Kajsa Bergqvist, QX och vikten av förebilder

För någon dag sedan skrev jag inlägget Outa aldrig någon! Jag var fly förbannad på skvallertidningen Se & Hör som outat en kändis utan hennes medgivande. Igår kväll publicerades januarinumret av QX på nätet. I tidskriften väljer Kajsa Bergqvist att komma ut (s. 24). Jag hoppas att hon inte blivit tvingad till detta beslut, utan gör det av egen fri vilja. Det är vidare första och sista intervjun med Bergqvist som avhandlar hennes privatliv. Hon värnar nämligen sin integritet. Jag hoppas att tidningarna respekterar hennes beslut.

I intervjun säger Bergqvist bland annat:

Det måste ha hänt lite sedan Eva och Efva kom ut, det är ju 15 år sedan. Att jag har en flickvän kan inte vara så stor grej. Jag förstår självklart att det finns ett intresse eftersom jag är känd och att jag tidigare varit gift med Måns som är känd,men annars är det väl ingen big deal längre.

Även om vi snart skriver år 2012 är det de facto fortfarande en big deal att komma ut.

Varför är det så viktigt att kändisar kommer ut?, frågar Linus Fremin på sin blogg.

Hbt-personer behöver förebilder. Hbt-ungdomar som ägnar sig åt idrott - ja, det kanske är ännu viktigare för dem än för mig att Bergqvist, Anton Hysén med flera idrottsstjärnor kommer ut ur garderoben. Homofobin finns lite varstans, även om den inom idrotten (enligt mig) blir extra påtaglig.

Jag vill ge Berqvist en eloge, inte bara för att hon kommer ut, utan också för att hon väljer just QX när hon gör det. Nu får Aftonbladet, Expressen, Se & Hör klippa och klistra från QX.

En insändare, ett brev och det fantastiska internet

Idag delade Hasse Sandberg ovanstående insändare på facebook (klicka på bilden så blir den större). Tyvärr vet jag inte i vilken lokaltidning den är publicerad i, men personen som skrivit insändaren, Rickard Söderberg, har snott stora stycken (utan att ange källa) från ett brev som har cirkulerat på internet sedan 90-talet.

Jag kom i kontakt med brevet när jag pluggade arkeologi i Uppsala och hängde på qruiser.Vad som är fascinerande är att detta brev fortfarande cirkulerar på nätet. Det delas, mejlas vidare, används till svenska insändare och finns på YouTube som "textfilm". Många har försökt ta åt sig äran för att ha skrivit brevet, men än idag är det ingen som vet, mig veterligen, vem som skrev det. Orginalet heter An Open Letter to Dr. Laura Schlessinger och bland annat här finns originalet, men för er som inte orkar följa länken, lägger jag även ut det på bloggen:

Dear Dr. Laura

Thank you for doing so much to educate people regarding God's Law. I
have learned a great deal from your show, and try to share that
knowledge with as many people as I can. When someone tries to defend
the homosexual lifestyle, for example, I simply remind them that
Leviticus 18:22 clearly states it to be an abomination. End of debate.

I do need some advice from you, however, regarding some of the other
specific laws and how to follow them.

1. When I burn a bull on the altar as a sacrifice, I know it creates a
pleasing odor for the Lord - Lev.1:9. The problem is my neighbors.
They claim the odor is not pleasing to them. Should I smite them?

2. I would like to sell my daughter into slavery, as sanctioned in
Exodus 21:7. In this day and age, what do you think would be a fair
price for her?

3. I know that I am allowed no contact with a woman while she is in
her period of menstrual cleanliness - Lev.15:19-24. The problem is,
how do I tell? I have tried asking, but most women take offence.

4. Lev. 25:44 states that I may indeed possess slaves, both male and
female, provided they are purchased from neighboring nations. A friend
of mine claims that this applies to Mexicans, but not Canadians. Can
you clarify? Why can't I own Canadians?

5. I have a neighbor who insists on working on the Sabbath. Exodus
35:2 clearly states he should be put to death. Am I morally obligated
to kill him myself?

6. A friend of mine feels that even though eating shellfish is an
abomination - Lev. 11:10, it is a lesser abomination than
homosexuality. I don.t agree. Can you settle this?

7. Lev. 21:20 states that I may not approach the altar of God if I
have a defect in my sight. I have to admit that I wear reading
glasses. Does my vision have to be 20/20, or is there some wiggle room
here?

