Tillbaka till studierna

Det var på 1990-talet jag läste största delen av de högskolepoäng jag har i min portfölj. 1998 läste jag vidare ett forskarförberedande år, men olägligt kom Carl Tham-reformen och saboterade mina planer att doktorera. Jag började då arbeta som museilärare vid De kungliga hovstaterna. Det var ett fantastiskt, roligt jobb och jag hade underbara kollegor, men lönen var under all kritik och vi jagade ständigt timmar. Vi oroade oss ofta för hur vi skulle ha råd med mat och hyra.

En av vakterna, som jobbade i Skattkammaren, föreslog att jag skulle börja jobba extra som väktare på kvällarna. Han lade in ett gott ord för mig på Falck security (som bevakningsföretaget hette i början av 2000-talet) och efter väktarutbildning började jag således jobba extra som väktare.

Jag insåg snabbt att jag tjänade mer som väktare än som arkeolog/museilärare och började därför jobba heltid som väktare. Jag avancerade snabbt inom företaget och jobbade också några år som gruppledare.

Det här väktarjobbet skulle ju bara vara "i väntan på ett annat jobb" och jag har förvisso tagit tjänstledigt och deltagit i arkeologiska utgrävningar i Tyskland samt gått ner till halvtid för att ägna den andra halvtiden åt att jobba som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholms stad. Anställningen på S-kvinnor upphörde tyvärr 2009 och plötsligt stod jag där och tiggde och bad min chef på bevakningsföretaget att ge mig en heltidsanställning igen men si det gick då rakt inte.

Att jobba med politik och samhälle var oerhört givande och jag har sökt ett antal jobb inom Socialdemokraterna, men för varje ansökan jag skickar in, får jag ett autosvar. Det är bara att bita i det sura äpplet. S vill inte ha mig i nuläget.

Nu är det 2012. Jag jobbar fortfarande deltid och jagar desperat timmar. Jag gillar mitt jobb som väktare. Jag sitter mestadels i lugna receptioner där jag kan skriva, läsa, lyssna på radio och titta på SVT Play. Ja, det händer att jag även måste göra skäl för min lön, men på 10 timmars arbetsdag, kanske jag "jobbjobbar" sammanlagt fem av dessa.

Att jobba deltid blir ohållbart i längden. Jag har vidare blivit förälder i år och att vända på varje öre och oroa sig hela månaden för familjens ekonomi är inte särdeles roligt.

Jag vill göra mig anställningsbar! Därför sökte jag en distansutbildning tidigare i år och kom in!
Jag ska läsa kursen Samhällelig riskhantering. 

Även om kursen är på distans, krävs det att man befinner sig fysiskt i Karlstad i genomsnitt en till två gånger per termin. Därför är jag överlycklig över att jag har partivänner i Karlstad som upplåter sängplats till mig de gånger jag är där.

Och visst är det nervöst. Det är några år sedan jag satt i skolbänken. Att plugga på distans kräver disciplin. Jag vet. Jag har ju försökt plugga en och annan kurs på distans och inte avslutat dem. Men tänk om det här är den utbildning som gör att jag i framtiden får jobba med samhällsfrågor?

Håll tummarna för mig!

Ska vi ha ett tjugofyrasjusamhälle?

Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström. Fotograf: Robert Jansson/KA

Vi vill lyfta skammen, framför för allt från kvinnornas axlar. Det är inte värre att ha sina barn på förskolan på kvällar och helger, än vad det är att barnen går i förskolan på dagtid. Därför är det viktigt att fler kommuner erbjuder utökade öppettider inom barnomsorgen.Annelie Nordström

Livsmedelsbutiker öppnar klockan sju och stänger 22. Butikskedjan Seveneleven har inkorporerat affärsidén i sitt namn. Kistagallerian stänger klockan 21:00. Teatrar, biografer, bensinstationer, videobutiker, kiosker, restauranger, kollektivtrafik, taxi, sjukhus... Hur många jobbar idag "kontorstid" 09:00-17:00? Inte jag. Inom bevakningsbranschen är det vanligt med skiftarbete. Det klassiska "vaktpasset" är 12 timmar och många av mina kollegor (som är anställda på heltid) har 5/2-schema.

Löntagare som inte jobbar "kontorstid", men har barn - hur gör de med barnomsorgen? Barnomsorg på så kallad obekväm arbetstid, trots tjugofyrasjusamhället, växer inte på träd. Är inte det förunderligt?

Att "nattis" lönar sig för alla berörda parter, har jag vetat länge. Dock verkar inte borgerliga politiker förstå att arbetslinjen är avhängig av barnomsorg på obekväm arbetstid. Därför är min uppmaning till dessa att läsa Kommunals rapport Barnomsorg på obekväm arbetstid - för vem? Om vi ska ha ett tjugofyrasjusamhälle behövs även barnomsorg på obekväm arbetstid.

