Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg

Moderaterna byter namn till Caremapartiet


Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

Ovanstående står att läsa i rapporten Makten över debatten.

När jag läser Aftonbladets ledare, Morgan Johanssons debattartikel och Resumés avslöjande, då finns det bara en väg att gå vad beträffar partibidrag - lagreglering!

P.S. Och rubriken - nej, Moderaterna byter inte namn, men det är väl snart dags för M att göra det.

Tidigare inlägg: Kohandel när den är som sämst (där jag länkar till alla mina gamla inlägg i ämnet). Johan Westerholm har också skrivit ytterligare ett inlägg i ämnet apropå Niklas Svenssons avslöjande.

Kohandel när den är som sämst

När SVT igår kväll rapporterade att Socialdemokraterna backar från krav om lagreglering av partibidrag, utlöste det något av en jordbävning i de sociala medierna (jämför med bloggbävning). Här är några av kommentarerna från facebook:

"Vi ska inte kohandla om en så principiellt viktig fråga! Här krävs lagstiftning - inte frivilliga överenskommelser. Ev höjda partibidrag kan inte uppväga förlusten av ökad insyn och möjligheten att motverka korruption."

"Men Carin [Jämtin], det du säger nu betyder att vi vill ha en överenskommelse över partigränserna på frivillig basis. Vilket M och Sd inte går med på. Hur tänker partiet här? Vi har krävt överenskommelser i flera år och det är omöjligt. EU kritiserar Sverige för att inte lagstadga redovisningskyldigheten. Vi har helt enkelt inget att förlora på att kräva en lagändring, det kravet skulle nöta mot M och Sd in i nästa valrörelse. För mig är det obegripligt att vi inte kräver lagstadgad redovisningskyldighet."

"Vi måste lagstifta om detta!"

"Om vi ska bli Sveriges mest öppna parti så bör vi driva linjen om att det ska vara olagligt att inte redovisa vart partibidrag kommer ifrån om man är ett parti som kandiderat med ledamöter till kommuner, landsting, regioner och riksdag. Tycker det är dumt att backa från detta. Skulle vilja veta varför...."

"Men Carin [Jämtin], överenskommelserna räcker ju inte. En av de stora bristerna i den nuvarande överenskommelsen från april 2000 är att den inte täcker stora gåvor. Det är osannolikt att nästa överenskommelse skulle vara bättre på den punkten.

Dessutom finns det inga som helst incitament för SD att skriva under en sådan uppgörelse, något som kommer att luckra upp hela tanken på en uppgörelse.

Att i det här läget släppa hotet om lagstiftning är det sämsta som Socialdemokraterna kunde göra. Och argumentet att det senare går att återuppta lagstiftningskravet håller inte. Väljarna och de andra partierna kommer att skratta åt S. Tyvärr."


För ett tag sedan lanserades en kampanj (eller snarare upprop) med tillhörande hemsida - Svenska offentliga partibidrag - bland de partier, ungdomsförbund och tankesmedjor som står som avsändare finns Socialdemokraterna. Det kokar på facebook, men också i själva riksdagsgruppen. Jag sitter bara och skakar på huvudet. S överger en viktig kravet på en lagreglering. Varför? För vad? Höjt partistöd? Det här är kohandel när den är som sämst.


[UPPDATERING]


"Öppenhet i partifinansieringen

Under flera år har vi socialdemokrater visat i ord och handling att vi står för en stor öppenhet vad gäller hur vår verksamhet finansieras. Vi har en öppen redovisning av våra räkenskaper på både central och lokal nivå och alla bidragsgivare, såväl individer som organisationer som ger över 20 000 kronor per år redovisas också. Detta ser vi som en självklarhet för a...lla partier i en fungerande demokrati. Men några riksdagspartier har varit motståndare till öppenhet, framförallt moderaterna och sverigedemokraterna. Moderaterna har bromsat de övriga borgerliga partierna som velat se en större öppenhet. Vi har därför, tillsammans med V och MP, under de senaste åren reserverat oss i riksdagen till förmån för en lagstiftning. Men reservationerna har varit verkningslösa. Moderaterna och sverigedemokraterna har hittills blockerat varje initiativ i frågan.

