När politisk prestige får gå före människor

Stockholms läns landsting är i stånd att fatta en hbt-policy, något som Sörmlands landsting var tidigt ute med. Det liggande förslaget kan man läsa här. En del av innehållet är riktigt bra, medan andra delar... En hbt-policy är ju till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Den bör vidare innehålla tydliga inriktningsmål. Om detta skriver Johan Sjölander mycket förtjänstfullt i sitt blogginlägg Att slarva bort hbt-frågorna. Sjölander skriver bland annat:

Saken är den, att världen är full av policies. Inte minst inom landstinget. Fråga vilken vårdcentralschef som helst, och ingen av dem kommer att svara att det finns får få styrdokument, att det är för få saker som måste rapporteras in,
att det saknas texter med punktssatser om vad som borde göras. Vårdcentralchefen
kommer också - i samma stund som han eller hon säger allt detta - klaga över att
tiden inte räcker till, eller pengarna, eller orken eller en kombination av allt detta.

Sådan är verkligheten. Vill man åstadkomma resultat krävs det därför att det ges reella förutsättningar, kopplat till tydliga krav. Det krävs kompetens och det krävs uppföljning och det krävs fokus. Och det krävs resurser. Inte minst gäller det svåra frågor som när det kommer till HBT [...]

Men saken är den att det handlar om extremt viktiga frågor. Och det berör människor i verkligheten, idag. Och vad dessa verkliga människor i den verkliga
verkligheten behöver är inte primärt fina ord - de behöver resultat.

När politik reduceras till feel good-symbolism, då finns det anledning att dra åt sig öronen. Nu har vi några veckor av ytterligare politisk behandling innan denna text kommer upp till landstingsfullmäktige. Det finns säkert ett politiskt motstånd mot att göra allvar av arbetet med att förändra attityder och förhållningssätt till HBT-personer. Men här tror jag inte att det är främst det som spökar, utan andra saker.

Även Lukas Romson skriver om borgarna som slarvar bort hbt-frågorna i landstinget.

Idag skriver Sörmlands landsting historia!

I dag tillsatte landstingsstyrelsen i Sörmland den arbetsgrupp som ska leda arbetet med att göra Landstinget Sörmland mer HBT-vänligt. Så löd första raden i ett pressmeddelande för precis ett år sedan.

Nu har, som redan nämnts, ett år gått sedan ovanstående pressmeddelande och för bara en liten stund sedan presenterade Landstinget Sörmland sin hbt-policy (pressmeddelande här).

Den har arbetats fram av en politiskt tillsatt arbetsgrupp, i vilken Fredrik Pettersson varit ordförande. En ambitiös remissrunda har policyn utsatts för och remissinstanserna har (enligt säkra källor) bara varit positiva.

Jag har läst policyn och har inget att invända (förutom att jag vill att hbt ska skrivas med små bokstäver). Den är, för att uttrycka mig i klarspråk, förbannat bra!

Policyn är till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Varför behövs då en hbt-policy?

• Hbt-personer utsätts oftare för diskriminering och kränkande behandlin än genomsnittsbefolkningen.
• Det är tre gånger så vanligt med symptom som ängslan, oro och/eller nedstämdhet bland bi-, homosexuella och transpersoner, jämfört med genomsnittsbefolkningen.
Största andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest finns bland unga transpersoner.
• Unga hbt-personer upplever att de inte blir lyssnade på vid kobtakt med verksamheter inom landstinget såsom vårdcentral, hälso- och sjukvården och Ungdomsmottagningar i samma
utsträckning som genomsnittsungdomen.
• Många hbt-personer känner inte att de kan vara öppna med sin sexuella läggning på sin arbetsplats.
• Heteronormativiteten bygger på föreställningen om att heterosexualiteten är det normala och uppdelningen i två kön, samt de normer som gäller för hur dessa kön förväntas vara. Den genomsyrar samhällets alla miljöer och påverkar hur vi bemöter människor och hur vi blir bemötta. Heteronormen innebär att icke-heterosexuella personer betraktas som avvikande av majoritetssamhället och blir underordnade den heterosexuella majoriteten.
• Hbt-gruppen osyngliggörs på grund av den rådande heteronormen, till exempel i informationsmaterial och blanketter.
• Policyn ska bidraga till ökad likvärdighet i landstingets alla verksamheter när det gäller kunskap om och kompetens att bemöta hbt-personer.