8. Most of my male friends get their hair trimmed, including the hair
around their temples, even though this is expressly forbidden by Lev.
19:27. How should they die?

9. I know from Lev. 11:6-8 that touching the skin of a dead pig makes
me unclean, but may I still play football if I wear gloves?

10. My uncle has a farm. He violates Lev. 19:19 by planting two
different crops in the same field, as does his wife by wearing
garments made of two different kinds of thread (cotton/polyester
blend). He also tends to curse and blaspheme a lot. Is it really
necessary that we go to all the trouble of getting the whole town
together to stone them? - Lev.24:10-16. Couldn.t we just burn them to
death at a private family affair like we do with people who sleep with
their in-laws? (Lev.20:14)

I know you have studied these things extensively, so I am confident
you can help. Thank you again for reminding us that God's word is
eternal and unchanging.

Your devoted disciple and adoring fan

Pride goes Första maj

Thomas Rasmussen,Stian Armstad Johansen, Lukas Romson och jag intervjuas i Stockholmstidningen av Ylva Säfvelin inför Stockholm Pride.

By the way, är jag (och många med mig) sura på Prideledningen som ser vår lilla förening som en kommersiell aktör och det faktum att HBTS inte får serverera kaffe i tältet i år (vilket har varit vårt signum alla år som vi deltagit i detta evenemang), men det får bli ett annat inlägg.

/Alexandra Einerstam

Hbt-socialdemokrater i Stockholm

Foto: Ylva Säfvelin

Kyss mig

Om en månad, 29 juli, har filmen Kyss mig premiär. Det är den första svenska filmen med lesbiskt tema sedan 1998.

För 13 år sedan hade jag nyss klivit ut ur garderoben. Tillsammans med några tjejer från FUGS (Föreningen Uppsala Gaystudenter som numer heter SFQ Uppsala) gick jag och såg Fucking Åmål. Den filmen har betytt (och betyder mycket) för många bi- och homosexuella tjejer, men det är verkligen på tiden att det kommer en svensk långfilm som porträtterar vuxna kvinnor.

Vi flator är svältfödda på filmer och serier med lesbiskt tema. Vi är hänvisade till sajter som WolfeVideo. Javisst går det att ladda ner filmer, men det är numer olagligt och det händer att några av de filmer man beställt är riktigt usla (And Then Came Lola är ett rykande färskt exempel på detta). Ibland har man dock tur och hittar en pärla som Elena Undone.

Temat i såväl Kyss mig som Elena Undone är kort och gott följande: heterosexuell kvinna träffar homosexuell kvinna, de blir vänner, plötsligt upptäcker båda att de har starkare känslor för varandra. Heterosexuell kvinna kämpar med sin nyfunna insikt, att hon kanske är lesbisk,...

... Hur det går sen? Ja, om det hade varit för 15-20 år sedan hade den heterosexuella kvinnan insett sitt "misstag" och återvänt till det "normala" och den homosexuella kvinnan hamnar på ett mentalsjukhus alternativt begått självmord. Nu är det dock anno 2011 och det har blivit lite bättre.

I senaste numret av Kom Ut (#2 2011, s. 36. Ej utlagd på nätet i skrivandets stund), läser jag även att inställningen från Svenska Filminstitutet varit svalt. Det är dyrt att göra film. Att hitta finansiärer för Kyss mig, visade sig vara svårt (har det måhända att göra med att det är kvinnor som drar i spakarna och att temat är lesbiskt?). Det lyckades dock och resultatet, som redan nämnts, kommer vi att få se om en månad. Ha tålamod, men för säkerhets skull, gå in på SF:s sida för Kyss mig och anmäl din e-postadress, då får du en påminnelse i god tid.

Fler på samma ämne: Expressen, QX (s. 28), Kulturnyheterna, Tellusfilm, AfterEllen, DN, Solo, Sydsvenskan, Kino i P1

[UNDER STRECKET]

Se The Bechdel Test for Women in Movies.
Läs artikeln Få böcker klarar Bechdel-testet.

Damn! I wish I was a lesbian*

Bill Graber & Tom McMaster

Dagen efter det uppmärksammade avslöjandet om att Amina Arraf, en lesbisk bloggare i Syrien, i själva verket är en 40-årig amerikansk, heterosexuell man, har även Paula Brooks, redaktör för Lez Get Real visat sig vara en man vid namn Bill Graber 58 år (Washington Post).

