Jag är politruk. Jag är orange

Jag har ägnat morgonen åt det här:

Jag är orange. Här är den bubblan (och då är jag plötsligt rosa).

Fler som bloggar om twittercensus: Erik Laakso, Twittercensus (specifikt om grafen här), Christofer Laurin

P.S. Läs gärna mitt inlägg Politiska bloggare - bekräftelsetorskar av stora mått mätt.

I morgon går Nätrot '12 av stapeln

Jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas: I morgon fredag startar Nätrot '12 - den första, nationella konferensen i Sverige. I dagarna tre skall jag umgås med andra, progressiva nätaktivister.

Programmet för konferensen är fullspäckat med intressanta föredrag, mingel, paneldebatter och workshops.

Hoppas att vi ses på ABF i helgen!

Nätrot 12

I cirka fem år har nätverket NetRoots organiserat progressiva bloggare. Jag är en av de som var med från början. Därför är jag nu mäkta stolt att NetRoots anordnar den första, nationella konferensen i Sverige. Konferensen går av stapeln i Stockholm 27-29 april.

Jag kommer inte hålla i något föredrag eller seminarium, utan är där för att få inspiration, nätverka och ha roligt. En hel helg fullspäckad med möjlighet att lära sig opinionsbildning, teknik och knyta nya bekantskaper. Inga sakfrågor - bara metoder, som det står på hemsidan.

Håll nu tummarna för att min hustru Åsa inte får värkar den helgen. Runt den fjärde maj beräknas hon nämligen föda. Förutom konferens har jag ju planerat ett litet mingelparty och det skulle vara försmädligt om vattnet går mitt i festligheterna.

Bloggat: Martin Moberg, Johan Westerholm, Helena Ericson, Alliansfritt Sverige

Det började som en skakning på nedre däck

Peter Andersson har skrivit ett brev till Socialdemokraterna. Det är ett fantastiskt brev, som får mig att tänka på andra brev till Socialdemokraterna som bland annat finns i antologin Snart går vi utan er. Via NetRoots ser jag att även Jimmy Jansson har författat ett brev till Socialdemokraternas partiledning.

Partikamraten, Johan Westerholm, funderar också mycket och sneglar på den politiska kartan. I sitt inlägg Socialdemokraterna: en brist på insikt, skriver han:

Men jag börjar nu fundera på om socialdemokratin är rätt plattform. Inte som
ideologi – utan som organisation. Ledarskapet lämnar en hel del övrigt att
önska, likaså öppenheten och partidemokratin.

I mitt inlägg Grön av avund, skriver jag att jag inte är beredd att lämna skutan (än). Jag ser faktiskt ett och annat sundhetstecken efter den senaste valförlusten. Ikväll kommer till exempel Stockholms arbetarekommun att välja en ny kommunsekreterare på sitt repskap. Även om beslutet inte är klubbat kommer, med största sannolikhet, Olle Burell att få posten som kommunsekreterare. Burell var inte min min kandidat. Det var Linnea Björnstam (och varför, kan ni läsa här), men på den hearing jag var på, blev jag positivt överraskad av Burell. Om han följer programmet för den framtida socialdemokratiska folkrörelseorganisationen i Stockholm, som jag skriver om här, tror jag att vi kan komma en bra bit på väg.

Till syvende och sist måste jag bara skriva några ord om vår partiledning. Jag är förundrad över att kaptenen, Mona Sahlin, har lämnat skutan men att resten av besättningen (framför allt de som högt och ljudligt krävde Sahlins avgång) är tysta som möss. Tror de verkligen att de, i och med Sahlins avgång, är fria från ansvar? Kaptenen fick gå, men besättningen stannar kvar. Låt mig därför avsluta inlägget med Peter Anderssons slutkläm:

Socialdemokraterna: Du gick ordentligt på grund i september. Ditt skrov fick stora sprickor. Dina segelt revs bitvis i strimlor. Din besättning var alltför mångtalig för att du skulle kunna behålla alla. Och mitt i det hastiga reparationsarbetet av dig fanns det dem som fortsatte borra hål i dig. "Det är ju murket", säger dom och hackar vidare.

