Visar inlägg med etikett girighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett girighet. Visa alla inlägg

Vi är de 99 procenten, men det skiter den sista procenten i

På twitter skickar någon mig denna film. Rösten berättar hur lätt det är medelst några få knapptryckningar tjäna storkovan. Mobile Money Machine.

Självklart är det inte så lätt att tjäna pengar genom mjukvaran, som enligt rösten är gratis men vid filmens slut kostar 49 dollar. Dock tror jag att det är många som köper denna mjukvara just på grund av att den appellerar på våra drömmar. Pengar som ger frihet, pengar som tickar in på kontot utan att vi behöver göra särdeles många knop, pengar som gör att vi kan ägna kvalitetstid åt våra barn, pengar som möjliggör drömresan.

I slutet av augusti i år skrev tidningarna att Nordea skulle göra sig av 2000 anställda, trots storvinster. I dagarna fick vi veta att Nordea har köpt en lyxvåning till VD Christian Clausen för 22 miljoner (och som ska renoveras för ytterligare 10 miljoner kronor). Vidare har Clausen fått ett pensionsavtal som heter duga - 100 miljoner kronor. Klart som korvspad att många av bankens kunder reagerar. Jonas Sjöstedt och några till har lämnat banken i protest. Sjöstedt skriver att han har gått till en mindre girig bank och då undrar jag förstås vilken bank som är mindre girig? På Aftonbladets ledarsida uppmanar Fredrik Virtanen också till protest: Banktjänstekvinnor, ockupera Nordea nu! Ja, det protesteras för fullt nu:
Occupy Wall Street is leaderless resistance movement with people of many colors, genders and political persuasions. The one thing we all have in common is that We Are The 99% that will no longer tolerate the greed and corruption of the 1%
Jag gillar protester. Occupy Wall Street har ju till och med kommit till Stockholm. Jag gillar den framväxande motståndsrörelsen, tro inget annat. Men under åren har jag blivit en riktig bitterfitta. Jag är sällan optimist. Jag kallar mig realist, men många anser att jag är en pessimist.

Finansbranschen har fler gånger fått kritik för sina bonusar, inte bara från oss vanliga medborgare, utan från Finansinspektionen. Så här krasst är det: bankerna (och inte bara de) skiter i Finansinspektionen, de skiter i oss, och de skiter framför allt i att några kunder lämnar dem i protest. Det här är inte första eller sista gången som vi läser om fantasilöner, lyxvåningar, bonusar och ofattbara pensionsavtal. De kommer att köra på som de alltid har gjort. Vi andra, 99 procent, vi har endast våra drömmar. Jag ska till exempel ägna mig åt lite eskapism genom att titta på första avsnittet av serien Terra Nova. Serien handlar om medborgare som får en ny chans, en andra chans (men frågan är om de tar tillvara på den).


Generositet & girighet

INSAMLINGSMARKNADEN. Givmildheten sätter rekord för varje år. Petter gör just nu reklam på teve och uppmanar tittare att SMS:a in sitt bidrag. Ungdomar är en ny stor givargrupp. Även människor som har knappa, ekonomiska resurser skänker bidrag till välgörenhetsorganisationer. Det är glädjande att svenska folkets vilja att skänka till välgörenhet har ökat för varje år.
-
De som står och skramlar med insamlingsbössorna, gör det ideellt. De personer som står med pärmar på gatan och vill att du ska bli medlem, gör det ideellt. De som skänker pengar, gör det för att de vill hjälpa. Det är också därför Aftonbladets granskning av välgörenhetsorganisationer väcker anstöt.
-
Fantasilöner, bonusar, fallskärmar och gigantiska styrelsearvoden hör inte hemma i dessa välgörenhetsorganisationer, men det är inte första gången ljuset riktas mot dessa chefers löner och bonusar. Debatten har rasat tidigare och ändock fortsätter dessa organisationer att agera som vilket företag som helst. Problemet är att de inte är vilka företag som helst.
-
Jag skulle tjäna mer om jag inte jobbade där, säger Bengt Westerberg, styrelseordföranden för Röda Korset. 822 ooo kronor får Westerberg ut årligen för sitt uppdrag. Sluta då jobba på Röda Korset Bengt Westerberg! Låt girigheten ta över helt och byt jobb. Jag är övertygad om att det finns erfarna, kompetenta och meriterade människor som brinner för att hjälpa andra. Människor som skulle ta över Westerbergs uppdrag för en bråkdel av hans styrelsearvode.
-
Förutom sitt arbete i Hoppets stjärna (en insamlings- och biståndsorganisation som arbetar utifrån en kristen värdegrund), extraknäckte David Roos. Han sålde kurser i etik och moral. Efter att ha fått sparken från Hoppets stjärna, kan han nu kvittera ut en fallskärm - 18 månadslöner – över 1,1 miljoner kronor.
-
Det finns ett otal aktörer på den svenska insamlingsmarknaden. Både seriösa och oseriösa. De två, som nämnts vid namn ovan, anses vara seriösa. De innehar kontrollgirokonton, det vill säga 90-konton. 90-kontosgarantin, garantin för att den organisation man ger till är seriös och använder pengarna på rätt sätt, har också pytsat ut pengar till andra organisationer som använder för mycket av de insamlade pengarna till administration. Där fallerade den garantin.
-
Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur de oseriösa insamlings- och biståndsorganisationerna agerar på denna "lukrativa marknaden".
-
Gammelmedia: DN1, SvD, Dagen