Reaktionerna, efter de två avslöjandena, lät inte vänta på sig. Folk kände sig lurade. I bloggosfären och på twitter öste människor (vänner, anhängare, fans, supporters) ur sig sin ilska och besvikelse. De två männens agerande kan (och har) försvårat situtionen för hbt-personer. Nästa gång en syrisk bloggare försvinner gåtfullt, kanske reaktionen blir "suck, ytterligare en Amina Arraf."

Arvid Jurjaks skriver i Sydsvenskan, under rubriken Bloggbluffens litteraturhistoria, att han inte är lika övertygad om det fasansfulla i vare sig MacMasters eller Brooks tilltag. Jurjaks frågar om Siri Hustvedts manliga berättare i hennes romaner är OK och om Colum McCanns roman om Rudolf Nurejev inte är trovärdig, eftersom McCann inte själv dansar balett. Haltar inte dessa jämförelser betänkligt om vi ser till sammanhanget? För att parodera Anette Kullenberg: Det haaandlar inte om det (sagt med nasal, gäll och släpig röst). Vidare skriver Jurjaks:

Båda [MacMaster och Brooks] skriver från en vit, manlig,
heterosexuell position. För grupper som inte är lika privilegierade, typ homosexuella i Syrien, är det förstås provocerande. Fiktionen upplevs som ett kuppförsök. Men experimenten följer också en lång tradition av litterära och
konstnärliga försök att skapa förvirring och oklarhet kring gränsen mellan verklighet och fiktion. Förmågan att jävlas med denna gräns är en av konstens största förtjänster.

Om det ändock vore så. Experiment, konstnärlig frihet, ett försök att balansera på gränsen mellan verklighet och fiktion... jada, jada, jada... Detta härliga (quasi)kulturella anslag som Jurjaks använder för att fånga läsaren... ja, om inte jag vore jag, hade jag svalt hans text med hull och hår. Dessa två män har inte ägnat sig åt det som Jurjaks beskriver i sin text. Nej, de har ägnat sig åt "det gamla vanliga".

Det här är, enligt mig, en uppdaterad version av en medelålders heterosexuell mans våta dröm att få vara med när två lesbiska har sex. Varför tror ni att lesbisk porr för heterosexuella män existerar (läs gärna detta inlägg, som må vara ett sidospår)?

Av alla roller/identiteter som de kunde anta, valde de den lesbiska varav den ena (i rollen som Amina Arraf) lät rollspelandet gå så långt, att det kommer att påverka syrianska (och inte bara syrianska) hbt-personers kamp för fri- och rättigheter i negativ bemärkelse. Amina hade till och med en flickvän online. När bluffen uppdagade skrev hon på twitter: I'm deeply hurt. But now it's time to take care of the ones that actually fight for freedom and deserve it.

Och det är den approachen jag tänker anamma. Vi är många som är arga, besvikna, ledsna, förbannade (jag, för min del, befinner mig i ett stadium av förvåning och förundrande), men vi måste fortsätta att kämpa för HBT-personers fri- och rättigheter. Att som Jurjaks ägna sig åt ett kulturellt ordbajseri, är föga produktivt.

Aftonbladet, SvD, Carlos in DC, Huffington Post, Anna Troberg

Foto: Metro
* Inspiration till rubriken kommer från Hello Saferides låt My Best Friend

Stölden & återtaganderätten

I några dagar har jag undvikit att blogga. Jag är nämligen förbannad på organisationen Rädda Barnen som helt sonika har snott kampanjen It gets better (som jag har skrivit om här). Jag ogillar att skriva blogginlägg i affekt, men nu har jag lugnat ner mig så pass, att jag tror att jag kan publicera ett inlägg om detta.

Allt hade varit frid och fröjd om Rädda Barnen kopierat kampanjen rakt av, men icke. Läs Micke Kazarnowicz inlägg Rädda Barnen förringar HBT-ungdomar. Även Sanna Rayman skriver bra om stölden.

När jag läser Rädda Barnens försvarstal, undrar jag om de har hört talas om krishantering. Det enda rätta i det här läget är att göra en hel pudel. Riv upp, gör om, gör rätt.

