Visar inlägg med etikett folkrörelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett folkrörelse. Visa alla inlägg

"Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt"


Det har varit en hård höst för Socialdemokraterna. Stormen kring Håkan Juholt, vingliga politiska besked och urusla opinionssiffror har tillsammans skapat en hetsig stämning i partiet. I stället för att debattera hur politiken och ledarskapet ska formas har en del sossar valt att försöka tysta andra sossar.

Jag hör till dem som öppet har kritiserat brister i ledarskapet och politiken. För det har jag fått skäll. Mest på Facebook. Ibland har det känts som att min personliga Facebooksida inte längre är min, utan ett tillhåll för socialdemokratiska åsiktspoliser som säger åt mig vad jag får och inte får tycka.

Med ovanstående ord inleder Åsa Petersen sin ledare Inga åsiktspolitiker på min Facebook. Jag uppmanar er att läsa hela ledarkrönikan.

Jag har också fått skäll för att jag öppet kritiserat brister i ledarskapet och politiken, vilket jag har skrivit om i till exempel inläggen (S)ekten och Allt det jag ville ha sagt i SVT Debatt men inte hann säga.

En partikamrat ägnade sig åt att smutskasta mig såväl på sin blogg som på min facebookvägg. Ja, det gränsade de facto till förtal. Jag krävde en ursäkt, men än idag har denna person inte bett mig om ursäkt. Vad tror dessa åsiktspoliser att de vinner med sitt agerande? När de uppmanar andra partikamrater att hålla käften alternativ lämna partiet - vem, vad eller vilka gynnas?

I sitt sista blogginlägg skriver Jan Andersson:
Många seriösa bloggare har valt att lämna s-bloggar för att debatten här blivit alltmer inåtvänd och allt mindre seriös . Jag väljer att göra detsamma nu. Det känns inte meningsfullt att diskutera med personer som inte ser vad som händer med vårt parti utan bara ser alla som är oroliga som fiender till partiet

Tack och adjö!
Det höga tak, vi socialdemokrater alltid värnat om, är nu så lågt att det blivit svårt att andas. Dock vill jag hälsa åsiktspoliserna att mig kommer ni inte att kunna tysta. Ju mer ni håller på, desto mer envis och enträgen kommer jag att bli. Låt mig därför till syvende og sidst citera Anna Lindh (ett av mina absoluta favoritcitat):
Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

[UPPDATERAT]

Martin Moberg på samma tema.

(S)ekten

Socialdemokraterna har slutit sig i ett läge då partiet har allt att vinna på öppenhet, transparens, högt i tak, ödmjukhet och lyhördhet. Sektmentaliteten, som jag någon enstaka gång mött innan hösten 2011 (till exempel i valprocessen som Åsa Petsersen skriver om), är påtaglig. Jag har de senaste veckorna sett fler exempel på detta: tonen på vissa bloggar med tillhörande kommentatorsfält är rå och brutal (här är ett exempel). Där finns ingen plats för konstruktiva diskussioner. Partikamrater uppmanar andra partikamrater att lämna partiet. Skällsord haglar (vilket jag har skrivit om här). Jag har själv fått uppleva hur partikamrater slutat hälsa på mig efter den debattartikel jag skrev tillsammans med fyra andra socialdemokrater.

Några kritiker får inte komma till tals i gruppen Håkan Juholt som statsminister - Ja tack! I den gruppen är bara hästsossar välkomna.

Denna sektmentalitet är ett tydligt tecken på att SAP befinner sig i kris. Det är lätt att ha högt i tak och ha utrymme för många åsikter när man är det statsbärande partiet och befinner sig i regeringsställning.

Fem år har gått sedan valförlusten 2006 och socialdemokratin har visat sig vara urusel på opposition. Visst kan man skylla på bristande resurser (personalbrist, kompetensflykt, avsaknaden av det stora regeringsmaskineriet), en partiorganisation som inte är gjord för opposition eller varför inte det populära "det är borgarnas fel!" (alternativt "det är högermedias fel"), men hur länge ska S göra det? När ett parti som har ambitionen att bli Sveriges mest öppna, lyhörda, moderna, progressiva, ödmjuka och nyfikna parti i krisläge förvandlas till en sekt, blir jag mycket bekymrad.