Det finns vidare tydliga inriktningsmål. Landstinget Sörmland ska skapa förutsättningar för en positiv hälsoutveckling hos hbt-personer i Sörmland. Landstinget ska skapa förutsättningar för att hbt-personer kan utveckla en trygg och säker sexualitet. Landstinget ska vidare ta ansvar för att synliggöra och främja mångfaldsfrågor inom de fora där de medverkar (till exempel i samhällsdebatten, vid externa kontakter och genom kultur- och utbildningsarbete).

Själva arbetsgivaren Landstinget Sörmland ska bedriva ett aktivit arbete för att främja likvärdig behandling och synliggöra mångfald på arbetsplatserna. Vidare ska arbetsgivaren bedriva ett aktivt och kontinuerligt arbete för att skapa en öppen och inkluderande arbetsmiljö. Personalen i landstinget ska bemöta medborgarna på ett respektfullt sätt oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Personalen ska också ha kunskap och kompetens att ge relevant stöd och vård till hbt-personer. Politiker, chefer och medarbete ska ha kunskap om hbt-policyn och heteronormens innebörd.

Vad beträffar bilden av Landstinget Sörmland kommer det, i och med policyn, att vara viktigt att, i de miljöer där personal och patienter vistas, ska landstingets mål om mångfald och öppenhet beaktas. Informationsmaterial, trycksaker, rapporter et cetera ska också de präglas utifrån ett hbt-perspektiv och en medvetenhet om heteronormens betydelse och existens.

Det här är ett första steg. En policy tydliggör vad som ska göras. Nästa steg blir att utarbeta riktlinjer som beskriver hur detta ska går till. Idag är jag stolt över Sörmlands landsting. Jag hoppas att alla andra landsting i Sverige tar efter Sörmland och blir lika hbt-vänliga.

Igår presenterade till exempel Socialdemokraterna i Stadshuset och Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting sin satsning 90.000 (vilket jag skrev om här). Det ryktas även om att Örebros landsting är på G. (men där är det tjänstemän som harvar fram policyn och inte, som i fallet med Sörmlands landsting, en politiskt tillsatt arbetsgrupp).

Vid en jämförelse med andra landsting, står det klart att Landstinget Sörmland har kommit längst i sitt arbete. Ett tips till alla landsting är att sno Sörmlands hbt-policy rakt av. Varför uppfinna hjulet på nytt?

Sörmlands landstings hbt-policy kan du läsa i sin helhet här.

[UPPDATERING]

Fredrik Pettersson, Den nya majoriteten och Johan Ulvenlöv har också bloggar också om policyn. Landstinget Sörmland har nu lagt ut policyn på sin hemsida. SR Sörmland, SR Sörmland2

90.000

Idag presenterar Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting och Stadshus en sammanställning kallad 90.000. Sammanställningen visar att 28,4 procent av alla stockholmare mellan 18 och 29 år har nedsatt psykiskt välbefinnande. Till DN säger Carin Jämtin oppositionsborgarrådet och initiativtagare till rapporten:

Det är en oerhört stor siffra, nästan obegriplig stor. Nära en tredjedel av alla unga och unga vuxna mår psykiskt dåligt. Det är förskräckligt.

En grupp som är särskilt drabbad (och som jag vill lyfta i och med detta inlägg) är unga hbt-personer.