Därför sökte vi i år en ny metod för att nå framgång för våra krav. Vi fick med oss moderaterna på att diskutera frågan i kretsen av partisekreterare. Detta såg vi som en öppning från moderaternas sida till att åstadkomma en verklig förändring mot en större öppenhet vad gäller redovisningen av partifinansieringen. Vår målsättning är nu att komma överens i samtal med de övriga partierna kring hur en lagstiftning ska se ut och gå till.

Vi har således inte bytt åsikt i frågan utan bytt metod. Om inte denna nya metod lyckas får vi pröva andra vägar, men vår målsättning om en ökad öppenhet står fast och vår tro på att lagstiftning i denna fråga är den rätta vägen att gå."


Även på Socialdemokraternas hemsida.

Dock vill jag påminna Jämtin om att det finns en SOU från 2004. Där finns detaljerade förslag om hur en lagstiftning ska se ut och gå till.

Dan Brown - här har du inspiration till en ny bok!

Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var det får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt.

Med ovanstående ord lämnade Anne-Marie Pålsson, ekonom och tidigare riksdagsledamot, Moderaterna. En annan moderat, Maria Abrahamsson , har en längre tid slagits för att en lagstiftning, som tvingar alla partier att öppet redovisa var man får sina pengar ifrån, ska komma till stånd. Till Moderaternas stämma hade hon därför lämnat in en motion, men tyvärr avslogs den. I en debattartikel i DN, skriver Abrahamsson:

Bristande trovärdighet. Hur ska vi moderater kunna behålla, utveckla och stärka förtroendet i väljarkåren om vi samtidigt motsätter oss tvingande regler om hur partiets verksamhet finansieras? Partistyrelsens invändningar till M-stämman faller platt till marken. Regeringen måste föreslå riksdagen en lagstadgad skyldighet för partierna att redovisa finansieringen av sin
verksamhet.

I artikeln ger hon partisekretare, Sofia Arkelsten, en känga. Arkelsten tycker nämligen inte att en lagstiftning behövs. Vad jag tycker är så befriande med Abrahamssons artikel är hennes uppmaning till partikamraterna: Låt LO och sossarna sköta sitt.

Det går inte i längden att sitta i sandlådan, sprätta sand med en blå plastspade och med darrande underläpp muttra: "Men LO då?! Men sossarna då?!" Fler och fler börjar undra varför M bjuder på sådant hårdnackat motstånd. Vad är det partiet har att dölja? Vad är det för ljusskygga bidragsgivare som partiet vill skydda?

Låt mig därför citera från en rapport jag ständigt återkommer till:

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

För om Sällskapet Tornet och andra ljusskygga bidragsgivare, i och med en lagstiftning, vägrar ge M pengar, so be it! Moderaterna kan utnyttja regeringskansliet såsom Socialdemokraterna tidigare gjorde. Moderaterna har ju till och med infört ett propagandaministerium, på skattebetalarnas bekostnad. Sedan 2006 har M växt i såväl storlek som medlemmar. Det genererar i mer partistöd och fler medlemsavgifter.

Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt... Läs den meningen en gång till. Det är ju banne mig som en Dan Brown-bok: hemliga sällskap och ljusskygga individer som verkar i det fördolda men som styr ett politiskt parti, där partiledaren endast är en marionett. Dan Brown - här har du upplägget till nästa bok. På konvulutet kan det stå: Based on a true story. Låt mig även föreslå titel: Mörkläggningen.

Tidigare inlägg: Nu får det vara nog med hemlighets(m)akeri, Högerns ekokammare borgar för borgerlig valseger, Att sila mygg och svälja elefanter, Moderaternas hemlighetsmakeri, Hemlighetsmakeri, Varför detta hemlighetsmakeri?

