Dags att uppvakta några andra

Marika Lindgren Åsbrink ställer frågan om hushållsnära tjänster är en storstadsfråga på sin blogg:
-
1,9 procent av den vuxna befolkningen i Stockholms län beviljades skattereduktion för hushållsarbete 2008. I Skåne län var andelen 1,3 procent och i Västra Götaland 1,1 procent. Det är alltså bara Stockholms län som hamnar över genomsnittet för Sverige. Så ja, kanske man kan säga att skattereduktionerna är en Stockholmsfråga, men inte en storstadsfråga. Och även i Stockholms län handlar det alltså om mindre än 2 procent. Varav de flesta bor i kommunerna Danderyd, Lidingö och Täby. Jag vet inte. They’re just not that into us, är iallafall min känsla om väljarna i just dessa kommuner. Jag tror det vore sundare att lägga ner den olyckliga kärleken till välbeställda danderydsbor och börja uppvakta någon annan. Vi kanske till och med skulle vinna på att spela lite hard to get?
-
Jag anser att det är hög tid att uppvakta någon annan. Hälften av Sveriges befolkning lever i de tre storstadsområdena. Därmed är Stockholm, Göteborg och Malmö strategiskt viktiga i valet 2010.
-
I rapporten (S)torstäder läser jag att storstadsområdena aldrig har varit arbetarrörelsens starkaste fästen i Sverige, som fallet är exempelvis i Danmark, Tyskland, Storbritannien och Österrike. Socialdemokraternas väljarstöd i storstäderna har försvagats, men att uppvakta välbeställda danderydsbor med subventioner för hushållsnära tjänster? Det är ju som förgjort. Vem eller vilka ska vi då uppvakta i storstäderna? Vilka är det som flyttar från små och medelstora samhällen till storstäderna?
-
Ungefär 5-10 procent av befolkningen är, enligt uppskattningar från andra länder, hbt-personer. Rapporten Vart tog 2000 småländska bögar och flator vägen? - En analys av hur HBT-personer flyttar och hur det påverkar tillväxt och utveckling, som Centerpartiet tagit fram, visar bland annat att många hbt-personer flyttar från små och medelstora samhällen till storstäderna. Det finns ingen statistik (mig veterligen) på hur många hbt-personer som är bosatta i Stockholm, Göteborg och Malmö, men jag misstänker starkt att de är fler än de 1,9 procent som nyttjar subventionerna för hushållsnära tjänster. Från mitt perspektiv är det självklart vilka vi ska uppvakta i Stockholm, Göteborg och Malmö - hbt-personerna förstås.
-
Nu tror jag att Socialdemokraterna i storstäderna vet att de ska flirta med hbt-personerna. I Göteborg har ett av kommunalråden fått hbt-frågorna som ansvarsområde. Om de Rödgröna vinner valet i Stockholm har Carin Jämtin, oppositionsborgarråd (S) i Stockholm, lovat att införa ett hbt-borgarråd. Vi har ytterligare ett rödgrönt löfte. Egalias verksamhet kommer att permenteras. Det finns dock fler hbt-frågor som Socialdemokraterna (och i förlängningen de Rödgröna) kan satsa på. Det är med andra ord dags att intensifiera uppvaktningen av hbt-personer.
-
Rebellas framtidsrapport
RFSL - Flykten till storstäderna granskad
RFSL - Kommunundersökningen 2006

Tänk på procenten Helge

Foto: Marika Lindgren Åsbrink. Socialdemokraterna

-

Så ja, kanske man kan säga att skattereduktionerna är en Stockholmsfråga, men inte en storstadsfråga. Och även i Stockholms län handlar det alltså om mindre än 2 procent. Varav de flesta bor i kommunerna Danderyd, Lidingö och Täby. Jag vet inte. They’re just not that into us, är iallafall min känsla om väljarna i just dessa kommuner. Jag tror det vore sundare att lägga ner den olyckliga kärleken till välbeställda danderydsbor och börja uppvakta någon annan. Vi kanske till och med skulle vinna på att spela lite hard to get?

-

Marika Lindgren Åsbrink har med sina tre blogginlägg om hushållsnära tjänster visat med största tydlighet att Socialdemokraterna inte bör och inte ska svänga om i denna fråga. Därför uppmanar jag mina partikamrater (och även högern) att läsa hennes inlägg. De är i kronologisk ordning:

-

Därför är subventioner av hushållsarbete en dålig idé

Förnyel(s)e à la en procent

En storstadsfråga?

-

Ovanstående citat är från Lindgren Åsbrinks blogginlägg En storstadsfråga?

-

Tidigare inlägg om hushållsnära tjänster: Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del VI) ,Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer

Flatornas favoriter gör det igen! Grattis Lag Norberg!

SVT, SR, Aftonbladet
Lag Anette Norberg vann sitt andra raka OS-guld efter en oerhörd dramatisk final mot Kanada. Allt om den stora curlingbragden på OS-sajten
Anette Norberg: "Det bara exploderar"Referat: Den sista avgörande stenen i OS-finalen

Partimegafon?

