Ett socialdemokratisk nej har äntligen blivit ett kraftfullt JA!

För en vecka skrev jag om min kandidat till posten som oppositionsborgarråd efter Carin Jämtin. Ett blogginlägg som, några timmar senare, följdes upp av Aftonbladet. Sedan dess har såväl min kandidat, Gabriella Granditsky Svenson som Emilia Bjuggren, fått kampanjgrupper på facebook.

Idag skriver Stockholm City (2011-03-31, s. 4) om kandidaterna till posten som nytt oppositionsborgarråd i Stockholm. Dock blir jag en smula besviken när jag läser i Stockholm City om Ylva Johansson:

Före detta ministern Ylva Johansson ingår i borgarrådsspekulationerna och borde kanske vara sugen nu när hon sparkats ur partitoppens VU. Men där sinar ja-floden. Ylva Johansson vill varken säga ja eller nej.
- Det där är bara spekulationer som Ylva inte vill kommentera, hälsar Johanssons pressekreterare Maria Persdotter.

Jag får en känsla av att Johansson avvaktar i väntan på det utskott som hon eventuellt får sitta i. Får hon utskott som hon gillar, stannar hon på sin post, men om hon inte får det - ja, då kanske hon kan tänka sig att bli oppositionsborgarråd.

Jag vill inte ha en politiker som ser denna post som ett andrahandsval. När Johansson gick ut i media för ett tag sedan och tydligt sade: Jag vill vara med och leda Socialdemokraterna, var vi många som efterlyste en politisk programförklaring av Johansson. Den kom aldrig. Nej, du Johansson - tiden är över då ett nej betyder ja. När City ringde, hade du ett ypperligt tillfälle och räta på ryggen och säga: Jag kandiderar! Det här vill jag göra!, men icke.

Såg ni förresten serien Downtown Abbey på SVT, där den unga arvtagerskan velar och velar och velar... allt för länge med att säga ja till landsortsjuristen Matthew. Det slutar med att han överger henne och Downtown Abbey. Om man varken säger ja eller nej, kan det mycket väl hända att man står där utan någonting.

Därför vill jag att Granditsky Svensson blir Jämtins efterträdare, men vänta... är det inte ytterligare en post som skall tillsättas i Stadshuset? Teres Lindberg tar ju över Mona Sahlins riksdagsplats och det innebär ju att även Bjuggren kan ta plats i Stadshuset.

[UPPDATERING]

Jag har fått kommentarer från partikamrater på facebook som handlar om Ylva Johansson. De anser att jag i ovanstående inlägg dissar Johansson, att jag sågar henne jäms med fotknölarna. Det gör jag inte. Jag gillar henne som politiker och som person och hoppas att hon får ett sitta i det utskott, som hon önskar, i riksdagen. Jag kan vidare se henne som förbundsordförande för S-kvinnor!

Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti

I mitt inlägg igår, Limpmackor och dagordningar, skrev jag att jag återkommer med förslag på hur vi Socialdemokrater kan bli (som Kriskommissionens slutrapport uttrycker det i sin inledning) Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti. Det är i mångt och mycket förslag jag redan lagt fram här på bloggen, men som jag tror på fortfarande. Lite bakgrund först:

Det var Annika Högbergs inlägg som jag hakade på igår (hon har även följt upp sitt inlägg här). Där skriver hon om de många internmötena, att jämföra med de få medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter, som hon och hennes partikamrater skulle ägna sig åt.

Använd den teknik som finns

Borde det inte vara tvärtom? Vi måste ha internmöte för att planera medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter - eller? Måste vi verkligen det? Med den teknik som finns tillgänglig kan man väl lösa mycket via mejl, sms, telefonsamtal, chatt och facebook? Det är mitt första förslag - att använda tillgänglig teknik för att minska ner på fysiska internmöten. Ja, ett tips till politiker som använder nätverksbaserad media som bloggar, twitter och facebook: dessa verktyg är inte till för envägskommunikation. Du har en mun, men också två öron. Har du en blogg, så bör du länka till andra bloggare OCH svara på kommentarer till dina inlägg. Har du ett twitter - eller facebookkonto - ja, då bör du vara aktiv och även svara och kommentera. Har du inte tid med det? Gör som Göran Hägglund.

