Jag vet att det inte finns en mänsklig rättighet eller politisk frihet vi uppnått utan kamp och personligt mod, och jag tror inte att det finns en rättighet vi kan behålla om vi inte är beredda att fortsätta den kampen och minnas varifrån vi kommer.
Ettiketter:
aids,
frigörelse,
frihet,
hbt,
hbt-personers fri- och rättigheter,
hiv,
Jonas Gardell
I dag är det WORLD AIDS DAY.
Jag har skrivit om detta tidigare (se nedan för ett axplock) - infromationsplikten om hivsmitta måste avskaffas. I dagens debattartikel i DN ställer Inger Forsgren ordförande Hiv-Sverige, Anders Karlsson överläkare Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm, Åsa Regnér generalsekreterare RFSU och Per Ole Träskman professor i straffrätt vid Lunds universitet, just detta krav.Sverige har en av de mest repressiva lagstiftningarna i världen som rör personer med hiv. För detta har Sverige kritiserats internationellt. Inte nog med att lagstiftningen gör rättsläget osäkert för den som bär på hiv-viruset, den är också kontraproduktiv ur ett preventionsperspektiv.
För det första är det informationsplikten. Den som bär på hiv-viruset måste enligt lagen informera sin sexpartner om detta även om man enbart praktiserar säkrare sex. Det fulla ansvaret ligger på den som är hivpositiv medan den som är hiv-negativ
eller inte vet om sin hivstatus inte har något ansvar. Majoriteten av de som blir smittade med hiv blir det av någon som inte själv vet om att han eller hon bär på viruset.
För det andra är det den godtycklighet med vilken
smittskyddsläkaren kan döma en person som bär på hiv-viruset till tvångsvård på i princip obegränsad tid om han eller hon inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler. Det är framförallt denna del som föranlett kritiken mot Sverige.
Informationsplikten invaggar många i en falsk trygghet. Så
länge den man har sex med inte säger något om att han eller hon är hivpositiv förmodas personen vara hivnegativ. Nysmittade är som mest smittsamma och då känner man ofta inte till sin hiv-status. Informationsplikten är därför såväl
verkningslös som kontraproduktiv. Det måste anses vara i alla inblandade sexpartners intresse att skydda sig och tillämpa säkrare sex – både för sin egen och för andras skull. Vi menar därför att informationsplikten ska avskaffas.
Den som har hiv och som inte informerar sin sexpartner, eller inte följer smittskyddsläkarens förhållningsregler, kan bli dömd till tvångsvård på i princip hur lång tid som helst. Denna del av smittskyddslagen har dessutom visat sig vara en ren klasslag då den i praktiken bara tillämpats på invandrare, prostituerade och missbrukare. Detta är förkastligt och ovärdigt ett civiliserat
samhälle som påstår sig respektera de mänskliga rättigheterna. Den som medvetet sprider smittan vidare begår en brottslig handling och ska dömas i enlighet med gällande rätt.
På den internationella arenan hävdar Sverige ofta att de
mänskliga rättigheterna ska respekteras och att hiv och aids ska bekämpas med information, sexualundervisning och genom att stärka kvinnors ställning i samhället. Tyvärr återspeglas inte denna ambition vad det gäller den nationella lagstiftningen på detta område.
Sverige var länge ett föredöme vad gäller det preventiva arbetet. Vi lyckades i början av 1990-talet praktiskt tagit minska den inhemska spridningen av hiv till nästan ingenting, genom
framförallt ett aktivt och innovativt preventionsarbete. Detta skedde överallt – i skolor, på träffställen där män som har sex med män träffas, ute bland missbrukare och på många andra ställen. Nu har resurserna till detta kraftigt skurits ned och vi ser konsekvenserna. I dag sker en ökning av nysmittan,
inte minst gäller detta män som har sex med män. Det behövs mer pengar till metodutveckling och handlingsinriktade preventionsåtgärder för att åter kunna minska antalet nysmittade i Sverige. Framförallt bland yngre män som har
sex med män.
Vad som också är viktigt är att oavsett var i landet man
bor ska man ha rätt att testa sig för hiv utan kostnad och att kunna göra det anonymt. Så ska det vara i dag, men landstingen tillämpar denna rättighet högst godtyckligt och det är inte acceptabelt.
Det finns länder som vägrar den som har hiv att komma in i landet, vare sig det rör sig tillfälligtvis som turist eller om det är av mer långvarig karaktär. Vi menar att detta är diskriminerande och är något som Sverige i alla bilaterala kontakter då det är
relevant ska ta upp till diskussion. Detsamma gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Särskilt viktigt är detta då Sverige går in som biståndsgivare i olika biståndsprojekt. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv och andra överförbara könssjukdomar och tillgång till preventivmedel.
Hbt-socialdemokrater Sverige
kräver:
Ett aktivt arbete för att minska stigmatiseringen av hiv-positiva.
Att informationsplikten ska avskaffas.
Möjligheten att spärra in hiv-positiva för tvångsvård på i princip obestämd tid ska avskaffas.
Mer pengar till hiv-preventiva insatser och utveckling av nya
preventionsmetoder.
Sverige ska agera för att förmå länder som nekar hivpositiva inresa att ändra sina regler.
Sverige ska belysa frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.Tidigare inlägg: Kongress i hänryckningens tid, Varför är du så tyst Maria Larsson?, Krafttag mot hiv, Slopa informationsplikten för HIV-positiva
Ettiketter:
almedalen,
apoteket,
blodgivare,
hbt,
hiv,
hiv-positiva,
hivpositiva,
hivstatus,
hälsokontroll
Det finns tydliga belägg för att sprututbytesprogram minskar smittorisken för HIV och Hepatit C. Jag kan inte hitta några rationella argument mot att göra vad vi kan för att minska denna smittorisk hos utsatta grupper och ställer mig därför frågan: Var är de rationella skälen mot sprututbyte, UNF, Filippa Reinfeldt och Helene Sigfridsson?