Det tillstånd som partiet befinner sig i nu och som verkar förvärras för varje dag som går gör att jag och många med mig känner en frustration som är så stark att lösningen verkar vara att bara skita i allt (allt = partiet, politiken, engagemanget) och ägna oss åt annan samhällsnyttig verksamhet (Amnesty, Kvinna till kvinna, ja det finns många organisationer som söker fler eldsjälar).

Just nu håller jag på och filar på ett längre inlägg med rubriken S stagnerar (en travesti på S förändras) där jag målar upp ett skräckscenarium som sträcker sig från december 2011 till 2015. Självklart vill jag inte att detta scenarium skall bli verklighet, men när jag ser sektmentaliteten breda ut sig, när partiet sluter sig, när taket är så lågt att det blir svårt att andas, då befarar jag att jag inte är ute och cyklar i mitt kommande inlägg.

2015 kanske hästsossarna har lyckats med sitt värv - att tysta alternativt bli av med partiets kärleksfulla kritiker- men det kommer de facto inte att stärka S, tvärtom.


Media: Widar Anderssons ledare i Folkbladet, Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, DN, SvD, SVT,

Politik är ingen jävla karriärsväg

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?
Václav Havel

Efter folkrörelsepartierna. Om aktivism och politisk förändring i tre svenska riksdagspartier, heter en avhandling av Svend Dahl. Jag har inte läst den, men det tänker jag göra. För jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om maktens djävulska frestelser här på bloggen. Det är så många gånger att jag inte orkar länka till alla inlägg, inte ens ett axplock kan jag välja ut.

Dahl har tillsammans med Hanna Hellin även skrivit debattartikeln Därför fjärmar sig politiken allt mer från medborgarna. Då jag inte har läst Dahls avhandling, vill jag istället lyfta Anna Ardins inlägg Man blir smutsig av politik. Ardin skriver:

Jag är en av de politiker som mer än gärna skulle slippa mitt kyrkopolitiska uppdrag som jag tagit på mig av plikt, och som blev insatt på kommunfullmäktigevalsedeln mot mitt medgivande. Jag drivs inte alls av att sitta i landsting eller kommunnämnd. Jag vill fixa projekt och skriva artiklar, jag vill diskutera politik och komma på lösningar. Och det är svårt.

Visst, det är inte alltid välkommet i partiet, men framförallt får jag stora nackdelar på andra håll. Det anses mer och mer fult att vara partipolitiskt kopplad. Det verkar helt ok att anse att politik är något smutsigt (samtidigt som man har skyhöga förväntningar på både politik och politiker).

Här är en lista på grejer jag tänkt på som också behöver ändras om vi vill ha politiker i vårt politiska system:

  • När man söker jobb vill många ha någon ”neutral”, kanske särskilt som jag som jobbar med samhällsfrågor.
  • När man tycker något blir man ständigt misstänkliggjord för att ha andra syften än de man uttrycker.
  • När jag skulle vara moderator på den regeringskritiska seminariedagen ”Tre år kvar” fick jag inte bli presenterad som partipolitisk
  • När vi arrangerade ett seminarium hjärta tackade en journalist inom public service nej till att medverkande med hänvisning till att vi är ett politiskt parti och att hon måste vara neutral
  • När Juholts bostadsbidrag var uppe var det inte mindre än tre av mina vänner på facebook som i en irriterad ton krävde att jag skulle uttala mig i frågan och vara lika upprörd som dem
  • När jag säger att vi måste stoppa vapenexporten, sluta utvisa människor till Syrien eller något annat som mitt parti (eller någon i mitt parti!) tyckt annorlunda kring så ställs jag till svars för saker jag inte tycker.
  • Jag måste också ha en högre moral och vara mer felfri än andra människor, eftersom det kommer att vara mycket roligare för tidningarna att skriva ”socialdemokraten Anna Ardin cyklade mot rött”, eller ”den socialdemokratiska kommunfullmäktigekandidaten blev lurad av ett Nigeriabrev”.

Man anses bli smutsig av att välja ett parti, dörrar stängs, man blir granskad, ifrågasatt och får ta ansvar långt utanför vad man rimligtvis har möjlighet att ta ansvar för. Om människor inte vill engagera sig i partierna så är det klart att det är partierna som måste ändra sig, men de kommer inte kunna göra det utan en himla massa hjälp även från er som idag inte vill va med i arbetet inifrån.

Så, jaha, vad ska vi göra nu?