Finns det nu någon som vill hjälpa dig att hissa seglen? Finns någon som vill täta dina sprickor i skrovet och göra dig sjöduglig? FInns någon tekniskt sakkunnig som kan och vill justera kompassen? Finns i din besättning någon som kan förse dig med ett aktuellt sjökort som gäller för de vatten du nu tar dig fram i? I lastutrymmet har du en värdefull last, precis som du har haft under alla färder över haven. Finns det
någon som tar ansvar för att den är ordentligt surrad? Och inte minst: Kan någon i din besättning få arslet ur vagnen och berätta att kursen är en aning skev i stället för att klaga på brister i förplägnad och obekväma sängar??

Socialdemokraterna. Du har ett problem till. Där framme på fastlandet står kaptenen från konkurrenten. Du trodde inte på ryktet att de transporterade samma last som du, i alla fall enligt alla dokument för resan. En gammal skorv, som du trodde, hade uppgraderats, bytt kapten, bytt kurs och nått fram före dig. Den skutan valde de öppnare vattnen där vinden var god, inte som du gjorde, riskera sig in i de smala vattnen där du försökte orientera dig.

Nya vatten för dig. Men med samma värdefulla last. Med kunnig besättning. Med en
resa värd varje ansträngning. Förr seglade du alltid över de öppna vattnen med ditt stabila skepp. Gör den resan nu också och låt alla, alla, åka med.

Andra som skriver:

Katrine Kielos: Man ska aldrig slösa bort en kris
Ann-Marie Lindgren: Socialdemokratin och tillväxten
Daniel Suhonen: En trojansk häst i arbetarrörelsen
Marika Lindgren Åsbrink: Tillväxten och solkigheten
Sara Gunnerud: Skillnaden mellan spinn och trovärdig krishantering

Grön av avund

Ja, jag bekänner att jag avundas Miljöpartiet och den öppna partikultur som florerar i detta parti. Åsa Romson, Bodil Ceballos, Gunvor G Ericson, Mikaela Valtersson och nu Gustav Fridolin. Alla kandiderar de öppet till de två posterna som språkrör. De tillkännager sina kandidaturer via facebook, twitter, artiklar, hemsidor och bloggar. Det står i bjärt kontrast till den tradition som finns inom mitt eget parti och som jag har skrivit om i inlägget Flytta på er!

Det finns många frågor där jag sympatiserar mer med MP än med S. Jag har vänner och bekanta som är aktiva inom MP. De lockar och pockar ”kom över till oss”, ”vi tar emot dig med öppna armar” och det har funnits stunder då jag har känt mig frestad... men nej... jag gick med i Socialdemokraterna 2006 och även om det blott och bart har gått fyra år känner jag mig som en sosse i själ och hjärta.

Krismedvetenhet och förändringsvilja har fram tills nu varit något av en läpparnas bekännelse inom S, men jag ser faktiskt ett och annat sundhetstecken efter den senaste valförlusten. De utmaningar vi har framför oss, om det så må vara politik, personer, organisation eller idédebatt – jag vill vara med! Jag vill vara en av de som påverkar, förändrar och kämpar.

[Under strecket]

Apropå sundhetstecken... I morse publicerade Expressen en artikel skriven av Johan Westerholmsom och som han vidareutvecklar sina tankegångar i inlägget

Socialdemokraterna:
Om att vara ett öppet progressivt oppositionsledande parti

I artikeln skriver Westerholm att han vill se fler partidistrikt följa Stockholms stads exempel (ja, han är inte ensam om sin åsikt om någon, mot all förmodan, trodde det) och som av en slump, väljer Socialdemokraterna i Stockholms län (dit Westerholm tillhör) att samma dag, som publiceringen av artikeln, öppna upp processen i och med en facebookgrupp.

Två partidistrikt gläntar åtminstone på dörren och jag hoppas innerligt att de andra partidistrikten följer efter och (vad jag ännu hellre vill se) går ännu längre.

Fler på samma tema: Anders Wallner, Sandro Wennberg, SVT, DN, SvD, Expressen, Maria Frisk, Jakob Lundgren, Johan Westerholm, Makthavare

QuestBackformuläret är ifyllt och inskickat - vad händer nu?