På samma tema: Dagens Arena

Utbildningskontrakt

[...] budskapet - kunskap och arbete - [är] tidlöst och bör hädanefter gå som en röd tråd genom Socialdemokraternas politik. Naturligtvis tillsammans med andra tidlösa klassiker såsom jämlikhet, frihet, solidaritet, hållbar tillväxt och hållbar utveckling. Kunskap och arbete bygger Sverige! 

Ovanstående skrev jag i inlägget Första maj-märket 2012 (läs gärna inlägget i sin helhet). Idag presenterade Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson en liten godbit från vårbudgetmotionen och den handlade om just utbildning, vilket glädjer mig.

Utbildningskontrakt var ordet för dagen och S har hämtat inspiration från TCO:s förslag om utbildningsgaranti.

Kort går utbildningen ut på följande:

Kontraktet vänder sig till den som är arbetssökande, under 25 år och inte har fullgjort gymnasiet. Den som är ung och söker jobb erbjuds:

• Jobb enligt "Västeråsmodellen" med avtalsenlig lön på halvtid och studier på halvtid.
• Praktik hos privata eller offentliga arbetsgivare samt studier på halvtid eller deltid.
• Utbildning på heltid, vid komvux, yrkes-vux eller folkhögskola.
• Ett särskilt studiestöd eller förhöjt studiebidrag.

Det är ett mycket bra förslag från S. Jag ser fram emot fler godbitar från skuggbudgeten (helst vill jag se hela budgetmotionen). Jag kan dock inte sluta oroa mig för vad Magdalena Andersson tidigare har gett uttryck för.

På samma ämne: SVT, Martin Moberg, Dagens Arena, DI, Aftonbladet, UNT, NT, Peter Högberg

"Trollhättan ska syssla med annat än bilar"

SAAB går i konkurs. Det är det öde som väntar varje företag som inte lyckas sälja sina produkter. Att pumpa in mer pengar i SAAB är blott och bart konstgjord andning. Visst kan vi gråta en skvätt för att det nu är över, men den intressanta frågan är: Vad händer nu med alla SAAB-anställda?

I Trollhättan är 14,4 procent av den registrerade arbetskraften arbetslös eller sysselsatt i program med aktivitetsstöd. Det är en av landets högsta siffror, endast Haparanda och Landskrona har en högre arbetslöshet, rapporterar SR. Dessa siffror kommer att stiga, inte bara i Trollhättan, utan även i städer runt omkring.

Arbetsförmedlingen har tydligt sagt att man har resurser, säger Hillevi Engström (SVT).
Nu gäller det att ta till vara regionens förutsättningar, säger Lööf (SvD).

Som ovan redan nämnts - Trollhättan har redan en av landets högsta arbetslöshetssiffror. Vad Engström och Lööf säger på den gemensamma presskonferensen, stillar inte min oro.

Trollhättan ska syssla med annat än bilar, sade Maud Olofsson och Jöran Hägglund år 2009. Deras profetia har slagit in. Dock visar Lööfs och Engströms glidande svar på dagens presskonferens att det forfarande är oklart vad Trollhättan skall syssla med i framtiden.

Den enda arbetsmarknadsinsatsen som Regeringen Reinfeldt ägnar sig åt är jobbcoachning, vilket sällan leder till jobb för den arbetslösa, men är en väldigt lönsam business för coacherna. Nu behövs en kraftfull arbetsmarknadspolitik. Jag tror tyvärr inte att högerregeringen klarar av det (motbevisa mig gärna!).

Nu måste fokus riktas mot hur Trollhättan och Västra Götalandsregionen kan rustas för en framtida industriell produktion i den allt skarpare globala konkurrensen. De resurser som nu frigörs, inte minst i form av erfaren och tekniskt kunnig personal, är en viktig tillgång i omställningen av Sverige till en kunskapsbaserad ekonomi i internationell toppklass, säger Håkan Juholt. Och nej, han menar inte jobbcoachning.

Bloggat om SAAB (ett axplock): Helena Ericson, Peter Högberg, Martin Moberg,

Jag borde ha spelat in

Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är riktat mot.
Richard Tawney

Anders Widén spelade in en film under ett arbetsplatsmöte. Han kritiserades för detta. Nu har äntligen traditionell media hakat på, vilket Widén skriver om här.

Widén har många gånger bloggat om hur det är att befinna sig i FAS3. Vi som läser Widéns blogg eller bloggen Ett hjärta rött får en inblick som oftast saknas när borgerliga skribenter skriver om FAS3 eller sjukförsäkringen. Läs till exempel moderaten Mary X Jensens inlägg som Johan Westerholm anser är (snudd på) historierevisionism. Det är inte mänsklighet i kommunikationen som sjukskrivna och arbetslösa efterlyser, utan en mänsklig politik. Istället för att läsa tabloidmedia,önskar jag att Jensen fortsättningsvis lyssnar på de mest utsatta i samhället.

