Vi är de 99 procenten, men det skiter den sista procenten i

På twitter skickar någon mig denna film. Rösten berättar hur lätt det är medelst några få knapptryckningar tjäna storkovan. Mobile Money Machine.

Självklart är det inte så lätt att tjäna pengar genom mjukvaran, som enligt rösten är gratis men vid filmens slut kostar 49 dollar. Dock tror jag att det är många som köper denna mjukvara just på grund av att den appellerar på våra drömmar. Pengar som ger frihet, pengar som tickar in på kontot utan att vi behöver göra särdeles många knop, pengar som gör att vi kan ägna kvalitetstid åt våra barn, pengar som möjliggör drömresan.

I slutet av augusti i år skrev tidningarna att Nordea skulle göra sig av 2000 anställda, trots storvinster. I dagarna fick vi veta att Nordea har köpt en lyxvåning till VD Christian Clausen för 22 miljoner (och som ska renoveras för ytterligare 10 miljoner kronor). Vidare har Clausen fått ett pensionsavtal som heter duga - 100 miljoner kronor. Klart som korvspad att många av bankens kunder reagerar. Jonas Sjöstedt och några till har lämnat banken i protest. Sjöstedt skriver att han har gått till en mindre girig bank och då undrar jag förstås vilken bank som är mindre girig? På Aftonbladets ledarsida uppmanar Fredrik Virtanen också till protest: Banktjänstekvinnor, ockupera Nordea nu! Ja, det protesteras för fullt nu:

Occupy Wall Street is leaderless resistance movement with people of many colors, genders and political persuasions. The one thing we all have in common is that We Are The 99% that will no longer tolerate the greed and corruption of the 1%

Jag gillar protester. Occupy Wall Street har ju till och med kommit till Stockholm. Jag gillar den framväxande motståndsrörelsen, tro inget annat. Men under åren har jag blivit en riktig bitterfitta. Jag är sällan optimist. Jag kallar mig realist, men många anser att jag är en pessimist.

Finansbranschen har fler gånger fått kritik för sina bonusar, inte bara från oss vanliga medborgare, utan från Finansinspektionen. Så här krasst är det: bankerna (och inte bara de) skiter i Finansinspektionen, de skiter i oss, och de skiter framför allt i att några kunder lämnar dem i protest. Det här är inte första eller sista gången som vi läser om fantasilöner, lyxvåningar, bonusar och ofattbara pensionsavtal. De kommer att köra på som de alltid har gjort. Vi andra, 99 procent, vi har endast våra drömmar. Jag ska till exempel ägna mig åt lite eskapism genom att titta på första avsnittet av serien Terra Nova. Serien handlar om medborgare som får en ny chans, en andra chans (men frågan är om de tar tillvara på den).

Tidigare inlägg: Generositet & girighet, Mansgris, finanskris?, Vems fel är krisen?, Fantasilöner, galna bonusar och "oantastbara" pensioner, Svenska direktörers fantastilöner

Mad world, mad world

För snart tio år sedan uppmanade jag på DN Debatt Sveriges kapitalister att förena sig i ett tack till löntagarna som avstått så mycket för att vi kapitalister skulle få ännu mycket mer. Aldrig i kapitalets historia hade fördelningen varit så gynnsam för kapitalisterna, men jag trodde då att festen snart skulle vara slut.

Ovanstående skriver Robert Weil i uppföljaren Kapitalister, förenen eder! och menar vidare att kapitalisterna skall ta sitt samhällsansvar. Det visade sig nämligen att festen långt ifrån är över. Den har snarare förvandlats till en orgie. Det senaste exemplet är de tre tyska chefer inom Vattenfall som fått dela på 90 miljoner kronor. Arbetarnas löner pressas samtidigt som elpriserna skjuter i höjden (81 % på 10 år).

Jag anser det motbjudande hur man från regeringen Reinfeldts sida, gång på gång, kan låta dessa bonusar och fallskärmar veckla ut sig. Svindyra fallskärmar som vi tvingas betala för.

It's a very very, mad world, mad world.

Jag vill till syvende och sist rekommendera Katrine Kielos ledare Det är skillnad på folk och folk och Andreas Cervenkas Den schizofrena svenska modellen.

Vems fel är krisen?

Marcus Wallenberg och Jacob Wallenberg skriver i en debattartikel på DN: Det är förstås frestande att hitta syndabockar. Näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ”giriga direktörer” har ibland pekats ut som ansvariga. Politiker får också en hel del kritik. Men att leta syndabockar är inte särskilt konstruktivt om vi vill ta oss ur krisen.