Samtidigt som jag är fly förbannad på Rädda Barnen är jag glad att RFSL, tillsammans med Kazarnowicz, lanserar en svensk version av It gets better - Det blir bättre. Gå in på den sidan, blogga om den, twittra om den, lägg ut den på facebook... ja, göra allt för att visa att det inte är okay att stjäla. Gör det för att du stöder hbt-personer.

Micke Kazarnowicz skriver också om Det blir bättre.

Born This Way

No matter gay, straight or bi
lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby

På SVT läser jag att ovanstående rader blev för mycket för malaysiska radiokanaler som därför censurerar Lady Gagas senaste singel Born this way.

Heja Lady Gaga! You go girl!

Mona Sahlin hyllades under QX-galan

QX: Mona Sahlin hyllades med jubel som aldrig ville ta slut. Tack för en mångårig kamp för hbtq-personers rättigheter. Foto: Christian Hagward.

Relaterat: Sahlins stora frigörelseprojekt

Le Plaidoyer d'un fou

Det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet.

Citat ovan, är hämtat från en debattartikel skriven av Peder Weiderud, ordförande för Broderskapsrörelsen. Weiderud har, sedan Jon Voss (QX) och Per Gudmundson (SvD) uppmärksammat de försvunna formuleringarna om solidaritet med hbt-personer i manifestet för muslimska socialdemokrater, haft ett flertal möjligheter att presentera ett försvarstal, men för varje försök, lyckas han snärja in sig ytterligare.

Det första försöket var ett blogginlägg, därefter möttes Weiderud och Hbt-socialdemokraters ordförande, Anders Selin, i P1 Morgon, sedan fick Weiderud in en replik i SvD. Weiderud fick även stöd från bland annat Lukas Romson och Anna Ardin.

Det senaste försöket till ett försvarstal är artikeln på SVT Debatt, som jag hänvisar till ovan. Det är, för att använda August Strindbergs ord, en dåres försvarstal. När Weiderud försvarar beslutet att ta bort formuleringarna, lyckas han underskatta såväl muslimer som hbt-personer. Två flugor i en smäll. Hur är det möjligt?

Och mitt i denna soppa tänker jag på min fru, Åsa Einerstam. Åsa är medlem i Broderskapet, hon är troende och hon är kyrkopolitiker (och sitter bland annat som ersättare i stiftsstyrelsen här i Stockholm). Hur tror Weiderud att hon upplever detta och hur tror Weiderud att muslimska socialdemokrater upplever detta? Vi socialdemokrater talar ofta om alla människors lika värde och alla människors lika rätt, men Weiderud kanske tolkar "alla" som ett "fåtal"?

Vad jag har sett prov på från Broderskapets sida, är en bedrövlig krishantering och det som, från början var en fjäder, har nu utvecklats till en fullvuxen kalkon. HBTS förbundsordförande, Selin har nu svarat Weiderud på SVT Debatt. Läs gärna repliken Weideruds fördomar mot muslimer leder till diskriminering av HBT-personer i sin helhet.

Bot och bättring Broderskapet. Bot och bättring.

[UPPDATERAT]
Läs även Broderskaparna borde tänka om i Gotlands Allehanda. Även Kulturbloggen på samma tema.

I lördags skrevs historia i ABF-huset i Eskilstuna

Hbt-socialdemokrater Sörmland bildades i lördags. Grattis!

Läs mer hos Robert Skoglund.

Blå gener

För några år sedan läste jag Val McDermids bok Blå gener. Den handlar om medicinska experiment, där barn kommer till utan män och spermier. Generna kommer istället från två kvinnor. Denna science fiction blev verklighet 2008 och på Pink News läser nu jag följande:

Scientists have created mice with two fathers, suggesting that technology could one day be used to allow gay male couples the chance to have children with genes from both parents.

Mer på samma ämne: Parthenogenesis: Do We Need Men Anymore? Creating Children Without Men or Sperm.

Älska mer!

Via Kulturbloggen får jag nys om att tenoren Rickard Söderberg dragit igång kampanjen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Kampanjen vill fästa uppmärksamheten på hbt-relaterat våld och samtidigt samla in pengar till Heder.nu, ett nationellt projekt som jobbar mot hedersrelaterat våld mot hbt-kids. Jag kan bara hålla med Söderberg när han säger:

Det är uppenbart att världen behöver mer kärlek – inte mindre

Läs pressmeddelandet i sin helhet här.

För den som vill älska mer och visa nolltolerans mot hbt-våld, finns det flera sätt att aktivt visa sitt stöd:

- Gå med i facebookgruppen Älska mer – nolltolerans mot HBT-våld. Dela, gilla och visa ditt stöd!