Mansgris, finanskris?

Att köpa fastighetsaktier är som att köpa kvinnor. Man vill inte köpa en billig hora om man kan köpa en dyr hora, har en investmentbolags-vd sagt inför publik. Citatet återfinns i en debattartikel skriven av Peter Norberg, doktor i etik på Handelshögskolan i Stockholm. Är det måhända machokulturen inom finansvärlden som ligger bakom finanskrisen? Om fler kvinnor arbetade i finansbranschen, hade vi då sluppit finanskrisen?
-
Jesper Roine skriver på Ekonomistas:
-
Skulle finanskrisen ha undvikits om Lehman Brothers varit Lehman Sisters? Den frågan ställdes under en diskussion under World Economic Forum i Davos tidigare i år. Ingen mindre än mikrofinanspionjären och Nobelpristagaren Muhammad Yunus uttryckte det som att “den nuvarande krisen nästan säkert undvikits om kvinnor snarare än män skulle format de finansiella systemen”.
-
Roines svar är att det inte alls behöver förhålla sig så. Det är inte den "genomsnittliga" personen som väljer att arbeta i denna bransch. De kvinnor som väljer denna typ av arbete, kanske också är större risktagare en andra kvinnor?
-
I sin debattartikel, skriver Peter Norberg om den machokultur som råder i finansbranschen. Han skriver om giriga män. När två bröder med efternamnet Wallenberg, skriver på DN Debatt att vi inte ska skylla krisen på "giriga direktörer", gör de det eftersom de är en del av denna machokultur. När de rör sig i finansvärlden, rör de sig bland män. De fåtal kvinnor som befinner sig där är assistenter, receptionister och lokalvårdare. I den mansdominerade finansvärlden är risktagande vardagsmat och männen upplever inte ens risk som något negativt.
-
Vilka drabbas då av dessa mäns risktagande? Det är inte bara männen, utan även kvinnorna som drabbas av finanskrisen. I media har det skrivits mycket om att finanskrisen slår hårt mot de mäns om arbetar i bilindustrin. Mer tyst har det varit om de kvinnor som drabbats och kommer att drabbas.
-
I den kvinnodominerade offentliga sektorn arbetar kvinnor deltid, behovsanställning, visstid, vikariat, projekt... När är ett vikariat löper ut, förlängs inte vikariatet. Hemma hos den behovsanställda (som jagar timmar och som rings in endast vid behov) har telefonen slutat ringa. Vem bryr sig om de varslade på Coop? frågar Joakim Jakobsson i en ledare i Aftonbladet:
-
I början av november varslade Coop tusen anställda. Hittills har neddragningarna där inte lett till ett enda inlägg i riksdagen. Varför har inga politiker engagerat sig för kassörskorna och lagerpersonalen på Coop? Det är lätt att se en könsdimension i vilka jobb samhället värdesätter.
-
Män, med sina fanasilöner och fantasibonusar, drabbas inte (ja, de kanske förlorar några miljoner kanske till och med miljarder, men om det återstår 22-224 miljarder, kan man då säga att även de drabbas?). De kan åka till S:t Barthélemy, Azorerna, Bahamas, Dubai eller någon annan exotisk plats och gömma sig där tills krisen är över.
-
Vi kanske kan lära oss något av krisen? Vi kan upprättar nya regler. Vi kan lära oss av dessa mäns girighet och risktagande, så när finanskrisen är över och dessa män återvänder från sina paradis i tron om att fortsätta ta risker och sko sig på andra, kommer de att mötas av ett helt annat klimat.
-
Kommunalarbetaren - Finanskrisen drabbar även kvinnor
Arbetaren - Världens kvinnor drabbas hårt av krisen
Dagens Arena - Krisen slår inte könsblint

Vems fel är krisen?

