Visar inlägg med etikett arbetsmarknad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetsmarknad. Visa alla inlägg

Tillbaka till studierna

Det var på 1990-talet jag läste största delen av de högskolepoäng jag har i min portfölj. 1998 läste jag vidare ett forskarförberedande år, men olägligt kom Carl Tham-reformen och saboterade mina planer att doktorera. Jag började då arbeta som museilärare vid De kungliga hovstaterna. Det var ett fantastiskt, roligt jobb och jag hade underbara kollegor, men lönen var under all kritik och vi jagade ständigt timmar. Vi oroade oss ofta för hur vi skulle ha råd med mat och hyra.

En av vakterna, som jobbade i Skattkammaren, föreslog att jag skulle börja jobba extra som väktare på kvällarna. Han lade in ett gott ord för mig på Falck security (som bevakningsföretaget hette i början av 2000-talet) och efter väktarutbildning började jag således jobba extra som väktare.

Jag insåg snabbt att jag tjänade mer som väktare än som arkeolog/museilärare och började därför jobba heltid som väktare. Jag avancerade snabbt inom företaget och jobbade också några år som gruppledare.

Det här väktarjobbet skulle ju bara vara "i väntan på ett annat jobb" och jag har förvisso tagit tjänstledigt och deltagit i arkeologiska utgrävningar i Tyskland samt gått ner till halvtid för att ägna den andra halvtiden åt att jobba som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholms stad. Anställningen på S-kvinnor upphörde tyvärr 2009 och plötsligt stod jag där och tiggde och bad min chef på bevakningsföretaget att ge mig en heltidsanställning igen men si det gick då rakt inte.

Att jobba med politik och samhälle var oerhört givande och jag har sökt ett antal jobb inom Socialdemokraterna, men för varje ansökan jag skickar in, får jag ett autosvar. Det är bara att bita i det sura äpplet. S vill inte ha mig i nuläget.

Nu är det 2012. Jag jobbar fortfarande deltid och jagar desperat timmar. Jag gillar mitt jobb som väktare. Jag sitter mestadels i lugna receptioner där jag kan skriva, läsa, lyssna på radio och titta på SVT Play. Ja, det händer att jag även måste göra skäl för min lön, men på 10 timmars arbetsdag, kanske jag "jobbjobbar" sammanlagt fem av dessa.

Att jobba deltid blir ohållbart i längden. Jag har vidare blivit förälder i år och att vända på varje öre och oroa sig hela månaden för familjens ekonomi är inte särdeles roligt.

Jag vill göra mig anställningsbar! Därför sökte jag en distansutbildning tidigare i år och kom in!
Jag ska läsa kursen Samhällelig riskhantering

Även om kursen är på distans, krävs det att man befinner sig fysiskt i Karlstad i genomsnitt en till två gånger per termin. Därför är jag överlycklig över att jag har partivänner i Karlstad som upplåter sängplats till mig de gånger jag är där.

Och visst är det nervöst. Det är några år sedan jag satt i skolbänken. Att plugga på distans kräver disciplin. Jag vet. Jag har ju försökt plugga en och annan kurs på distans och inte avslutat dem. Men tänk om det här är den utbildning som gör att jag i framtiden får jobba med samhällsfrågor?

Håll tummarna för mig!




Brevbärarna demonstrerar!


I morgon skall jag demonstrera! Det gör jag för att visa solidaritet med min hustru Åsa och hennes kollegor på Posten. Hoppas att vi ses där!

Här är programmet:

Talare: 
Alf Mellström, ordförande SEKO Posten 
Eva-Lena Jansson, brevbärare och riksdagsledamot (S) 
Annika Sylvan, ordförande SEKO Postklubb City 
Gunnar Westin, SEKO Postklubb Södra Stockholm 
Jan Åhman, Klubb Årsta Postterminal 


Konferencier: Ulf Brant: 


Musik och poesi: Ismail Essakali, Slag Från Hjärtat 
Jenny Wrangborg, poet 


 Demonstration: Vi kommer, efter att ha lyssnat på tal, att marschera ett varv på söder och avsluta där vi började.  