- Skicka ett digitalt julkort till dina vänner här: www.rickardsoderberg.se/heder

- Ladda ner ”Someday my prince will come” från tex CDon eller Itunes. Alla pengar som kommer Rickard tillhanda från den aktuella låtens försäljning i december 2010 kommer att skänkas oavkortat till Heder.

Verklig hivprevention är allas ansvar

Jag har skrivit om detta tidigare (se nedan för ett axplock) - infromationsplikten om hivsmitta måste avskaffas. I dagens debattartikel i DN ställer Inger Forsgren ordförande Hiv-Sverige, Anders Karlsson överläkare Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm, Åsa Regnér generalsekreterare RFSU och Per Ole Träskman professor i straffrätt vid Lunds universitet, just detta krav.

Ur Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program :

Sverige har en av de mest repressiva lagstiftningarna i världen som rör personer med hiv. För detta har Sverige kritiserats internationellt. Inte nog med att lagstiftningen gör rättsläget osäkert för den som bär på hiv-viruset, den är också kontraproduktiv ur ett preventionsperspektiv.

För det första är det informationsplikten. Den som bär på hiv-viruset måste enligt lagen informera sin sexpartner om detta även om man enbart praktiserar säkrare sex. Det fulla ansvaret ligger på den som är hivpositiv medan den som är hiv-negativ
eller inte vet om sin hivstatus inte har något ansvar. Majoriteten av de som blir smittade med hiv blir det av någon som inte själv vet om att han eller hon bär på viruset.

För det andra är det den godtycklighet med vilken
smittskyddsläkaren kan döma en person som bär på hiv-viruset till tvångsvård på i princip obegränsad tid om han eller hon inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler. Det är framförallt denna del som föranlett kritiken mot Sverige.

Informationsplikten invaggar många i en falsk trygghet. Så
länge den man har sex med inte säger något om att han eller hon är hivpositiv förmodas personen vara hivnegativ. Nysmittade är som mest smittsamma och då känner man ofta inte till sin hiv-status. Informationsplikten är därför såväl
verkningslös som kontraproduktiv. Det måste anses vara i alla inblandade sexpartners intresse att skydda sig och tillämpa säkrare sex – både för sin egen och för andras skull. Vi menar därför att informationsplikten ska avskaffas.

Den som har hiv och som inte informerar sin sexpartner, eller inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler, kan bli dömd till tvångsvård på i princip hur lång tid som helst. Denna del av smittskyddslagen har dessutom visat sig vara en ren klasslag då den i praktiken bara tillämpats på invandrare, prostituerade och missbrukare. Detta är förkastligt och ovärdigt ett civiliserat
samhälle som påstår sig respektera de mänskliga rättigheterna. Den som medvetet sprider smittan vidare begår en brottslig handling och ska dömas i enlighet med gällande rätt.

På den internationella arenan hävdar Sverige ofta att de
mänskliga rättigheterna ska respekteras och att hiv och aids ska bekämpas med information, sexualundervisning och genom att stärka kvinnors ställning i samhället. Tyvärr återspeglas inte denna ambition vad det gäller den nationella lagstiftningen på detta område.

Sverige var länge ett föredöme vad gäller det preventiva arbetet. Vi lyckades i början av 1990-talet praktiskt tagit minska den inhemska spridningen av hiv till nästan ingenting, genom
framförallt ett aktivt och innovativt preventionsarbete. Detta skedde överallt – i skolor, på träffställen där män som har sex med män träffas, ute bland missbrukare och på många andra ställen. Nu har resurserna till detta kraftigt skurits ned och vi ser konsekvenserna. I dag sker en ökning av nysmittan,
inte minst gäller detta män som har sex med män. Det behövs mer pengar till metodutveckling och handlingsinriktade preventionsåtgärder för att åter kunna minska antalet nysmittade i Sverige. Framförallt bland yngre män som har
sex med män.

Vad som också är viktigt är att oavsett var i landet man
bor ska man ha rätt att testa sig för hiv utan kostnad och att kunna göra det anonymt. Så ska det vara i dag, men landstingen tillämpar denna rättighet högst godtyckligt och det är inte acceptabelt.