-

Frågan som automatiskt dyker upp, i och med Wallenbergarnas artikel, är - om det inte är girighet och direktörernas fel, vems fel är då krisen? Ingenstans i artikeln får jag svar på den frågan.

Nu ställer vi oss också i kö hos AFA Försäkring

Jag och Åsa bor i en svindyr hyreslägenhet. Det är en etta. Vi har letat med ljus och lykta efter en större lägenhet. Jag blev av med min kötid, hos Stockholms stads bostadsförmedling, när jag tackade ja till min nuvarande lägenhet och Åsa har bara stått i den kön i tre år. Vi har även stått i kö hos Botkyrkabyggen, men ännu har vi inte blivit kallade till någon visning, trots att vi anmäler intresse på vissa objekt. Men jämna mellanrum lämnar vi intresseanmälningar hos Wallenstam.
-
Vi vill helst hyra, men i ett skede var vi så desperata att vi valde att gå till banken för att få ett lånelöfte till en bostadsrätt. Det blev ett tvärt nej. Jag, med mina två halvtidsanställningar (varav en är en relativt osäker projektanställning) och Åsas lön under 20 000 innebar att banken ville att vi skulle gå in med eget kapital, för att överhuvudtaget bli påtänkta som låntagare. Vi räknade ut att tillsammans skulle det ta åtta år innan vi hade sparat ihop till denna summa.
-
Idag läser jag i Expressen att Christer Elmehagen fick en lägenhet av LO-ägda AFA Försäkring efter endast tre års kötid. I mina ögon verkar det som om Elmehagen har använt sina kontakter. Därför tänker nu Åsa och jag också ställa oss i kö hos AFA Försäkring. Jag jobbar ju halvtid för S och Åsa jobbar i princip halvtid för LO. Vad tror ni? Kommer AFA Försäkring att låta oss få förtur i likhet med Elmehagen?
-
Nu ska jag sätta mig ner och skriva en intresseanmälan till AFA Försäkring, som enligt ett färskt pressmeddelande, fördelar 3-5 lägenheter per år till privatpersoner. De har visst någon policy för detta, men när AFA Försäkrings VD "i samrådan med AFA Fastigheter" läser Åsas och min intresseanmälan, får vi nog en lägenhet direkt. Elmehagen fick ju vänta hela tre år på sin.

Moroten och piskan - klassamhällets riksregalier

Ann Charlott Altstadt och Åsa Linderborg är inne på samma spår i sina artiklar. Alstadt skriver:

-
Klassamhällets riksregalier moroten och piskan är väl kända av alla som fått smaka på. Men det ska till en ekonomisk kris för att göra dem så synliga att makthavarna inte kan blunda längre. Ja, som vänsterskribent har jag förstås åtskilliga gånger kritiserat de orättfärdiga bonusarna, ersättningarna, arvodena och de skyhöga lönerna som elitskiktet måste få för att motiveras att gå till jobbet medan vanliga löntagare måste piskas dit. [..] Ett samhälle med två olika normsystem riskerar att falla isär. Orimliga morotsutdelningar, om de så kallas lön eller bonus, är svårmotiverade inför alla dem som har piskan som incitament.

-

Linderborg skriver:

-

Avradikaliseringen måste även förklaras med att socialdemokratins ledare lever under helt andra villkor än sina medlemmar. Det är tabu att tala om löner i Sverige, eftersom vi då måste prata klass, men frågan är lika giltig som den är gammal. ”Du har blivit fet, kamrat”, skrev Ture Nerman redan på 1910-talet i en dikt som ringade in den sociala autism som oundvikligen följer på välavlönade förtroendeuppdrag. Ett intressant experiment skulle vara att under ett års tid låta fackföreningsledarna få en lön som motsvarar medelinkomsten för en LO-medlem. Argumentet att ingen vill vara LO-bas under såna villkor, tror jag inte ett dugg på. Man blir inte fackligt aktiv för att man vill tjäna pengar, utan för att man vill påverka. Då skulle fler fackligt aktiva kunna arvoderas, vilket skulle sätta fart på mycket.

-

Jag håller med Linderborg att fler fackligt aktiva skulle kunna arvoderas om fackpamparna gick ner i lön och att detta skulle "sätta fart på mycket".