Då har jag äntligen fyllt i och skickat in det formulär som jag fick i min inkorg i tisdags - det formulär som Veronica Palm skrev skulle komma på sin blogg. I mitt inlägg Ett öppet parti, ej ett befästat (Del V) ställde jag sex frågor till Stockholms arbetarekommun, varav tre handlade om formuläret:

4. Vad händer med questbackformuläret efter det att medlemmarna kryssat i rutor, kommit med förslag och skickat in det?
5. Kommer resultaten att redovisas öppet?
6. Kommer AK att verkligen lyssna på medlemmarna och nominera den person som medlemmarna vill ha? I sitt inlägg skriver nämligen Palm att partidistrikten äger nomineringsrätten, som stadgarna föreskriver. De kan med andra ord skita blankt i vad medlemmarna säger.

I kommentatorsfältet svarade Palm på mina frågor:

4. Styrelsen kommer att använda det som underlag för vårt beslut. kanske låter vi det gå vidare till valberedningen.
5. Vet inte riktigt, tveksamt. Vår förhoppning är ju att människor ska våga vara öppna och ge sin hjärtas bild. Kanske inte lämpar sig för total öppenhet. kan också nämnas personer i sammanhang som inte de själva vill vara i. Det krävs en vägning av integritet och öppenhet.
6. Jo, så kan man uttrycka det ;-) Men styrelsen vill ju ha medlemmarna och föreningarnas åsikter för att kunna göra ett bra jobb.

I min slutkläm skrev jag:

För handen på hjärtat... vilken organisation som helst kan be medlemmar om synpunkter och förslag via till exempel ett formulär, men det intressanta är vad som händer därefter.

Gärna öppenhet och transparens, inte medelst ord utan i handling.

Svara gärna på Sandro Wennbergs Enkät: Bör alla S-medlemmar få nominera personer till partiledningen?

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del V)

Jag läser med stort intresse Andreas Henrikssons debattartikel på Newsmill. Henriksson skriver bland annat:

För det är nämligen bland de yngre sjuttio- och åttiotalisterna i partiet, som samtidigt finns på nätet i de sociala medierna, som revolten mot det slutna hemlighetsmakeriet med valberedningens sekreta arbete i de slutna rummen sprids som en löpeld i skrivande stund. Twitter har de senaste dagarna kokat över av kritik mot Berit Andnors sätt att leda valberedningen, där hon föraktfullt avfärdat kraven på en öppen partiledarprocess med att förklara att det inte ska förekomma någon skönhetstävling modell tv-pogrammet Idol i partiet, när den nya ledaren ska vaskas fram.

[...] Där går alltså skiljelinjen i den senaste striden i rosornas kris. På ena sidan står 40- och 50-talisterna (och en del 60-talister som sitter på personliga maktpositioner på partidistriktsnivå landet runt som de inte vill släppa ifrån sig) som inte känner till något annat sätt att utse en svensk socialdemokratisk partiledare, och för vilka de öppna politiska diskussionerna på twitter och facebook är en både främmande och skrämmande värld. På den andra sidan står 70- och 80-talisterna i partiet som inte vill se ytterligare ett slutet påveval bekräftat med kommunistisk acklamation av en enig partikongress som dessförinnan inte fört en enda öppen debatt i personfrågan. De tror att själva öppenheten i processen skulle vara en styrka i sig, men även på ett tydligt sätt signalera till väljarna att någonting verkligen har hänt med (s), och a partiet för första gången gör allvar av pratet om förnyelse och förändring.

Henriksson skriver även att det som nu sker på nätet, kraven på öppenhet och transparens, splittrar det redan sargade partiet ännu mer. Vi nätrötter (inom, men även utanför det progressiva nätverket NetRoots) vill dock inte splittra utan, precis som Henriksson också skriver (och som jag citerar ovan), är vi övertygade om att öppenhet i de demokratiska processerna är en styrka i sig. Vi gör det inte för att jävlas eller för att splittra partiet. Vi gör det för att vi är kärleksfulla kritiker. Vi håller av vårt parti.

