Gästblogg: Johan Westerholm om Pensionerna

Gästbloggsinlägg från Johan Westerholm som annars bloggar på Mitt i steget. Idag bloggar han om pensionärernas villkor.

Idag startar (S) kampanj för sänkta skatter och bättre villkor för landets pensionärer. För en yttre betraktare kan detta, framför allt ett valår, tolkas som valfläsk. Men det är det inte. Under tiden i opposition har de Rödgröna ett flertal tillfällen försökt åskådliggöra hur snedfördelad regeringen Reinfeldts politik slår, och nu ett drygt halvår kvar till valet så verkar det som om signalerna äntligen når fram.

Pension är i min värld en uppskjuten lön, det är själva idén med pension. Att med viss värdighet kunna njuta av frukterna av ett långt livs arbete. Eller att när kroppen inte vill mer kunna trappa ner så att livskvaliteten inte blir lidande.

Det är självklart i min värld. Men inte i andras.

Just pensionsdebatten, eller rättare sagt skattesänkningarna för olika grupper, är lite intressant ur ett makroekonomiskt perspektiv.

Regeringen Reinfeldts argument för de skattesänkningar de låtit genomföra för de högre inkomstskikten motiverades med att konsumtionen skulle öka och därmed efterfrågan på såväl tjänster som produkter. Men hur har utfallit blivit? De tusenlappar extra dessa hushåll erhållit i ökat konsumtionsutrymme har inte ökat produktionen på avsett sätt. Och därmed har efterfrågan på såväl varor som tjänster nästan helt uteblivit.

Dessa medel har tvärtom antingen investerats i större boende eller lånefinansierade kapitalvaror eftersom hushållen fått ett ökat låneutrymme. Det andra alternativet är ett ökat finansiellt sparande, ett sparande som motiverats med de allt glesare vävda nät vi ser i trygghetssystemen. Inget av dessa investeringsalternativ har drivit konsumtion nämnvärt. Om vi inte räknar in banktjänstemän och fastighetsmäklare.

Genom att prioritera, som de Rödgröna strävat efter sedan valet 2006, de som har minst medel att konsumera (ibland under eller i linje med existensminimum) kan vi få de effekter som regeringen Reinfeldt misslyckats med. I min värld är de Rödgrönas anslag vad socialliberal politik egentligen handlar om. Och för den som är tveksam så väljer jag att avsluta postningen med att citera John Rawls (socialliberalismens förgrundsgestalt, i dagens samhälle glömd av många som kallar sig socialliberaler) ursprungsposition:

Första principen: alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.

Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är till största förväntade fördel för de minst gynnade

Svårare än så är det inte. Inte om man som jag är socialliberal.


S hemsida, SvD, Kampanjsiten, Rödgrön överenskommelse, Röda berget, Roger Jönsson, Veronica Palm, S-buzz, Johan Westerholm, Peter Högberg har alla något på ämnet.