-

I boken Trondheimsmodellen, skriver Aron Etzer att det Holländska socialistpartiet (SP) har ett system där företrädare för partiet inte får tjäna mer än en genomsnittlig lärarlön på sitt politiska arbete. Summor som överstiger detta går direkt till partikassan. Detta har resulterat i att SP idag är det rikaste partiet i Holland och att partiet ökat sin trovärdighet som företrädare för arbetarklassen. Det vore kanske något för mitt parti?

-

På Dagens Arena skriver Håkan A. Bengtsson:

-

En central fråga är vad fackrepresentanter ska göra i olika bolagsstyrelser. En inte oväsentlig pusselbit i sammanhanget är styrelsearvodena. Tysk fackföreningsrörelse införde redan på 1970-talet ett system som innebär att fackliga representanter avsäger sig styrelsearvoden över en viss nivå. Pengarna går till den fackliga tankesmedjan Hans Böckler Stiftung. Konstruktionen har sina poänger. Vem som är uppdragsgivaren blir tydligare. Och på köpet har facket i Tyskland ett starkt forskningsinstitut. Något fackföreningsrörelsen i Sverige saknar. En kris innebär också en möjlighet till förändring. Men det kräver ledarskap.

-

LO borde genast införa detta och Socialdemokraterna borde kanske grubbla på det där med partiskatt? Ytterligare en sak som mitt parti borde grubbla på är att införa tidsbegränsade förtroendeuppdrag. Om man har haft en riksdagsplats i 10, 15, 20 år, vad vet man då om hur det är att vara en vanlig löntagare?

Ingen pudel, ingen halv pudel, ingen pudelvalp

Ett flertal gånger har jag blivit inbjuden till en grupp på Facebook som heter något i stil med Vi stödjer Wanja Lundby-Wedin. Varje gång har jag avböjt. Efter den katastrofala presskonferensen som Wanja Lundby-Wedin höll sent igår (läs mer om detta hos Claes Krantz) vill jag uppmana Lundby-Wedin att avsäga sig alla sina styrelseuppdrag (läs Magnus Ljungkvists artikel Nödvändigt att lämna alla styrelseuppdrag). Man kan inte sköta ett styrelseuppdrag på ett slentrianmässigt sätt. Jag kräver dock inte att Lundby-Wedin avgår som LO:s ordförande. Jag vill att Lundby-Wedin gör en pudel. Ingen halv pudel, ingen pudelvalp utan en pudel.
-
Aftonbladet: Den svåra konsten att ”göra en pudel”. Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”
Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:
1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!

”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”

-

Wanja Lundby-Wedin ska tala på Första maj i Stockholm. Hon skall stå på Norra Bantorget med Första majmärket Jobben först på kavajslaget. Dessa citat kan hon till exempel inte använda i sitt tal. Jag vill inte tillhöra drevet mot Lundby Wedin. Låt mig därför till syvende och sist citera Göran Greider:

-

In i det sista, även när dreven går som värst, är det viktigt att försöka hålla isär sak och person. Wanja Lundby-Wedin har jag träffat då och då och utan att känna henne närmare har jag alltid uppfattat henne som en ärlig person, äkta i sitt engagemang för de solidariska idéer som arbetarrörelsen har. Det är viktigt att säga. Problemet ligger på en annan nivå: Hon, liksom även andra LO-representanter som suttit med i AMFs styrelse, har helt enkelt misskött det uppdrag de har från medlemmarna. [...] De riktigt obehagliga mediedreven inriktar sig enbart på enskilda individer och vägrar se större sammanhang. Men jag tror och vet att upprörda LO-medlemmar ser längre än så och verkligen urskiljer dessa större sammanhang. Ilskan och besvikelsen handlar helt enkelt om att deras egna företrädare inte förmått leva upp till sina ideal, de ideal som i slutändan är det enda vi kan sätta emot en tygellös och amoralisk kapitalism. Den ilska som drevet hämtar energi ur bygger jämlikhetens värden.

-

Tidigare inlägg: En halv pudel?

-

Aftonbladet, DN, Expressen, Newsmill, Metro

Eric Erfors har kanske glömt Maud Olofssons "bonus"?

I Expressen skriver Eric Erfors om Ibrahim Baylans "löneklipp". I och med att Baylan inte enbart är riksdagsledamot utan numer även Socialdemokraternas partisekreterare får Baylan även 50 500 av partiet.