I likhet med Henriksson vill även jag göra ett post scriptum (P.S) i detta inlägg som handlar om Stockholms arbetarekommun (AK). Henriksson har rätt i att det finns gränser för öppenhet inom Stockholms AK. Det exempel han lyfter är valet av oppositionsborgarråd. Vad Henriksson inte nämner och som jag tror är anledningen till den omsvängning som Veronica Palm har gjort i frågan, är den öppenhet vi har sett (hitintills) vad beträffar kriterier och nomineringar till posten som ny kommunsekreterare. S-föreningar och enskilda medlemmar har diskuterat och skickat in såväl kriterier för kommunsekreteraren som förslag på namn. På facebook finns Vi berättar gärna vem eller vilka vi nominerar till (s)-kommunsekreterare, där föreningar och medlemmar berättar vilka kriterier de anser vara viktiga och vilken person de/den har nominerat. I morgon äger en öppen utfrågning av kandidaterna rum. Denna hearing har dock intitierats Akademikersossarna, ESP och Rebella (och inte av AK).

Valet av kommunsekreterare äger rum på repskapet 20 december. Fram till detta repskap har processen varit öppen. Även om jag glad över att Stockholms AK har tagit ett och annat steg i rätt riktning, finns fortfarande oron att det är mycket snack och lite verkstad såväl i valet av kommunsekreterare som i hanteringen och behandlingen av det questbackformulär som kommer att skickas ut till medlemmarna. Därför vill jag avsluta med några frågor till Stockholms AK:

1. Kommer AK:s styrelse att på repskapet ställa de tre starkaste kandidaterna mot varandra och sedan får repskapets ombud välja?
2. Kommer AK:s styrelse att föreslå endast ett namn och kommer det att vara den person som har fått majoriteten av S-föreningarnas (och enskilda medlemmars) stöd?
3. Kommer styrelsen att välja en kandidat som, måhända inte har starkast stöd, men uppfyller de kriterier som har lyfts?
4. Vad händer med questbackformuläret efter det att medlemmarna kryssat i rutor, kommit med förslag och skickat in det?
5. Kommer resultaten att redovisas öppet?
6. Kommer AK att verkligen lyssna på medlemmarna och nominera den person som medlemmarna vill ha? I sitt inlägg skriver nämligen Palm att partidistrikten äger nomineringsrätten, som stadgarna föreskriver. De kan med andra ord skita blankt i vad medlemmarna säger.

För handen på hjärtat... vilken organisation som helst kan be medlemmar om synpunkter och förslag via till exempel ett formulär, men det intressanta är vad som händer därefter.

Gärna öppenhet och transparens, inte medelst ord utan i handling.

Välkommen till NetRoots Helle Klein!

I sitt inlägg Om Sahlin och S-kris i Agenda skriver Helle Klein:

Sahlin nämnde nätverket av progressiva bloggare - Netroots - i sitt tal. Kul för där pågår verkligen en livaktig och spännande debatt om Socialdemokratins framtid.

Jag är själv alldeles nybliven medlem av nätverket. Ska bli intressant att följa S-bloggarna lite mer aktivt när jag nu är min egen.

Jag vill därför hälsa Klein varmt välkommen till NetRoots.

Foto på Helle Klein har jag lånat från Makthavare.se

HBT-sossen tipsar

I likhet med Martin Moberg vill jag tipsa om Peter Johanssons blogginlägg Vi måste ha en ny Sten Andersson. Jag hittade en bloggpost, där Peter Karlberg skrivit ett programförklaring. Intressanta tankar och bra med en programförklaring om man, som Karlberg, kandiderar till partiledningen. Johanna Graf undrar om Mona Sahlin är den enda som fattat att vi har förlorat valet. Calle Fridén öppnar för delat ledarskap. Förr gick tågen i tid även när kylan och snön slog till, konstaterar Annarkia. Johan Westerholm skriver om valberedningen och det politiska spelets konsekvenser.

SVT

Staffan Lindström - en nätrot bland många

Staffan Lindström började blogga i april i år, men har, på denna korta tid, utvecklats till en riktigt bra bloggare. Jag erkänner att jag är dålig på och länka (jag har blivit ännu sämre i och med att min nuvarande blogger) och därför tillägnar jag Lindström ett eget inlägg och hoppas att fler upptäcker hans blogg Jämlikhetsanden.

Bloggens namn kommer från boken Jämlikhetsanden. I bloggens banner (se ovan) finns min andra favorit bland Första maj-märken - Ökad jämlikhet. Min absoluta favorit är Anna Lindh-märket.

Här presenterar Staffan Lindström sig själv.

