Mad world, mad world

För snart tio år sedan uppmanade jag på DN Debatt Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till löntagarna som avstått så mycket för att vi kapitalister skulle få ännu mycket mer. Aldrig i kapitalets historia hade fördelningen varit så gynnsam för kapitalisterna, men jag trodde då att festen snart skulle vara slut.

Ovanstående skriver Robert Weil i uppföljaren Kapitalister, förenen eder! och menar vidare att kapitalisterna skall ta sitt samhällsansvar. Det visade sig nämligen att festen långt ifrån är över. Den har snarare förvandlats till en orgie. Det senaste exemplet är de tre tyska chefer inom Vattenfall som fått dela på 90 miljoner kronor. Arbetarnas löner pressas samtidigt som elpriserna skjuter i höjden (81 % på 10 år).

Jag anser det motbjudande hur man från regeringen Reinfeldts sida, gång på gång, kan låta dessa bonusar och fallskärmar veckla ut sig. Svindyra fallskärmar som vi tvingas betala för.

It's a very very, mad world, mad world.

Jag vill till syvende och sist rekommendera Katrine Kielos ledare Det är skillnad på folk och folk och Andreas Cervenkas Den schizofrena svenska modellen.

Social rörlighet

Carin Jämtin och Anneli Hulthén skriver idag på Aftonbladet Debatt att social rörlighet är viktigare än integration för att minska klyftorna. Nu har jag redan skrivit ett hyfsat bra inlägg om social rörlighet och därför hänvisar jag till United States of Sweden = låglöneland. Kalla det för readcycling.

Klassklyftorna syns i munnen (Del IV)

Jag välkomnar de Rödgrönas vallöfte - gratis tandvård till 24. I likhet med Lars Ohly vill jag dock gå längre - jag vill att ett tandläkarbesök inte skall vara dyrare än ett vanligt läkarbesök.

På samma tema: Dagens Arena
Tidigare inlägg: Klassklyftorna syns i munnen (Del III), Klassklyftorna syns i munnen, Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen

Anders Borg försvarar de ökade klyftorna

Relaterat: Alla ska få ta del av regeringens budgetproposition (utom oppositionen), Jämlikhetsanden - Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, Hälsa är en klassfråga i Moderaternas Sverige, Tête-à-tête med Richard Wilkinson
Andera som skriver på samma ämne är Storstad, S-buzz, Stefan Wikén, Alliansfritt Sverige, Kristian Krassman

Hälsa och ojämlikhet

Två rekommendationer: Per Wirténs artikel På dödens fält och Marika Lindgren Åsbrinks blogginlägg Två stopp med t-banan – två års kortare liv.
Relaterat: WHO:s rapport Closing the gap in a generation

Klassklyftorna syns i munnen (Del III)

Martin Moberg gör mig uppmärksam på en av mina många hjärtefrågor - nämligen tandvård. Sydöstran skriver att tänder är återigen på väg att bli en klassmarkör. Tandvården är för dyr. Jag har i två tidigare inlägg (Klassklyftorna syns i munnen och Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen) skrivit om just detta.
-
Det finns en och annan motion till Jobbkongressen som vill se en ändring inom tandvården. Partistyrelsens utlåtande över de motioner som tar upp tandvård lyder:
-
Tandvården är mycket betydelsefull för människors hälsa. Dålig tandhälsa minskar livskvaliteten avsevärt och kan leda till följdsjukdomar. Tack vare tidigare investeringar och den fria barn- och ungdomstandvården har allt fler i vårt land en god tandhälsa jämfört med tidigare generationer. Priserna i tandvården har dock stigit på senare år samtidigt som tandvårdsförsäkringen har gett ett otillräckligt skydd. Detta har lett till att fler vuxna har tvingats avstå tandvård av ekonomiska skäl. För att säkra en god tandhälsa i befolkningen och förhindra nya klasskillnader i tandhälsa är det nödvändigt att tandvårdsförsäkringen har starkt fokus på regelbunden och förebyggande tandvård samtidigt som det måste finnas ett bra skydd mot riktigt höga kostnader. Alla ska regelbundet kunna gå till tandläkaren och ingen ska behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl. Partikongressen 2001 beslöt att det långsiktiga målet bör vara att även tandvården innefattas i sjukvårdens avgiftssystem och jämställs med annan hälso- och sjukvård samt att ett högkostnadsskydd införs som på sikt tillämpas på samma sätt som vid övrig sjukvårdande behandling.
-
Jag är nöjd med partistyrelsens utlåtande. Det är dags för en rödgrön regering, så att vi kan börja jobba för en tandvårdsreform som innebär att ingen ska behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl.