UPPMANING


Brevbärarna ryter till! Demonstration mot nedskärningarna inom Posten, till försvar för en fungerande brevservice. Lördag 26 maj - Slussen kl.13 Nedskärningarna inom Posten har skapat en situation där många brevbärare går på knäna. För att öka vinsterna tvingas vi stressa, slita och jobba övertid allt mer. Personalminskningar och ständiga omorganisationer har resulterat i en orimlig arbetsbörda och bidragit till en försämrad arbetsmiljö. Som ett resultat av nedskärningarna försämras också brevservicen. När vi brevbärare inte hinner ta hand om distrikten, när post och reklam som skulle delas ut blir liggande och när eftersändningar inte blir gjorda på flera dagar så drabbar det hela samhället. Istället för att ta problemen på allvar fortsätter Postens ledning att skära ned och öka stressen! Samtidigt som man drar ned antalet fast anställda utnyttjar Posten på flera håll bemanningsföretag och otrygga anställningsformer för att täta till hålen i arbetsorganisationen. Dessutom arbetar ledningen för att förbereda Posten på en börsintroduktion, trots att riksdagen beslutat att detta inte är aktuellt. Med en börsintroduktion kommer sannolikt vinstkraven från ägarna att ytterligare drivas upp. Ny ryter vi till! Brevbärarna har fått nog! Vi är människor, inte maskiner! Vi kräver mer resurser, värdiga och trygga arbetsvillkor. Vi vänder oss mot att vårt arbete ska bli föremål för börsspekulation. Vi uppmanar alla brevbärare, postanställda och allmänheten att sluta upp i en massiv protest till försvar för våra arbetsförhållanden, för en fungerande brevservice och mot planerna på en börsintroduktion. - Stoppa angreppen på brevbärarna och brevservicen! - Nej till nedskärningarna - minska brevbärarnas arbetsbörda! - Nej till otrygga anställningar och bemanningsföretag! - Vi vill ha postutdelning – inte börsutdelning! Arrangörer: SEKO Postklubb Södra Stockholm SEKO Postklubb Stockholm City SEKO Stockholm Postklubb, 604, 605 (Nord), 606 (Öst)


På samma ämne: SEKOTv4 om demonstrationen, ETCFrances Tuuloskorpi, SvD, facebookgruppen

Utbildningskontrakt

[...] budskapet - kunskap och arbete - [är] tidlöst och bör hädanefter gå som en röd tråd genom Socialdemokraternas politik. Naturligtvis tillsammans med andra tidlösa klassiker såsom jämlikhet, frihet, solidaritet, hållbar tillväxt och hållbar utveckling. Kunskap och arbete bygger Sverige! 
Ovanstående skrev jag i inlägget Första maj-märket 2012 (läs gärna inlägget i sin helhet). Idag presenterade Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson en liten godbit från vårbudgetmotionen och den handlade om just utbildning, vilket glädjer mig.

Utbildningskontrakt var ordet för dagen och S har hämtat inspiration från TCO:s förslag om utbildningsgaranti.

Kort går utbildningen ut på följande:


Kontraktet vänder sig till den som är arbetssökande, under 25 år och inte har fullgjort gymnasiet. Den som är ung och söker jobb erbjuds:
  • Jobb enligt "Västeråsmodellen" med avtalsenlig lön på halvtid och studier på halvtid.
  • Praktik hos privata eller offentliga arbetsgivare samt studier på halvtid eller deltid.
  • Utbildning på heltid, vid komvux, yrkes-vux eller folkhögskola.
  • Ett särskilt studiestöd eller förhöjt studiebidrag.


Det är ett mycket bra förslag från S. Jag ser fram emot fler godbitar från skuggbudgeten (helst vill jag se hela budgetmotionen). Jag kan dock inte sluta oroa mig för vad Magdalena Andersson tidigare har gett uttryck för.