Jag har de facto dragit ner på mina politiska uppdrag. Jag sitter numer endast i styrelsen för Hbt-socialdemokrater i Stockholm och som ersättare i Polisnämnden i Söderort polismästardistrikt. Jag vill, i likhet med Ardin, skriva blogginlägg, artiklar, föreläsa, diskutera politik, ägna mig åt utåtriktad verksamhet, fixa projekt med mera.

Hästsossar har anklagat mig för att inte vara socialdemokrat. Partikamrater har uppmanat mig att hålla käft. Nej, jag är inte partist i den bemärkelse som de är. Jag är socialdemokrat för jag står för socialdemokratins värderingar och ideologi. När SAP har gått i graven lever fortfarande ideologin och värderingarna.

Ingen partipiska biter på mig för jag är fri. Jag uppbär inte min försörjning genom partiet. Jag dras ogärna med i sektliknande tillstånd (det tillstånd som stora delar av S befinner sig i just nu). Jag är en kärleksfull kritiker, för det är vad mitt parti behöver.

Ja, vad ska vi göra nu? Mitt svar är revolution!



Avhandlingen: [PDF]

Efter folkrörelsepartiet Svend Dahl

su.diva-portal.org/smash/get/diva2:441101/FULLTEXT01
Filtyp: PDF/Adobe Acrobat

Två Åsa och en Juholt

När jag träffade min blivande fru Åsa Einerstam (f.d. Andersson) röstade hon på Vänsterpartiet. Trots påtryckningar från min sida drog hon sig för gå över till den "rätta sidan" och bli partimedlem i Socialdemokraterna.

Det var inte förrän vi var på en demonstration på Mynttorget, som Åsa tog steget. Det var dock inte min förtjänst utan Håkan Juholts. Han kom nämligen fram och höll ett brandtal för henne och Åsa var därefter såld. Juholt slängde i samma veva upp ett medlemsblock och Åsa fyllde glatt i de tomma fälten. Det var således vår partiordförande (då riksdagsledamot) som rekryterade min Åsa till Socialdemokraterna.

Idag kunde jag återgälda tjänsten. Jag träffade nämligen Juholts kulbo som (hör och häpna) också heter Åsa, med efternamn Lindgren, på kongressfesten. Jag berättade för henne att det är Juholts förtjänst att min Åsa är med i partiet. Hon skrattade och sedan passade jag på att skriva in henne i partiet. Cirkeln är sluten.

Efterlyses: en modern folkrörelse

Unter einer sozialen Bewegung, auch Bewegung, wird in den Sozialwissenschaften ein kollektiver Akteur verstanden, der unterschiedliche Organisationsformen umfasst, und mit unterschiedlichen Mobilisierungs- und Handlungsstrategien versucht, gesellschaftlichen Wandel zu beschleunigen, zu verhindern oder umzukehren (En social rörelse är en mobiliserande kollektiv aktör, som med viss kontinuitet på grundval av en hög symbolisk sammanhållning och svag rollspecificering genom olika organisations- och aktionsformer arbetar för målet att genomföra eller förhindra grundläggande sociala förändringar eller återupprätta tidigare sociala förhållanden).

Vad är en folkrörelse? Är Socialdemokraterna (fortfarande) en folkrörelse? Joachim Raschkes definition (ovan) är endast en av många begreppsförklaringar. Ser man till Raschkes definition är Socialdemokraterna fortfarande en folkrörelse, men tyvärr en krympande sådan (och den nedåtgående trenden verkar fortsätta).

Hösten 2009 fick en arbetsgrupp (bestående av Johan Sjölander, Linnea Björnstam och Jan-Olov Gustafsson) i uppdrag av Stockholms arbetarekommunens styrelse att utarbeta ett program för den framtida socialdemokratiska folkrörelseorganisationen i Stockholm. Nu är äntligen slutrapporten klar och den har fått titeln Framåt mot den moderna folkrörelsen.