Åt den som har ska varda givet

Märkt av att Sverige har blivit ett hemskt land att leva i? Det är ju det budskap som de rödgröna trummar ut. Ökade klyftor. Ett kallare samhälle. You name it! Nej, jag har inte heller märkt det, skriver Claes Arvidsson ( SvD: ledarblogg). Arvidsson hänvisar även till en Eurobarometer som visar att fler än 9 av 10 svenskar är nöjda med sina liv.

-

Samma Eurobarometer visar att synen på den svenska ekonomin inte är lika ljus. Drygt sex av tio menar att den är dålig. Vad beträffande den egna arbetssituationen bedömer tre fjärdedelar av svenskarna att den är bra. Man noterar att fler varslas eller förlorar sina jobb, men tror inte att det ska drabba dem själva, enligt Eurobarometern. Detta nämner inte Arvidsson i sitt inlägg.

-

Arvidsson skriver att han inte har märkt de ökade klyftorna i samhället. Jag vet inte i vilket samhälle Arvidsson lever i, men det är inte samma samhälle som vi andra lever i.

-

Det är främst sjuka och arbetslösa som drabbas av Högerns orättfärdiga politik (Arvidsson är varken sjuk eller arbetslös). Moderaterna (oavsett ändringen av namn på partiet) har alltid stått för en omvänd Robin Hood-politik. Åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har.

-

Klassklyftorna har växt och växer i Sverige i och med den politik som regeringen för. Att hävda att klassklyftorna inte har växt är rent ut sagt bullshit!

-

UNT, GP, Alliansfritt Sverige

Klassklyftorna syns i munnen

Nästan var tionde svensk har inte råd att gå till tandläkaren. Det visar en undersökning som Folkhälsoinstitutet gjort (SVT). När jag skrev inlägget Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen, om den Moderatstyrda regeringens misslyckade tandvårdsreform, valde jag att citera Annika Creuzer, Privata affärer och här kommer citatet igen:
-

Att gå med trasiga tänder är en mycket värre social stämpel än att gå med trasiga skor. Göran Persson talade på sin tid som statsminister med passion om tänder som en klasstämpel. Göran Hägglund är lika passionerad när han talade för den nya reformen. Men det verkar som om vilken reform vi än får så blir det problem. Det går tandtroll i alla försök till förändringar. Jag kan inte förstå varför tänder ska hanteras olika än resten av kroppen. Är det trasigt eller fel ska det lagas. Kostar det för mycket ska det finnas ett kostnadstak. Varför går det inte att ta med tänderna i den vanliga sjukvården? Vanliga operationer, vare sig det handlar om tänder eller höftleder bekostas av den allmänna sjukvården.

-

GENTRIFIERING

Skilda världar. Klass & Kön (Del II)

Samhällsklyftorna kommer att forsätta växa i det mörkblå Sverige. Vi kommer snart att få universitetsavgifter, som gör det omöjligt för människor att göra klassresan, skrev jag i ett inlägg från i somras.
-
I en debattartikel i DN idag kom således förslaget att avgiftsbelägga högskolorna.
-
Med tanke på svenska högskolestudenters långa väg genom utbildningsväsendet är det befogat att överväga att införa ökade ekonomiska drivkrafter för att korta utbildningstiden via någon form av avgift för högskoleutbildning. För att minska risken att avgifterna leder till ökad social snedrekrytering skulle det kunna vara möjligt att låna till avgiften eller införa ett stipendiesystem. Det är också viktigt att förbättra informationen till personer som ska välja utbildning om till exempel genomsnittlig inkomst och arbetslöshetsrisk efter olika utbildningar.
-
Avgiftsbelägga högskolan för att förkorta studietiden? Läs också sista meningen i stycket ovan...
-
Jag kan redan se hur framtiden kommer att se ut:
-
Året är 2028. Lisa, 18 år, vill plugga svenska och litteraturvetenskap. Att bli författare är en dröm hon har haft sedan hon var sju år gammal. Hon har har A i alla ämnen utom matematik, fysik och kemi (faktum är att Lisa har ganska svårt för de ämnena). Ett aber för Lisa är dock att hennes två mammor jobbar som brevbärare respektive assistent och har inte råd med universitetsavgiften. Till saken hör att Lisa har en tvillingbror som heter Calle. Calle är tekniskt lagd. Han älskar de tekniska och naturvetenskapliga ämnena. Calle har redan blivit headhuntad av en högskola som har ett nära samarbete med ABB. Förutom gratis studiegång, får han också kost och logi betald. I Calles utbildning ingår även ett år i USA, där alla omkostnader är betalda och han kommer till och med att få en liten fickpeng varje månad från ABB.
-
Lisa går till Myndigheten för högskola och universitet och får prata med en tjänsteman. Det finns inga stipendier för de som läser humaniora. Tjänstemannen informerar henne om att hon inte kommer att få låna till universitetsavgiften, eftersom hon sökt sig till en utbildning som inte genererar i ett jobb, men om Lisa väljer att plugga ett tekniskt eller naturvetenskapligt program på en högskola, då kan Myndigheten låna ut till universitetsavgiften. Tjänstemannen föreslår ytterligare en rad program, där det råder brist på arbetskraft. Lisa funderar ett ögonblick. Ska hon plugga fyra år på högskola, sådant hon inte gillar och som hon till och med har svårt för? Hon tackar nej och går ledsen därifrån. När hon kommer hem, försöker hennes föräldrar tröttna på henne. Hennes ena mamma säger att hon kan lägga in ett gott ord för henne på brevbärarkontoret.
-
I Sverige ska skolan vara gratis, även högskola och universitet! Jag är ofta i Tyskland, där får de mindre bemedlade studenterna BAföG*. Många studenter är beroende av sina föräldrar. Det innebär att föräldrarna kan bestämma vad barnen ska plugga (vilket de gör väldigt ofta).
-
* Die Leistungen nach dem BAföG erfolgen nach pauschalen Bedarfsbeträgen (Bedarf), auf die eigenes Einkommen und Vermögen des Schüler oder Studenten sowie Einkommen seines Ehegatten und – in aller Regel – auch seiner Eltern angerechnet werden. Das BAföG ist somit „familienabhängig“.