Lindström är en nätrot bland många. I skrivandets stund är vi över 600 bloggare i det progressiva nätverket NetRoots. Sedan i januari 2010 har bloggare i nätverket postat över 38 000 inlägg. Med andra ord är vi en politisk kraft att räkna med.

Jag vill vara en motvikt

Du som är politisk bloggare - vad tillför du, egentligen? Frågan ställs av Opassande i ett viktigt inlägg (som jag hoppas många vill diskutera i bloggosfären) och Kulturbloggen har redan hunnit ge sitt svar.

För ett tag sedan skrev Johan Ulvenlöv inlägget Vilket tomrum fyller Sveriges regeringsbloggare? Ett inlägg som upprörde känslor bland högerbloggare, men de siffror han presenterade i sitt inlägg, talar sitt tydliga språk:

Tillgångar hos tanksmedjor med koppling till högern 350 miljoner
Tillgångar hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1 miljon
- - -
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till högern 70 miljoner
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 5 miljoner
- - -
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till höger 50
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1
- - -
Antal borgerliga ledarsidor i Sverige 59
Antal socialdemokratiska ledarsidor i Sverige 13
- - -
Monetära resurser hos partierna enligt SVTs granskning
Regeringspartierna 167 miljoner
Rödgröna 89,1 miljoner

Jag är en del av ett progressivt nätverk som heter NetRoots. Vi vill vara en motvikt till högerns ekokammare och vi vill vidare sätta den politiska agendan. Tillsammans med John Avarosis skrev jag en debattartikel med rubriken Bloggarna är en maktfaktor – vad än politikerna säger. Jag tror fullt och fast på bloggen som politisk plattform. Det senaste exemplet såg vi i valrörelsen slutskede.

Medan vårt parti har startat valanalysgrupper (där ingen nätrot är representerad) har vi startat Netroots valanalyser. När vårt parti har skapat en kriskommission, bestående av 52 människor (där ingen nätrot är representerad), diskuterar vi inom vårt nätverk att skapa en skuggkommission.

Opassande skriver:

Frågan är om “politiska bloggosfären” har nåt existensberättigande alls, kan jag komma på mig själv med att tänka ibland. Politiska partier vill gärna använda oss som gratis valarbetare, det är ju klart.

Mindre klart trodde jag emellertid att det var att folk skulle ställa upp på det, så där
fick jag så jag teg. När jag ser mig omkring i sfären så är det faktiskt med lite skämmig rodnad på kinderna jag inser att flera faktiskt inte visade sig ha den ryggrad jag trott dem om.

Det är helt klart en ganska knepig balansgång. Lojalitet, grupptillhörighet, individualitet — allt ska försöka matchas, och inte sällan med ett heltidsarbete som inte har ett dugg med hobbyn “politik” att göra. Jag känner mig inte fördömande utan just generad — vi tar till lite stora ord emellanåt i sfären, jag upplever det som att vi inte riktigt lever som vi lär.

Vi leker ledare i ord men agerar följare i handling.

Visst finns det följare i handling, ja-sägare, gratis valarbetare, bloggare som klipper och klistrar in pressmeddelanden rakt av et cetera inom den politiska bloggosfären. Naturligtvis har de ett existensberättigande, precis som nätrebellerna. Vad jag, som politisk bloggare, tillför egentligen? Nu tänker jag vara kaxig: Jag är bland mångt och mycket kvinna, flata, vakt och arkeolog. Vidare är jag ingen homo politicus, utan gjorde mitt inträde i politiken så sent som 2006. Mina erfarenheter och mina perspektiv behövs i den politiska bloggosfären (och inte bara där).

[UPPDATERAT]
Erik Laakso bloggar också om Emmas inlägg, så även Hans Engnell och Anna Troberg.

Aravosis & Einerstam tycker till

Idag har Aftonbladet Debatt publicerat John Aravosis och min debattartikel. Läs den här!

S-buzz, Joakim Hörsing, Martin Moberg och Kulturbloggen skriver också om artikeln.