Jag kan ibland (ofta?) uppfattas som en partimegafon, men om jag verkligen vore en sådan, borde jag då inte ha en anställning inom partiet?
-
Att vara en partimegafon anses negativt och jag undrar varför? När partiet gör utspel, när partiet kommer med förslag och analyser som jag gillar - ska jag då inte skriva om det? När jag, inom partiet, har verkat för en fråga och fått gehör, ska jag då inte skriva om det?
-
Nu ska jag dock avslöja något... det har funnits inlägg, som jag har postat på denna blogg, som har genererat i samtal från högt uppsatta Socialdemokrater. Har jag raderat dessa inlägg? Svaret är naturligtvis nej. En partikamrat har vidare sagt att jag aldrig kommer att få anställning inom partiet på grund av min blogg. Det är ingen valhemlighet att jag vill (efter en eventuell valvinst) bli anställd som politisk tjänsteman på regeringskansliet eller riksdagen.
-
Mitt inlägg Mitt bidrag till Socialdemokraternas samtalskampanj, kan jag nu inte läsa efter Erik Laaksos postning En megafonblogg i vardagen (och i förlängningen Johan Ingerös postning och Neos postning.) Samtidigt undrar jag vad Laakso håller på med. Ja, det var ett humoristiskt inlägg, men varför? Varför vara så jla kritisk till ett tips på ett blogginlägg? Det är ju inte så att partiet tvingar medlemmarna att knacka dörr eller ringa.
-
Vi NetRoots-bloggare får ibland tips från partiet. Aldrig uppmaningar. Det är upp till var och en av bloggarna att "tipsa vidare" eller avstå. Det är många gånger jag avstår, men lika många gånger som jag "tipsar vidare". I och med att bloggen heter HBT-sossen, skriver jag mycket om hbt-frågor. Det finns hbt-frågor, där mitt parti inte kommit lika långt som jag (alternativt inte delar mina åsikter). Mitt "jobb" är att påverka mitt parti så att det svänger om i dessa i frågor. I förlängningen är också mitt "jobb" att den Moderatstyrda regeringen tänker om i vissa (läs många) frågor.
-
Det handlar om trovärdighet. När den Moderatstyrda regeringen lägger fram bra förslag (vilket är sällsynt, men det händer), så skriver jag om det. När regeringen Reinfeldts politik påverkar människor (dock aldrig de välbärgade) negativt så skriver jag om det.
-
När mitt parti svänger om i en fråga (till exempel hushållsnära tjänster), skriver jag om det (och håller fast vid min tidigare ståndpunkt). Om partiet svänger om i en fråga där jag är positiv och partiet tidigare varit negativ, skriver jag om det. Det är dock intressant att se NetRootsbloggare, som tidigare varit negativa till hushållsnära tjänster, nu gör en omsvängning. Ja, ibland händer det att även jag svänger om.
-
Partimegafon? Ja, ibland eller till och med ofta. Frågan är om det är negativt? Jag kommer att fortsätta den inslagna vägen här på bloggen. Ibland följer jag de tips jag får och ibland inte. Ibland är jag bekväm och ibland är jag obekväm i partiets ögon. Ibland är jag bekväm och ofta är jag obekväm i regeringen Reinfeldts ögon. Framför allt är jag Socialdemokrat. Alla människors lika värde och rätt, är den enda "regeln" för denna blogg.
-
[s-buzz] - Netrootsbloggar är inga partimegafoner

Regeringen Reinfeldt försöker dölja sitt jobbmisslyckande

Orden ni ser i pratbubblan ovan, yttrade Fredrik Reinfeldt i 2006 års valrörelse. Idag läser jag i DN att praktikanter dumpas på myndigheterna som en del i arbetslinjen:

-

För att nå upp till målet i den stora arbetsmarknadspolitiska satsningen ställer regeringen nu krav på att statliga verk och myndigheter ska ställa upp med tiotusentals praktikplatser. Enbart Skatteverket kan tvingas ta emot 6.000 praktikanter, skriver Dagens Industri.

-
Facebookgruppen Terrornätverket Alliansen kommenterar med följande (klicka på bilden så blir den större):

Några som bloggat om regeringens Reinfeldts arbetsmarknadspolitiska "satsning" är Emil Broberg, Fredrik Olovsson, Röda Berget, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige och Kristian Krassman. Hoppas måhända Fredrik Reinfeldt att dessa praktikanter ska rösta på Moderaterna?

Ingen pudel, ingen halv pudel, ingen pudelvalp

Aftonbladet: Den svåra konsten att ”göra en pudel”. Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:

1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!”

Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”
-
Erik Laakso gör mig uppmärksam på att vår partikamrat Ola Möller kallat Fredrick Federley för fröken Federley i ett blogginlägg. Lättare att kalla mig sexist än att försvara en partikamrat, beklagar sig Möller, men i ett senare blogginlägg gör han en pudel. Eller gör han? Inte enligt mig och därför har jag ovan saxat från Aftonbladets debattskola, så att Möller kanske lär sig att göra en riktig pudel.
-
Genom att skriva "fröken" före Federley kränker och nedvärderar Möller Federley. Möller ägnar sig åt smutskastning och härskartekniker. Det skulle inte falla mig in att rubricera detta inlägg med till exempel "Smygbögen Ola Möller i blåsväder".
-
Fredrick Federley skriver på sin blogg:
-
Samtidigt har vi en sosse som tycker Fröken Federley känns bra att skriva. Ja men gör då det. Du är så välkommen. Du kan skriva druga, stureplanscenter, stjärtgosse, politikens badboy, den unge, den kotroversielle eller vad som passa dig. Det är helt upp till dig. SSU har lite bilder på mig med Hitlerlook. Du kan återvinna dem.
-
Jag blir så arg och ledsen när en partikamrat gör så här! Även om Möller inte har gett sig på mig, utan Federley, tar jag åt mig. Möllers angrepp mot Federley (och i förlängningen hbt-personer) är respektlöst, smaklöst och homofobiskt. Möller är därför välkommen att besöka HBT-socialdemokrater för att få sig en redig uppläxning och en kurs i hbt-kunskap.
-
UNT

Istället för mänskliga rättigheter vurmar handelsminister Ewa Björling för Marocko

S-kvinnor har länge drivit frågan att Sverige ska erkänna Västsahara, SADR. På Jobbkongressen beslutades (mot partistyrelsens vilja bör kanske tilläggas) att Socialdemokraterna ska verka för att Sverige erkänner Västsahara som en självständig stat. Dock befinner vi oss i opposition och den Moderatstyrda regeringen är splittrade i frågan om Västsahara.
-
Svik inte Västsahara i EU:s nya fiskeavtal, skriver Åsa Westlund och Jens Orback i Göteborgs-Posten idag. Artikelförfattarna menar att splittringen inom regeringen Reinfeldt riskerar försvaga Sveriges röst för internationell rätt och ett fritt Västsahara:
-
Handelsminister Ewa Björling har av någon anledning uttryckt sig mycket kritiskt till Västsahara och bland annat kallat landet för ett territoriellt tomrum. Hon har förtalat den västsahariska organisationen Polisario, en organisation som ses av FN som den formella och legitima företrädaren för det västsahariska folket. Hennes vurm för Marocko är tydlig. Trots att landet nyligen utvisade en svensk diplomat fortsätter Sveriges handelspolitiska engagemang i Marocko som om inget hade hänt.