Valhemligheten har inget att göra med partidonationer

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

Ovanstående är från rapporten Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser (utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja) och återigen är denna rapport aktuell, eftersom det inte kommer att ske någon lagreglering av partibidragen. Moderaternas motstånd ter sig om än mer löjligt nu, när även Sverigedemokrater (av liknande anledningar som M) inte heller vill redovisa partidonationerna.

Jag rekommenderar därför varmt Sandro Wennbergs inlägg Är den svenska valhemligheten verkligen så unik?. Ett inlägg som, på ett mycket effektfullt sätt, smular sönder Moderaternas argument om valhemligheten.

Tidigare inlägg: Nu får det vara nog med hemlighets(m)akeri, Högerns ekokammare borgar för borgerlig valseger, Att sila mygg och svälja kameler, Moderaternas hemlighetsmakeri, Hemlighetsmakeri, Varför detta hemlighetsmakeri?
Andra som skriver på samma tema:

Efterlyses: en modern folkrörelse

Unter einer sozialen Bewegung, auch Bewegung, wird in den Sozialwissenschaften ein kollektiver Akteur verstanden, der unterschiedliche Organisationsformen umfasst, und mit unterschiedlichen Mobilisierungs- und Handlungsstrategien versucht, gesellschaftlichen Wandel zu beschleunigen, zu verhindern oder umzukehren (En social rörelse är en mobiliserande kollektiv aktör, som med viss kontinuitet på grundval av en hög symbolisk sammanhållning och svag rollspecificering genom olika organisations- och aktionsformer arbetar för målet att genomföra eller förhindra grundläggande sociala förändringar eller återupprätta tidigare sociala förhållanden).

Vad är en folkrörelse? Är Socialdemokraterna (fortfarande) en folkrörelse? Joachim Raschkes definition (ovan) är endast en av många begreppsförklaringar. Ser man till Raschkes definition är Socialdemokraterna fortfarande en folkrörelse, men tyvärr en krympande sådan (och den nedåtgående trenden verkar fortsätta).

Hösten 2009 fick en arbetsgrupp (bestående av Johan Sjölander, Linnea Björnstam och Jan-Olov Gustafsson) i uppdrag av Stockholms arbetarekommunens styrelse att utarbeta ett program för den framtida socialdemokratiska folkrörelseorganisationen i Stockholm. Nu är äntligen slutrapporten klar och den har fått titeln Framåt mot den moderna folkrörelsen.

I rapporten ger inte arbetsgruppen någon exakt definition av begreppet folkrörelse. Det är inte heller nödvändigt, då rapportens 22 sidor är fyllda med intressant läsning och de huvudsakliga slutsatserna är, i mina ögon, mycket progressiva:

o En av våra tydligaste slutsatser är att socialdemokratin i Stockholm måste närmast
revolutionera synen på informations- och beslutsflöden inom organisationen.
Arbetsformerna runt olika demokratiska beslutsprocesser måste utvecklas.
Användandet av sociala medier i både det organisatoriska och det politiska arbetet
måste stärkas och prioriteras. Olika metoder att involvera medlemmar i politisk
diskussion och beslutsfattande utvecklas.

o En annan viktig slutsats är att socialdemokratin i Stockholm i stora delar måste
förändra sin partikultur. Det behövs mer av öppenhet, en mer tillåtande attityd, mer av
aktivism och mindre av rent internt administrerande. Socialdemokratin måste bli mer
nyfiken på även det som finns utanför den egna partiorganisationen: vare sig det är
människor eller idéer. Vi måste uppmuntra och uppmärksamma nytänkande och
förnyelse. Ledarskapet behöver stärkas och uppmärksammas mer, på alla nivåer i
organisationen, och studie- och bildningsverksamheten prioriteras. Definitionen av
vad som är ”politiskt arbete” måste breddas och en kultur av lokal närvaro etableras.
Socialdemokratin måste också bli en naturlig arena för ”det progressiva Stockholm”
att verka politiskt inom eller i samarbete med.