-

Jag håller med Erfors om följande: att en riksdagsplats är Sveriges finaste förtroendeuppdrag. Vad jag motsätter mig är att Erfors, i sin artikel, får det att låta som om endast sossar missköter sina uppdrag.

-

Detta får mig osökt att tänka på Centerns partiledare Maud Olofsson, som inte enbart är partiledare utan även vice statsminister och näringsminister (och rymdminister och energiminister).

-

Baylan må ha fördubblat sin lön, men Olofsson har också dubbla löner och vi talar om betydligt större summor i det här fallet. Förutom statsrådslönen får även hon "lite grann" av sitt eget parti. Centerns "bonus" till Olofsson gör att hon till och med tjänar mer än statsminister Fredrik Reinfeldt. Maud Olofsson är Sveriges bäst betalda partiledare.
-

Olofsson anser inte att det finns någon anledning för henne att avstå från att ta emot dubbla löner. Jag har faktiskt tre jobb, sade Maud Olofsson förra året (Nyhetskanalen).

-

Här vill jag passa på att ge en eloge till Reinfeldt. Han får nämligen ingen ersättning av Moderaterna, men sade förra året till TV4 att han är tillräckligt högavlönad som det är i och med sin statsministerlön (Aftonbladet).

-

Eric Erfors tycker att Ibrahim Baylan "genast borde säga upp sin riksdagsplats". Som Erfors skrev i sin artikel är en riksdagsplats ett förtroendeuppdrag. Det är folkvalda politiker som sitter i riksdagen. Ministrar utses inte av folket. Anser Erfors att även Maud Olofsson ska avgå i egenskap av minister? Såväl Baylans riksdagslön som Olofssons ministerlön betalas ju av skattebetalarna.

-

Erfors artikel är återigen ett bevis på att borgerlig media missköter sig å det grövsta. När får vi se borgerlig media ägna sig åt kritisk granskning av makten och inte agera anslagstavlor åt högeralliansen.

En halv pudel?

Kan man verkligen göra en "halv" pudel?

-

SvD, DN, SvD2, Aftonbladet

Fantasilöner, galna bonusar och "oantastbara" pensioner

Skandinaviska Enskilda Bankens VD Annika Falkengren har 750 000 kronor i månadslön. Hon har en förmånsbestämd pension.

-

E24: Det innebär att hon är garanterad 65 procent av sin fasta lön plus 50 procent av snittet av de senaste tre årens bonusar – varje år livet ut, enligt DI.
Pensionen är så kallad ”oantastbar” vilket innebär att pensionen inte ändras även om hon får ett nytt jobb. Hon kan gå i pension vid 60 års ålder om hon så väljer.
Det vanliga antagandet vid pensionsberäkningar är att man lever till 85 års ålder, vilket skulle betyda att enbart räknat på hennes fasta lön skulle pensionen uppgå till över 146 miljoner kronor.

-

Jag vill gärna bjuda hem Falkengren på middag. Jag skulle bjuda henne på en billig, men mycket god potatis- och purjolökssoppa och fråga henne hur hon spenderar sin månadslön. Jag skulle fråga Falkengren om hon anser sig värd 750 000 kronor i månadslön (och den "oantastbara" pensionen). Jag vill fråga henne vad hon värdesätter i livet. Jag vill fråga henne om hon respekterar pengar, eller om hon lättvindligt går och köper en Louis Vuittonväska för 40 000 kronor.

-

Mycket vill ha mer. Girigheten bland svenska direktörer frodas och som ordspråket lyder - Girighet är nyckeln till allt ont!

------------------------------------

Under strecket

Anders Pihlblad har intervjuat Lars Ohly (V). Ohly vill att ingen statlig chef tjänar mer än statsministern. Det föreslog jag redan förra året i blogginlägget Svenska direktörers fantasilöner

-

SvD, DN, SvD2, Aftonbladet, Röda Malmö, Alliansfritt Sverige

Mauderaterna vill återinföra VD-bonusar

Det går inte en dag utan att vi får se ett utspel från Maud Olofsson och Co. Igår fick vi ta del av det här utspelet och idag kommer detta utspel:

-

SVT: Näringsminister Maud Olofsson vill återinföra de hårt kritiserade vd-bonusarna i statliga företag, som den förra regeringen avskaffade, det skriver Dagens Nyheter idag. Olofsson menar att direktörernas bonusar inte i första hand ska bestämmas av regeringen utan av bolagens styrelser. Hon tycker också att bonusstoppet hindrar de statliga bolagen att rekrytera rätt personer.Och när det gäller utförsäljning av de statliga bolagen säger Olofsson att de enda bolagen hon kan lova blir kvar är Vattenfall och LKAB. I övrigt vill hon inte kommentera utförsäljningarna.