På samma ämne: SVT, Martin Moberg, Dagens Arena, DI, Aftonbladet, UNT, NT, Peter Högberg

[Recension] Regnbågschefen


  • Titel: Regnbågschefen. Praktisk guide för chefer: så blir du bra på hbt-frågor
  • Författare: Petra Elisson
  • Förlag: Liber
  • ISBN10:9147096268
  • ISBN13:9789147096268


När jag läste pressmeddelandet från Liber, undrade jag om chefer, HR-ansvariga et cetera verkligen behöver en bok som specifikt handlar om hbt-frågor och inte, som brukligt, om mångfald i stort. När jag sedan läste boken, reviderade jag snabbt min åsikt. Den här boken behövs!

Jag uppskattar framför allt företagsexemplen och porträtten i boken. Jag kan även passa på att dela med mig av en erfarenhet jag har: 

I slutet av förra året var jag på en anställningsintervju där en av intervjuarna genomgående kallade min hustru för "han". Jag önskade att denna man hade läst avsnittet Rekryteringsprocessen innan jag blev kallad till intervju. Behöver jag skriva att jag inte fick jobbet? När jag sedermera fick veta vem som fick tjänsten erinrade jag mig om följande stycke i boken:
Att få en så diversifierad arbetsstyrka som möjligt med olika personlighetstyper, olika bakgrund och olika erfarenheter skapar en kreativ dynamik i gruppen. På en arbetsplats där det hos personalen finns en mångfald av perspektiv och erfarenhet kan man lösa problem och komma med nya idéer i större utsträckning än på en arbetsplats där alla är väldigt lika. Motsatsen: att rekrytera kopior av sig själv så att gruppen blir homogen minskar sannolikheten för oliktänkande och nya perspektiv. Enfald i stället för mångfald.
Enfald i stället för mångfald. Det är något att tänka på även inom arbetarrörelsen.

Fler som skriver om Regnbågschefen: SvDRegnbågskonsulten, Vårt Göteborg, Brainpeople, Majsan, SR, Sveriges HR-förening

Brevbäraraktion idag lördag

Brevbäraraktion 14 maj

Brevbärarna demonstrerar, brevbärarna har fått nog...
Idag ska jag visa solidaritet med brevbärarna i vårt avlånga land. Det gör jag genom att delta i brevbäraraktionen som äger rum idag lördag, klockan 13:00 Södermalmstorg. Läs mer på
bloggen Brevbärarbloggen. Vår röst.

På samma tema: Citymailklubben, Internationalen, Offensiv

Fas 3 - förvaring som inte leder någonstans

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har fått i uppdrag av Socialdemokraterna att ta fram siffror kring det som regeringen Reinfeldt kallar för Fas 3. Det är en del i arbetslinjen, hävdar Moderaterna men siffrorna, som publiceras idag, visar att Fas 3 inte leder till sysselsättning. Fas 3 leder de facto ingenstans. Peter Johansson skriver:

Ska jag sammanfatta Fas3 i några meningar ser det ut så här.

Långtidsarbetslösa tvingas att förvara sig själva till en ersättningsnivå som motsvarar socialbidrag. Om de klagar över sin situation stängs de av och får leva hand ur mun. Tanken är att de efter avslutad Fas3 ska vara mer anställningsbara, vilket statistiken visar att de inte är.

Eftersom företagen som tar emot en Fas3-person får betalt så länge personen ifråga är där, har företag som Jobbfabriken ingen som helst intresse av att kompetensutbilda dessa personer så de kan få ett jobb. Då försvinner förtjänsten.

Är det någon som kommer ihåg den Reinfeldt som i opposition stolt förklarade att i hans Sverige var det slut med AMS-förvaring? Det var riktiga jobb som gällde.

Fas 3 är en skam.
Andra som skriver på samma tema: Löntagarbloggen, Claes Krantz, Peter Högberg, Martin Moberg, DN, Johan Westerholm, Sveriges Radio

SNS vill ha "välfärdsjobb"

Jag läser i LO-tidningen att SNS vill ha "välfärdsjobb". Inspirationen har SNS Konjunkturråd hämtat från Tyskland. Mina tankar går direkt till Hartz IV.