o Slutligen kan vi också konstatera att socialdemokratin i Stockholm måste rensa i de
interna organisatoriska strukturerna. Arbetarekommunens organisation är idag ett
lapptäcke av olika nivåer och strukturer som är väldigt svårgenomträngligt för
utomstående (och även de flesta inomstående). Väldigt mycket tid och kraft sugs
därför upp i arbetet i olika ”mellannivåer”, utan direktkontakt med vanliga
medlemmar eller människorna i vår stad. Vår bedömning är att den prioriterade nivån
bör vara partiföreningen som arbetar direkt mot medborgarna i bostadsområdet,
arbetsplatsen, skolan eller personer från den egna språkgruppen eller olika
intresseområden. Vi föreslår i dagsläget ingen omfattande stadgerevision men menar
att ett omfattande förändringsarbete för att stärka upp partiföreningen som
organisationens kärna bör inledas.


Rapporten kommer att diskuteras på representantskapet i nästa vecka. Jag inte är repskapsombud, men jag överväger ändock att gå dit och lyssna på diskussionerna kring rapporten. Det blir då första gången. Att gå på ett repskap, utan att vara ombud är mycket frustrerande för en person som jag. Jag har inte ens ett kort som ger mig rätt att tala på repet.

Jag är starkt kritisk till repet, ett repskap som fattar många viktiga beslut. Hur representativa är dessa beslut om mindre än hälften av ombuden är där? Ta bara beslutet om Förbifart Stockholm, som jag och Carin Jämtin har olika åsikter om. Det var nämligen repet som, i det Trafikpolitiska programmet, sade ja till Förbifart Stockholm. Jag vill veta hur många ombud som var där då beslutet fattades. Om över hälften av ombuden saknades vid den aktuella tidpunkten, anser jag att det var (och fortfarande är) ett djupt odemokratiskt beslut. Arbetsgruppen skriver också i rapporten:
Under senare år har närvaron till och från varit skrämmande låg. De mest välbesökta representantskapen är i regel de som behandlar olika typer av personval. Generellt sett kan sägas att represententskapet har en tämligen låg närvarograd, med tanke på den politiska tyngd institutionen egentligen besitter. Detta kan i sig vara ett tecken på två saker: antingen att föreningarna aktivt väljer att inte medverka vid representantskapet eftersom de inte anser det vara meningsfullt, eller att många föreningar inte riktigt orkar utse representanter som också har kapaciteten att fullfölja sitt uppdrag.

De senaste åren har det skett framsteg i arbetsformerna runt representantskapet. Idag finns exempelvis handlingarna från representantskapet tillgängliga på nätet (även om det är osäkert hur många som känner till detta). Folkrörelsegruppen menar att det är ytterst viktigt att detta arbete fortsätter och utvecklas. Förutsättningarna för representanterna att förankra i sina hemmaföreningar måste utvecklas. Nya arbetsformer måste prövas. Man kan också tänka sig att komplettera representantskapsmöten med olika typer av forum dit alla medlemmar är välkomna.
Jag är den första att välkomna de förslag arbetsgruppen har kring repet. Som del av det progressiva nätverket NetRoots, vill jag till syvende och sist ge en eloge till arbetsgruppen som insett betydelsen av nätverksbaserad media (i rapporten används begreppet sociala medier).
Ta initiativ till ett Netroots STHLM med regelbundna träffar och möjlighet till utbildning för
progressiva bloggare i Stockholm, skriver de bland annat.

Johan Westerholm
har också skrivit om rapporten. Framåt mot en modern folkrörelse finns även som grupp på facebook (gå gärna in och diskutera rapporten där).

Nu får det vara nog med hemlighets(m)akeri

Det finns två riksdagspartier som vägrar redovisa sina partibidrag - Moderaterna och Kristdemokraterna. Övriga riksdagspartier har frivilligt redovisat sina partibidrag. Moderaterna försvarar sitt hemlighetsmakeri med argumentet "valhemlighet". Ett argument som inte håller i detta sammanhang.

Europarådet har riktat hård kritik mot Sverige, eftersom vissa partier inte vill redovisa sina partibidrag. Därför kräver Socialdemokraterna nu en lag som tvingar partier att redovisa större privata bidragsgivare (DN).