Och om vi ska ha internmöten...

... då skall det vara för att vi vill göra något utåtriktat och även driva politik. Skriva debattartiklar, planera aktioner, ägna oss åt idéutveckling, skriva rapporter och politiska program, planera evenemang, planera studiecirklar, bokcirklar, medlemsmöten och öppna möten.

Medlemsmöten

På det senaste medlemsmötet, som en S-förening kallade till, kom endast sex personer. Alla var från styrelsen.

För några år sedan tog Hbt-socialdemokrater i Stockholm initiativ till något som vi kallade för Politikerpub som, om jag inte missminner mig, ägde rum en gång i månaden. Vi bjöd in intressanta föreläsare OCH andra S-föreningar till en pub i Gamla stan. Krögaren gav oss tillgång till källaren. Krögaren gav oss specialpris på mat. Källaren var oftast full med människor från olika föreningar. Många drack och åt. It was a win win situation. I valrörelsen gjorde Stockholms AK något liknande i och med Himlen därtill. Stockholms arbetarekommun har fortsatt med politikerpub. De bjuder in S-föreningar till puben Hubertus med jämna mellanrum (ikväll kommer förresten partisekreterare Carin Jämtin dit). I Gubbängen anordnas något som heter Café G.

Måste medlemsmötet följa en strikt dagordning... oftast vill medlemmarna prata politik. De kan de endast göra under punkten Övriga frågor. Den är näst sist i dagordningen och när väl den punkten kommer upp på bordet, är alla så trötta att de bara vill hem och sova.

Öppna möten

Varför medlemsmöten? Varför inte lägga till en hel drös öppna möten, dit alla är välkomna och inte bara sossar? Ett sådant öppet möte ägde rum i Farsta, för några veckor sedan. Det blev mycket lyckat vill jag meddela. Det handlade nämligen om Farsta och de som bor i Farsta, oavsett om de är sossar eller inte, är faktiskt intresserade av sin närmiljö. Ta vara på det intresset! Jag har nu planer på att starta en grupp på FB (och dela ut info om denna grupp i fastighetsboxar i mitt närområde) om en Farstakampanj som jag vill dra igång, gärna med intresseorganisationer som inte nödvändigtvis behöver vara S, V och MP. Jag vill nämligen dra igång något som kallas för guerillaodling (läs inlägget Flower power för mer information).

Återigen - ta kontakt med en krögare eller caféägare (eller någon annan som har en lämplig lokal)- gör upp en deal med honom eller henne. Bjud in intressanta gäster (inte nödvändigtvis politiker) och efter ett föredrag, ett musikuppträdande eller en diktuppläsning, så drick kaffe och prata med de som är där. Lyssna på vad de har att säga, nicka inte bara och sätt inte händerna för öronen, om du hör något du inte vill höra.

Politik skall vara lustfyllt - tvinga inte medlemmar att knacka dörr och dela ut flygblad

I bland annat mina inlägg Premieras flygbladsutdelning framför nätaktivism? och (S) krossar (M) i nätaktivism skriver jag att S premierar flygblad före nätaktivism. Jag gillar inte flygbladsutdelning, vilket jag har skrivit om många gånger och för att det här inlägget inte skall bli för långt vill jag rekommendera följande inlägg som jag har skrivit:

(s) + YouTube = sant
Dörrknackning, torgmöten, telemarketing, flygblad...
Framtidens valstuga
Framtidens valstuga - en kaffebuss?
Är den klassiska valstugan föråldrad?

I ett av inläggen skriver jag:

Sluta stå vid tunnelbanans ingång och vifta med papper. Vi resenärer blir bara irriterade! I dagens samhälle vill de flesta uppsöka information på egen hand. Nej, stå hellre en bit bort med en kaffevagn. Servera kaffe (helst latte och cappuccino, rättevisemärkt naturligtvis) i coola pappersmuggar, röda och vita, med en litet s-märke och ett politiska budskap tryckt på koppen.