SNS Konjunkturråd 2011: Dags för strukturella reformer

Kurragömma

Arbetarrörelsens tankesmedja har gett ut ytterligare en snabbanalys med titeln Regeringen gömmer undan de arbetslösa i konstlade åtgärder.

Regeringen slår sig för bröstet och hävdar att fler har fått arbete medelst högerns jobbpolitik. En grupp som definitivt har fått arbete är jobbcoacherna. Att gömma undan människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller som i en förvaring i väntan på... det är, i mina ögon, en mycket ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill ha jobb, inte jobbcoacher.
På samma tema: Martin Moberg

Dagens citat

Vi kommer inte att bekämpa ungdomsarbetslösheten med vare sig djurhealing eller Star Trek-metaforer. Se det som ett vallöfte från en ny rödgrön regering.
Sven-Erik Österberg, arbetsmarknadspolitisk talesperson (S)

Varats olidliga lätthet

Wikipedia står det att det var de borgerliga partierna som lanserade begreppet utanförskap inför valrörelsen 2006. Det är en sanning med modifikation. Redan 2003 kom den statliga utredningen Unga utanför (SOU 2003:92). Utanförskapet handlade då om ungdomar, närmare bestämt 70 000 personer under 25 år som varken fanns registrerade på Arbetsförmedlingen som arbetssökande, hade arbete eller studerade.

Moderaternas definition av utanförskap har ändrat sig flera gånger, vilket Johan Ulvenlöv och Claes Krantz har visat.

Igår kunde vi läsa på SVT:s hemsida att regeringen Reinfeldt har lyckats med att minska utanförskapet. Dock har Rapport inte använt Moderaternas definition av utanförskap. Ulrika Falk skriver:

När Rapport meddelar att ‘utanförskapet’ minskat är det märkligt att man inte tar hänsyn till Moderaternas egen definition. Det är ju rimligtvis utifrån vad ett parti går till val på, som man också ska utvärderas inför nästa val.

Istället rapporterar man okritiskt att färre får a-kassa. Trots att arbetslösheten ökat. Vad säger det? Det krävs ingen rymdforskning för att förstå att det handlar om de nya reglerna för A-kassan. Färre har rätt till ersättning och dessutom har många gått ur kassan för att avgiften höjts. Dessutom rapporterar man att sjukpenningdagarna minskat. Men de som är sjuka och utförsäkrade håller nog inte med om att det betyder minskat ‘utanförskap’ när de istället hänvisas till arbetsförmedling och socialbidrag.

Att socialbidragen ökar i 90 procent av landets kommuner förklarar Reinfeldt, inte helt oväntat, till lågkonjunktur och kris. Så talar en statsminister som inte vill ta ansvar för en politik som ökar klyftorna i samhället. Ansvaret ligger alltid någon annanstans.

Rapports okritiska granskning, fick mig att tänka på något som Gustav Fridolin skrivit i sin bok Blåsta (s. 124 i pocketupplagan):

Det praktiska med debatten om utanförskap är att det bara går att prata om och inte med de utanförsatta. Hur många som innefattats i "utanförskapet" har varierat, från invånare i vissa utpekade områden till alla som inte dykt upp på jobbet den morgonen - inklusive de förkylda. För den politiska retorikens roll har det ingen betydelse om de som är utanför själva vet om att de är det. Utanförskapet är ju så mycket mer än arbetslöshet, socialbidragsberoende eller förkylning. En arbetslös, socialbidragstagare eller förkyld kan man diskutera med. Men om en ur utanförskapet bjuds in till diskussion så blir personen, per definition, innanför. Det är lätt att skrämmas med människor man inte kan relatera till. Man kan höra att en miljon lever i utanförskap och associera fritt. Till farliga förorter, tiggande hemlösa eller rånande tonåringar. Det blir uppfordrande. Uppfostrande. Man vill ju inte vara en av dem. Och man vill ju att de skärper till sig snart. Går in i värmen och stänger om sig.

Andra som skriver på samma tema är bland andra Martin Moberg, Roger Jönsson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Peter Högberg
Tidigare inlägg: Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla
Foto: Stephen Wright

Vi vill ha sex, vi vill ha sex...