För mig är detta en demokratifråga. Ur rapporten Makten över debatten
Rapport om partiernas opinionsbildande resurser
(utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja):

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

Tidigare inlägg: Högerns ekokammare borgar för borgerlig valseger, Att sila mygg och svälja kameler, Moderaternas hemlighetsmakeri, Hemlighetsmakeri, Varför detta hemlighetsmakeri?

Att sila mygg och svälja kameler

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.
Ovanstående står att läsa i Arbetarrörelsens tankesmedja rapport Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser (s. 5). Rapporten är viktig i många avseenden. LO kritiseras ju ofta för att bidra med mångmiljonbelopp till Socialdemokraternas valrörelse, men hur står det till med Moderaterna?

Idag presenterar Carl B Hamilton (FP) rapporten Partibidrag 2007-2010 med fokus på LO, Socialdemokraterna och Moderaterna. Folkpartiet ingår ju som bekant i regeringen Reinfeldt och därför har jag döpt detta inlägg till Att sila mygg och svälja kameler. För det är precis det som Hamilton gör i sin rapport.

Inför valet 2010 anser jag att frågan om partiernas finansiering måste lyftas. Väljarna har rätt att få veta varifrån kampanj­pengarna kommer. Moderaternas hemlighetsmakeri har jag belyst i inläggen Hemliga bidragsgivare gav moderaterna 30 miljoner och Varför detta hemlighetsmakeri? och Moderaternas hemlighetsmakeri.

LO och Socialdemokraterna har varit helt öppna med detta. Moderaterna vägrar denna öppenhet. Varför? Peter Johansson ger svaret i titeln på sitt inlägg - Hamilton jagar LO-djur men missar elefanterna i Tornet.

Peter Högberg skriver också på samma tema.

Moderaternas hemlighetsmakeri

Fortfarande tyst om Moderaterna om hemliga partibidrag, skriver Johan Ulvenlöv. Igår handlade Aktuellt bland annat om de hemliga partibidragen. Därför tänkte jag helt sonika återvinna ett gammalt inlägg.
-
Arbetarrörelsens tankesmedja har gett ut Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser. Rapporten är viktig i många avseenden. LO kritiseras ju ofta för att bidra med mångmiljonbelopp till Socialdemokraternas valrörelse, men hur står det till med Moderaterna? Om syftet med rapporten står det (s. 5):
-
Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.
-
Inför valet 2010 anser jag att frågan om partiernas finansiering måste lyftas. Väljarna har rätt att få veta varifrån kampanj­pengarna kommer. Moderaternas hemlighetsmakeri har jag belyst i inläggen Hemliga bidragsgivare gav moderaterna 30 miljoner och Varför detta hemlighetsmakeri?, därför anser jag det bra att Claes Sandgren, ordförande för Institutet mot mutor, i en debattartikel i DN anser att det är "hög tid att partierna redovisar sina bidrag":
-
De svenska politiska partierna fick nyligen skarp kritik av Europarådet för att de inte berättar hur de finansierar sin verksamhet. I andra jämförbara länder regleras noga hur stora bidragen får vara och hur de ska redovisas för allmänheten. Partiernas ovilja hör hemma i ett större mönster där stat och samhälle är sammanväxta och beslut fattas i det fördolda. Hur kommer det sig att medborgarna finner sig i denna kökkenmödding av vänskapsband, hemlighetsmakeri och intressekonflikter? Skälet är nog att Sverige har en ingrodd kultur av myndighetstilltro och godtrogenhet.
-
Hur svårt kan det vara för Moderaterna att redovisa hur mycket pengar de får från till exempel Sällskapet Tornet? De Rödgröna är naturligtvis för en öppen redovisningen av partibidrag.
-