Det finns länder som vägrar den som har hiv att komma in i landet, vare sig det rör sig tillfälligtvis som turist eller om det är av mer långvarig karaktär. Vi menar att detta är diskriminerande och är något som Sverige i alla bilaterala kontakter då det är
relevant ska ta upp till diskussion. Detsamma gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Särskilt viktigt är detta då Sverige går in som biståndsgivare i olika biståndsprojekt. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv och andra överförbara könssjukdomar och tillgång till preventivmedel.

Hbt-socialdemokrater Sverige
kräver:

Ett aktivt arbete för att minska stigmatiseringen av hiv-positiva.

Att informationsplikten ska avskaffas.

Möjligheten att spärra in hiv-positiva för tvångsvård på i princip obestämd tid ska avskaffas.

Mer pengar till hiv-preventiva insatser och utveckling av nya
preventionsmetoder.

Sverige ska agera för att förmå länder som nekar hivpositiva inresa att ändra sina regler.

Sverige ska belysa frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Tidigare inlägg: Kongress i hänryckningens tid, Varför är du så tyst Maria Larsson?, Krafttag mot hiv, Slopa informationsplikten för HIV-positiva

Sahlins stora frigörelseprojekt

Journalister kom fram till mig med höjda ögonbryn och frågade om jag också var ”en sån där”. Jag svarade då att jag demonstrerade för alla människors lika värde, precis som jag har demonstrerat mot krig och rasism tidigare. Uppenbarligen ansåg de att det var konstigt att jag gick just där, som om det var skillnad på sexuell läggning och andra diskrimineringsgrunder.

Mona Sahlin berättar hur det var att gå i prideparaden de första åren (då hette det inte pride utan frihetsveckan). Då var toppolitikern Sahlin tämligen ensam om att gå i paraden. Då var det Sahlin och Gudrun Schyman och nu är "alla" där (utom Göran Hägglund).

Mona Sahlins hbt-historia har QX illustrerat i bilder, men vad bilderna inte visar är vilket motstånd Sahlin har mött (och fortfarande möter) inom SAP. Socialdemokraterna talar gärna om alla människors lika värde och rätt, men när det kommer till kritan är partiet konservativt, mossigt och gubbigt. Två sossar får personifiera detta motstånd: K G Abramsson och Harald Ullman. Den sistnämnda skriver i AiP om Socialdemokraternas valkatastrof:

I stället för att tala till det arbetande folket om hur S skulle kunna göra livet lite bättre, vände man sig till särskilt utsatta grupper. Exempelvis långtidssjuka, långtidsarbetslösa, invandrargrupper, etniskt-religiösa minoriteter, homo-, bi-, och transsexuella och givetvis de som är upprörda över att det finns herr- eller damtoaletter – och inte könsneutrala dito.

De könsneutrala toaletterna har sitt ursprung i en debattartikel i DN. I sin text, har Ullman lyft toaletterna ur sitt sammanhang. Läser man hela debattartikeln i DN (och besitter kunskap om hatbrott och heteronormen) är förslaget om könsneutrala toaletter ett bra förslag. När jag läser Ullmans artikel, får jag därför en bitter eftersmak i munnen.

I Aftonbladets ledare Sahlin utvecklade sitt partis idéarv, skriver Åsa Petersen:

Hbt-rörelsen har anledning att sakna en politiker som inte bara stöttade deras frågor, utan tog aktiv del i kampen. Socialdemokraterna har anledning att tacka en politiker som inför­livade nya perspektiv på mänskliga rättigheter i partiets idéarv.

Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter bör ha ett eget kapitel i de biografier som skrivs och kommer att skrivas om Sahlins politiska gärning.

Nu till pudelns kärna: kommer Socialdemokraterna, med den nya partiordförande i spetsen, fortsätta Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter? De frågor som finns kvar, efter äktenskapet, kan upplevas som rena rama sprängstoffet. Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?

Det är banne mig vår förbannade skyldighet att fortsätta Sahlins stora frigörelseprojekt.

[UPPDATERAT]
Peter Johansson och Martin Moberg på samma tema.

Det är bögarnas fel

Grotesco

IT GETS BETTER

Idag vill jag slå ett slag för It gets better. Denna kampanj startade i USA i september, som en reaktion på de många självmord som unga hbt-personer begått. Ovanstående klipp har visats 2 286 086 gånger på YouTube. Fler filmer hittar du här.