Jag har själv bloggat några gånger om mina erfarenheter av Arbetsförmedlingen. I december 2010 gav jag upp och gick inte på det möte som en handläggare hade kallat mig till. Nu hankar jag mig fram på ett halvtidsjobb och finns inte längre i arbetslöshetsstatistiken. Ekonomiskt är det tufft, men jag slipper bli förnedrad. Jag har min integritet. Jag får återigen vara människa.

Jag tycker det är starkt av Widén att spela in ett FAS3-möte. Hur många skulle våga det? Hur många skulle tänka "ja, men det här är ju helt vansinnigt. Nu spelar jag in detta"?

De mobiltelefoner som finns tillgängliga på marknaden kan numer spela in såväl ljud som bild i hyfsad kvalitet. Jag ångrar fortfarande att jag inte spelade in ett samtal som jag hade med en chef för några år sedan. Om jag hade gjort det, hade han åkt ut från företaget med huvudet före. Nu är det ord mot ord. Jag borde vidare ha spelat in samtalet som jag hade med en handläggare jag hade på Arbetsförmedlingen.

I den bästa av arbetsmarknader, behöver inte arbetstagaren eller den arbetssökande ta till sådana metoder. Nu driver dock den moderatstyrda regeringen en (arbetsmarknads)politik som reducerar människan till något som är mindre än hennes helhet. Regeringen Reinfeldt har hitintills uppvisat en ganska taskig människosyn. Vill vi ha en politik som ökar klyftorna i samhället (åt den som har ska varda givet och av den som inget har, ska tas också det han har) eller en politik som strävar efter ett jämlikt och solidariskt samhälle?

Martin Moberg, AB och Peter Johansson x 2 på samma tema.

Fas 3 - förvaring som inte leder någonstans

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har fått i uppdrag av Socialdemokraterna att ta fram siffror kring det som regeringen Reinfeldt kallar för Fas 3. Det är en del i arbetslinjen, hävdar Moderaterna men siffrorna, som publiceras idag, visar att Fas 3 inte leder till sysselsättning. Fas 3 leder de facto ingenstans. Peter Johansson skriver:

Ska jag sammanfatta Fas3 i några meningar ser det ut så här.

Långtidsarbetslösa tvingas att förvara sig själva till en ersättningsnivå som motsvarar socialbidrag. Om de klagar över sin situation stängs de av och får leva hand ur mun. Tanken är att de efter avslutad Fas3 ska vara mer anställningsbara, vilket statistiken visar att de inte är.

Eftersom företagen som tar emot en Fas3-person får betalt så länge personen ifråga är där, har företag som Jobbfabriken ingen som helst intresse av att kompetensutbilda dessa personer så de kan få ett jobb. Då försvinner förtjänsten.

Är det någon som kommer ihåg den Reinfeldt som i opposition stolt förklarade att i hans Sverige var det slut med AMS-förvaring? Det var riktiga jobb som gällde.

Fas 3 är en skam.

Andra som skriver på samma tema: Löntagarbloggen, Claes Krantz, Peter Högberg, Martin Moberg, DN, Johan Westerholm, Sveriges Radio

SNS vill ha "välfärdsjobb"

Jag läser i LO-tidningen att SNS vill ha "välfärdsjobb". Inspirationen har SNS Konjunkturråd hämtat från Tyskland. Mina tankar går direkt till Hartz IV.

SNS Konjunkturråd 2011: Dags för strukturella reformer

Kurragömma

Arbetarrörelsens tankesmedja har gett ut ytterligare en snabbanalys med titeln Regeringen gömmer undan de arbetslösa i konstlade åtgärder.

Regeringen slår sig för bröstet och hävdar att fler har fått arbete medelst högerns jobbpolitik. En grupp som definitivt har fått arbete är jobbcoacherna. Att gömma undan människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller som i en förvaring i väntan på... det är, i mina ögon, en mycket ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill ha jobb, inte jobbcoacher.

På samma tema: Martin Moberg

Det är ditt fel om du är långtidsarbetslös

Det är ditt fel om du är långtidsarbetslös. Det anser i varje fall regeringen Reinfeldt och har visat detta tydligt medelst sin så kallade "jobbpolitik".

Tidigare i år gav LO ut rapporten Arbetsmarknadspolitik för att motverka långa arbetslöshetstider. Rapporten visar hur Arbetsförmedlingen, den senaste mandatperioden, lagt fokus på jobbcoacher och att få de arbetssökande att skicka så många jobbansökningar som möjligt.

Det har även jag fått erfara under det år jag har varit halvtidsarbetslös. En av handläggarna på Arbetsförmedlingens kundtjänst räknade upp ett antal jobb som han ansåg att jag skulle söka. Jobb som jag inte var kvalificerad för. När jag påpekade för handläggaren att de jobb han räknade upp, krävde B-körkort eller kunskaper jag inte besitter, ansåg han ändock att jag skulle söka dem. Flest ansökningar vinner måhända handläggarens gillande, men resulterar knappast i arbete om den arbetssökande inte är kvalificerad. De program som Arbetsförmedlingen erbjuder, innebär i praktiken handledning. Regeringens "garantier" är luftslott.