Vi fäster därför vårt hopp till nyblivne EU-minister Birgitta Ohlsson (fp). Innan valet 2006 uttryckte hon sitt starka stöd för Västsahara och krävde att Sverige skulle erkänna landet som självständig nation. Hon gjorde det tillsammans med Cecilia Malmström (fp), Sveriges nyblivne Europakommissionär.

Vi utgår från att Ohlsson, och Malmström, står fast vid sitt stöd till Västsahara, och trots handelsministerns Marockovurm aktivt driver att det nuvarande fiskeavtalet med Marocko sägs upp.
-
Ewa Björling reste till Marocko i början av april förra året. Syftet med resan var att fördjupa handelsförbindelserna med Marocko och bereda väg för privatsektorns fördjupade regionala verksamheter. Bland annat deltog Ericsson vid möten med marockanska ministerier. Björling fick även en inbjudan att besöka flyktinglägren i södra Algeriet, samtidigt som hon var i Marocko, men att hon avböjde (Flamman). Det säger något om Björlings prioriteringar. Istället för att värna de mänskliga rättigheterna vurmar istället Björling för Marocko. Skrämmande!
-
Tidigare inlägg om Västsahara: Tack SSU och Jytte Guteland!, Fokus Västsahara - Riv världens längsta mur på Emmaus!, [MANIFESTATION] Befria Afrikas sista koloni - erkänn Västsahara nu!, [DEBATTARTIKEL] Regeringen måste agera för mänskliga rättigheter och ett fritt Västsahara!, Wallenbergare med Wallenberg
-
Jonas Sjöstedt har också skrivit om artikeln.

Hej konsumenter!

På Stan har varje veckan något som kallas för Hej konsument! Denna vecka är det partiledare Mona Sahlin som är konsument, varvid jag fick inspiration till att göra ett eget "Hej Konsument" - Hej konsument! Alexandra Einerstam. Jag hoppades då att några av mina bloggkamrater också postade ett Hej konsument! Några har följt min utmaning (och det har varit roligt och intressant att läsa). Dessa är i skrivandets stund (Pelle valde förresten att svara i själva kommentatorsfältet):

Kulturbloggen

Erik Laakso

Ingela Hoatson

Martin Moberg

Ewa Westerberg

Ulrika Falk

Mitt bidrag till Socialdemokraternas samtalskampanj

Val 2010. Igår var det avstamp för Socialdemokraternas samtalskampanj på Södertörns högskola. Jag var inte där. Jag skulle nämligen jobba, men blev istället magsjuk (och jag misstänker starkt att det var min fru som smittade mig). Även idag stannar jag hemma från jobbet eftersom jag inte vill smitta mina kollegor.
-
Johan Westerholm var dock på plats och har skrivit två inlägg: Valet är ditt, samma medicin eller förändring och Per Gudmundssons analys av socialdemokraternas valkickoff. Peter Andersson skriver att en rödgrön opinionsledning är en bra grund för samtalskampanj.
-
Mitt bidrag till samtalskampanjen - vad blir ditt?, undrar [s-buzz]. Socialdemokraterna efterlyser nu valarbetare och jag kommer självklart vara en av dem. I ett tidigare inlägg undrade jag om flygbladsutdelning premierades framför nätaktivism. I den valstrategi som partiet offentliggjort tidigare, står att de prioriterade metoderna för väljarkontakt är dörrknackning, telefonsamtal och arbetsplatser. I den kampanj som Socialdemokraterna nu drar igång, uppmanas vi att ringa, blogga, knacka dörr, twittra och samtala. Äntligen! Nu innefattas även nätaktivism.
-
I denna valrörelse kommer jag nämligen inte att fokusera på dörrknackning, telemarketing och traditionellt valstugearbete (även om jag ägnat mig åt det i tidigare valrörelser). Jag gillar själv inte när nasare knackar på min dörr eller när en säljare ringer mig. Några enstaka torgmöten kommer jag delta i. Jag kommer att cykla omkring i söderförorterna och sätta upp affischer och dela ut tapplappar (jag kommer även att "tappa" dessa lappar på strategiska platser). Jag kommer att twittra, blogga, delta i debatter och skriva artiklar.
-
När jag skriver att jag inte kommer att ägna mig åt traditionellt valstugearbete, är det en sanning med modifikation. Jag vill inte stå i en röd friggebod, men jag hoppas att HBT-Socialdemokrater i Stockholm kan genomföra Love Boat även denna valrörelse. Under EP-valet hyrde nämligen HBT-sossarna LO-distriktets husbåt M/S Lovisa och hade olika aktiviteter på denna båt under temat Love Boat. Medelst denna båt genomförde HBT-sossarna en kajplatsturné för att träffa väljare. På detta sätt genomförde vi en annorlunda och en queer variant av torgmöten, där valstugan bytts ut till en husbåt.
-
Som HBT-sosse kommer även Stockholm Pride vara viktigt. Jag kommer att ägna mig åt en veckas intensivt valarbete under priden, där vårt tält är vår valstuga. Ett annat evenemang, där vi kommer att visa vår styrka är naturligtvis Första maj.
-
Jag är även medlem i Rebella och ingår i arbetsgruppen för valrörelsearbete. Rebellorna har många intressanta förslag för valarbetet inom föreningen. Vi har diskuterat om våra valstugor istället ska vara cyklar (med cykelvagnar) och valbyråer. Det var Feministiskt initiativ som, istället för valstuga, ställde ut en (val)byrå med material, knappar, godis et cetera under EP-valrörelsen. En mycket bra idé, eftersom en byrå är lättare att flytta, än en valstuga.
-
Sedan hoppas jag att vi, i denna valrörelse, kommer att ha många gemensamma aktiviteter med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi går ju nämligen till val för att bilda en rödgrön regering.
-
Tidigare inlägg (ett axplock): (S) krossar (M) i nätaktivism, Är den klassiska valstugan föråldrad? , Framtidens valstuga - en kaffebuss?, Framtidens valstuga, "Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år", NetRoots - En progressiv bloggrörelse på nätet
-
Läs även Johan Westerholm, Martin Moberg, Kristian Krassman, Viktor Tullgren, Peter Högberg, Ulrika Falk, Stefan Wikén och Anna Vikström och hur de vill bidraga till samtalskampanjen... Ja, läs Eva Franchells ledare i Aftonbladet och Brunchrapporten rapporterar också.