-

Hennes kollega, finansminister Anders Borg, är av en helt annan uppfattning. Svenska folket säger också nej tack till dessa bonusar.

-

Varför gör Olofsson ett sådant idiotiskt utspel? Kommunicerar inte Olofsson och Borg med varandra? Sitter de inte i samma regering och kallar sig själva för Allians för Sverige? Jag har så många frågor, men får inga svar.

-

Karikatyr: Kjell Nilsson-Mäki

Svenska direktörers fantasilöner

Vi har alla läst om Postens VD Lars G. Nordström. Nordström vill inte verka "girig" och avstår därför hela sin lön. Han har bland annat hyllats av statsminister Fredrik Reinfeldt för denna "uppoffring". Jag tycker att hans "uppoffring" är patetisk. Jag anser att om man jobbar ska man ha betalt för arbetet. Som chef inom stat, kommun och landsting ska man ha mer lön än övriga. Nordström har/hade 900 000 kronor per månad, lika mycket som 45 brevbärare.

-

Jag vet inte exakt vad statsminister Reinfeldt har i lön, men jag har för mig att jag har läst någonstans om en summa på 135 000 kronor i månaden. Det är rimligt. Alla direktörer inom stat, kommun och landsting bör ha löner som ligger under vår statsministers lön.

-

Varför VD:ars löner drivits upp så högt i Sverige anser företrädare för bland annat Svenskt Näringsliv har att göra med att många svenskar är aktieägare, de vill ha bra utdelning på sina aktier och är därför villiga att betala höga VD-löner. Detta för att kunna attrahera duktiga företagsledare. Företrädare för Svenskt Näringsliv vill ha konkurrenskraftiga VD-löner, för de är "rädda" att direktörerna väljer att jobba utomlands istället.

-

Men handen på hjärtat - hur populära är våra direktörer utomlands? Det är en liten klick som harvar runt i VD-toppen här i Sverige. Innan Nordström var VD på Posten var han koncernchef för Nordea (och det är bara ett av otaliga exempel). Den enda marknaden som är tillgänglig för dessa superdirektörer är den svenska marknaden. Det är orimligt att en "snitt-VD" tjänar som 34 arbetare (En industriarbetare tjänade förra året 257.000 kronor). Titta på Lönelistan från 2007 som LO-tidningen sammanställt.

-

VD:n för det statliga Vattenfall, Lars G. Josefsson har ofattbara 8,7 miljoner kronor. Apotekets Stefan Carlsson har 2,4 miljoner kronor.

-

LO-tidningen: På tre år har genomsnittslönen för direktörerna ökat med 38 procent. Det nästan fyra gånger snabbare än löneutvecklingen för industriarbetarna, som under samma tid ökat sin lön med cirka 10 procent.Ett annat exempel på hur snabbt vd-lönerna skjutit i höjden är att lägsta lönen för att komma med på direktörernas 100-lista förra året var 2 miljoner kronor.

-

LO-tidningen har intervjuat resebyrå-VD:n Johan Lundgren som fått ett lönelyft på 10 miljoner kronor och nu har 17,8 miljoner i inkomst. Lönelyftet hänger ihop med att jag fick ökat ansvar inom TUI Travel, som Fritidsresor ingår i, säger Lundgren till LO-tidningen.

-

Din lön motsvarar ungefär 70 industriarbetarlöner, hur rimligt tycker du det är? frågar LO-tidningen Lundgren. Det går ju aldrig att säga att någon är värd mer än 60 eller 70 medarbetare. Snarare är det väl så att man ersätts för sitt ansvar att driva bolaget i en viss riktning som aktieägarna bestämt. Det är det ansvaret man ersätts för, och inte enbart de faktiska handlingarna som man utför, svarar han. Nu är dock Lundgren inte en direktör anställd av stat, kommun eller landsting, men min fråga är finns det någon svensk VD som är värd fantasilöner i miljonklassen?

-

Mycket vill ha mer. Girigheten bland svenska direktörer frodas och som ordspråket lyder - Girighet är nyckeln till allt ont!

-

Och bara för att Postens VD avstår hela sin lön, så tror jag ändock inte att brevbärarna får sitt julbord i år (läs Aftonbladet).