Ungdomsstyrelsens undersökning visar att 19 procent av 16–25-åringar som är homosexuella, bisexuella eller osäkra på sin sexuella läggning har utsatts för fysiskt våld av anhöriga. Det är en dubbelt så stor andel som för unga i befolkningen som helhet. 25 procent av unga homosexuella och bisexuella kvinnor i 16–29-årsåldern uppger att de har försökt begå självmord. Motsvarande andel för övriga unga kvinnor är 8 procent. De allra flesta mår dock bra.

Många unga homosexuella, bisexuella och transpersoner har lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Den främsta orsaken är att de känner sig diskriminerade i mötet med personalen. De unga upplever också att hatbrotten mot dem har ökat. Ungdomsstyrelsens förslag på förbättringar:

1. Förbättra arbetet i skolan
• Skolan måste ta fram rutiner för arbetet mot kränkande behandling, trakasserier, hot och våld och se till att de följs. De bör ta till vara elevernas kunskap och erfarenheter i arbetet. De program som används i det förebyggande arbetet bör analyseras ur normkritiska perspektiv.
• Sex- och samlevnadsundervisningens kvalitet bör höjas.
2. Myndigheters kompetens
• Personal som arbetar med unga, främst inom skolan, det förebyggande och främjande arbetet och vården, behöver utbildas om hur de kan arbeta för att förebygga psykisk ohälsa bland unga homosexuella, bisexuella och transpersoner och motarbeta stereotypa könsroller och diskriminering.
• Statliga och kommunala insatser kring information och kunskap som riktas till unga måste kvalitetssäkras utifrån diskrimineringslagstiftningen och kompletteras med barns och ungas erfarenheter.
3. Mötesplatser
• Kommuner bör säkerställa att de mötesplatser som finns för unga lokalt även vänder sig till unga homosexuella, bisexuella och transpersoner men också att de har tillgång till egna mötesplatser.
• Behovet av regionala och lokala mötesplatser för unga homosexuella, bisexuella och transpersoner bör kartläggas liksom vilka metoder som finns och fungerar för att främja en bättre hälsa. Även möjligheten till mer långsiktig finansiering av verksamheterna bör ses över.

Det går med fördel att jämföra Ungdomsstyrelsens punkter med Stockholmsossarnas åtta punkter:

•Särskild satsning på psykologiskt stöd i skolhälsovården:
• Nya anti-skolkteam i Stockholm stad.
• Sömnmottagning för barn och unga.
• Större tillgång till vård för unga med psykisk ohälsa.
• Internetpsykiatri för unga under 18 år.
• Nytt centrum för att främja ungas psykiska hälsa.
• Särskild fritidsverksamhet för hbt-ungdomar, fler fältassistenter och ungdomsmottagningar.
• Kurser i stresshantering och studieteknik på gymnasiet.

Vad gäller Ungdomsstyrelsens förslag tre - mötesplatser - så ligger Egalia (ett fritidshäng för unga hbt-personer i Stockholm) illa till på grund av borgarna i Stadshuset (har inte högern läst Ungdomsstyrelsens rapport?).

Jämtin har redan gett följande vallöften: När de Rödgröna tar över Stadshuset kommer vi att få se ett hbt-borgarråd och Egalia kommer att permenteras. Löftet om fritidsverksamhet för hbt-ungdomar upprepas i den sjunde punkten ovan.

Rapporten 90.000 kan du läsa i sin helhet här.

Fördjupning av rapporten i punktform här.
Ungdomstyrelsen rapport HON HEN HAN kan du läsa i sin helhet här.

Foto: Stephen Wright

Var femte ung hbt-person är utsatt för våld i familjen

OHÄLSA. Ungdomsstyrelsens undersökning visar bland annat att 19 procent av 16–25-åringar som är homosexuella, bisexuella eller osäkra på sin sexuella läggning har utsatts för fysiskt våld av anhöriga. Det är en dubbelt så stor andel som för unga i befolkningen som helhet. 25 procent av unga homosexuella och bisexuella kvinnor i 16–29-årsåldern uppger att de har försökt begå självmord. Motsvarande andel för övriga unga kvinnor är 8 procent. De allra flesta mår dock bra.