Det gör ont i mig som miljövän att se sopkorgar, golv och mark fulla med olästa flygblad. Därför är mitt förslag en kaffevagn (eller kaffebuss) som ambulerar mellan olika platser (där ska finnas matnyttig information (och inte nonsensfoldrar som denna) och möjlighet att köpa t-shirts, knappar et cetera). Det skall finnas ett schema så att till exempel pendlare i Farsta eller Rinkeby, vet när vi är på plats nästa gång.

Dörrknackning?

Ja, men i så fall inget mer Vad tycker du?. Kommer ni ihåg hur denna skulle vara en "isbrytare"? Ingen tjänsteman processade de svar vi fick och mejlade ut en sammanställning till de som uppgivit e-postadress. Om vi nu ska knacka dörr och fånga medelklassen i storstäderna, är väl en goodiebag (med lite smått och gott) eller en bukett blommor (och ingen halvvissen röd ros som skumpat runt med 1000 andra rosor i bakluckan på en tjänstebil) alternativ till Vad tycker du?

Valrörelse i all ära - men borde det inte vara valrörelse för S jämt?

Är det bara i valrörelsen som vi politiker blir synliga? Varje fredag flyttar Johanna Graf ut från stadshuset i Solna, till ett närliggande café där hon talar med medborgare, såväl sossar som ickesossar. På fem månader på fiket utanför stadshuset har jag lärt mig mer än på fem år därinne, skriver Graf på sin blogg. Fler politiker borde följa Grafs exempel!

Medlemsvård

När vi väl har rekryterat en medlem måste vi ägna oss åt medlemsvård. Vi kan inte lämna en ny medlem i sticket. Därför föreslår jag ett mentorsskap. Om föreningen har fått en eller flera nya medlemmar, så ska varje medlem få en mentor (det kan vara någon i styrelsen, men lika väl en erfaren partimedlem). Mentorn kan inledningsvis bjuda honom eller henne på en kopp kaffe och föra ett samtal (inte en föreläsning märkväl utan ett samtal). På första mötet är det mentorns ansvar att se till att medlemmen presenteras för andra och de andra på mötet (eller vad det nu må vara) har också ett ansvar att inte ägna sig åt klubben för inbördes beundran.

Nu börjar detta inlägg bli väldigt långt och jag vill avsluta med att fråga min partikamrater inom NetRoots om de har några förslag på hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti? Gärna med utgångspunkt i Annika Högbergs inlägg om allt för många interna möten.

Några av dessa nätrötter skriver idag om rivstart: Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg och Martin Moberg

[UNDER STRECKET]

För någon dag sedan skrev jag inlägget Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng?. Idag ställer Lena Sommestad samma fråga.

Länsförsäkringar, lesbiska och hur det egentligen förhåller sig

Ovanstående är Jesper Nilssons tweets som satte igång en liten twitterbävning igår. Den spred sig sedan vidare till facebook. Länsförsäkringar (som också finns på twitter) fick många frågor och kommentarer om uppgiften stämde.

Jag ringde Suzanne Burdén, presschef för Länsförsäkringar i Stockholm och hon bad mig istället mejla henne. 17 minuter senare låg det ett standardsvar på Länsförsäkringars twitterkonto:

Under dagen bevakade jag såväl min inkorg som Länsförsäkringars twitterkonto, i hopp om ett mer utförligt svar från Burdén och Länsförsäkringar. Något mejl från Burdén fick jag inte igår, men Länsförsäkringar levererade nedanstående tweet:

I och med denna tweet, gav sig även Paul Ronge in i "leken" och skriver att vad [Länsförsäkringar] insinuerar är att det lesbiska offret ljuger om orsaken till noll i skadestånd. Good luck! Ronge anser vidare att ifrågasätta kundens trovärdighet är den svåraste krisstrategin.

Krishanteringen från Länsförsäkringar har även jag synpunkter på, i synnerhet när jag läser det pressmeddelande som försäkringsbolaget lade ut sent igår kväll.