Hej konsument! Alexandra Einerstam

På Stan har varje veckan något som kallas för Hej konsument! Jag ser att denna vecka är det partiledare Mona Sahlin som är konsumenten. Jag fick inspiration till att göra ett eget "Hej Konsument" och hoppas att några av mina bloggkamrater följer mitt exempel. Så här kommer det:
Alexandra Einerstam. Foto: Åsa Einerstam

Hej konsument! Alexandra Einerstam

Alexandra Einerstam är ledamot i styrelsen för HBT-Socialdemokrater i Stockholm (och inte att förglömma - fanbärare), medlem i Rebella och Farsta Socialdemokratiska stadsdelsförening. Hon är även aktiv i bloggnätverket NetRoots. Hon känner sig naken utan sin parfym.

-

Bästa promenad: Gröna Gången i Sala och Djurgården.

Favoritgata: Sveavägen. Här finns partihögkvarter, RFSL, ABF och Grottan (Stockholmssossarnas valcentra).

Favoritdrink: Ett glas cava med min fru hemma, ett glas rött på Roxy eller en öl på Torget.

Bästa mikromaten: min hemlagade matlåda. När det krisar, blir det köttbullar från gooh!

Favoritförort: Farsta och Högdalen.

Fikar gärna på: ofta på Espresso House (det som ligger på Sveavägen).

Bästa kaffet: Tintarella di luna.

Bästa konsertlokalen: Debaser.

Bästa baren: Le Bar Rouge och A la Morte Subite.

Här bjuder jag mamma på middag: Kajsas Fisk.

Senast sedda teater-/dansföreställning: Verklighetens folk.

Senast sedda utställning: I huvudrollen: Stockholm.

En bra gåbortpresent: Något jag och/eller min fru har gjort. Till exempel hemmagjord lingonsylt i en fin burk, blodapelsinsaft i en vacker flaska, hembakade kakor inslagna i cellofanpapper et cetera.

Favoritlyxartikel: Min parfym Carolina Herrera 212. Utan den känner jag mig naken.

Läser just nu: Bokslut Reinfeldt.

Favoritråvara: Kantareller.

Favoritfärg: Svart, men det är ingen färg, annars rött och grönt.

Favoritmärke: Mångfaldsrosen (se foto).

Dricksprocent: Det där med dricks är en snårig djungel. Från ett fackligt perspektiv bör man inte ge dricks. Jag brukar dock runda uppåt eller ge en selma om det är bra service.

Motionerar: Sällan, men nu när jag har flyttat blir nog Farsta simhall aktuell.

Favoritaccessoar: Converse.

Det dyraste jag har köpt: En svindyr dator som just har kraschat (efter tre år, när garantin just gått ut).

Lyssnar på: Mitt blandband.

Bästa förfestmusiken: Se föregående.

Mitt sämsta köp någonsin: Min dator (se ovan).

Senaste impulsköp: Karottunderlägg från Lagerhaus.

Senaste secondhandfyndet: En liten Hjalmar Branting-byst.

Användbar pryl: iPod tillsammans med mina stora, gröna Scullcandyhörlurar.

Mode jag aldrig vill se igen: Haremsbyxor.

Bil/Transportmedel: Jag har varken B-körkort eller bil. Jag har just skaffat AM-körkort och vi har en EU-moppe, men jag använder helst Stockholms kollektivtrafik och SJ.

Återvinner: Ja, självklart!

Hejar på/håller på: Socialdemokraterna, FC St. Pauli och Djurgården Damfotboll.

Moderaternas hemlighetsmakeri

Fortfarande tyst om Moderaterna om hemliga partibidrag, skriver Johan Ulvenlöv. Igår handlade Aktuellt bland annat om de hemliga partibidragen. Därför tänkte jag helt sonika återvinna ett gammalt inlägg.

-

Arbetarrörelsens tankesmedja har gett ut Makten över debatten. Rapport om partiernas opinionsbildande resurser. Rapporten är viktig i många avseenden. LO kritiseras ju ofta för att bidra med mångmiljonbelopp till Socialdemokraternas valrörelse, men hur står det till med Moderaterna? Om syftet med rapporten står det (s. 5):

-

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

-

Inför valet 2010 anser jag att frågan om partiernas finansiering måste lyftas. Väljarna har rätt att få veta varifrån kampanj­pengarna kommer. Moderaternas hemlighetsmakeri har jag belyst i inläggen Hemliga bidragsgivare gav moderaterna 30 miljoner och Varför detta hemlighetsmakeri?, därför anser jag det bra att Claes Sandgren, ordförande för Institutet mot mutor, i en debattartikel i DN anser att det är "hög tid att partierna redovisar sina bidrag":

-

De svenska politiska partierna fick nyligen skarp kritik av Europarådet för att de inte berättar hur de finansierar sin verksamhet. I andra jämförbara länder regleras noga hur stora bidragen får vara och hur de ska redovisas för allmänheten. Partiernas ovilja hör hemma i ett större mönster där stat och samhälle är sammanväxta och beslut fattas i det fördolda. Hur kommer det sig att medborgarna finner sig i denna kökkenmödding av vänskapsband, hemlighetsmakeri och intressekonflikter? Skälet är nog att Sverige har en ingrodd kultur av myndighetstilltro och godtrogenhet.

-

Hur svårt kan det vara för Moderaterna att redovisa hur mycket pengar de får från till exempel Sällskapet Tornet? De Rödgröna är naturligtvis för en öppen redovisningen av partibidrag.