Hemlighetsmakeri

För ett tag sedan gav Arbetarrörelsens tankesmedja ut Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser. Rapporten är viktig i många avseenden. LO kritiseras ju ofta för att bidra med mångmiljonbelopp till Socialdemokraternas valrörelse, men hur står det till med Moderaterna? Om syftet med rapporten står det (s. 5):
-
Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.
-
Inför valet 2010 anser jag att frågan om partiernas finansiering måste lyftas. Väljarna har rätt att få veta varifrån kampanj­pengarna kommer. Moderaternas hemlighetsmakeri har jag belyst i inläggen Hemliga bidragsgivare gav moderaterna 30 miljoner och Varför detta hemlighetsmakeri?, därför anser jag det bra att Claes Sandgren, ordförande för Institutet mot mutor, i en debattartikel i DN anser att det är "hög tid att partierna redovisar sina bidrag":
-
De svenska politiska partierna fick nyligen skarp kritik av Europarådet för att de inte berättar hur de finansierar sin verksamhet. I andra jämförbara länder regleras noga hur stora bidragen får vara och hur de ska redovisas för allmänheten. Partiernas ovilja hör hemma i ett större mönster där stat och samhälle är sammanväxta och beslut fattas i det fördolda. Hur kommer det sig att medborgarna finner sig i denna kökkenmödding av vänskapsband, hemlighetsmakeri och intressekonflikter? Skälet är nog att Sverige har en ingrodd kultur av myndighetstilltro och godtrogenhet.
-
Hur svårt kan det vara för Moderaterna att redovisa hur mycket pengar de får från till exempel Sällskapet Tornet?
-
Bloggat på samma tema: Peter Andersson, Johan Westerholm, Folkpartiet i Nacka, Kristian Krassman

Pasok

På ett ställe, där jag jobbar ibland, finns två grekiska städare. Den äldre av dem, Ioannis, som tyvärr inte kan så mycket svenska, går ofta omkring och muttrar om Greklands Högerparti, som han anser är en skamfläck då partiet har ordet "demokrati" i sitt namn (ja förutom all korruption, mygel och båg som partiet verkar ägnar sig åt).
-
En gång frågade han mig om jag var "demokrat" och eftersom jag inte visste att det grekiska Högerpartiet heter Ny demokrati, svarade jag desvärre "ja" på frågan. Efter att ha rett ut det missförståndet, blev vi goda vänner. Vi är nämligen Socialdemokrater båda två. Det är Ioannis jag tänker på idag, när jag läser i Expressen att Greklands socialistparti Pasok får egen majoritet.
-

Freedom not fear - internationell aktionsdag

Nätverket Svart Måndag arrangerar även i år demonstrationen Freedom not fear i Stockholm och Sossar mot Storebror medverkar. Vår talare i år är Peter Karlberg. SSU medverkar också (dock ingen talare från SSU i skrivandets stund).
-
Svart Måndag är ett politiskt oberoende nätverk med partners från olika politiska partier och organisationer. Läs mer om demonstrationen och alla talare på evenemangets FB-sida och på Amanda Briheds blogg.

Varför detta hemlighetsmakeri?

I morse låg Arbetarrörelsen Tankesmedjans nya rapport Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser i min inkorg. Den kommer att läggas ut på Tankesmedjans hemsida i eftermiddag.
-
Varifrån får de politiska partierna sina pengar och hur finansieras demokratin är två frågor som besvaras i och med rapporten.
-
För två år sedan skrev jag inlägget Hemliga bidragsgivare gav moderaterna 30 miljoner. Moderaternas hemlighetsmakeri fortsätter. Mina tankar går automatiskt till boken Da Vincikoden, när jag läser om Tornet och Moderaternas ovilja att berätta varifrån de får sin finansiering.
-
-
[UPPDATERAT]
Martin Moberg har också bloggat om rapporten.