Det har gått tandtroll i tandvårdsreformen

Jag tror att det var i serien Ordförande Persson, som Göran Persson sade att han ångrar att han inte hann sjösätta tandvårdsreformen. Nu var det istället en mycket stolt socialminister i den så kallade alliansen som presenterade högkostnadsskyddet för tandvården. Nu visar det sig dock att den tandvårdsreform som den moderatstyrda regeringen lade fram är fylld med undantag:

-

Kommunalarbetaren har gått igenom vad Hägglund sagt i tal, riksdagsdebatt och pressmeddelanden innan reformen behandlades av riksdagen i våras. Och hur hans departement sedan presenterade den för allmänheten i broschyren God tandvård till rimlig kostnad. Budskapet är identiskt och entydigt: "Ett skydd för kostnader för tandvårdstjänster införes. Skyddet innebär att kostnader mellan 3001-15000 kronor ersätts med 50 procent och kostnader över 15 000 kronor ersätts med 85 procent."Ingenstans finns minsta antydan till att berätta om att det finns inskränkningar vad gäller närmare 40 procent av tänderna. Om det inte räcker med enklare lagningar av de bakre tänderna så får du ställa upp med många tusenlappar själv. Eller så får du gå med dåliga eller inga tänder alls. Bara att framställa och sätta dit en krona kan kosta 10 000 kronor (Kommunalarbetaren).

-

Så här skriver Annika Creuzer, Privata affärer, om borgarnas tandvårdsreform:

-

Att gå med trasiga tänder är en mycket värre social stämpel än att gå med trasiga skor. Göran Persson talade på sin tid som statsminister med passion om tänder som en klasstämpel. Göran Hägglund är lika passionerad när han talade för den nya reformen.
Men det verkar som om vilken reform vi än får så blir det problem. Det går tandtroll i alla försök till förändringar.
Jag kan inte förstå varför tänder ska hanteras olika än resten av kroppen. Är det trasigt eller fel ska det lagas. Kostar det för mycket ska det finnas ett kostnadstak. Varför går det inte att ta med tänderna i den vanliga sjukvården? Vanliga operationer, vare sig det handlar om tänder eller höftleder bekostas av den allmänna sjukvården.

-

Tänder är i hög grad en klassfråga. Jag håller med Annika Creuzer till 100 procent och Göran Hägglund & Co. borde läsa Karius och Baktus.

-

SR/Ekot , Karius och Baktus på YouTube

Skilda världar. Klass & kön

Årets SOM-bok heter Skilda världar. Föga förvånande fortsätter klasskillnaderna bli större och tydligare i borgarnas Sverige. Arbetarklass, sjuka, kvinnor och folk på landsbygden halkar efter, då höginkomsttagare får det ännu bättre.

-

Det här är resultatet av borgarnas (medvetna) politik. Det är den omvända Robin Hood-politiken vi ser - ta från de fattiga och ge till de rika. Moderaterna kan kalla sig "nya" hur mycket som helst, men den politik de för, är samma gamla mörkblåa politik. Vi är snart tillbaka till ett samhälle med herrskap och tjänstefolk.

-

Samhällsklyftorna kommer att forsätta växa i det mörkblå Sverige. Vi kommer snart att få universitetsavgifter, som gör det omöjligt för människor att göra klassresan.