Förutom ovanstående, har regeringens "jobbpolitik" inneburit att den arbetslösa förlorat mer av sin ekonomiska trygghet och de sociala villkoren har hårdnat. Det är piskan och inte moroten som, enligt högern, är drivkraften för att den arbetslösa ska ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Idag, på DN Debatt, skriver Socialdemokraterna Mona Sahlin och Thomas Östros att kampen mot långtidsarbetslösheten ska bli en central del av den ekonomiska politiken och pressas tillbaka till en procent. De långtidsarbetslösa ska minska med 90 000 personer.

Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning är betydligt mera effektivt än jobbcoacher. Det visar även LO-rapporten.

Nu innehar dock regeringen Reinfeldt makten, så räkna inte med stöd eller utbildning. Möjligtvis kan du få en coach och lite handledning. Du måste också skicka in hundratals ansökningar till jobb som du inte är kvalificerad för. Om din handledare anser att du har sökt för få jobb, kan han/hen/hon rapportera in till din a-kassa att du är en lat jävel som inte söker tillräckligt med jobb och då blir du av med a-kassan och du... glöm aldrig att arbetslösheten är ditt fel. Du har dig själv att skylla.

Fler som skriver om debattartikeln är Mikael Abrahamsson, Peter Johansson, Peter Högberg, Peter Andersson, Robert Noord, Malin Ängerå, Aurora Gullberg, Rödgrön.se, Johan Ulvenlöv, Kristian Krassman, Viktor Tullgren och Kulturbloggen.

Foto: Fredrik Persson/Expressen

Heltid en rättighet, deltid en möjlighet (Del II)

I inlägget Heltid en rättighet, deltid en möjlighet skrev jag:

Det är förunderligt att Socialdemokraterna, med 12 års regeringsinnehav, inte har lyckats med ”rätt till heltid, deltid en möjlighet”. Det som skiljer Socialdemokraterna från de ”gamla” Socialdemokraterna är just ”heltidsmiljarden”. När/om de Rödgröna
vinner valet kommer det således att satsas 1 miljard kronor för att bygga en organisation som bygger på heltider som norm. Hur länge denna organisation ska verka, är oklart. Om det visar sig, efter utvärdering av heltidsmiljarden (om 1, 2, 5 eller 10 år?), att den varit verkningslös – kommer då de Rödgröna att lagstifta om rätten till heltid?

Jag har nyligen läst en intervju med Mona Sahlin i LO-tidningen, som frågar Sahlin varför Socialdemokratiska ministrar (Sahlin är en av dem) har talat om rätten till heltid i 20 år, utan att göra något. Sahlin svarar:

– Därför att motståndet har varit så starkt! I grunden handlar det om paragraf 32: arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Vi trodde att vi skulle komma framåt lättare i kommunerna och landstingen, där vi hade den där vårdkommissionen tillsammans med fack och arbetsgivare. Det gick trögt.

– Men det får vara nog med prat. Det är moget nu.

Intervjuaren frågar även om Sahlin är beredd att ta till lagstiftning och hon svarar:

– Ja. Och nu hörde du att jag sa ”ja”, inga ”om” eller ”men”.

– Vi hade ett lagförslag framme när vi förlorade valet 2006. Det går att ta fram och använda väldigt snabbt, med en del förändringar.

So far, so good, men när det kommer till deltidsarbetslösas rätt att stämpla mer än 75 dagar så säger Sahlin:

– Nej, inte i den budget vi lagt fram för nästa år, bekräftar Mona Sahlin. Men det är absolut givet att villkoren måste förbättras.

– Det måste alltid löna sig att arbeta. Också om du är deltidsarbetslös. Det gör det inte i dag, eftersom man kan tappa hela ersättningen om man får ett påhugg en vecka.

– När dagarna är slut vill vi dessutom att det finnas aktiva insatser, till exempel utbildning med ersättning.

Värt att komma ihåg är att när regeringen Reinfeldt begränsade de deltidsarbetslösas rätt att stämpla till 75 dagar, protesterade Socialdemokraterna. Så är inte längre fallet om jag har förstått Sahlin rätt.

Om förvirringen kring 75-dagarsregeln har jag nämligen skrivit om tidigare. Lars Ohly säger, å ena sidan, att de Rödgröna är överens om att avskaffa den, medan Mona Sahlin, å andra sidan, säger att det inte är en prioriterad fråga.

Hur 75-dagarsregeln drabbar människor visar jag med följande exempel: I december 2009 hade närmare 5 500 av medlemmarna i Kommunals a-kassa förlorat sin möjlighet att deltidsstämpla. Det motsvarar drygt 30 procent av alla som blivit utförsäkrade. Totalt över 17 700 personer under perioden april 2008 till december 2009.