I rapporten ger inte arbetsgruppen någon exakt definition av begreppet folkrörelse. Det är inte heller nödvändigt, då rapportens 22 sidor är fyllda med intressant läsning och de huvudsakliga slutsatserna är, i mina ögon, mycket progressiva:

o En av våra tydligaste slutsatser är att socialdemokratin i Stockholm måste närmast
revolutionera synen på informations- och beslutsflöden inom organisationen.
Arbetsformerna runt olika demokratiska beslutsprocesser måste utvecklas.
Användandet av sociala medier i både det organisatoriska och det politiska arbetet
måste stärkas och prioriteras. Olika metoder att involvera medlemmar i politisk
diskussion och beslutsfattande utvecklas.

o En annan viktig slutsats är att socialdemokratin i Stockholm i stora delar måste
förändra sin partikultur. Det behövs mer av öppenhet, en mer tillåtande attityd, mer av
aktivism och mindre av rent internt administrerande. Socialdemokratin måste bli mer
nyfiken på även det som finns utanför den egna partiorganisationen: vare sig det är
människor eller idéer. Vi måste uppmuntra och uppmärksamma nytänkande och
förnyelse. Ledarskapet behöver stärkas och uppmärksammas mer, på alla nivåer i
organisationen, och studie- och bildningsverksamheten prioriteras. Definitionen av
vad som är ”politiskt arbete” måste breddas och en kultur av lokal närvaro etableras.
Socialdemokratin måste också bli en naturlig arena för ”det progressiva Stockholm”
att verka politiskt inom eller i samarbete med.

o Slutligen kan vi också konstatera att socialdemokratin i Stockholm måste rensa i de
interna organisatoriska strukturerna. Arbetarekommunens organisation är idag ett
lapptäcke av olika nivåer och strukturer som är väldigt svårgenomträngligt för
utomstående (och även de flesta inomstående). Väldigt mycket tid och kraft sugs
därför upp i arbetet i olika ”mellannivåer”, utan direktkontakt med vanliga
medlemmar eller människorna i vår stad. Vår bedömning är att den prioriterade nivån
bör vara partiföreningen som arbetar direkt mot medborgarna i bostadsområdet,
arbetsplatsen, skolan eller personer från den egna språkgruppen eller olika
intresseområden. Vi föreslår i dagsläget ingen omfattande stadgerevision men menar
att ett omfattande förändringsarbete för att stärka upp partiföreningen som
organisationens kärna bör inledas.


Rapporten kommer att diskuteras på representantskapet i nästa vecka. Jag inte är repskapsombud, men jag överväger ändock att gå dit och lyssna på diskussionerna kring rapporten. Det blir då första gången. Att gå på ett repskap, utan att vara ombud är mycket frustrerande för en person som jag. Jag har inte ens ett kort som ger mig rätt att tala på repet.

Jag är starkt kritisk till repet, ett repskap som fattar många viktiga beslut. Hur representativa är dessa beslut om mindre än hälften av ombuden är där? Ta bara beslutet om Förbifart Stockholm, som jag och Carin Jämtin har olika åsikter om. Det var nämligen repet som, i det Trafikpolitiska programmet, sade ja till Förbifart Stockholm. Jag vill veta hur många ombud som var där då beslutet fattades. Om över hälften av ombuden saknades vid den aktuella tidpunkten, anser jag att det var (och fortfarande är) ett djupt odemokratiskt beslut. Arbetsgruppen skriver också i rapporten:
Under senare år har närvaron till och från varit skrämmande låg. De mest välbesökta representantskapen är i regel de som behandlar olika typer av personval. Generellt sett kan sägas att represententskapet har en tämligen låg närvarograd, med tanke på den politiska tyngd institutionen egentligen besitter. Detta kan i sig vara ett tecken på två saker: antingen att föreningarna aktivt väljer att inte medverka vid representantskapet eftersom de inte anser det vara meningsfullt, eller att många föreningar inte riktigt orkar utse representanter som också har kapaciteten att fullfölja sitt uppdrag.

De senaste åren har det skett framsteg i arbetsformerna runt representantskapet. Idag finns exempelvis handlingarna från representantskapet tillgängliga på nätet (även om det är osäkert hur många som känner till detta). Folkrörelsegruppen menar att det är ytterst viktigt att detta arbete fortsätter och utvecklas. Förutsättningarna för representanterna att förankra i sina hemmaföreningar måste utvecklas. Nya arbetsformer måste prövas. Man kan också tänka sig att komplettera representantskapsmöten med olika typer av forum dit alla medlemmar är välkomna.
Jag är den första att välkomna de förslag arbetsgruppen har kring repet. Som del av det progressiva nätverket NetRoots, vill jag till syvende och sist ge en eloge till arbetsgruppen som insett betydelsen av nätverksbaserad media (i rapporten används begreppet sociala medier).
Ta initiativ till ett Netroots STHLM med regelbundna träffar och möjlighet till utbildning för
progressiva bloggare i Stockholm, skriver de bland annat.