-

Allmännyttan avskaffas helt och människor som är låginkomsttagare förvisas till förorter (som förfaller). I de "fina" områdena kommer enbart medelklass och överklass finnas.

-

För att arbetarklassen ska veta sin plats, kommer kollektivtrafiken att bli ännu sämre och ännu dyrare. Människor i arbetarklass måste snart ha, inte bara ett eller två jobb, utan tre jobb. Dessa jobb kommer att vara i servicesektorn, precis som fallet är i USA.

-

Fler människor kommer att bli beroende av välgörenhet, då de sociala skyddsnätet monteras ner. Jag jobbar ibland i en reception för försörjningsstöd. Jag ser tydligt effekterna av moderaternas politik.

-

Enligt moderaterna, med sin Von Oben-syn, finns vi till för att serva dem. Vi är tjänstefolket och de är herrskapet. De som inte, av olika anledningar, kan arbeta som tjänstefolk, skall straffas.

-

Andreas Nilsson har skrivit en briljant inlägg, på nästan samma tema som heter Klassresan: avgång inställd. Läs den! Dock kan inte alla som studerar vid universitet och högskola göra klassresan, inte på samma sätt som tidigare. En kandidatexamen eller magisterexamen har inte samma tyngd som tidigare. Vi har många som arbetar som väktare, brevbärare, spärrvakter, städare, taxichaufförer, expediter och servitriser, trots att de har en examen från universitet. Det är ett resursslöseri! Jag har tidigare skrivet inlägget Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?

-

Inom LO-kollektivet, framför allt inom Byggnads, Industri, Metall och dylika förbund, finns det människor om anser sig vara de "riktiga" arbetarna och som tillhör arbetarklassen. Rent lönemässigt är det bull-shit. De som är arbetare och tillhör arbetarklassen är numer också akademiker (inte alla märkväl, men många)! De som jobbar på "golvet", kan lika gärna sitta i en vaktkur eller en reception.

-

SvD

Varför lockar inte socialdemokratin stockholmare?

Katrin Kielos har skrivit en tänkvärd artikel i Arena om socialdemokraterna & stockholmarna.
-
Lägre andel offentliganställda, högre andel privat-anställda. Färre storföretag, fler småföretagare. Färre klassiska industrier, fler som arbetar inom handel och service. lo-jobben är färre och framför allt är den fackliga organisationsgraden lägre. Stockholm kommer högt på listor över vad som i enlighet med Saskia Sassens teorier kallas för global cities, skriver Kielos i sin artikel.
-
Jjag har själv varit inne på samma tankar, när jag skrev min valanalys: Vi som bor i Stockholm (jag kommer hädanefter att referera till oss som "stockholmare") hör till landets mest välbärgade invånare. Vi är få som jobbar i offentlig sektor och industri. Vi jobbar snarare i service- bank och finanssektorn. I Stockholm är det mycket individtänkande. Till exempel vill personer som jobbar i NK-disken eller på bank (trots att de har låg inkomst) inte tillhöra "förlorarna", de vill inte tillhöra en lägre klass, snarare känner de samhörighet med de övre skikten i samhället. Dessa låginkomsttagare röstar borgerligt och hänger på Stureplan och identifierar sig med de välbärgade. Det är viktigt att vi inom (s) förstår detta. Bara för att man har en låg lön och jobbar som assistent på något stort, privat företag, innebär det inte att man per automatik röstar på ett parti för att få det bättre, man röstar på det parti som står för den livsstil man egentligen vill ha.
-
En högt uppsatt socialdemokrat som jag träffade sade att han kände sig hemma bland de så kallade "säkra grupperna": LO-kollektivet och invandrare. Att nå ut till högutbildade, unga kvinnor, ja där skruvade många som var fackligt engagerade på sig. "Jag vill bara jobba med LO-folk, jag vill inte jobba med de nya målgrupperna", sade en kvinna tillika kommunalare. Var det måhända ett akademikerförakt jag skymtade?
-
När ska "gamla" sossar inse att högutbildade akademiker, med sina examina (filosofie kandidat, filosofie magister et cetera) inte får jobb som de är utbildade för? Vet inte gammelsossarna att vi har spärrvakter, ordningsvakter, brevbärare, expediter et cetera som också är akademiker? Alla dessa högskoleutbildade, unga människor, som inte får arbete inom det som de är utbildade till, som antingen är arbetslösa eller jobbar med "något helt annat"?!
-
En magisterexamen har inte samma värde som den hade för de som gjorde klassresan för 30, 40, 50 år sedan. Jag såg en platsannons, där man sökte en arkeolog som "ska ha god arkeologisk fälterfarenhet och genomgått forskarutbildning på FL eller FD nivå" och hur många arkeologer antas till forskarutbildningen (inom humaniora) nu för tiden?
-

Så vem är egentligen arbetare i dagens Sverige, i dagens Stockholm?!