-

Läs mer hos Mitt i Steget, Alliansfritt Sverige, DN, Fredrik Olovsson, Peter Andersson

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del VI)

I går morse såg jag Mikael Damberg (S i Stockholms län) uttala sig positivt om hushållsnära tjänster i Rapport. Jag skrev då inlägget Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V). I en kommentar till inlägget hänvisade jag statistik från SCB.
-
Nu på morgonkvisten ser jag att Marika Lindgren Åsbrink grävt djupare i SCB:s statistik (och det är från henne jag har lånat ovanstående bild). Lindgren Åsbrink skriver i sitt inlägg Därför är subventioner av hushållsarbete en dålig idé:
-
Detta är skälet till att jag är emot avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Det är helt enkelt klasspolitik. Man kan också uttrycka det som att jag inte gillar subventionens fördelningsmässiga profil. Bilden, som bygger på statistik från SCB, visar att det i princip enbart är personer i den övre halvan av inkomstfördelningen som använder subventionen. ”Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion”, skriver SCB. ”Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.”

Det handlar alltså om en subvention tydligt riktad mot höginkomsttagare, varav de allra flesta skulle kunna betala vitt för tjänsten. De bara vill inte, de tycker inte att det är tillräckligt viktigt. Majoriteten – 55 procent – av alla som fick skattereduktion för hushållsarbete under 2008, hade en månadsinkomst över 26 667 kr. Det är bara 20 procent av Sveriges befolkning som har inkomster av den storleken.
-
Lindgren Åsbrinks inlägg bör läsas i sin helhet. Precis som Gabriella Granditsky Svenson (Anna Ardin, Peter Högberg och jag) vill hon att Socialdemokraterna håller fast vid beslutet som Jobbkongressen tog i höstas, eftersom subventioner för hushållsarbete är fortfarande en dålig idé.
-
[UPPDATERING]
Först nu ser jag att Mikael Damberg och Eva Nordmark (SKTF) skrivit en debattartikel i SvD. Även efter läsning av artikeln, anser jag att subventioner för hushållsnära tjänster fortfarande är en mycket dåligt idé.
-
Tidigare inlägg:
Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer
Fler som bloggat om hushållsnära tjänster: Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand, Roger Mörtvik, Karin Bergh, Ingela Hoatson, Kent Persson, Mary Jensen
Relaterat: Läs även Johan Ulvenlövs inlägg Netrootsbloggar är inga partimegafoner, eftersom Regeringsbloggarna vill framställa diskussionen om subventioner för hushållsnära tjänster inom S som något negativt.

Folkhälsominister Maria Larsson och hiv

Hur urbota dumt var det inte av statsminister Fredrik Reinfeldt att låta Kristdemokraterna husera fritt i Socialdepartementets korridorer? Socialminister Göran Hägglund, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och äldre- och folkhälsominister Maria Larsson hävdar alla tre alla människors lika värde, men hur var det med alla människors lika rätt?
-
I QX frågar hiv-aktivisten Cege Hedén om Maria Larsson har glömt att hiv finns i Sverige:
-
Hur länge skall vi hivpositiva vänta innan vår folkhälsominister talar om att vi som är hivpositiva är en del av dagens Sverige och att vi inte bara har skyldigheter att hålla nere smittotalen utan att vi faktiskt också har rättigheter. [..] Min fråga till folkhälsoministern är när vi får se dig i debatten om hur vi hivpositiva i Sverige har det och vad tänker du göra för att våra liv blir lite lättare att leva?
-
Tyvärr Hedén. Maria Larsson kommer inte att ta bladet från munnen vad beträffar hiv-positiva. Inte den här mandatperioden och inte heller nästa (om alliansregeringen får förnyat förtroende). Det krävs en rödgrön regering för att frågan återigen ska hamna på den politiska agendan.

Akademikerbloggen

En ny blogg har sett dagens ljus - Akademikerbloggen. Det är Akademikerförbundet SSR som har börjat blogga. De som kommer att skriva inlägg på bloggen är: Stina Andersson (press- och kommunikationschef), Ursula Berge (samhällspolitisk chef), Eva Fagerberg (förhandlingschef), Titti Fränkel (utvecklingschef), Dolores Kandelin Mogard (kanslichef Svensk Chefsförening) och
Maria Östberg Svanelind (utredningschef).
-
Det första inlägget heter Välfärdspolitik i utförsbacke och är skrivet av Östberg Svanelind. Hon tar upp projektet Uppdrag Välfärd och boken Spaning efter socialpolitiken. Om Uppdrag Välfärd har jag skrivit om tidigare (se nedan) och jag nämnde boken i inlägget På spaning efter den socialpolitik som flytt.
-
Jag vill hälsa Akademikerbloggen välkommen till bloggosfären och även önska skribenterna lycka till! Glöm inte att länka och pinga! Även Veronica Palm välkomnar Akademikerbloggen.
-
Tidigare inlägg: Uppdrag Välfärd, It's just another day in paradise (Del II), It's just another day in paradise, Socialtjänstens hjältar, Uppdrag: förstärk trygghetssystemen, I Moderaternas Stockholm,

Lästips: Bidragskulturen

Anders Utbult på bloggen Alliansfritt Sverige har läst och recenserat Moderaten Helena Rivières bok Bidragskulturen – filosofin bakom socialbidraget. Den finns att läsa i sin helhet på Timbros hemsida i pdf-format. Den finns numer även att tillgå på Slideshare, med Utbults kommentarer i marginalen.

-

Boken må ha några år på nacken, och Moderaterna anser sig numer vara "nya", men betänk då att Rivière sitter i Socialförsäkringsutskottet i Riksdagen. Utbult skriver i sin recension:

-

”Men mycket har hänt sedan slutet av nittiotalet” kommer då invändningen. Svaret är nej, inte direkt. Rivière är nu ledamot i socialförsäkringsutskottet i riksdagen, de som har hand om socialbidragsfrågor. När Moderaternas nya sjukförsäkring, med betydligt mer härliga, om än absurda, krav skulle försvaras visade Rivière tillsammans med Gunnar Axén (m) att den gamla hobbyn fortfarande fanns kvar. Man lade ner stor möda på att i en debattartikel hänga ut en utförsäkrad trebarnsmor och ifrågasätta hennes sjukdom och motivation. [...] Helena Rivière är inte någon ensam konservativ galning som hatar människor på socialbidrag. Hon är medlem i socialförsäkringsutskottet, och som ledamot för ett utav regeringspartierna utformar hon den socialpolitik som ska råda i framtiden. Det är hon som formar politiken som ska ifrågasätta och "avskräcka" människor i ekonomisk nöd, och hon gör det med drömmar om en tillbakagång till 1871. De gamla moderaterna marscherar igen. Och i ledning går Helena Rivière.