Problemet är att den lesbiska kvinnan inte har uttalat sig eller gett Länsförsäkringar sitt medgivande . Vi kan, i nuläget, inte veta hur det egentligen förhåller sig. Nu vill inte jag sätta press på kvinnan, men en tanke vore ju att hon använder sig utav sin vän Jesper Nilsson som till exempel kan lägga ut Länsförsäkringars beslut på nätet (namn borttaget om hon så önskar).

Står det uttryckligen i beslutet att lesbiska faktiskt kan välja om de ska kyssas offentligt eller inte och därför utgår ingen ersättning, bryter Länsförsäkringar mot diskrimineringslagen.

Håkan Juholt intervjuas av SOSSE.tv

Fler klipp från Socialdemokraternas extrakongress hittar du på SOSSE.tv (som jag tyvärr inte kan länka till eftersom jag och Blogger är osams idag)

Limpmackor och dagordningar

Har alla fått en dagordning? Bra! Då förklarar jag mötet öppnat. Ordförande smäller klubban (alternativt knackar med handen) i bordet och därefter avhandlas punkt för punkt medan limpmackor med ost sköljs ner med kaffe.
.
Punkt 3. Justering av föregående protokoll Punkt 4. Ekonomi Punkt 5 (a, b, c, d och e) Rapporter [....] Punkt 12. Övriga frågor Punkt 13. Mötets avslutande
.
Vid mötets öppnande är klockan mellan 18 och 19 och när mötet slutar är klockan som bäst 20 och som sämst 00:30. Otaliga möten har det blivit sedan jag gick med i Socialdemokraterna 2006. Många middagar har ersatts av limpmackor med ost. Att vara fritidspolitiker har jag skrivit om här och här. Möten, möten, möten... vi håller på att möta ihjäl oss.
.
Igår skrev Annika Högberg ett viktigt inlägg som bland annat Johan Westerholm och Staffan Lindström hakade på. Högberg skriver i sin slutkläm:

Jag får det till 14 interna möten under april, maj och juni. Då räknar jag kommunfullmäktige som internt eftersom det är en handfull tappra lyssnare där varje gång. Ofta samma personer. Medlemsmöten räknar jag till exakt två samt en utåtriktad aktivitet. Känns det inte som om vi har lite fel fokus här? Någon som känner sig sugen att engagera sig?

.
Nja... om mitt första möte med en S-föreningen hade varit Högdalen-Bandhagens S-förening, hade det nog bara blivit ett möte för mig och därefter inga fler. Jag var inbjuden på ett medlemsmöte som ägde rum i en källarlokal tillhörandes den lokala Hyresgästföreningen. Inbjuden talare var en landstingspolitiker, där var också en kille från själva styrelsen som serverade kaffe och bullar. Fem pensionärer och så jag. Nu hade jag turen att min första kontakt med en S-förening var HBT-sossarna som jag träffade i ett tält på Stockholm Pride.
.
Jag träffade förresten en kille för någon vecka sedan som berättade att han hade gått till ett medlemsmöte anordnat av hans närmaste S-förening. Ingen kom fram och hälsade på honom. När han väl tog intitiativet och närmade sig några stycken och presenterade sig, så sade de hej till honom och så återgick de till sitt samtal. Mmmm... lovely! Or not! Nej, för fan! Så här kan vi inte ha det längre. Jag kommer inom snar framtid (kanske redan idag) att skriva ett inlägg, där jag lägger fram några förslag som jag har kring möten, flygblad, dörrknackningar med mera. Därför avslutar jag detta inlägg med partiordförande Håkan Juholts hälsning till partimedlemmarna:

Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng?

Tommy Waidelich utsågs idag till ny ekonomisk-politisk talesperson. Aftonbladet talar om "Juholts senaste (s)kräll". Waidelich är en medelålders, vit heterosexuell man - så varför är alla så förvånade? Må vara att Waidelichs sidekick är homosexuell, but he is still a man.
.
Jag har skrivit om det i mina inlägg Män som hatar kvinnor och Varannan damernas men inte halva makten - att kalla sig för ett feministiskt parti förpliktar. I och med skrivningen i partiprogrammet, så innebär det i realiteten att partiet ska ha en jämn fördelning av kvinnor och män bland förtroendevalda. Vidare att det ska finnas både kvinnor och män på de ledande positionerna inom partiet (vilket även gäller de tunga, politiska uppdragen).
.
Var är brudarna?
.
Andra som skriver om "skrällen": DN, SvD, SvD2, SVT, Makthavare, Peter Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm, Sebastian Stenholm och Roger Jönsson