1909, 1921, 1989, 2009

I ett tidigare inlägg, skrev jag att endas 1/3 kommer att rösta i det kommande EU-valet. Jag döpte inlägget till Katastrof. Nu har jag sett fler inslag och läst fler artiklar om hur ointresserade många i Sverige är av EU-valet och jag blir faktiskt förbannad. Det var nämligen inte länge sedan vi inte hade allmän rösträtt här i Sverige.
-
Allmän rösträtt för män vid val till andra kammaren i riksdagen genomfördes år 1909.
År 1921 fick kvinnorna rösträtt*.
Fram till 1989 var det möjligt att utesluta vissa grupper från den allmänna rösträtten, till exempel personer som omyndigförklarats av domstolen.
-
Det har varit en lång och hård kamp för att genomföra allmän rösträtt och nu väljer alltså 2/3 av svenskarna att skita i att rösta i valet till Europaparlamentet.
-
Hedra din rösträtt och gå och rösta 7 juni!
-
Läs även Val till Europaparlamentet, 7 juni 2009

* Schweiz var faktiskt sist i Europa med kvinnlig rösträtt. Det infördes 1971, då endast på federal nivå. År 1990 infördes det på alla nivåer.

De som inte kommer ihåg det förflutna, är dömda att upprepa det

Jag har svårt att hata, därför har jag svårt att förstå hur människor kan hata vänstern respektive högern. En person som genuint hatar vänstern är Dick Erixon. Svensk vänster beundrar terroristen Ulrike Meinhof heter ett av hans inlägg. Enligt Erixon är Åsa Linderborg "svensk vänster". Åsa Linderborg har skrivit en bokrecension som heter Protest & motstånd. Den recensionen gillar inte tokhögern (=Dick Erixon. För att använda samma retoriska figur).
-
Frågan nu är väl hur länge det dröjer innan svenska vänstern begår en terrorhandling som dödar. För mig bevisar den här hållningen att väntern saknar argument. Man vet att man inte vinner debatten mot frihet och demokrati. Då tar man till andra metoder. De mest primitiva. Sådan är vänstern, skriver Erixon i sitt inlägg.
-
Jag vet inte vilka Erixon innefattar i "svensk vänster". Jag vet att det i Sverige finns såväl vänsterextremister som högerextremister. Jag vet att Björn Söderberg, fackligt aktiv, mördades av två högerextremister. Det skulle inte falla mig in att skriva "sådan är högern".
-
Kristoffer Ejnemark har skrivit ett mycket bra inlägg om såväl Linderborgs recension som Dick Erixons inlägg. Ejnemark skriver bland annat:
-
Vulgärliberaler kan storma hur mycket de vill kring RAF och dess bekräftelse på den egna mytiska synen på "vänstern". Det förändrar dock inte att RAF var ett fenomen i ett sammanhang. Ett sammanhang som visserligen förklarar fenomenet men icke destro mindre ursäktar individens moraliska ansvar [...] Högerpajasen och provokatören Dick Erixon är en sådan, som genom en egenkonstruerad misstolkning får Linderborgs uppmaning om större förståelse för den historiska kontexten att metamorfosas till ett "försvar" av terrorism "mot demokrati och yttrandefrihet". Vulgärliberalen är sannerligen en tragisk okunnigpredikant, som i kamp mot förändring inte räds att ta till sig oförnuftets ideologiska intolerans mot upplysning och framstegstro.
-
Under strecket:
Jag vill tacka alla vänsterbloggare som uppväger borglig "gammalmedia". I Metro passar Johan Staël von Holstein på att ösa ur sig sitt hat mot socialdemokratin (till exempel här) och DN och SvD är numer regeringens språkrör genom att upplåta sina debattsidor till regeringspartierna.
-
Henrich Bölls bok Die Verlorene Ehre Der Katharina Blum är lika aktuell idag.
-
I helgen köpte vi bakboken A Piece of Cake. I förrgår gjorde Åsa dumlemuffins och igår gjorde jag New York blueberry cheesecake. Här hittar du receptet på kaloribomben.

