Man får bara inflytande om man lär sig dunka rygg, blir lyssnad på om man säger ja. Blir bara befordrat om man vägrar se världen som den ser ut.
Åsa Linderborg, Håll med eller håll käft
-Åsa Linderborg, Håll med eller håll käft
Jag kommer aldrig att stå på någon S-lista. Jag gick tidigt ut med att jag ville jobba partipolitiskt på tjänstemannanivå och verka som ”fritidspolitiker”, men om jag hade haft denna politiska ambition (eller får denna ambition), skulle jag nog bli lika besviken som några av de, förhållandevis unga, partikamrater som jag mött och som drömmer om en plats i riksdagen, Stadshuset eller i en S-regering.
-
– Partiet satsar inte på mig, för jag är inte någon ja-sägare.
– Jag ifrågasätter, det gillar inte partiet.
– X (högt uppsatt sosse) gillar inte mig och därför är det kört för min del.
– Jag tillhör Stockholms stad och inte län och ”falangsossarna” gör det omöjligt för mig att göra denna ”karriär”.
– Jag har inte fackligt stöd/fackets mandat.
– Jag är inte tillräckligt ”lagom”.
-
Sex citat från sex unga sossar. Dessa sossar har ett brinnande engagemang. Politik är att vilja, sade Olof Palme och dessa sex sossar vill, men stoppas av partiet eller ska jag skriva ”vissa företrädare för partiet”?
-
Det är precis dessa sex sossar jag vill se i riksdagen, Stadshuset eller i en S-regering, men eftersom de anses obekväma, bråkiga, radikala, för mycket vänster, för mycket höger et cetera kommer de aldrig att släppas fram.
-
I likhet med några av dem är jag inte en ja-sägare. Jag är oftast för mycket vänster, ibland är jag för mycket höger, men jag är aldrig lagom. Jag är inte mellanmjölk.
-
En partiräv sade till mig, apropå mitt inlägg Bättre kan du Ibbe!, att jag var illojal mot partiet. I hans värld skall vartenda budskap, som sänds ut från högkvarteret, sväljas med hull och hår och man skall tala sig varm om de utspel som våra företrädare gör, även när man inte håller med (annars ska man vara tyst). Vi har tillräckligt många kritiker, måste även du kritisera?, frågade denna herre. Enligt honom ska vi kritisera internt, vi skall absolut inte skriva artiklar, blogga eller twittra om detta. Vi får gärna blogga och twittra om det gynnar partiet.
-
Andra partikamrater ansåg att mitt inlägg om Baylan var en "regelrätt sågning". De kan inte ha läst de övriga blogginläggen som handlade om Baylan den dagen.
-
Var och varannan dag dimper det ner pressmeddelanden och/eller uppmaningar i inkorgen att jag och andra sossar ska blogga/skriva om vissa saker. Många mejl inspirerar mig till att just blogga om det som anses aktuellt eller viktigt, men ibland tvärvägrar jag.
-
Min mammas släkt lever i Tyskland. Min mamma är född 1931 och var därmed tonåring när Andra Världskriget tog slut. Större delen är Wessies (där en och annan, under Andra Världskriget, var nazist), men några är även Ossies. Östtyskar, som bodde i diktaturen DDR, där partiet var staten och Stasi fanns i varenda buske. Vi hälsade på några gånger, såväl före murens fall som efter. Kanske är det mina släktingars berättelser och det jag har läst om DDR (och Nationalsocialismen) som gör att jag aldrig blir sosse lagom?
-
Partiet (eller låt oss säga vissa företrädare för Socialdemokraterna) kanske anser att jag är obekväm, kanske rent utav en belastning för partiet. För min egen skull och för mina läsare vill jag visa att Socialdemokraterna fortfarande är ett folkrörelseparti som har högt i tak.
-
Åsa Linderborg avslutar sin artikel Håll med eller håll käft med två frågor: Ska man vara lojal med partiprogram och ideologiska principer eller ska man vara lojal med en partiledning som dagtingar med det allra heligaste? Eller ska man i stället för lojalitet prata om solidaritet – med dem som förtjänar det?
-
Mitt svar som sosse är glasklart – Solidaritet med dem som förtjänar det och lojalitet gentemot de ideologiska grundvalar som gjorde att jag gick med i partiet. Mina läsare ska veta att jag ifrågasätter och att jag inte sväljer ”allt” med hull och hår. Jag kommer även i fortsättningen att vara en kärleksfull kritiker. Framför allt kommer jag även i fortsättningen att opponera mig mot den orättvisa politik som borgarna för.