Ovanstående skriver Christian Valtersson på sin blogg.
Via Peter Andersson läser jag dagens debattartikel på Brännpunkt där motståndare skriver att sprututbyte inte räddar liv.
Förra året var cirka 7 procent av Stockholms manliga narkomaner hivpositiva och cirka 6 procent av de kvinnliga. Över 80 procent har hepatit C. Jag anser att vi bör pröva ett sprututbytesprogram, i kombination med hjälpinsatser, här i Stockholm. Det är ingen universallösning, men om det hindrar några människor från att bli smittade, eller några får hjälp ut ur sitt missbruk, då är det värt att pröva.
Läs även Bengt Ljungbergs artikel Sprututbyte för narkomaner.
[UPPDATERAT]
Peter Andersson meddelar att beslutet blev ett JA!
Igår klockan 15:10 avslutade HBT-socialdemokrater Sverige sin andra ordinarie kongress. Jag var där i egenskap av ombud för HBT-socialdemokrater Stockholm. Dagen efter denna kongress är jag mycket stolt och jag tror att alla ombud och förbundsstyrelsen känner som jag. Vi har nämligen beslutat om ett fantastiskt bra och progressivt hbt-politiskt program. Programmet kommer inom kort att finnas på hemsidan. Dock vill jag nämna tre saker vi beslutade om:Den svenska informationsplikten, som innebär att hivpositiva kan straffas om de inte berättar om sin hivstatus före sex, är närmast unik i världen och kritiseras ofta internationellt. Informationsplikten försvaras ofta med att öppenheten om hiv blir större. Hivpositiva måste ju berätta om sin sjukdom. Men konsekvensen av lagen blir i stället den motsatta, ett större hemlighetsmakeri. Gränsen mellan ”sjuka” och ”friska” görs knivskarp när allt ansvar för smittspridningen läggs på hivpositiva. De stigmatiseras medan hivnegativa, som oftast inte har testat sig utan bara tror sig vara det, slipper ansvar för sin hälsa.Bland gästerna, talade Åsa Kratz (Eskilstuna arbetarekommuns ordförande), Lars G Linder (förbundssekreterare för Broderskap), Laila Bjurling (S-kvinnors ordförande i Sörmland), Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan och den som fick (de längsta och) stående applåderna - LOs vice ordförande (och vidare presidieordförande jämte Hans Ekström) - Ulla Lindqvist.
Informationsplikten innebär att den som lever med hiv alltid måste informera en tilltänkt sexualpartner om sin hiv-status. Jag anser att informationsplikten bör avskaffas därför att den är kontraproduktiv. Informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv. Smittskyddslagen lägger hela ansvaret på den smittade.
Hur urbota dumt var det inte av statsminister Fredrik Reinfeldt att låta Kristdemokraterna husera fritt i Socialdepartementets korridorer? Socialminister Göran Hägglund, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och äldre- och folkhälsominister Maria Larsson hävdar alla tre alla människors lika värde, men hur var det med alla människors lika rätt?
Ettiketter:
hbt,
hiv,
hiv-positiva,
informationsplikt,
informationsplikten,
smittskyddslagen
Idag är det WORLD AIDS DAY. Läs HBT-socialdemokraternas artikel Bekämpa hiv - inte de människor som lever med hiv!
World Aids Day äger rum 1 december varje år. Nu väcker en tysk aidskampanj starka känslor. Kampanjen har gjorts på uppdrag av organisationen Regenbogen och visar bilder på Adolf Hitler, Josef Stalin och Saddam Hussein. Nja, jag vet inte... likställa AIDS med massmördare? Snarare kontraproduktivt.
Ettiketter:
aids,
hbt,
hiv,
hiv-positiva,
kampanj,
män som har sex med män,
Regenbogen,
world AIDS day
Idag på SvD Brännpunkt gör S, V och MP ett gemensamt utspel om hiv. Ett välbehövligt sådant. Precis som artikelförfattarna skriver har debatten om hiv och aids tystnat. Hur kommer det sig? Frågan är retorisk, då vi vet att frågan om hiv ligger på Kristdemokraternas bord. Socialminister Göran Hägglund och folkhälsominister Maria Larsson på Socialdepartementet är de två bromsklossarna, men vi får inte glömma att vi har en Moderatstyrd regering, så därför ligger det på hela regeringens ansvar att vi nu tar krafttag mot hiv, men så länge Kristdemokraterna får husera fritt på Socialdepartementet kommer endast förslag på avhållsamhet att komma därifrån. Det förebyggande arbetet mot hiv vill Hägglund och Larsson förlägga till Afrika. Miljoner vill de satsa på att predika avhållsamhet i Afrika. För Kristdemokraterna ser inte att arbetet mot hiv även måste ske i Sverige och det med mer än förslag på avhållsamhet. Bloggen Mothugg skriver:
HBT-socialdemokraterna i Stockholm skrev förra året ett hbt-politiskt program. Programmet håller nu på att omarbetas och kommer i en ny version under detta år (förhoppningsvis även antaget av HBTs Sverige). Bland mångt och mycket vill vi att informationsplikten för hiv-positiva tas bort ur Smittskyddslagen.
Ettiketter:
aids,
hiv,
kristdemokraterna,
maria larsson,
regeringen,
smittskyddslagen,
socialdemokraterna
Ettiketter:
abort,
graviditet,
hiv,
kondom,
maria ekstrand,
oönskad graviditet,
std,
tonårsgraviditeter