[Recension] Mitt queera hjärta

Författare: Åsa Petersen
Titel: Mitt queera hjärta
Omslag: Stig Ahlstrand
Fotografier: Elisabeth Ohlson Wallin
ISBN 978-91-86115-33-3

Åsa Petersen innehar en speciell plats i mitt hjärta. Hennes första bok Bortom normen - om en ny slags rättvisa, kom ut under den period då min egen medvetenhet om att jag kanske befann mig i en garderob började ta form. I all hemlighet satt jag på på biblioteket i Vänersborg och läste allt jag kom över om det som i samma veva kom att få benämningen HBT. Petersens uppgörelse med normen berörde mig då och gör det fortfarande. Petersen har under många år, i likhet med Mona Sahlin, visat att man inte behöver vara HBT-person själv för att vara HBT-aktivist.

I Mitt queera hjärta får vi följa hennes, under åren som Aftonbladets ledarskribent, oförtröttliga kamp för alla människors rätt att få vara sig själva, oavsett kön, etnicitet eller sexualitet.

She won't back down.

Även om Petersen har kämpat för människors rätt att vara sig själva, så levde hon inte som hon lärde. Hennes stamning har många gånger hindrat henne att ställa upp i offentliga sammanhang... fram tills nu: i och med boksläppet har hon nu äntligen kommit ut ur stamningsgarderoben och tagit steget till att våga ställa upp på tv-intervjuer och radiointervjuer.

Jag som själv tagit klivit ut ur min garderob är stolt och glad över att Petersen nu äntligen vågat ta steget ut ur sin. Det är många som fortfarande sitter och kurar i en garderob. I detta trånga utrymme befinner man sig på grund av de normer som är förhärskande i samhället. Det kan vara heteronormen eller, som i Petersens fall, normen att man skall prata rappt och obehindrat. Vill vi verkligen vara instängda i en garderob? Normen skaver för oss alla, oavsett om vi befinner oss innanför eller utanför dess ramar.

Åsa Einerstam

Mitt queera hjärta på facebook.
Åsa Petersen har även en blogg som du finner här.
Andra som skriver om Petersen (ett axplock): Norrbottenskuriren, Mió Evanne och Hannah Bergstedt

Socialdemokraterna bör välkomna sina kärleksfulla kritiker

Det var glest mellan stolarna på S-kongressen idag. Jag hade också för avsikt att sitta i kongressalen och lyssna på partisekreterare Carin Jämtins tal, men efter en fantastisk kongressfest och en efterfest som varade till halvsex i morse, försov jag mig. Därför är jag glad att SVT sänder direkt från kongressen. Jag vaknade nämligen lagom till Jämtins tal.

Det här talet, var ett viktigt tal. Jag vänder mig därför direkt till Jämtin:

Du höll ett bra tal. Du talade om öppenhet, om det progressiva nätverket NetRoots och du talade om politik och om organisation. Ibland kändes det som du talade direkt till mig, det var i de passager där du talade om att vi partikamrater nu skall sluta kasta skit på varandra, att vi skall hålla ihop. Ja, jag håller med, men bara delvis. För vårt parti behöver sina kärleksfulla kritiker. Låt mig citera Anna Lindh:

Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

Du säger följande i ditt tal:

Att vi låter våra värderingar genomsyra vårt sätt att möta varandra i partiet.
Med respekt och med omtanke
Med tydlighet och värme
Och kamrater framförallt; Att vi pratar med varandra i stället för om varandra.

Jämtin: Du och jag har haft våra fighter. Den hårdaste (hitintills) var den som handlade Förbifart Stockholm. Även om vi inte inte delar samma åsikt i denna fråga, är du och jag båda sossar och vi brinner båda för frihet, jämlikhet, solidaritet och ett hållbart samhälle. Jag hyser högsta respekt för dig, men gör dig och partiet en tjänst och försök inte tysta de kärleksfulla kritikerna från talarstolen, utan omge dig med dem istället.