Efter 75 dagar är Kommunals deltidsarbetande kvinnor tvungna att välja – att säga upp sig från sin deltid och därmed få rätt till hela a-kassebeloppet eller endast få lön för den deltid de har. Varför vill inte Socialdemokraterna tänka om beträffande 75-dagarsregeln?

Till syvende och sist vill jag rekommendera Marika Lindgren Åsbrinks inlägg 240 000 LO-kvinnor jobbar ofrivillig deltid.

Tidigare inlägg: Hur tänkte ni nu?!, Handsken är kastad

Handsken är kastad

Socialdemokraterna i Stockholms stad och län utmanar Moderaterna på SvD Brännpunkt idag. Artikelförfattarna skriver:

Moderaterna pratar ofta och gärna om vikten av att alla jobbar. Men när hörde vi dem tala om rätten att jobba? Några som ständigt glöms bort i jobbdiskussionen är alla de som jobbar deltid, som vill jobba heltid men inte får det. Många jobbar i traditionella välfärdsyrken. De är undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare. Bland Kommunals medlemmar är hela 65000 deltidsarbetslösa. De vill arbeta mer, men de får inte. Det är inget annat än slöseri med människors vilja till arbete. [...] Vidare stämmer det inte att det skulle bli dyrt för kommuner och landsting att erbjuda alla deltidsarbetande heltid. I Nynäshamn har man de senaste åren genomfört ett omfattande projekt för att öka antalet heltidsarbeten och minska antalet tidsbegränsade anställningar i kommunen. Resultaten är entydiga: sjukfrånvaron har minskat, kostnaderna för övertid har halverats och kommunen sparade flera miljoner kronor under projekttiden, och projektet har nu permanentats. [...] Därför lovar Socialdemokraterna i Stockholms stad och län att i alla de kommuner i länet, liksom i landstinget, där vi vinner valet i höst, där kommer vi att erbjuda samtliga anställda rätten att arbeta heltid.

Handsken är kastad. Nu återstår att se om Moderaterna tar upp den.

Läs även mitt inlägg Heltid en rättighet, deltid en möjlighet.

Andra som skriver om debattartikeln är Peter Andersson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Ulrika Falk och Robert Noord. Peter Johanssons inlägg är också intressant i sammanhanget.

En rödgrön jobbpolitik

Regeringen har lämnat ett tydligt besked: Det innebär fortsatta skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Men ökade klyftor leder inte till fler jobb. Det har vi sett nu. År 2006 vann regeringen valet genom att lova fler jobb och minskat utanförskap. Resultatet av en mandatperiod med borgerlig regering har blivit det motsatta. I dag är 450 000 människor arbetslösa, över 9 procent av arbetskraften. Utanförskapet – som regeringen numera talar tyst om – har ökat med 70 000.

Ovanstående skriver de Rödgröna på DN Debatt idag. Mot regeringens enda kort – ökade klyftor – ställer de Rödgröna en jobbpolitik som vilar på sex huvudpunkter:

1). Investera i klimatomställning.
2). Investera i bostäder.
3). Investera i välfärden.
4). Investera i Sveriges konkurrenskraft.
5). Investera i utbildning.
6). Investera i en rivstart för Sveriges unga.

Svenska folket prioriterar välfärd framför skattesänkningar. Skattesänkningar genererar inte i fler jobb. Vi har en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta i Europa. Regeringen Reinfeldt har misslyckats med sin jobbpolitik.

Vad Sverige behöver nu är en ny färdriktning. Ett rödgrönt samarbete för framtiden – Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – är överens om att vi behöver en regering som investerar i fler jobb, arbetar för minskade klyftor och tar klimatfrågan på allvar.

Andra som bloggar på samma tema är Lena Sommestad, Johan Westerholm, Röda Malmö, Peter Andersson och Rasmus Lenefors

Varats olidliga lätthet

På Wikipedia står det att det var de borgerliga partierna som lanserade begreppet utanförskap inför valrörelsen 2006. Det är en sanning med modifikation. Redan 2003 kom den statliga utredningen Unga utanför (SOU 2003:92). Utanförskapet handlade då om ungdomar, närmare bestämt 70 000 personer under 25 år som varken fanns registrerade på Arbetsförmedlingen som arbetssökande, hade arbete eller studerade.

Moderaternas definition av utanförskap har ändrat sig flera gånger, vilket Johan Ulvenlöv och Claes Krantz har visat.

Igår kunde vi läsa på SVT:s hemsida att regeringen Reinfeldt har lyckats med att minska utanförskapet. Dock har Rapport inte använt Moderaternas definition av utanförskap. Ulrika Falk skriver:

När Rapport meddelar att ‘utanförskapet’ minskat är det märkligt att man inte tar hänsyn till Moderaternas egen definition. Det är ju rimligtvis utifrån vad ett parti går till val på, som man också ska utvärderas inför nästa val.