... vi vill ha sex timmars arbetsdag, har S-kvinnor skanderat sedan 1970-talet (men jag tror att S-kvinnor tog bort kravet ur programmet för några år sedan). I början av maj hade Vänsterpartiet sin kongress och ombuden körde då över partistyrelsen. Vänsterpartiet kommer därför att fortsätta driva frågan. Några dagar senare var det Miljöpartiets tur att ha kongress och här talades det istället om kortare arbetstid.

Borgarna har gjort sig lustiga över det här med kortad arbetstid. Expressen kallar de som driver frågor som sex timmars arbetsdag alternativt kortad arbetstid för latmaskar. Borgarna, med Jan Björklund driver istället frågan Åtta timmars arbetsdag, men endast fyra timmars betalning. Jan Björklund vill att en 19-åring ska tjäna hälften så mycket som en vuxen. Jag som trodde att myndighetsåldern i Sverige var 18 år?

Vid 18 års ålder flyttade jag hemifrån. Den sommaren, då jag flyttade hemifrån, jobbade jag som guide i Sala Silvergruva och betalade hyran medelst den lön jag fick. 18 år med egen lägenhet och ett jobb. Frihet.

Om Björklund hade fått bestämma, det året jag flyttade hemifrån, hade jag troligtvis inte haft råd. Jag misstänker starkt att jag fortfarande skulle ha bott hemma vid 36 års ålder. Kanske har Jan Björklund talat med bostadsminister Mats Odell, innan han kläckte ur sig detta vansinniga förslag? Mats Odell bodde nämligen hemma tills han var 49 år.
Nu vill Björklund sätta stopp för ungdomars frihetslängtan. Sverige ska bli ett låglöneland. "Ungdomar" (23 och neråt) ska bo hemma, jobba åtta timmar och få betalt för fyra timmar... är det ett bra recept på undomsarbetslösheten? Är det ett bra recept på arbetslösheten i stort?

Cirkus Center

En Centerpartist hävdar på sin hemsida att judarna låg bakom bland annat 11 september och Förintelsen. CUF springer omkring med gröna clownnäsor och gastar "arbetsmarknaden är ett jävla skämt", "Fuck facket 4-ever"...

Cirkus Cirkör har fått en utmanare.

Rekommenderad läsning: Åsa Einerstam - Las-hatarna och lögnerna.

Moderaternas myter om a-kassan

I början av förra året, gav TCO ut rapporten 8 myter och 8 sanningar om a-kassan (vilken jag skrev om här). Det är den rapporten jag tänker på, när jag läser i DN om en ny avhandling från Umeå universitet av Madelene Nordlund, som visar att sänkt a-kassa inte är någon bra metod att snabbt få arbetslösa att söka jobb. Tvärtom ökar en relativt hög nivå på a-kassan möjligheterna att söka jobb under en längre tid och på så sätt hitta ett lämpligare och mera välavlönat jobb. Aftonbladet:

Regeringens metod att öka motivationen genom att sätta ekonomisk press på arbetslösa får bakläxa.

Jag är faktiskt en av de som känner av regeringens ekonomiska press. Jag är sedan drygt ett år tillbaka halvtidsarbetslös. Jag får a-kassa i exakt 75 dagar. När dessa dagar är slut får jag antingen säga upp mig från den halvtid jag har (som vakt på Svensk Bevakningstjänst AB) för att därmed ha rätt till a-kassa eller hanka mig fram på min halvtid (och i förlängningen leva på min frus lön och betänk då att hon har en brevbärarlön).

Är det förenligt med Moderaternas arbetslinje? Är det inte bättre att jag jobbar halvtid, än att jag måste säga upp mig från min halvtid för att få hela a-kassan?

Arbetsförmedlingen har dock behandlat mig med respekt. Jag tvingas inte gå dit och sitta av min tid. Handläggarna vet att jag aktivt söker jobb (om än att en handläggare mejlade mig två jobbtips som hon ansåg att jag skulle söka, men som var way out of my league).