-
I ett annat inlägg skrev jag: "En dag är jag tillbaka på Konsum, en dag sitter jag där med låg lön och ingen lyssnar på mig. En dag är jag tillbaka där jag hör hemma... " Är det därför folk som gör en klassresa så ofta vänder ryggen till? Är det för att de är livrädda? "Snart kommer någon upptäcka att jag inte är så jla bra som någon tror och då hamnar jag på Konsum igen"... Är det därför de röstar borgerligt, investerar i aktier, köper bostadsrätt, förnekar sina rötter, föraktar vänstern och börjar spela golf?
-
Kielos skriver: I flyttbilen från Norrland på e4 mot Stockholm blir folk plötsligt borgerliga. Rimligen beror det på större ting än Per Schlingmanns pr-tricks.
-
Jag är en högskoleutbildad, ung (inga beska kommentarer nu) kvinna, boendes i Stockholm och är sosse. Jag röstade vänster även när jag arbetade som arkeolog och museilärare. I min bekantskapskrets har jag en hel drös unga s-kvinnor. Vad var det som fick (och får) oss att rösta på sossarna? Vad kan vi göra för att få unga kvinnor i Stockholm, i Sverige att rösta på oss?

Dyrt, dyrt, dyrt

Ja, inte märker jag av skattesänkningar och löneförhöjningar, då de äts upp av andra utgifter (SvD). Höjda priser på mat och kläder, hyreshöjningar och dyrare SL-kort (och jag lovar att de snart kommer att höja det igen) och nu ska vi bara inte börja tala om i n f l a t i o n e n.

-

Priset på ris har fördubblats (läs mer om detta på denna blogg), det märkte jag inte minst i min lokala matbutik, men vill man ha svamprisotto (som jag ville ha den dagen) då är det bara att bita i det sura äpplet.

-

Ja, klassklyftorna ökar... att gå på Operan är otänkbart, nu när en ordinarie biljett kostar 790 kronor (kanske har jag råd att gå en vanlig vardag?). Operans nya, exklusiva VIP-abonnemang är nog inte tänkt för min målgrupp. Kultur für alle?

-

De som säger att det inte är så stor skillnad mellan höger och vänster har fel. Jag märker dessa skillnader tydligt och jag är inte en av de sämst ställda (snarare närmar jag mig medelklass). Det finns människor i vårt avlånga land som lever på gränsen till fattigdom.

Vi har råd med rättvisa!