-

Relaterat: Uppdrag: förstärk trygghetssystemen, Det Moderaterna är bäst på

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V)

Återigen måste jag börja ett inlägg om hushållsnära tjänster med följande: Jag har absolut inget emot hushållsnära tjänster, så länge de inte subventioneras på bekostnad av skola, vård och omsorg. Jag ser inte ner på folk som arbetar som lokalvårdare, hygientekniker, städare (eller vad de vill kalla sig). Städning är ett professionellt arbete som kräver kunskap och erfarenhet. I alla de inlägg (se nedan) har jag medvetet inte använt ordet pigavdrag. Jag anser det nämligen föraktfullt att tala om "pigjobb", men är verkligen subventioner av hushållsnära tjänster vägen till ett jämställt förhållande och i förlängningen ett jämställt (och framför allt ett jämlikt) samhälle? Människor får gärna nyttja hushållsnära tjänster, men de får banne mig betala vad det kostar.

-

Idag ser jag Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län (och inte som reportrarna genomgående säger att han är ordförande för S i Stockholm), i morgonens nyhetssändningar. Damberg är plötsligt för hushållsnära tjänster. Peter Andersson har bloggat mer om Dambergs ställningstagande. Det känns som de vänder kappan efter vinden.

-

Ska vi Socialdemokrater sluta ta kön, klass, etnicitet (sexuell läggning, ålder, religion, funktionshinder, könsuttryck, könsidentitet et cetera) i beaktande när vi lägger fram våra förslag och kommer med våra analyser?

-

Barbara Ehrenreich (författare till Barskrapad och redaktör för Global Women) menar att budskapet till hushållets barn blir att en person [oftast från ett annat land och oftast en kvinna] är en underlägsen person som inte har bättre saker för sig än att städa upp andras skit. Därför vill jag även citera Mian Lodalen, som i en intervju i SvD säger:

-

Det är ju fullständigt sinnessjukt att staten går in och subventionerar hushållsnära tjänster. Det är ett överklassbidrag, en omvänd Robin Hoodpolitik, där man tar från de fattiga och ger till de rika. Jag tror att de har budgeterat 2-3 miljarder för det här. För den summan skulle man ha kunnat anställa 3 200 biträden på heltid inom den offentliga sektorn i Sverige. Dessutom handlar det om prioriteringar. Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?

-

Jag vill till syvende och sist lyfta ett inlägg skrivet av Gabriella Granditsky Svenson, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella. Tyvärr använder hon ordet "pigavdrag", men hennes inlägg i debatten om hushållsnära tjänster är viktig.

-

Tidigare inlägg:

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer

[UPPDATERAT]

Fler som har bloggat om hushållsnära tjänster idag: Anna Ardin, Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand och Karin Bergh

Mikael Damberg:

Det är Sossarnas fel att vi fått den där eländiga alliansregeringen

SJ skyller på politikerna (läs regeringen). Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) skyller på Sossarna. Jag gillar därför en av kommentarerna på Alliansfritt Sverige:

-

Klart det är sossarnas fel, allt är sossarnas fel. Det är sossarnas fel att vi fått den där eländiga alliansregeringen som måste skylla allt på sossarna också.

-

En liten fråga till den sittande regeringen - när ska ni komma ut ur oppositionsgarderoben? Mandatperiod (den tidsperiod för vilken ett mandat är giltigt och som i Sverige består av fyra år) är nästan slut.

-

Relaterat: Anders Philblad - Reinfeldts känsla för snö

Handelskammaren ger SL bakläxa

Aftonbladet

Tidigare inlägg: "Stanna hemma"

Blodapelsinsaft

I föregående nummer av tidskriften Allt om mat, fanns ett recept med på blodapelsinsaft. Eftersom jag inte är något stort fan av "köpesaft", bestämde jag mig för att göra egen saft. Mina tankar gick då till min mamma och hennes saftmaja. När jag var liten ville jag nämligen helst ha köpesaft. Visst är det förunderligt att jag inte kunde uppskatta min mammas saft när jag var liten? Samma sak med hennes hembakta bröd. Jag ville hellre ha rostbröd än hennes tyska surdegsbröd.
-
Nu är surdegsbröd inne. Varje tidning skriver om surdegshysterin som råder i vårt avlånga land och surdegar står och bubblar i många hem. Folk står vidare i kö för att köpa surdegsbröd och priset på 80 kronor avskräcker inte. Samtidigt i programmet Landet Brunsås, rapporteras det att 14 minuter är vad genomsnittssvensken hinner lägga på sin dagliga matlagning och vore det möjligt fick det gärna gå ännu snabbare.
-
Jag och min fru går mot trenden. Även vi lider ofta av tidsbrist, men ändock lagar vi mycket mat och bakar. Visst var det lite jox med att göra saften, men den blev gudomligt god (och gjorde succé på jobbet). Här är receptet.
-
SvD - Surdegslyftet

[Recension] På väg mot jämlikhet

I helgen fick jag Wanja Lundby-Wedins bok På väg mot jämlikhet, som enligt Lundby-Wedin ska ses som ett avstamp. Den har inte kommit till för att profilera mig, utan för att visa hur lätt det är att tappa styråran i politiken, säger hon i en intervju. På grund av tidsbrist har jag inte hunnit läsa boken och därmed lämnar jag över recensionen av boken till min partikamrat Anders Eriksson. Recensionen är tidigare publicerad i tidningen Broderskap (nr. 49-50 2009) och jag hoppas inte att Broderskapet misstycker att jag lägger ut recensionen även här på bloggen. Här kommer i varje fall Anders Erikssons recension:
-
Känslan när jag lägger ifrån mig Wanja Lundby-Wedins bok På väg mot jämlikhet, är att jag fortfarande inte vet vad det är för bok hon skrivit. Eller varför hon skrivit den.