Istället rapporterar man okritiskt att färre får a-kassa. Trots att arbetslösheten ökat. Vad säger det? Det krävs ingen rymdforskning för att förstå att det handlar om de nya reglerna för A-kassan. Färre har rätt till ersättning och dessutom har många gått ur kassan för att avgiften höjts. Dessutom rapporterar man att sjukpenningdagarna minskat. Men de som är sjuka och utförsäkrade håller nog inte med om att det betyder minskat ‘utanförskap’ när de istället hänvisas till arbetsförmedling och socialbidrag.

Att socialbidragen ökar i 90 procent av landets kommuner förklarar Reinfeldt, inte helt oväntat, till lågkonjunktur och kris. Så talar en statsminister som inte vill ta ansvar för en politik som ökar klyftorna i samhället. Ansvaret ligger alltid någon annanstans.

Rapports okritiska granskning, fick mig att tänka på något som Gustav Fridolin skrivit i sin bok Blåsta (s. 124 i pocketupplagan):

Det praktiska med debatten om utanförskap är att det bara går att prata om och inte med de utanförsatta. Hur många som innefattats i "utanförskapet" har varierat, från invånare i vissa utpekade områden till alla som inte dykt upp på jobbet den morgonen - inklusive de förkylda. För den politiska retorikens roll har det ingen betydelse om de som är utanför själva vet om att de är det. Utanförskapet är ju så mycket mer än arbetslöshet, socialbidragsberoende eller förkylning. En arbetslös, socialbidragstagare eller förkyld kan man diskutera med. Men om en ur utanförskapet bjuds in till diskussion så blir personen, per definition, innanför. Det är lätt att skrämmas med människor man inte kan relatera till. Man kan höra att en miljon lever i utanförskap och associera fritt. Till farliga förorter, tiggande hemlösa eller rånande tonåringar. Det blir uppfordrande. Uppfostrande. Man vill ju inte vara en av dem. Och man vill ju att de skärper till sig snart. Går in i värmen och stänger om sig.

Andra som skriver på samma tema är bland andra Martin Moberg, Roger Jönsson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv och Peter Högberg
Tidigare inlägg: Ungdomsarbetslösheten är ingen synvilla
Foto: Stephen Wright

Heltid en rättighet, deltid en möjlighet

På Kommunals kongress gav Mona Sahlin 10 löften:

• 12 miljarder kronor till kommuner och landsting.
• 1 miljard kronor till utveckling av äldreomsorgen.
• Avskaffa vårdnadsbidraget.
• Införa ”nattis” – förskola på natt och kvällstid.
• RUT-avdraget avskaffas (skatteavdrag för hushållsnära tjänster).
• 1 miljard kronor för att bygga en organisation som bygger på heltider som norm, den så kallade ”heltidsmiljarden”.
• Sänkt skatt för pensionärer.
• A-kasseersättning på 80 procent, och maxavgift på 80 kronor i månaden.
• Återupprättning av sjukförsäkringen.
• Översyn av regler och villkor för deltidsarbetslösa, med utgångspunkten att det ska vara samma villkor som för heltidsarbetslösa.
• Ingen gräddfil i vården – alla ska ha rätt till vård på alla sjukhus.




Om inte heltidsmiljarden är effektiv är Sahlin beredd att lagstifta om rätten till heltid.

Det är förunderligt att Socialdemokraterna, med 12 års regeringsinnehav, inte har lyckats med ”rätt till heltid, deltid en möjlighet”.

Det som skiljer Socialdemokraterna från de ”gamla” Socialdemokraterna är just ”heltidsmiljarden”. När/om de Rödgröna vinner valet kommer det således att satsas 1 miljard kronor för att bygga en organisation som bygger på heltider som norm. Hur länge denna organisation ska verka, är oklart. Om det visar sig, efter utvärdering av heltidsmiljarden (om 1, 2, 5 eller 10 år?), att den varit verkningslös – kommer då de Rödgröna att lagstifta om rätten till heltid?

Ingvar Persson skriver i dagens ledare i Aftonbladet att Sahlin gärna talar om sjukförsäkringen (en undersökning visar att hälsan bland Kommunals medlemmar har försämrats de senaste 20 åren). Persson skriver också om 75-dagarsregeln:

Det är också Kommunals medlemmar som påverkas av reglerna för deltidsstämpling. Sven Otto Littorin har begränsat den rätten till 75 dagar, enligt retoriken för att pressa motsträviga arbetsgivare att erbjuda anständiga arbetsvillkor. I praktiken har det blivit ett sätt att straffa kvinnor som vill, men inte får, arbeta heltid. Tusentals Kommunalmedlemmar har förlorat rätten till ersättning, utan möjlighet att arbeta full tid. Oppositionen tänker inte ändra på den saken. Bättre villkor för deltidsarbetslösa kvinnor är inte prioriterat. – Ge besked om att heltid blir norm, uppmanade Ylva Thörn den socialdemokratiska partiledaren. Och varför skulleSahlin inte göra det? En ”heltidsmiljard” ska så småningom göra heltid till norm. Under tiden får de deltidsarbetslösa vänta på förbättringar av a-kassan.