Marcus Wallenberg och Jacob Wallenberg skriver i en debattartikel på DN: Det är förstås frestande att hitta syndabockar. Näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ”giriga direktörer” har ibland pekats ut som ansvariga. Politiker får också en hel del kritik. Men att leta syndabockar är inte särskilt konstruktivt om vi vill ta oss ur krisen.
-
Frågan som automatiskt dyker upp, i och med Wallenbergarnas artikel, är - om det inte är girighet och direktörernas fel, vems fel är då krisen? Ingenstans i artikeln får jag svar på den frågan.

En halv pudel?

Kan man verkligen göra en "halv" pudel?
-

Fantasilöner, galna bonusar och "oantastbara" pensioner

Skandinaviska Enskilda Bankens VD Annika Falkengren har 750 000 kronor i månadslön. Hon har en förmånsbestämd pension.
-
E24: Det innebär att hon är garanterad 65 procent av sin fasta lön plus 50 procent av snittet av de senaste tre årens bonusar – varje år livet ut, enligt DI.
Pensionen är så kallad ”oantastbar” vilket innebär att pensionen inte ändras även om hon får ett nytt jobb. Hon kan gå i pension vid 60 års ålder om hon så väljer.
Det vanliga antagandet vid pensionsberäkningar är att man lever till 85 års ålder, vilket skulle betyda att enbart räknat på hennes fasta lön skulle pensionen uppgå till över 146 miljoner kronor.
-
Jag vill gärna bjuda hem Falkengren på middag. Jag skulle bjuda henne på en billig, men mycket god potatis- och purjolökssoppa och fråga henne hur hon spenderar sin månadslön. Jag skulle fråga Falkengren om hon anser sig värd 750 000 kronor i månadslön (och den "oantastbara" pensionen). Jag vill fråga henne vad hon värdesätter i livet. Jag vill fråga henne om hon respekterar pengar, eller om hon lättvindligt går och köper en Louis Vuittonväska för 40 000 kronor.
-
Mycket vill ha mer. Girigheten bland svenska direktörer frodas och som ordspråket lyder - Girighet är nyckeln till allt ont!
------------------------------------
Under strecket
Anders Pihlblad har intervjuat Lars Ohly (V). Ohly vill att ingen statlig chef tjänar mer än statsministern. Det föreslog jag redan förra året i blogginlägget Svenska direktörers fantasilöner
-

Hur giriga kan arrangörerna för Stockholm pride bli?

Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur dyr priden har blivit för enskilda hbt-personer. Att ha ett tält inne på området, som vi HBT-socialdemokrater har (tillsammans med övriga i We are family) kostar tusentals kronor. Inkluderat i priset för HBT-sossarnas tält är två utställningsband. Då jag och Jeanette är ansvariga för tältet, kommer vi att få dessa band. Eftersom jag visste att jag skulle få ett band, köpte jag ingen Dog Tag.
-
Nu visar det sig dock att utställningbanden endast gäller i Pride park. Jag får alltså inte komma in på seminariecentret om jag blott och bart har ett uställningsband. Tidigare år, har vi alltid kunnat komma in på Pride house med utställningsband, men i år är det no, no (har det möjligtvis något att göra med den nya ordföranden Jonah Nylund?).
-
Hur giriga kan de ansvariga för Stockholm pride bli?! Varför förvägra oss möjligheten att även komma in på Pride house? Jag kommer att missa en massa seminarier, då jag inte har råd att köpa en biljett i nuläget. Jag har redan fått betala 130 kronor för att vara med på invigningen av Europride.
-
Låt utställare och kontaktpersoner få tillträde till allt som en vanlig
Dog Tag ger tillträde till!
-
Även Kulturbloggen undrar om arrangörerna för pride har fått "storhetsvansinne":
-
Vad har det förresten tagit åt arrangörerna av Pride, har de fått storhetsvansinne.Men medan gårdagens opinionsjournalister slogs FÖR hbt-världens yttrandefrihet, slåss i dag hbt-världen MOT journalisternas yttrandefrihet. För att kunna ackrediteras som journalist krävs att man skriftligen förbinder sig att följa ett knippe regler, varav några är förståeliga och rimliga, medan andra inte är det.
Till de orimliga, och de som utmanar det journalistiska uppdraget, hör förbudet att utan att fråga om lov använda termer som man, kvinna, homo- eller transsexuell om de personer som intervjuas. (
Ur DN)
-