Som bokens titel antyder är, i alla fall delar av, den ett principiellt försvar av en politik för jämlikhet och för generell välfärd. I bokens inledande kapitel konstaterar författaren att det finns ”inget så omfördelande över livet och mellan individer som den generella välfärden”. Därefter tar hon med läsaren på en resa genom sitt eget liv och sin egen uppväxt, som hon själv kallar att hon är ett ”barn av välfärden”. Hon skriver om välfärdsbyggets och rekordårens framtids- och utvecklingsoptimism, samtidigt som hon drar paralleller till dagens utveckling inte minst under den borgerliga regeringen.

Så här långt är boken bra och intressant. Som den första kvinnan som LO:s ordförande är Wanja Lundby-Wedin historisk. Det finns ett intresse för att ta del av hur hon själv beskriver sitt liv och sin facklig-politiska karriär. Hon beskriver hur kraftfullt motståndet var i den då mansdominerade LO-ledningen mot att jämställa kön med klass och att över huvud taget säga att arbetarkvinnor hade en strukturellt annorlunda situation än arbetarmän. För att inte tala om när Lundby-Wedin och andra började lyfta andra former av diskriminering.

Men det här är inte en självbiografi, eller ens en politisk biografi. Och det är ungefär här boken börjar tappa mig. Bokens stora problem är att den spretar, att den behandlar allt för många områden utan något direkt djup. Den spänner från lokalt till europeiskt, från nationellt till globalt. Det som hade kunnat bli en intressant självbiografi, ett inlägg i diskussionen kring fackföreningsrörelsens framtid eller ett principiellt försvar av den svenska modellen, landar i att kännas som en programförklaring. Den hade lyfts av en ordentlig fundering kring varför den skrivs och vilka som ska läsa den.
-
Fler som har recenserat boken: GP, Kommunalarbetaren
AiP

Sossehockey

Nationalencyklopedin: sportjournalistik, journalistisk genre utvecklad under 1900-talet, först i tidningarna, senare i radio och TV. Några stilistiska drag som anses utmärka sportjournalistiken är engelska lånord, smeknamn på idrottsutövare och ett ymnigt bruk av metaforer och starka, dramatiska uttryck [...]

-

Sportjournalister tillhör ett speciellt släkte. Det gör även politiker. Ibland förenas de två. I det här referatet talar sportjournalisten om Sossehockey. Ett utslag av metaforer och starka, dramatiska uttryck? Även Peter Högberg har nog sett referatet eftersom han har skrivit ett briljant inlägg som heter Sossehockey gör mig varm. Även Johan Ulvenlöv, Martin Moberg, Claes Krantz, Röda Berget och Johan Westerholm skriver om Sossehockey.

-
Foto: Aftonbladet/AP

Evin Cetin på väg till Riksdagen!

Innan EP-valet förra året, hade jag aldrig kryssat en person eller drivit någon speciell kandidat inom mitt parti. Det var innan Evin Cetin. Inte bara kryssade jag Cetin i EP-valet, jag var också med och drev hennes fantastiska personvalskampanj. Därför blir jag glad när jag läser Expressen idag. Evin Cetin skriver i sin debattartikel:
-
Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent. I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka - men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut. Kanske handlar inte årets val om en hjärnornas kamp. Kanske handlar det i stället om kroppsdelen längst ner. Precis som de flesta invandrare och flyktingar får jag ibland frågor om varifrån jag kommer. Jag brukar svara med en dikt av Edna Eriksson: "Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg." Själv är jag förhoppningsvis på väg mot riksdagen. Inte med några spikskor, men inte längre barfota. Jag tänker springa fort som tusan - och den här gången är jag dessutom beväpnad med höga klackar.
-
Riksdagen behöver politiker som Evin Cetin. Därför kommer jag inte bara att kryssa henne, jag kommer också denna gång att vara med och driva hennes personvalskampanj (det vill säga om hon väljer att driva en personvalskampanj). Jag kommer att kryssa Evin Cetin på riksdagslistan och jag kommer att kryssa min fru, Åsa Einerstam, som befinner sig på plats 11 på kommunfullmäktigelistan.

Läs även Carin Jämtins inlägg Borgarna satsar minst på barnen som behöver mest.
-
Tidigare inlägg om Evin Cetin och provval: Valanalys, Inför provval och visa att Socialdemokraterna är ett folkrörelseparti, "Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år", Personval fullt ut?, Evin Cetin: Därför röstar jag (S), Johanna Graf: Därför röstar jag på en kvinna, Kryssa en Socialdemokratisk kvinna!, Du kan kalla det valpropaganda om du vill, Kryssa Evin Cetin!, Evin Cetins kampanjlåt, Katastrof!, Nomineringstider är mörka tider (Del III), Nomineringstider är mörka tider, Hur gick det sedan?, Inför provval!, Valutskottets förslag till kommun, landsting och riksdag i Stockholm stad

"Stanna hemma"