Högerns ekokammare

Efter att Johan Ulvenlöv bevistat Netroots nation var han lyrisk. Dels över boken Far beyond the echo chamber och dels över begreppet nätverksbaserad media. Ulvenlös inlägg Vilket tomrum fyller Sveriges regeringsbloggare? upprörde känslor bland högerbloggare, men de siffror han presenterade i sitt inlägg, talar sitt tydliga språk:

Tillgångar hos tanksmedjor med koppling till högern 350 miljoner
Tillgångar hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1 miljon
- - -
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till högern 70 miljoner
Omsättning hos tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 5 miljoner
- - -
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till höger 50
Antalet anställda på tankesmedjor med koppling till arbetarrörelsen 1
- - -
Antal borgerliga ledarsidor i Sverige 59
Antal socialdemokratiska ledarsidor i Sverige 13
- - -
Monetära resurser hos partierna enligt SVTs granskning
Regeringspartierna 167 miljoner
Rödgröna 89,1 miljoner

I boken Netroots - En progressiv bloggrörelse som sätter agendan, skriver John Aravosis om den amerikanska politiska bloggosfären. Aravosis skriver (s. 104):

[...] den amerikanska vänstern under större delen av 1990-talet var tvungna att bemöta det som president Bill Clinton gjorde känt som "en omfattande högerkonspiration". Clinton syftade på högerns budskapsmaskin, en "ekokammare" bestående av högervänliga "medier" som genom oändligt repeterande kunde göra vilken lögn som helst till sanning.

Något som vi, inom den politiska oppositionen, känner igen även i Sverige. Borgerlig medias näst intill totala dominans, var det som fick mig att börja blogga. Jag håller det för troligt, att efter valförlusten 2006, var det många som började blogga av just den anledningen. Frustration över att borgerlig media agerar anslagstavla åt regeringen Reinfeldt är en stark drivkraft och som fått nätverket NetRoots att växa explosionsartat under denna mandatperiod.

Nu har Johan Ulvenlöv och Marika Lindgren Åsbrink kartlagt högerns ekokammare i Sverige. Ulvenlöv skriver på sin blogg:

Idag skriver jag och Marika Lindgren Åsbrink en debattartikel i tidningen ETC (i pappersupplagan s.28-29, och på nätet här). I den skissar vi tillsammans en tydligare bild av högerns ekokammare som jag tidigare nämnt i andra postningar.

Analyser av "sociala media" i tidningar, som SvD nyligen, utelämnar helt den övriga politiska media som skapas i samhället och vilka intressen som finns med. Och framförallt förbises resursperspektivet. Vi anser i vår artikel att dessa analyser är bristfälliga och visar inte den verklighet som vi verkar i.

Högerns ekokammare består av tre block, pengaflödet från de hemliga donatorerna, budskapsmaskinen och megafonsegmentet- de 59 borgerliga ledarsidorna, varav 5 rikstäckande. Tillsammans arbetar de effektivt med att vrida debatt, språkbruk, vinklar och nyheter åt höger.

Vi i arbetarrörelsen har ingen ekokammare. Däremot växer det nu fram något nytt, och något annorlunda. I artikeln resonerar vi kring framväxten av Netroots, nätverksbaserad media, som på frivillig basis plockar fram uppgifter, faktagranskar, ifrågasätter opinionsbildar, beskriver livstilsfrågor, kultur och idédebatt.

Fler som skriver om högerns ekokammare och nätverksbaserad media: Peo Wagström, Johan Ulvenlöv, Röda berget , Peter Andersson, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink, Kulturbloggen, Martin Moberg.

Releaseparty för boken om NetRoots

I morgon är det bokmingel på LO. Du är välkommen!

Tid: 12 augusti, 17:30 - 20:00
Plats: LO, Barnhusgatan 18, Stockholm
OSA: http://tinyurl.com/netrootsmingel

Eric Sundström, chefredaktör AiP, är konferencier. Det bjuds på något gott att dricka, tilltugg och lite umgänge för att fira att den efterlängtade boken Netroots - En progressiv bloggrörelse som sätter agendan (Bilda Förlag) nu når hyllorna. Några av de medverkande författare (se nedan) finns på plats för en kväll i gemytlighetens tecken.

Peter Andersson, Nina Andersson Brynja, John Aravosis, Matilda Ardenfors, Klara Denckert, Alexandra Einerstam, Ulrika Falk, Björn Fridén, Aurora Gullberg, Gunilla Hjalmarson, Peter Högberg, Claudia Jiménez Guala, Peter Johansson, Claes Krantz, Karin Pettersson, Martin Rosvall, Rosemari Södergren, Johan Ulvenlöv, Anders Utbult, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink.