Av mina 75 dagar, återstår nu endast ett fåtal dagar. Snart måste jag komma till ett beslut - säga upp mig från min halvtid och gå ut i heltidsarbetslöshet, eller leva på min halvtid (och min fru).

Är det inte bättre, att jag, under en längre period, i lugn och ro, utan att behöva bekymra mig om räkningar, hyra, mat eller om jag har råd att köpa ett par nya skor, söka ett arbete som jag är som klippt och skuren för?

Hur den Moderatstyrda regeringen tänkte, är en gåta för mig.

Slutligen vill jag säga att hungriga vargar inte jagar bäst. Den ekonomiska press som regeringen Reinfeldt sätter på arbetslösa och sjuka snarare stjälper än hjälper.


Läs mer hos Marika Lindgren Åsbrink, Johan Westerholm, Claes Krantz, Johan Ulvenlöv, Badlands Hyena, Peter Högberg, Martin Moberg, Kristian Krassman, Peter Johansson, Jerker Nilsson

Gravedigger

Handlar inlägget om en skräckfilm eller arkeologer (som skämtsamt kallas dödgrävare)? Nej, detta inlägg vill uppmärksamma SEKO:s nya kampanjsajt Svenska modellens Dödgrävare:

Vår svenska välfärds- och arbetsmarknadsmodell är hotad. Det är inte längre
självklart att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Det är inte heller
självklart att vi gemensamt ska äga viktiga företag som exempelvis Posten och
SJ. Och dessutom monteras den gemensamma vården, skolan och omsorgen ned och
privata vinstintressen tar över. Bakom denna utveckling finns personer som
driver på besluten. Vi vill uppmärksamma detta genom att utnämna ”Svenska
modellens dödgrävare”. Och det är du som nominerar! Nominera en person som
aktivt jobbar för att montera ned den svenska välfärds- och
arbetsmarknadsmodellen. Kom ihåg att motivera din nominering.

Så, så... gå genast in på kampanjsajten och nominera din kandidat till Svenska modellens dödgrävare.

Åsa Einerstam

TCO om VÅP:en

Idag skriver Göran Zettergren och Roger Mörtvik (TCO) om vårbudgetpropositionen på DN Debatt. Artikelförfattarna är starkt kritiska till finansminister Anders Borgs glädjekalkyl:

Risken är överhängande att arbetsmarknaden de närmaste åren kommer att utvecklas mycket svagare än vad finansministern antar. De underskott som många kommuner står inför kommer då att leda till att många kommunala verksamheter får tuffa besparingskrav. Eftersom kommunerna inte får budgetera för underskott utan måste genomföra nedskärningar om skatteintäkter och statsbidrag inte ökar leder ett uteblivet statsbidrag i ett sådant läge till att skynda på personalnedskärningar i kommunerna i sämsta möjliga arbetsmarknadsläge.
Kritiken gentemot vårbudgetpropositionen kommer således inte enbart från oppositionen. Förutom TCO, är FöretagarFörbundet också besvikna på VÅP:en.

Att tona ned problemet med massarbetslösheten är mycket märkligt, skriver TCO:s ordförande, Sture Nordh, i ett pressmeddelande. Jag kan bara hålla med.

Läs mer om debattartikeln hos Peter Andersson och Peter Johansson.

Boktips: Angreppet på det fackliga löftet

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin
och under några omständigheter
arbeta på sämre villkor
eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta
i den djupaste insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav

Nu finns boken Angreppet på det fackliga löftet att ladda ner i sin helhet på nätet. Boken beskriver på ett humoristiskt och pedagogiskt sätt hur regeringen Reinfeldts politik slår mot löntagarna.

