Stockholms läns landsting är i stånd att fatta en hbt-policy, något som Sörmlands landsting var tidigt ute med. Det liggande förslaget kan man läsa här. En del av innehållet är riktigt bra, medan andra delar... En hbt-policy är ju till för att säkerställa att hbt-personers rättigheter efterlevs i landstinget. Den bör vidare innehålla tydliga inriktningsmål. Om detta skriver Johan Sjölander mycket förtjänstfullt i sitt blogginlägg Att slarva bort hbt-frågorna. Sjölander skriver bland annat:Saken är den, att världen är full av policies. Inte minst inom landstinget. Fråga vilken vårdcentralschef som helst, och ingen av dem kommer att svara att det finns får få styrdokument, att det är för få saker som måste rapporteras in,
att det saknas texter med punktssatser om vad som borde göras. Vårdcentralchefen
kommer också - i samma stund som han eller hon säger allt detta - klaga över att
tiden inte räcker till, eller pengarna, eller orken eller en kombination av allt detta.
Sådan är verkligheten. Vill man åstadkomma resultat krävs det därför att det ges reella förutsättningar, kopplat till tydliga krav. Det krävs kompetens och det krävs uppföljning och det krävs fokus. Och det krävs resurser. Inte minst gäller det svåra frågor som när det kommer till HBT [...]
Men saken är den att det handlar om extremt viktiga frågor. Och det berör människor i verkligheten, idag. Och vad dessa verkliga människor i den verkliga
verkligheten behöver är inte primärt fina ord - de behöver resultat.
När politik reduceras till feel good-symbolism, då finns det anledning att dra åt sig öronen. Nu har vi några veckor av ytterligare politisk behandling innan denna text kommer upp till landstingsfullmäktige. Det finns säkert ett politiskt motstånd mot att göra allvar av arbetet med att förändra attityder och förhållningssätt till HBT-personer. Men här tror jag inte att det är främst det som spökar, utan andra saker.Även Lukas Romson skriver om borgarna som slarvar bort hbt-frågorna i landstinget.