Jag fortsätter att blogga om budgeten som finansminister Anders Borg presenterar idag (och mer kommer det troligtvis att bli):
-
Jag skrev i tidigare inlägg att vissa högermänniskor anser att moderaterna & Co. är för rättvisa och för socialistiska. I detta inlägg tänker jag påvisa att den politik som förs och kommer att föras av moderaterna inte är rättvis och socialistisk.
-
Vad vi de närmaste tre åren kommer att få se är en medveten politik som leder till ökade klyftor (det har vi förresten redan sett under det gångna året).
-
Skattelättnaderna tillfaller de som redan har, på bekostnad av de som redan har det sämst. De verkliga låginkomsttagarna, arbetslösa, deltidsarbetande, sjuka, förtidspensionärer och ålderspensionärer med låg pension, dessa grupper får inga skattesänkningar!
-
Moderaterna talar ofta om det så kallade utanförskapet. Vad vi nu ser är en budget som är orättvis, som vidgar klyftorna trots goda tider. Det är en politik som ökar skillnaderna mellan de som arbetar och de som står utanför:
-
Lotta Bouvin-Sundberg intervjuar Pär Nuder (Svt):
-
LBS: Anders Borgs och regeringens röda tråd i budgeten är ju jobblinjen...
PN: Det är ingen röd tråd, det är en blå tråd. Den politik som man för, den leder till ökade klyftor. Man hoppas och tror att ökade klyftor ska leda till fler jobb, att de arbetslösas sämre ekonomiska villkor, ska leda till att de tvingas ut på någon slags låglönearbetsmarknad.
-
Det finns vissa som anser att vi sossar inte anser frågan om arbete är viktigt. Att vi rycker på axeln åt det medborgare anser vara en av de viktigaste frågorna - arbetslinjen. Vi anser naturligtvis att det är oerhört viktigt att få folk i arbete, men det får inte ske till priset av ökade klyftor i samhället. Vi har råd med rättvisa!
-
Vi sossar skapade nya jobb när vi satt i regeringsställning, utan att ta bort förmögenhetsskatten, utan att försämra villkoren för sjuka och arbetslösa och utan dokusåpan Fastighetsskatten.
-
Anders Borg står nu i talarstolen och orerar om frihet och om jobb. Vad är det för arbeten han egentligen talar om och vad är det för frihet?
-
Till exempel vi som är högutbildade inom humaniora, vi sitter i spärrvakten, vi sitter i receptioner och vi arbetar som brevbärare. Vilken kunskapsförlust! Vi vågar nämligen inte överge våra underbetalda, statuslösa arbeten för en projektanställning på till exempel Riksantikvarieämbetet, vi vågar inte lämna vår heltidsanställning för en tre månader lång arkeologisk utgrävning, för vi vet att det kommer en tid då vi är arbetslösa (och när vi är arbetslösa skall vi straffas).
-
Det finns andra som vantrivs på sina arbeten, men de vågar inte söka nytt jobb. Är det den friheten som Borg talar om? Det viktigaste är att ha ett jobb, men det spelar ingen roll vilket slags jobb?
-
Det finns arbetslösa, utan utbildning som är villiga att ta vilket jobb som helst, för det finns en stolthet i att ha ett jobb, att känna sig behövd på arbetsmarknaden (men nu sitter vi andra på de arbeten som de med glädje skulle ta). Att ha ett arbete är viktigt även för den sociala biten. De fuskare som Borg talar om är få, men han får det att låta som om de är många. Han har fel! De flesta här i vårt avlånga land vill arbeta, men om man arbetar vill man också ha en skälig lön och om man har genomgått en utbildning, kanske man vill ha ett arbete som man utbildat sig till.
-
Det finns människor i Sverige som letar med ljus och lykta efter ett jobb, men får inget. Jobbgarantin som utlovades har nu förvandlats till en sporadisk kontakt med något Jobbtorg. De som trodde på den så kallade alliansen beträffande arbete inom fem dagar, är nu besvikna!
-
Anders Borg vill att vi akademiker skall börja jobba redan dagen efter vår examen. Han vill att filosofie magister skall stå och flippa hamburgare, eller jobba som väktare och under tiden skall filosofie magister söka arbete.
-
Ja, men Borg - precis så tänkte jag också för några år sedan. Jag är frisk och jag är arbetsför och under tiden jag jobbar som väktare/ordningsvakt skall jag söka arbeten som jag är utbildad för.
-
Jag kan berätta för Borg att jag fortfarande arbetar som ordningsvakt. Jag har lån, jag har räkningar och jag är livrädd för att överge min heltidsanställning. För jag vet att om jag tar en projektanställning, om jag hoppar på en arkeologisk utgrävning så kommer det perioder i mitt liv av arbetslöshet och de perioderna skall jag straffas av Borg & Co.
-
Borg talar om den där tusenlappen som vi endast ser på lönespecifikationen, men andra höjningar äter upp denna tusenlapp. Det är en tusenlapp på bekostnad av rättvisa, på bekostnad av den svenska modellen, en tusenlapp på bekostnad av den svenska välfärden.
-
Jämställdhet och rättvisa? Absolut inte! Det är illaluktande klasspolitik! Borg och Co. tänker straffa de deltidsarbetande och vi vet att de deltidsarbetande i hög utsträckning är kvinnor. Detta är ingen jämställd budget! Budgeten slår hårt mot kvinnor! Det är kvinnorna, den nya arbetarklassen, som skall straffas. Det är vi kvinnor som gulaschbaronerna på Regeringskansliet skall försätta i ett ännu större utanförskap! Vi skall veta vår plats, vi kvinnor skall vara underordnade männen. Så förhåller det sig när den moderatledda regeringen får styra och ställa. Sveriges anses vara det mest jämställda landet... inte länge till.
-

Vi har råd med rättvisa!