I ett pressmeddelande har SL uppmanat oss att stanna hemma. När väckarklockan ringde okristligt tidigt i morse och termometern visade 20 minusgrader, så ville jag verkligen ligga kvar i sängen. Jag jobbar dock som skyddsvakt idag, så hur mycket jag än ville följa SL:s uppmaning, så var jag ändock tvungen att ta mig till jobbet. Eftersom jag är en luttrad pendlare, påbörjade jag min resa en halvtimme tidigare än vanligt. Jag visste nämligen att inga tåg gick från Farsta. Det var ersättningsbuss som gällde.
-
När jag kom till hållplatsen vid Farsta centrum, ringlade sig kön redan långt. Många hade väntat länge på en ersättningsbuss. Klockan sju ringde jag jobbet och sade att det jag stod i Farsta och väntade på bussen och det fanns ingen chans i helvetet att jag skulle komma i tid till jobbet. 25 minuter fick jag vänta tills en ersättningsbuss behagade dyka upp. Den blev naturligvis proppfull, men jag trängde mig på den.
-
Busschauffören meddelade att han aldrig hade kört sträckan (vilket inte var hans fel. Han blev ju beordrad att köra just den sträckan). Han körde tyvärr fel och vi fastnade på en liten väg och där stod vi mycket länge. I bussen var det förresten minusgrader. Kvinnan, som satt bakom mig, var förbannad och beklagade sig högljutt och nästan skrek på busschauffören. Jag ville ge henne en örfil, så att hon höll tyst, men jag bet ihop och twittrade istället om eländet. Jag var inte ensam om att twittra om SL denna morgon. Till slut kom vi loss och färden till Gullmarsplan kunde fortsätta.
-
På Gullmarsplan var perrongen full med irriterade pendlare. Jag kom inte med det första tåget, eftersom det var fullproppat. Jag fick därmed stå ute i kylan och vänta ytterligare några minuter, innan jag kom med nästa tåg. Jag började nästan skratta, när tågföraren meddelade oss att på grund av ett tekniskt fel, kunde tåget endast köra 30 kilometer i timmen. Till Skanstull kröp vi således fram, men därefter kunde vi återigen åka i normal hastighet.
-
Vid Slussen bytte jag till röd linje mot Ropsten och klev av vid Karlaplan. Därifrån gick jag till jobbet. Klockan nio var jag på plats. En timme för sent. En timmes avdrag från min lön.
-
Jag håller med Mary Jensen, när hon skriver att SL kan åka runt med kaffevagnar till de som står och fryser på stationerna. Jag fryser fortfarande, trots att jag befinner mig inomhus och är inne på min andra kopp med te.
-
I morgon och i övermorgon kan jag glädjande nog jobba hemifrån, eftersom jag ska arbeta med Ninos kommunikationsplan. På torsdag och fredag börjar jag dock jobba klockan sju på ett skyddsobjektet. Då vill jag att SL har löst det här eländet. Hur jag ska ta mig hem ikväll - det vete gudarna.
-
[UPPDATERING]
Ja, jag må vara förbannad (och jag fryser fortfarande), men jag skulle aldrig skälla ut personalen på MTR, som vissa av mina medtrafikanter gjorde i morse. Personalen på SL har också ett helvete. Läs därför inläggen Kalabalik på tub och Inställd trafik utomhus, som är skrivna av en MTR-anställd. Jag skulle gärna vilja skylla på borgarna i stadshuset, men även med ett rödgrönt stadshus, hade vi nog haft samma helvete en dag som denna.
-
Aftonbladet

2010 - Morgonrodnadens år?

Starkvinsreklam. Sven Otto Littorin ansåg att 2009 skulle bli ett riktigt skitår. Via Alliansfritt Sverige och Fokus läser jag att Littorin har utnämnt 2010 till Morgonrodnadens år. I romersk mytologi är Aurora morgonrodnadens gudinna. Det finns dock vissa som förknippar Aurora med ett populärt starkvin på Systembolaget. Kommer Aurora nu att få ett uppsving i och med Littorins uttalande? Kommer vi att få se drinkar med Aurora som bas (och då menar jag inte Punkdunk)? Kommer rosévinet att konkurreras ut av Aurora under Almedalsveckan?

Att anpassa sig efter grupp

Nu har jag tröttnat. Jag har tröttnat på företrädare i arbetarrörelsen som håller samma föredrag/tal/föreläsning oavsett grupp. Jag tänker inte namnge några, men jag tror att många som läser inlägget kommer att nicka igenkännande.

-

Vi kan börja med "Obama-föreläsningen". Vid det här laget har jag hört den ett otal gånger av samma person. Nu är det hög tid för denna att tala om något annat. Åtminstone för den lön och position som personen har i partiet.

-

Igår var det en högt uppsatt facklig företrädare som höll ett föredrag om den svenska modellen, till en grupp som hen trodde var politiker. Fel på alla sätt och vis. Varför kunde hen inte anpassa sitt tal efter den grupp som befann sig där för ett visst syfte? En annan förtroendevald skulle hålla ett tal inför hbt-personer. Talet var cirka 45 minuter långt. 1,49 minuter ägnades åt hbt. Därefter talade hen om snöfria idrottsplaner i Stockholm. Om jag vore hen, som talade inför hbt-personer och samtidigt ville ha snöfria idrottsplaner, varför inte skämtsamt säga "och som alla i det här sällskapet vet, så spelar ju många flator fotboll". På det sättet får man in såväl hbt, fördomar, humor och snöfria fotbollsplaner.

-

Det var tre exempel på företrädare inom arbetarrörelsen som må vara bra talare, men som inte kan anpassa sig efter grupp. Är det inte konstigt? Att arbetarrörelsen, som värnar folkbildning, som håller utbildningar i kommunikation och retorik, misslyckas grundligt med att få de, som befinner sig i en maktposition, att anpassa sig efter grupp. Eller är det så att dessa företrädare håller ett slentrianmässigt tal oavsett? Om så är fallet, är det djupt beklagligt.

-

I många år jobbade jag som dels guide och dels museilärare. Jag har även gått kurser i "talets konst". Att anpassa guidning efter grupp var A och O för mig. En visning för barn skiljer sig radikalt från en visning för teambildande företagare eller tyska turister. Specialvisningar för sällskap av alla olika slag skiljer sig. Det gäller att vara förberedd och inte bara det... det gäller att snabbt läsa av gruppen, lyssna på signaler och därefter anpassa sig efter gruppen.

-

Jag jobbade heltid som guide och museilärare. En intensiv dag kunde jag ha sju visningar. Jag erkänner att vissa dagar var det svårt att inte gå på rutin. Det finns en och annan visning som jag skäms för vid dags dato. Där personer betalat mycket för en guidad visning och en trött guide bara malde på. Besvikelsen hos dessa människor motiverade mig att bli en bättre talare och en bättre museilärare och guide. Beröm är bättre än besvikelse. När applåderna inte vill sluta, då känner man sig lite som en rockstjärna. När ett vykort dimper ner i brevlådan, där några italienska turister skriver lyriskt om vilken upplevelse jag gett dem - det är bekräftelse. Bekräftelse på att jag har gjort ett bra jobb.

-

Problemet i arbetarrörelsen är att gräsrötterna applåderar oavsett. En liten förening, som fått dit en populär talare till sitt årsmöte, är så himla glada att hon hen han är där och de applåderar oavsett om talet är bra eller dåligt.

-

Jag vill uppmana populära talare i arbetarrörelsen att anstränga er. Även om det är ytterligare ett (tråkigt) årsmöte, så anpassa talet efter grupp. Förbered er, fråga och lyssna.