QX skriver:

Efter att QX tidigare skrivit om den amerikanska kampanjen som startade i samband med fler uppmärksammade självmord bland unga bögar och unga som andra uppfattat som bögar, har många läsare efterlyst en motsvarande svensk kampanj.

Ja, vi behöver en liknande kampanj i Sverige.

The New York Times, Amanda Brihed, Mats Strandberg, Lina Lilja

En hbt-kompetent asylpolitik

Migrationspolitiken ska utmärkas av rättssäkerhet och solidaritet. Alla ska ha rätt till en individuell och rättssäker prövning av sina asylskäl och den som är i behov av skydd ska få asyl. De som flyr undan krig och väpnad konflikt ska få skydd. Skyddet för barn, kvinnor och HBT-personer ska stärkas.

Ovanstående står att läsa i den rödgröna regeringsplattformen (hbt finns, by the way, inte ens med i de borgerligas valmanifest).

RFSL efterlyser en hbt-kompetent asylpolitik. RFSL vill att att Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska följa den svenska lagen som stadgar att det ska vara möjligt att få asyl i Sverige för den som förföljs på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön. Så är inte alltid fallet idag. RFSL skriver:

Trots att förarbetena till lagen tydligt anger att det inte är rimligt att ställa krav på att människor lever resten av sina liv i garderoben, fortsätter Migrationsverket att föreslå detta i avslagsbeslut till asylsökande.

Under den gångna mandatperioden har regeringen (med Tobias Billström i spetsen) och Migrationsverket skyllt på varandra. Regeringen, å ena sidan, hänvisar till den ovan nämnda lagen och Migrationsverket, å andra sidan, beskyller regeringen för att inte ta sitt ansvar. Under tiden har hbt-personer avvisats till länder som kriminaliserar samkönade sexuella relationer (eller där det sker en systematiskt förföljelse av hbt-personer).

Det är därför vi, inom det rödgröna samarbetet, har en skrivning i manifestet om förstärkt skydd. Vi har en lag, men den har visat sig otillräcklig, därför vill vi se att skyddet stärks.

Relaterat: QX
Tidigare inlägg: En politik för verklighetens folk?, UD:s landrapporter måste kvalitetssäkras, Mer kritik mot Migrationsverkets hbt-kurs, Förintelsen av homosexuella i Irak, Hbt-utbildning för Migrationsverket ,HBT-sossarna: Stoppa Iraks dödspatruller mot hbt-personer

[UNDER STRECKET]

Jag rekommenderar Anna Vikströms inlägg Exempel från de rödgrönas regeringsplattform och en jämförelse med de borgerligas valmanifest

Grattis Argentina!

Jag läser i DN nu på morgonen att Argentina är det första latinamerikanska land som godkände samkönade äktenskap i senaten igår. Grattis Argentina!

Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna

Göran Hägglund har tröttnat på påfund ovanifrån (och det är inte Gud han avser). Från mitt perspektiv är han riddaren av den sorgliga skepnaden som kämpar mot väderkvarnar. Han drar ut i strid för den heterosexuella kärnfamiljen, vårdnadsbidrag och något som han kallar "verklighetens folk", men vill helst inte se att homosexuella skaffar barn.

Det finns över 40 000 barn som lever i stjärnfamiljer. Jag hoppas innerligt att inget av dessa barn läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om stjärnfamiljer. Jag hoppas vidare att inget barn som är adopterat, läser eller hör vad Hägglund och hans parti anser om dessa.

Låt mig citera Hägglund:

Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar. [...] För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen.

Alliansfritt Sverige skriver bra på samma tema (och det är också från det inlägget som jag lånat bilden), så även Trollhare.

Ungdomsförbund som diskriminerar

Miljoner i statligt bidrag tilldelas varje år landets religiösa ungdomsförbund av Ungdomsstyrelsen. Ett av kraven är att förbunden ska verka för alla människors lika värde och vara fria från diskriminering. Men homosexuella stängs ute från förbundens olika poster och de som är öppet homosexuella får utstå påtryckningar.

Ovanstående rapporterar programmet Kaliber. Själva beteendet kan vi inte acceptera, men vi accepterar människorna, säger Pingst Ungs ordförande Edward Sköllerfalk till Kaliber.



Jag anser att de ungdomsförbund som ägnar sig åt diskriminering av hbt-personer, ska mista sitt statliga bidrag. Min partikamrat, Martin Moberg, är av samma åsikt.

Läs även Felix Königs debattartikel