Nio av tio i jobbgarantin får varken utbildning eller praktik

Nio av tio i jobbgarantin får varken utbildning eller praktik visar en ny granskning från LO-ekonomerna. Dessa LO-ekonomer har även skrivit en debattartikel i SvD. De skriver bland annat:
-
Syftet med jobbgarantin var väl att få unga arbetslösa att delta i statliga arbetsmarknadspolitiska program – inte att utelämna dem och därmed spara pengar åt staten? Den rådande krisen skymmer de problem som kan uppstå i och med att befolkningen blir äldre och ungdomskullarna samtidigt snabbt blir mindre. Redan om ett par år kommer stora pensionsavgångar att märkas tydligt på arbetsmarknaden. Frågan är om det med dagens politik kommer att finnas tillräcklig kompetens bland unga när sysselsättningen börjar öka igen.
-
Ja, vad var egentligen den Moderatstyrda regeringens syfte med jobbgarantin? Enlig Sten Nordin (Moderat borgarråd i Stockholm) var jobbgarantin inte ett löfte utan ett "uttryck för en hög ambitionsnivå" (läs mer om detta i mitt inlägg Jobbgaranti - ett omöjligt vallöfte).
-
En garanti för att vara arbetslös i tre månader, skriver Kristian Krassman i ett läsvärt inlägg. Emilia Bjuggren har också bloggat om LO-rapporten.
-
-
P.S.

Ssssch... Säg ingenting!

Moderaterna är nog inte glada idag då Expressen presenterar ett synnerligen avslöjande dokument. Jag håller med Anna Vikström när hon i sitt inlägg Alliansen vill sänka lönerna - vill vi ha "working poor" i Sverige? skriver:
-
Moderaterna är inte öppna med sin politik. Det är kännetecknande för deras kommunikation att de mörkar sina avsikter. Man kan inte lita på dem. Vill vi ha sänkta löner i Sverige, "minimilöner" som inte går att leva på utan kräver 2-3 jobb?
-
Jag vill i anslutning till inlägget rekommendera Barbara Ehrenreichs bok Barskrapad. Den Moderatstyrda regeringen vill nämligen ha ett liknande samhälle, utan las, med minimilöner, där människor måste ha två-tre jobb - ett Herrskap & Tjänstefolk-samhälle.

Hur många kan egentligen jobba med "media"?

Snart bränner jag mitt CV skriver Gurgin Bakircioglu i Aftonbladet. Han är en av de många, unga, intelligenta, energiska, talangfulla människor som vill jobba med "media".
-
Jag pluggade till arkeolog. Jag hade nog varit en av de få som kommit in på doktorandutbildningen om det inte hade varit för Tham-reformen. Då hade jag redan "slängt bort" ett år på ett forskarförberedande program samtidigt som jag var skuggdoktorand.
-
Efter min examen 1998 hankade jag mig fram som museilärare vid de Kungliga hovstaterna. Timlönen var 76,40 kronor. Jag började efter två år jobba extra som väktare vissa kvällar. När jag fick min första lön från bevakningsbolaget, beslutade jag mig för att jobba heltid som vakt. Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb som vakt och åkt till Tyskland för att där jobba som fältarkeolog. 9,50 Euro i timmen fick jag då i lön.
-
I min årskull från Uppsala Universitet tror jag att, av 30 kursare, arbetar vid dags dato två stycken heltid som arkeologer.
-
När vi pluggade visste vi hur hård arbetsmarknaden var för arkeologer. Det utexamineras alltför många arkeologer, antikare och egyptologer. Vi har ett överskott inom många branscher, främst inom humaniora. Vi är många som jobbar med "något helt annat".
-
Jag måste tillstå att jag är en smula bitter. Jag anser att det är ett resursslöseri med människor som har högre utbildning och som jobbar som brevbärare, vakter, expediter, spärrvakter, bussförare med mera, men jag ångrar inte mitt yrkesval. Jag visste att jag hade valt en svår bransch, men min dröm var att bli arkeolog. Det jag lärde mig på universitetet, har jag haft stor nytta av även i jobbet som vakt och numer som ombudskvinna och hobbypolitiker.
-
Vad jag vill ha sagt är att alla inte kan få jobba med sitt drömjobb. Jag vill dock inte att vi tvingas att plugga något vi inte vill på universitet och högskola. Jag hade inte blivit någon bra materialfysiker eller matematiklärare. Jag hade nog varit katastrof. Dock måste man vara medveten, när man väljer yrke, att det kan bli tufft och ibland även måste ge upp sin dröm.