-
Mer läsning:
SvD
DN
Svt
SvD
SvD
DN
Aftonbladet
Expressen

Vårdval Stockholm - för att öka klasskillnaderna

De så kallade socioekonomiska skillnaderna har hittills varit en av flera viktiga faktorer som påverkar hur mycket pengar en vårdcentral får för att klara sitt uppdrag. Men nu ska man inte längre väga in att det i vissa områden bor många invandrare, fattiga och lågutbildade som ofta är sjukare och behöver med vård än andra (SvD).
-
Förra lördagen var jag på Upptakten och närvarade bland annat på ett seminarium som landstingspolitikern Dag Larsson höll i. Han berättade bland annat att vårdcentraler som Rågsved och Högdalen skulle förlora 7-8 miljoner kronor per år (enligt SvD 10-12 miljoner). Han berättade vidare hur svårt det var att få ut material som han och övriga socialdemokratiska landstingpolitiker efterfrågade.
-
Nu har SvD dock kommit över hemligstämplad material, som bekräftar Dag Larssons och andra landstingspolitikers farohågor.
-
Rågsved, Högdalen och Hagsätra är de stora förlorarna. Vinnarna är Stockholms innerstad, Nacka och Bromma. Tydlig klasspolitik från den borgerliga regeringen!
-
De tar bort de socioekonomiska faktorerna och återigen ser vi vilka som drabbas - förorterna. Vi ska väl ändå inte gå bakåt och återinföra fattigvården säger en av patienterna som besöker Rågsveds vårdcentral (SvD).
-
Borgarna säger naturligtvis att sjukvården blir bättre och effektivare även i "socialt utsatta områden" (SvD). Oppositionen försöker misskreditera vad alliansen vill åstadkomma med Vårdval Stockholm säger kristdemokraten Stig Nyman. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Cirka 40 procent av sin budget förlorar Rågsved och Högdalen.
-
Hur kan sjukvården i Högdalen och Rågsved bli bättre och effektivare, när borgarna tar bort de socioekonomiska faktorerna? I Högdalen och Rågsved bor många fattiga, lågutbildade och invandrare, som behöver mer vård än andra. Hur kan vårdcentralerna i Rågsved bli bättre och effektivare när vi förlorar 40 procent av vår budget och har lika mycket patienter som innan?

Vårdval Stockholm är ett sjukt förslag!

Läs också Johan Sjölanders inlägg.

Mig äger ingen

Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd
efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna
och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger
ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre.
Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken
och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt
tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa.
-
Jag började läsa Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen i går. Jag sträckläste den och klockan två i natt hade jag läst ut den. En sådan vacker, men vemodig skildring av far och dotter. Jag grät nästan.
-
Boken fick mig att grubbla på mitt eget förhållande till min mamma och jag började skriva ett inlägg om detta. Jag måste dock fila lite på det, för just nu är inlägget väldigt personligt.
-
Tillbaka till boken - läs den, oavsett partifärg. Det är en blivande klassiker.
-
Recensioner av boken: SvD, DN, Aftonbladet (och här).

Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb?

Vem ska göra jobbet på Konsum när alla har förstått att man inte borde arbeta där? Vem sköter gamla pappa när jobbet föraktats bort? När klasspyramiden flyttat geografi och alla etniska svenskar och sedan alla vita västerlänningar endast förmodas använda sin kropp på rullband och i poweryoga? När alla anses ha gjort klassresan och blickar tillbaka. Vilka ska då hålla upp grundpelarna? /Lisa Gålmark

Det talas återigen klass och klassanalys i Svea Rike. Det gör mig glad, med tanke på att vissa anser att vi, inom socialdemokratin, hamnat i ett ideologiskt dödläge, där klass och identitespolitik anses vara oförenliga. Jag förespråkar båda...

I lördags läste jag en briljant artikel av Lisa Gålmark i Aftonbladet/Kultur. Artikeln heter Professor - OCH kassörska. Gålmark hänvisar även till en intervju med författaren/historikern Åsa Linderborg i DN. Ali Esbatis kommentar om detta är också värd att läsas.

Jag är arkeolog/ordningsvakt, min kompis Åsa är arkeolog/brevbärare, vi är en hel drös med akademiker som har "skitjobb": statsvetare/stockholmsguide, konstnär/spärrvakt, historiker/kassör - vad tror ni vi helst vill jobba med? Jo, med det vi är utbildade till naturligtvis. Vi är dock "vanliga" jobbare. Jag och Åsa trivs med våra jobb, men vi vill helst ägna oss åt arkeologin.

Jag får dagligen uppskattning av dem jag servar.

Sedan har jag och Åsa några kollegor som anser sig "för fina" för att jobba som brevbärare, spärrvakter, kassörer etc. De gräver eventuellt på sommaren (ofta utomlands) och stämplar på vintern. Unga, friska, arbetsföra kollegor som är "för fina"...

Jag ångrar inte mitt studieval (jo, sista året, men det som hände sedan skyller jag på Carl Tham-reformen 1998). Jag visste att det skulle bli svårt att få jobb som arkeolog. Jag är tacksam över att jag fick plugga precis det jag ville på universitetet. Jag hade nämligen inte blivit någon bra tekniker, naturvetare, matematiker, eller vad som nu efterfrågas på arbetsmarknaden.

I helgen fick jag återigen frågan "skäms du för att du jobbar som vakt?"... hm, nej, jag skäms inte, men jag skäms över andras reaktioner, när jag säger att jag arbetar som vakt.

Är du inte skådis, läkare, singersongwriter, jurist, fotbollsproffs utan bara vanlig jobbare? Oj då. skriver Gålmark i artikeln och just så är det för oss med arbeten som vi kan referera till som "skitjobb".