SSU Stockholm gör bort sig

145 tjänstemän och besökare på Svenskt Näringsliv blev förgiftade av bakterien shigella. SSU Stockholm vill nu ge rosor till den som tar på sig ansvaret för shigellaattacken.
-
Sjuka practical jokes som detta måste uppmuntras med lite blomster, säger Emma Lindqvist, ordförande i SSU Stockholm (pressmeddelande).
-
Nej, SSU Stockholm, sådana attacker skall inte uppmuntras! Emma Lindqvist bör göra en pudel genast och be om ursäkt. Nästa gång kanske SSU Stockholm drabbas av en liknande attack.
-
Dylika attacker, som den på Svenskt Näringsliv, är ett hot mot demokratin.
-
Metro, Svd1, SvD2, Aftonbladet, Kulturbloggen, Jonas Morian
-
Uppdatering:
Josefin Deiving har ett annat perspektiv på SSU:s pressmeddelande: Det är nämligen så här, att SSU Stockholm inte alls är terrorister eller ondsinta förespråkare för matförgiftning. Tanken är mer att synliggöra det absurda i den nutida medialogiken. Att synliggöra det absurda i medialogiken kan göras på annat sätt än med ett pressmeddelande av den art som SSU skickade ut.
-
Ja, vi har en övervikt av borglig media och det är svårt att göra sig hörd om man inte är borgare. Högermedia älskar att misskreditera vänstern och därför anser jag att pressmeddelandet från SSU Stockholm gör mer skada än nytta.
-
Vänstern kan inte hålla liv i tidningar och om de har tidningar är de av typen AiP eller Stockholmstidningen. Därför är det av största vikt att vi använder oss av de så kallade Nya medierna - YouTube, Facebook, hemsidor, bloggar, bloggnätverk et cetera. Ett bra exempel är SSU:s film Halvtid med högern, som sprids via bloggosfären.
-
Om SSU verkligen ville visa på den skeva mediabevakningen, skulle förbundet skrivit en seriös rapport, som vi vänsterbloggare hade länkat till och skrivit om. Den skulle ha hamnat på knuff.se och därefter skulle borglig media ha svårt att ignorera debatten. Se bara på FRA-debatten. Den började i bloggosfären. Det tog några dagar innan "gammalmedia" förstod vikten av FRA-debatten i bloggosfären, men därefter hakade de på.
-
Nej, jag håller fast vid min ståndpunkt. Pressmeddelandet gjorde mer skada än nytta.

En politisk supporter kan även påverka och förändra

Igår kritiserade Expressens ledare socialdemokraternas kampanj Bli supporter: Talande nog driver socialdemokraterna nu en kampanj på temat "supporter", vilken i sin utformning är oavsiktligt ärlig. Mona Sahlin vill gärna ha en hejaklack på läktaren, men inte låta fotfolket vara med i matchen om vilka som ska leda och företräda partiet. Expressen har dock fel:


Dock håller jag med Expressen som efterlyser internetröstning för medlemmarna. I Danmark valdes socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt till partiordförande via en internetomröstning mot Frank Jensen. De nya medierna är ett ypperligt sätt för interndemokrati. Det är viktigt att ge medlemmarna större inflytande och det är just det som supporterkampanjen går ut på.

I de politiska partierna talas det ibland om aktiva och passiva medlemmar. Jag gillar inte den uppdelningen. Att ta steget och bli medlem i ett parti är inte en passiv handling. Det är i högsta grad ett tydligt ställningstagande.

Att inte dyka upp på ett medlemsmöte eller sitta i styrelser eller arbetsgrupper, innebär inte att medlemmen är passiv. Man kan påverka och förändra på andra sätt. Om den "passiva" medlemmen sitter i fikarummet på sin arbetsplats och talar politik, kan det ha större genomslagskraft, än att närvara på ett medlemsmöte. Begreppet supporter gör att vi nu kan sluta tala om "passiva" och "aktiva" medlemmar.

Erik Laakso skriver på sin blogg: Expressen menar att supporterkampanjen är ett sätt för att försöka få löst folk att hålla sig på läktaren utan att ge sig in i matchen på allvar. Men till skillnad från sportens värld så kan en politiskt supporter precis när som helst faktiskt ge sig in i matchen och bli spelare själv. Det måste väl ändå vara ett hyggligt bra sätt att ge tillträde till interndemokratin?

En politisk supporter kan även påverka och förändra!