Om förvirringen kring 75-dagarsregeln har jag skrivit om tidigare. Lars Ohly säger, å ena sidan, att de Rödgröna är överens om att avskaffa den, medan Mona Sahlin, å andra sidan, säger att det inte är en prioriterad fråga.

I december 2009 hade närmare 5 500 av medlemmarna i Kommunals a-kassa förlorat sin möjlighet att deltidsstämpla. Det motsvarar drygt 30 procent av alla som blivit utförsäkrade. Totalt över 17 700 personer under perioden april 2008 till december 2009.

Efter 75 dagar är Kommunals deltidsarbetande kvinnor tvungna att välja – att säga upp sig från sin deltid och därmed få rätt till hela a-kassebeloppet eller endast få lön för den deltid de har. Räcker löftet om en heltidsmiljard för Kommunals kvinnor?

Vi vill ha sex, vi vill ha sex...

... vi vill ha sex timmars arbetsdag, har S-kvinnor skanderat sedan 1970-talet (men jag tror att S-kvinnor tog bort kravet ur programmet för några år sedan). I början av maj hade Vänsterpartiet sin kongress och ombuden körde då över partistyrelsen. Vänsterpartiet kommer därför att fortsätta driva frågan. Några dagar senare var det Miljöpartiets tur att ha kongress och här talades det istället om kortare arbetstid.

Borgarna har gjort sig lustiga över det här med kortad arbetstid. Expressen kallar de som driver frågor som sex timmars arbetsdag alternativt kortad arbetstid för latmaskar. Borgarna, med Jan Björklund driver istället frågan Åtta timmars arbetsdag, men endast fyra timmars betalning. Jan Björklund vill att en 19-åring ska tjäna hälften så mycket som en vuxen. Jag som trodde att myndighetsåldern i Sverige var 18 år?

Vid 18 års ålder flyttade jag hemifrån. Den sommaren, då jag flyttade hemifrån, jobbade jag som guide i Sala Silvergruva och betalade hyran medelst den lön jag fick. 18 år med egen lägenhet och ett jobb. Frihet.

Om Björklund hade fått bestämma, det året jag flyttade hemifrån, hade jag troligtvis inte haft råd. Jag misstänker starkt att jag fortfarande skulle ha bott hemma vid 36 års ålder. Kanske har Jan Björklund talat med bostadsminister Mats Odell, innan han kläckte ur sig detta vansinniga förslag? Mats Odell bodde nämligen hemma tills han var 49 år.

Nu vill Björklund sätta stopp för ungdomars frihetslängtan. Sverige ska bli ett låglöneland. "Ungdomar" (23 och neråt) ska bo hemma, jobba åtta timmar och få betalt för fyra timmar... är det ett bra recept på undomsarbetslösheten? Är det ett bra recept på arbetslösheten i stort?

Andra som bloggar om Björklunds idiotiska förslag är Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige2, Röda Berget, Johan Ulvenlöv, Johan Westerholm, Emil Broberg, Caroline Frankesjö, Ilona Szatmári Waldau, Johanna Fransson

Vad är det som egentligen gäller beträffande 75-dagarsregeln?

FÖRVIRRING Förra veckan bloggade jag kort om Ekots nyhet att de Rödgröna inte tänker ändra villkoren för dem som stämplar på deltid. Jag fick då tre tweets från Socialdemokraten Veronica Palm (på twitter @veronicapalm). Det första löd:

@Einerstam nja. Finns inte plats för i 1a budget. Akuta reparation av A-kassan är prio men oxå utredning av vidare förbättringar tex delt.

Det andra löd:

@Einerstam Ville bara tydligt säga att rapporten om att vi nu är mot är fel. Det finns inte med i en regering-Sahlins budget1 är det rätta.

Det tredje ett förtydligande:

@Einerstam Vi tycker den är fel. Röstade emot den. Har föreslagit alternativ. I skuggbudg lovar vi en utredning som finner lösningar på det.

Bra så, tänkte jag tills jag läste Aftonbladet idag - De rödgrönas a-kassebluff. Nu vill jag verkligen veta vad det är som gäller? Kommer 75-dagarsregeln att bestå efter en Rödgrön valvinst? Kommer den att försvinna? Kommer den att ändras?

För mig och andra, som befinner sig i samma sits som jag, är det viktigt att få klarhet i detta.

Hur tänkte ni nu?!

Jag sätter morgonkaffet i vrångstrupen, när jag läser att de Rödgröna inte tänker ändra villkoren för dem som stämplar på deltid.

Jag har varit halvtidsarbetslös i snart ett år. Tack vare att jag har jobbat så mycket extra, har jag fortfarande dagar kvar innan jag når 75-dagarsgränsen. När jag har uppnått den, måste jag bestämma mig - antingen säga upp mig från min halvtidstjänst och därmed få hela a-kassan, eller försörja mig på endast en halv lön.

