grundvärdering jag anser vara kyrkans kärna är det en varningssignal att ta på allvar. Grundvärderingen?
-
Älska din nästa.
-
JOHAN WESTERHOLM,
S-kyrkokandidat till Blidö församling och Riala församling