-

Många unga homosexuella, bisexuella och transpersoner har lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. Den främsta orsaken är att de känner sig diskriminerade i mötet med personalen. De unga upplever också att hatbrotten mot dem har ökat. Det här var bara axplock från rapporten, men jag hoppas att politikerna gör verklighet av Ungdomsstyrelsens förslag på förbättringar:

-
1. Förbättra arbetet i skolan

• Skolan måste ta fram rutiner för arbetet mot kränkande behandling, trakasserier, hot och våld och se till att de följs. De bör ta till vara elevernas kunskap och erfarenheter i arbetet. De program som används i det förebyggande arbetet bör analyseras ur normkritiska perspektiv.

• Sex- och samlevnadsundervisningens kvalitet bör höjas.

2. Myndigheters kompetens

• Personal som arbetar med unga, främst inom skolan, det förebyggande och främjande arbetet och vården, behöver utbildas om hur de kan arbeta för att förebygga psykisk ohälsa bland unga homosexuella, bisexuella och transpersoner och motarbeta stereotypa könsroller och diskriminering.

• Statliga och kommunala insatser kring information och kunskap som riktas till unga måste kvalitetssäkras utifrån diskrimineringslagstiftningen och kompletteras med barns och ungas erfarenheter.

3. Mötesplatser

• Kommuner bör säkerställa att de mötesplatser som finns för unga lokalt även vänder sig till unga homosexuella, bisexuella och transpersoner men också att de har tillgång till egna mötesplatser.

• Behovet av regionala och lokala mötesplatser för unga homosexuella, bisexuella och transpersoner bör kartläggas liksom vilka metoder som finns och fungerar för att främja en bättre hälsa. Även möjligheten till mer långsiktig finansiering av verksamheterna bör ses över.

-

Vad gäller punkt tre - mötesplatser - så ligger Egalia (ett fritidshäng för unga hbt-personer i Stockholm) illa till på grund av borgarna i Stadshuset. Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin har gett följande vallöften: När de Rödgröna tar över Stadshuset kommer vi att få se ett hbt-borgarråd och Egalia kommer att permenteras. Det är i varje fall en bra bit på väg.

-

Ungdomstyrelsen rapport HON HEN HAN kan du läsa i sin helhet här.

-

Relaterat: RFSL bjuder in kommuner till samarbete om hbt-ungdomars livsvillkor apropå rapporten. Trollhare tycker inte att rapporten är så dyster, trots allt. Dessutom är den verkligen läsvärd anser hen.

Tidigare inlägg om Egalia: Egalia - en fristad för unga hbt-personer (del II), Carin Jämtin - en lysande politiskt stjärna, Egalia - en fristad för unga hbt-personer

Ny rapport från Statens folkhälsoinstitut

För några år sedan publicerade Statens folkhälsoinstitut rapporten Hälsa på lika villkor?, där fokus främst låg på homosexuella och bisexuellas hälsa och livsvillkor (om än att "T" var med på ett hörn). Nu har Statens folkhälsoinstitut kommit ut med en ny rapport: Vem får man vara i vårt samhälle? och fokus är nu på transpersoners psykiska hälsa och livssituation:

-

Psykisk ohälsa är vanligare bland transpersoner jämfört med homo- och bisexuella. Och den psykiska hälsan beror i hög grad på hur transpersoner respekteras och accepteras i sociala relationer. Det visar en ny kunskapssammanställning på området. Rapporten Vem får man vara i vårt samhälle? har fokus på manlig transvestism och transsexualism, där den största delen av forskningen kring transpersoner finns.
Statens folkhälsoinstitut har tidigare konstaterat att transpersoner som grupp har en sämre psykosocial situation och psykisk hälsa jämfört med homo- och bisexuella, som i sin tur skattar sin hälsosituation som sämre än den övriga befolkningen. Psykisk ohälsa har ofta ett samband med utanförskap och diskriminering – något som drabbar många transpersoner.

-