Jag tjänar 19 135,00, vilket jag anser är en hyfsad lön för det arbete jag utför (och den utbildning som krävs för ordningsvakter). Jag jobbar mycket övertid när jag behöver några tusenlappar extra. När jag arbetade som arkeolog i Tyskland hade jag 9.50 Euro. Vad tjänar en personlig assistent? Betydligt mindre!

Jag anser inte att det är fult att tjäna pengar, men jag önskar att personer som tjänade pengar inte såg ner på oss.

Gålmark har rätt när hon skriver att arbetarklassen saknar självförtroende. Åsa Linderborg säger i DN-intervjun:

Klass är en fråga om självförtroende. Arbetarklassen har inte självförtroendet att våga ta plats, att tro att de är värda att bli lyssnade på. Det sitter i hela livet. Jag tänker varje gång jag skriver en text att den här artikeln är min sista. En dag är jag tillbaka på Konsum.

"En dag är jag tillbaka på Konsum, en dag sitter jag där med låg lön och ingen lyssnar på mig. En dag är jag tillbaka där jag hör hemma... " Är det därför folk som gör en klassresa så ofta vänder ryggen till? Är det för att de är livrädda? "Snart kommer någon upptäcka att jag inte är så jla bra som någon tror och då hamnar jag på Konsum igen"... Är det därför de röstar borgerligt, investerar i aktier, köper bostadsrätt, förnekar sina rötter, föraktar vänstern och börjar spela golf?

(Bild: Joakim Pirinen: "Arbetare på väg att tjäna sin första miljon". Aftonbladet)

P.S. Ni har väl inte missat bloggen Konsum?

En budget som ökar klasskillnaderna

Socialdemokraterna får 44,1 procent i Sifos aprilmätning. Det är den högsta siffran på fem år. Jag träffar människor, många människor, som röstade borgerligt som nu säger till mig "jag ångrar mig". Tyvärr - det finns ingen ångerrätt för röstning.

Idag lade Anders Borg fram vårbudgeten. Det är en budget som slår hårt mot människor som lever i utanförskap, det är en orättvis budget, det är en budget som förstärker klasskillnaderna.

I gårdagens debatt om budgeten sade Ulla Andersson (v) följande (och jag kan bara stämma in):

I dag kan vi se en nöjd finansminister som paketleverantör. Han kommer med ett paket åt dem han och hans parti Moderaterna alltid företrätt och alltid kommer att företräda oavsett vokabulär, nämligen rikemansklubben. Klassintresset förnekar sig som bekant aldrig! Det skulle också kunna uttryckas som den gamle Nobelpristagaren Bertrand Russell en gång sade att de lyckligt lottade inte får hindras från att utöva sin tyranni över de mindre lyckligt lottade.
Vi får ett samhälle där klyftorna vidgas, där sammanhållningen minskar och solidariteten urholkas, för det är ju det regeringens vårproposition går ut på även om den kläds i andra, vackra ord i inledningen. Bakom de första sidorna ser man dock en tydlig, föraktfull klasspolitik.

Försämring av a-kassa, förmögenhetsskatten avskaffas, fastighetsskatten, högre fackföreningsavgifter...

Anders Borg säger "Jag tycker inte att ekonomiska klyftor är bra. När arbetslösheten faller och sysselsättningen ökar så minskar klyftorna. Syftet och ambitionen är att människor ska ha jobb". Jag undrar vilka jobb han talar om? Om sysselsättningen ökar så minskar alltså klyftorna? Minskar klyftorna när många människor har arbeten med låg status, om de har arbeten som inte generar så mycket lön? Minskar klyftorna när ett arbete inte räcker, utan det krävs två, ibland tre arbeten för att hålla sig ovanför ytan?

Jag måste vidare kommentera det befängda med att kräva sjukintyg redan från första dagen. Den möjligheten finns redan för arbetsgivaren i och med kollektivavtalet, men i och med det nya lagförslaget skall de jaga fuskarna, men det känns som de jagar de sjuka människorna. I alliansens Sverige skall alla arbeta. Alla skall vara friska. De som inte är alfa-honor och alfa-hanar skall straffas, skall sållas bort!

Min karensdag betalar jag själv. Det har funnits tillfällen, då jag varit nödgad att gå till mitt arbete, trots att jag varit sjuk. Nästa gång jag blir sjuk, låt oss säga att jag får vinterkräksjukan (och ni som har haft den vet att man endast orkar gå till toaletten), måste jag släpa mig till läkaren för att få intyget... Varenda förkyld person kommer släpa sig till läkaren, i rädsla för arbetsgivarens makt. Vårdcentralerna kommer att fyllas med förkylda människor som behöver sina intyg. Vill vi verkligen att våra vårdcentraler skall ödsla resurser på en vanlig förkylning? Det är ett riktigt sjukt förslag!

(Bild: Aftonbladet & Scanpix)