Allt går inte att göra på en gång, man måste våga prioritera, säger Thomas Östros, Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson. Lyssna nu på Miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson: Det här är väldigt hånfullt mot många människor.

Tänk om! Tänk rätt! (Ja, det går bra att anställa mig också)

Viktig kampanj lanseras med fula affischer

Via S-buzz ser jag att Socialdemokraterna har lanserat en ny kampanj - Jobben är vår viktigaste fråga. Tre av Sossarnas ånglok, ursäkta... jag menar förstås vallokomotiv (Ibrahim Baylan, Ylva Johansson och Thomas Bodström) lanserade idag kampanjen utanför det väl valda stället Arbetsmarknadsdepartementet (med tanke på regeringen Reinfeldts misslyckade arbetsmarknadspolitik).

Det är en viktig kampanj, så varför dessa hiskeligt fula affischer? Typsnittet och tillägget Tillväxt sedan 1889 känns igen från kampanjsidan Möjligheternas land (som lanserades i samband med Mona Sahlins bussturné). Det krusidulliga tillägget kan jag köpa, men kursiverade versaler?

Så det blir tummen upp för budskapet i kampanjen, men tummen ner för den grafiska formgivningen.

Martin Moberg har också bloggat om kampanjen.

Moderaternas myter om a-kassan

I början av förra året, gav TCO ut rapporten 8 myter och 8 sanningar om a-kassan (vilken jag skrev om här). Det är den rapporten jag tänker på, när jag läser i DN om en ny avhandling från Umeå universitet av Madelene Nordlund, som visar att sänkt a-kassa inte är någon bra metod att snabbt få arbetslösa att söka jobb. Tvärtom ökar en relativt hög nivå på a-kassan möjligheterna att söka jobb under en längre tid och på så sätt hitta ett lämpligare och mera välavlönat jobb. Aftonbladet:

Regeringens metod att öka motivationen genom att sätta ekonomisk press på arbetslösa får bakläxa.

Jag är faktiskt en av de som känner av regeringens ekonomiska press. Jag är sedan drygt ett år tillbaka halvtidsarbetslös. Jag får a-kassa i exakt 75 dagar. När dessa dagar är slut får jag antingen säga upp mig från den halvtid jag har (som vakt på Svensk Bevakningstjänst AB) för att därmed ha rätt till a-kassa eller hanka mig fram på min halvtid (och i förlängningen leva på min frus lön och betänk då att hon har en brevbärarlön).

Är det förenligt med Moderaternas arbetslinje? Är det inte bättre att jag jobbar halvtid, än att jag måste säga upp mig från min halvtid för att få hela a-kassan?

Arbetsförmedlingen har dock behandlat mig med respekt. Jag tvingas inte gå dit och sitta av min tid. Handläggarna vet att jag aktivt söker jobb (om än att en handläggare mejlade mig två jobbtips som hon ansåg att jag skulle söka, men som var way out of my league).

Av mina 75 dagar, återstår nu endast ett fåtal dagar. Snart måste jag komma till ett beslut - säga upp mig från min halvtid och gå ut i heltidsarbetslöshet, eller leva på min halvtid (och min fru).

Är det inte bättre, att jag, under en längre period, i lugn och ro, utan att behöva bekymra mig om räkningar, hyra, mat eller om jag har råd att köpa ett par nya skor, söka ett arbete som jag är som klippt och skuren för?

Hur den Moderatstyrda regeringen tänkte, är en gåta för mig.

Slutligen vill jag säga att hungriga vargar inte jagar bäst. Den ekonomiska press som regeringen Reinfeldt sätter på arbetslösa och sjuka snarare stjälper än hjälper.


Läs mer hos Marika Lindgren Åsbrink, Johan Westerholm, Claes Krantz, Johan Ulvenlöv, Badlands Hyena, Peter Högberg, Martin Moberg, Kristian Krassman, Peter Johansson, Jerker Nilsson

Regeringen Reinfeldt försöker dölja sitt jobbmisslyckande

Orden ni ser i pratbubblan ovan, yttrade Fredrik Reinfeldt i 2006 års valrörelse. Idag läser jag i DN att praktikanter dumpas på myndigheterna som en del i arbetslinjen:

-

För att nå upp till målet i den stora arbetsmarknadspolitiska satsningen ställer regeringen nu krav på att statliga verk och myndigheter ska ställa upp med tiotusentals praktikplatser. Enbart Skatteverket kan tvingas ta emot 6.000 praktikanter, skriver Dagens Industri.

-
Facebookgruppen Terrornätverket Alliansen kommenterar med följande (klicka på bilden så blir den större):

Några som bloggat om regeringens Reinfeldts arbetsmarknadspolitiska "satsning" är Emil Broberg, Fredrik Olovsson, Röda Berget, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige och Kristian Krassman. Hoppas måhända Fredrik Reinfeldt att dessa praktikanter ska rösta på Moderaterna?