Länk till NetRoots

Boken om NetRoots

Snart är den här - boken om det progressiva bloggnätverket NetRoots.

Medverkande skribenter: Peter Andersson, Nina Andersson Brynja, John Aravosis, Matilda Ardenfors, Klara Denckert, Alexandra Einerstam, Ulrika Falk, Björn Fridén, Aurora Gullberg, Gunilla Hjalmarson, Peter Högberg, Claudia Jiménez Guala, Peter Johansson, Claes Krantz, Karin Pettersson, Martin Rosvall, Rosemari Södergren, Johan Ulvenlöv, Anders Utbult, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink.

Jag tänker inte ägna mig åt falsk blygsamhet, för jag är förbaskat stolt över att vara en del av NetRoots. När nätverket fyllde fyra år, gjorde jag till och med en liten hyllningsfilm (den må vara amatörmässig, men jag hoppas att den fångar lite av det som är NetRoots "själ").

Jag är en av de bloggare som var med i begynnelsen och då var vi ganska få. Nu har nätverket växt och i skrivandets är vi cirka 600 bloggare.

Varför en bok om NetRoots? Den största delen av människans historia finns inte nedtecknad. Som arkeolog och kulturhistoriker svarar jag därför att historien om NetRoots måste nedtecknas och bevaras för framtida generationer.

Bloggfavoriter

Kent Persson uppmanar bloggare att lista sina favoritbloggare.

Johan Westerholm har gjort en 10-i-topp-lista och jag delar hans uppfattning om bloggaren som befinner sig på Westerholms första plats - Marika Lindgren Åsbrink (som bloggar på Storstad). Jag delar även hans uppfattning om Tokmoderaten (som jag dedikerat ett helt inlägg åt).

Kristian Krassman (In Your Face) fick mig att börja blogga.

Jag gillar Kulturbloggen som postar ett och annat inlägg om kulturpolitik. Jag gillar även den blogg som är navet i nätverket NetRoots - S-buzz.

Immanuel Brändemo har en fantastisk blogg som heter Trollhare. Den läser jag ofta, även om jag har synpunkter på hur ett och annat inlägg ser ut (inläggen kan vara något röriga som fallet också är med Claes Krantz blogg). Fetstil och kursivt om vartannat. Stora textsjok som gör det svårt att ta till sig innehållet ibland. Brändemo har vidare en förmåga att "övertagga" sina inlägg. Jag betonar dock att de skriver bra texter.

Emma (egentligen Marie Andersson) med bloggen Opassande har en särställning i bloggosfären och så även i mitt blogghjärta. En annan, något udda blogg, som funnits med i en evinnerlighet är Stationsvakt. Upphovsmannen till denna blogg heter Johnny Söderberg och förutom att vi är bloggkollegor är vi även arbetskamrater.

Konsumbloggen har tyvärr gått i graven, men inläggen går att läsa om och om igen. Läs och skratta (eller gråt om du så vill). En uppmaning till Mattias (ja, han heter så. Han har detta år "kommit ut ur garderoben") blir därmed: väck liv i Konsumbloggen igen!

Jag är inte någon Rob Fleming (huvudperson i Nick Hornbys bok High Fidelity) som är en fena på att sätta ihop en fem-i-topp-lista över till exempel sina fem mest minnesvärda seperationer eller de fem bästa gitarrsolona genom tiderna. Därför är Kent Perssons utmaning oerhört svår för mig.

På bloggar.se ser jag vilka jag länkar till oftast, men det är omöjligt att rangordna dem. Jag har tidigare lyft några bloggare, som jag vill att fler ska läsa (se nedan). Jag vet att jag nu har "glömt" att nämna åtminstone tio till som är mina favoriter, men jag väljer att stoppa här och hoppas att bloggkollegor, som inte nämnts i detta inlägg, ändock vet att även de finns i mitt blogghjärta.

Till syvende och sist kan jag avslöja att i slutet av denna vecka eller i början av nästa vecka, kommer Cision lägga till ytterligare en kategori i Bloggtoppen - HBT- och där kommer denna blogg att finnas med, så håll utkik på Cision.