Peter Johansson, Malin Jonason, Peter Andersson, Staffan Lindström och Peter Högberg har också bloggat om Jämtins tal.

Två Åsa och en Juholt

När jag träffade min blivande fru Åsa Einerstam (f.d. Andersson) röstade hon på Vänsterpartiet. Trots påtryckningar från min sida drog hon sig för gå över till den "rätta sidan" och bli partimedlem i Socialdemokraterna.

Det var inte förrän vi var på en demonstration på Mynttorget, som Åsa tog steget. Det var dock inte min förtjänst utan Håkan Juholts. Han kom nämligen fram och höll ett brandtal för henne och Åsa var därefter såld. Juholt slängde i samma veva upp ett medlemsblock och Åsa fyllde glatt i de tomma fälten. Det var således vår partiordförande (då riksdagsledamot) som rekryterade min Åsa till Socialdemokraterna.

Idag kunde jag återgälda tjänsten. Jag träffade nämligen Juholts kulbo som (hör och häpna) också heter Åsa, med efternamn Lindgren, på kongressfesten. Jag berättade för henne att det är Juholts förtjänst att min Åsa är med i partiet. Hon skrattade och sedan passade jag på att skriva in henne i partiet. Cirkeln är sluten.

Makthavares intervju med HBT-sossen

Idag har jag intervjuats av Makthavare apropå Håkan Juholts linjetal. Läs intervjun här.

Läs även Ann Catrin Brockmans och Anna Ardins inlägg om linjetalet.

Håkan Juholts linjetal

Jag är lyrisk efter att ha hört partiordförande Håkan Juholts linjetal. Läs mer om linjetalet hos Peter Högberg, Peter Johansson, Johan Westerholm. Jag kommer att skriva mer om talet i ett senare inlägg, men nu vill glädjas tillsammans med andra partikamrater.

Hey I will stand my ground and I won't back down*

Håkan Juholt är ny partiordförande för Socialdemokraterna. Efter att kongressen valt Juholt enhälligt, gick Juholt upp i talarstolen och höll det kortaste linjetalet i partiets historia. We won't back down. Vi kommer aldrig att vika oss. Nej, det var naturligtvis inte linjetalet. Det håller den nyvalda partiordförande i morgon lördag klockan 10:00.

Lyssna på Johnny Cash version av I won't back down.

P.S. Eftersom jag har varit på spexhumör hela dagen, så kanske jag inte var den mest politiskt korrekta när Tv4 intervjuade mig och Hanna Bergstedt. Frågan som Tv4 ställde löd var något i stil med Vad tänker du på när jag säger Håkan Juholt? Bergstedt var å ena sidan pk och sade "politik" och jag å andra sidan sade "mumsig mustasch". Sorry.

P.S. 2. Knappen har jag köpt av Socialdemokraterna i Åmål och Bengtsfors.

S behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans*

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Håkan Hellström, Du är snart där

Mona Sahlin har nu hållit sitt sista tal i egenskap av partiordförande. Jag förväntade mig ett tal, i stil med det hon levererade på Förtroenderådet (ja, att hon skulle ge det socialdemokratiska arbetarpartiet i allmänhet och vissa partikamrater i synnerhet en verbal smäll på käften) men ack vad jag bedrog mig. Istället fick vi ett tal i klass med det som hon höll i Almedalen 2010.

Den är kongressen heter Nystart. För att vi socialdemokrater ska kunna göra denna nödvändiga nystart, krävs det nog en smäll på käften för att komma i rätt balans.

Fler som skriver om Sahlins tal: Johan Westerholm, Peter Högberg, Peter Andersson, Viktor Tullgren, Martin Moberg

* Snott några ord från Håkan Hellströms låt Här kommer lyckan för hundar som oss till rubriken.

P.S. Jag blev intervjuad av underbara Henrik Torehammar från Brunchrapporten. Jag hade dock svårt att hålla mig för skratt under intervjun.