Johan Westerholm
har också skrivit om rapporten. Framåt mot en modern folkrörelse finns även som grupp på facebook (gå gärna in och diskutera rapporten där).

We are family - en folkrörelse!

Igår öppnade pride park. We are family-tälten var välbesökta. Tre seminarier gick av stapeln i vårt gemensamma seminarietält. S-studenter höll i seminariet Queer och socialism = sant? Tiina Rosenberg stod i publiken och kunde till slut inte låta bli att kommentera vad som sades i panelen. Det var roligt!
-
LO presenterade sin nya fackliga policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Den finns, i skrivandets stund, inte utlagd på LO:s hemsida. Den finns dock att tillgå i pappersversion i vårt tält.
-
Martin Engman hade bjudit in bland annat Ylva Johansson till ett seminarium om HIV. I dag fortsätter vi med våra seminarier, så kom dit!
-
På kvällen förvandlades seminarietältet till ett Singstar/Guitar Hero-tält. Det blev mycket uppskattat. Vänsterpartiet ska förresten ha singstar-tävling i kväll och har utmanat oss socialdemokrater.
-
Jag har "spikat" till mig en t-shirt från Byggnads, som det står STARK STOLT TRYGG på. Den är görsnygg! På benet har jag en We are family-tatuering (se bild ovan) och på armen har jag en mångfaldsros.
-
Jag gillar konceptet
We are family. Vi är en arbetarrörelse, där fler folkrörelser ingår. Här vill jag passa på att betona folk i ordet folkrörelse.
-
Att partierna i den så kallade alliansen saknar denna stolta tradition är uppenbart. Varje gång jag eller någon av mina partikamrater gick förbi den så kallade alliansens tre tält var det antingen tomt, eller endast enstaka personer i dessa, vilket jag anser är ett tydligt tecken på att inget parti i den så kallade alliansen förstår sig på folkrörelse. Detta har gänget bakom Nyaafreakofnature dokumenterat (se nedan). Tre tält undrar kanske någon läsare. Ingår inte fyra partier i den moderatstyrda regeringen? Kristdemokraterna lyste som vanligt med sin frånvaro (även detta år när det är Europride).

Centerpartiet (tomt)

Folkparitet (nästan tomt)

Moderaterna (en modde som jobbar?)




We are family, med HBT-sossarna tält i förgrunden. Det var fullt inne i tältet, så folk fick stå utanför och prata.


----------------

Kolonilotten är ett kulturarv!

Kolonilotten/koloniträdgården är en folkrörelse. Det är en rörelse som i Sverige är över 100 år gammal. Även folk utan trädgård, ska ha möjlighet att odla på en liten plätt, men det finns ingen hejd på girigheten ibland. För borgarna ser inte kolonilotten som något som befrämjar mångfald för flora och fauna, eller som gör att människor kan odla tomater, sallad och blommor... nej, de ser mark, mark, mark (DN).
-
Nu blir det inga 600-procentiga chockhöjningar säger finansborgarrådet Kristina Axén Olin till DN. Dock kan hon inte låta bli att tycka att folk betalar alldeles för lite för sina kolonilotter.
-
Min flickvän har en kolonilott i Snösätra/Rågsved. Igår planterade vi rabarber och andra växter, som vi fått av en annan kolonist vid namn Mervi (bara en sådan sak att kolonister byter plantor med varandra, är en underbar sak).
-
Åsas kolonilott är lite nedgången, ja hela koloniområdet förresten (för att uttrycka mig diplomatiskt). Den är ljusår från de koloniträdgårder vi till exempel ser i Tanto, men den är billig. Den ligger lite avsides och det är mycket jobb att göra med den, men de som har kolonilotter där visar odlarglädje. De är stolta över den lilla jordlapp de har där, som ger dem möjlighet att odla.
-
Jag har fått en liten plätt av Åsa för att skapa en örtagård. Jag drömmer om basilika, oregano, timjan, mejram och så Bohnenkraut. Jag tror att Bohnenkraut heter sommarkyndel på svenska. Det latinska namnet är satureja hortensis. Jag undrar om det finns att köpa i någon trädgårdshandel, eller om någon annan kolonist kanske vill dela med sig av den?
-
Så borgare, rör inte våra kolonilotter. Det finns andra värden än pengar här i livet.