Stefan Wikén - en nätrot bland många, Viktor Svedberg - en nätrot bland många och [Mikrointervju] Lukas Romson.

Stefan Wikén - en nätrot bland många

Stefan Wikén och jag träffades när han var ersättare i riksdagen och jag jobbade som vakt i Cephalus (S-kansliet). Vid den tidpunkten hade inte Wikén börjat blogga. Han började blogga först 2008, men under två år har han utvecklats och blivit en riktigt skarp bloggare. Jag erkänner att jag är dålig på och länka (jag har blivit ännu sämre i och med att min nuvarande blogger) och jag beundrar honom (och Martin Moberg) för att de alltid länkar.


Därför tillägnar jag Wikén ett eget inlägg och hoppas att fler upptäcker Stefan Wikéns blogg Stefans konspirationer. Det är en läsvärd blogg. Wikén skriver ofta om politik på riksplan, men ibland får vi läsa om vad som händer i Krokums arbetarekommun (där Wikén är ordförande).

Wikén är en nätrot bland många. I skrivandets stund är vi nästan 600 bloggare i nätverket NetRoots. Med andra ord är vi en politisk kraft att räkna med.

Tidigare inlägg: Victor Svedberg - en nätrot bland många

Kommunikationschef Karin Pettersson har all anledning till att skryta

Idag skriver Socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson en artikel i Expressen. Den handlar om varför S är störst i kampen på nätet.

Toppstyrd av partiet?

Om jag vore toppstyrd av mitt parti skulle jag:

1. Få betalt av partiet.

2. Ha min anställning i partiet.

3. Stå jligt högt upp på någon av de tre vallistorna.

4. Aldrig kritisera partiet eller någon av företrädarna för partiet på den här bloggen.

5. Inte agera blåslampa på den här bloggen (utan endast göra det internt).

Relaterat: Johan Westerholm & Johan Ulvenlöv

HBT-sossen tipsar om andras blogginlägg (och en tidskrift)

En fredag, som denna, passar jag på att lyfta andra nätrötters blogginlägg.

Idag har Alliansfritt Sverige släppt rapporten Dags att tala klarspråk som innehåller tydliga diagram, som visar utvecklingen i arbetslöshet och sysselsättning under både Socialdemokraterna och Regeringen Reinfeldt. Rapporten slår fast att:

•Arbetslösheten var hög i början på 00-talet, under Socialdemokraternas styre. Den började dock vända nedåt under våren 2005.
•Nedgången i arbetslösheten fortsatte under Alliansens styre, men avtog för att sedan nå nivåer som är betydligt högre än vid maktövertagandet.
•Sysselsättningsgraden är sonika bevisligen betydligt lägre, och andelen arbetslösa betydligt högre än vid maktövertagandet 2006.

Marika Lindgren Åsbrink tycker inte att vårpropositionen innehåller några större nyheter, men att den fördelningspolitiska bilagan är intressant, då den visar att de fattiga blivit fler.

Fredrik Jansson har läst J.K. Rowlings ideologiska manifest i The Times, där hon bland annat skriver varför hon – trots sina enorma inkomster – inte röstar på högern eller har valt att bosätta sig i ett skatteparadis.

Opassande skriver om det nya hotet - privatlivet, men blir lycklig av Nina Paleys sång:



Johan Westerholm drömmer om en ren valrörelse, men är pessimist.

Kulturbloggens Kulturfyra handlar denna vecka om frukt, kött och vikt. Mina svar: 1. Jag äter hellre grönsaker än frukt och grönsaker äter jag varje dag, 2. Idag svarar jag att melon är min favoritfrukt, men i morgon kommer kanske svaret bli ett annat, 3. Eftersom min fru varit vegetarian, men numer äter kött ibland (och då i princip vilt), äter vi mest vegetarisk mat hemma (ute passar jag på). Kött äter jag kanske en eller två gånger i veckan, 4. Under vinterhalvåret är det dåligt med promenad. Räknas rond som promenad?

Tidskriften FiB skriver om poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg som i maj kommer ut med sin första diktsamling. Wrangborg pryder även omslaget.

Tidigare tips: HBT-sossen tipsar om andras blogginlägg (och en rapport från Tankesmedjan