Bloggträd

Johan Ulvenlöv lanserar idag ett bloggträd:

Netroots - bloggträdet

View more documents from Johan Ulvenlöv

NetRoots. Johan Westerholm, Staffan Lindström, Peter Högberg och Martin Moberg bloggar om NetRoots.

För någon dag sedan tipsade Peter Andersson mig om ett TEDx-föredrag, där Martina Lind håller ett föredrag om sociala medier (cirka 10 minuter in). Föredraget är mycket intressant om man vill veta mer om den politiska bloggosfären.

#mustasch

Eftersom det spelas in utomhus idag, har det varit osedvanligt lugnt på min arbetsplats. Det passar mig utmärkt för att jag är 1. tokförkyld 2. mina arbetsbyxor har spruckit där bak och 3. har haft möjlighet att följa en intressant twitterdebatt som handlar om hashtaggen för Socialdemokraternas extrakongress.

#rivstart, #socialdemokraterna, #nys, #tart, #sforandras, #skongress med flera.... och så den officiella, den som Partiet vill att vi (medlemmar som icke medlemmar) ska använda, #nystart.

Jag har inget emot #nystart, de facto gillar jag skarpt #nystart. Jag driver dock en (icke framgångsrik) kampanj på facebook för hashtaggen #mustasch. Apropå facebook, kontaktade en partikamrat mig på FB och ville att jag skulle blogga elakt om Moderaternas partisekreterare, Sofia Arkelsten, på grund av denna tweet:

Länken går till regeringens sida för nystartsjobb.

Även om det är småelakt av Arkelsten, måste jag tillstå att jag faktiskt tycker det är roligt. All publicitet är bra publicitet, eller hur det nu var. Tack Fia!

På samma ämne: Jesper Svensson, Anders S Lindbäck och Makthavare. Det verkar dock som SvD har tagit bort inlägget Vitterheter om twitternyheter. Vän av ordning är förresten inte nådig i sin kritik (tagga ner, det handlar ju bara om en liten fjuttig hashtag).

S-kongress = bloggkongress

Över 3000 personer, varav 400 anmälda journalister/fotografer och minst 50 bloggare (flertalet från det progressiva nätverket NetRoots), väntas komma till Socialdemokraternas extrakongress. Klockan 13:00 i morgon fredag går startskottet.

Vi är några stycken som tjuvstartar redan ikväll med After Work på Soldaten Svejk.

DN, Aftonbladet, Roger Jönsson, Peter Andersson, Kristian Krassman

[UPPDATERAT]

Lästips: Johan Westerholm - Netroots: Vi vann även denna rond och vi sätter nu agendan för framtidens debatt

Oppositionsborgarrådet

På väg till jobbet läser jag Stockholm City och fastnar specifikt för artikeln Rudin vill leda S i Stockholm (2011-03-24, s. 8). Nu när Carin Jämtin lämnar posten som oppositionsborgarråd till förmån för posten som partisekreterare, blir det naturligtvis huggsexa om den vakanta tjänsten.

En eloge till Tomas Rudin som bryter tabut (eller heter det tabuet?) och säger att han vill bli oppositionsborgarråd, men det finns ett aber - Rudin är en man. Det socialdemokratiska oppositionsborgarrådet bör vara en kvinna. I artikeln nämns Karin Wanngård och Gabriella Granditsky Svenson. Av dessa två kvinnor är den sistnämnda högintressant.

Granditsky Svenson var en av de första sossarna jag träffade, när jag gick med i partiet 2006. Här var det inte "klubben för inbördes beundran" (som ofta är fallet när man som ny medlem kommer till ett S-möte), utan hon välkomnade mig med en stor kram. Granditsky Svenson är en kvinna som gör avtryck. Har man väl träffat henne, kommer man ihåg henne. Hon är intelligent, charmig, generös och har en karisma som inte lämnar någon oberörd.

Till och med politiska motståndare som till exempel Maria Abrahamsson påverkas av Granditsky Svenson. Så här skriver Abrahamsson i SvD om henne:

Gabriella Granditsky Svenson, en arg och välformulerad s-kvinna med glödande engagemang i tjejjourer, hade just dragit ner den längsta applåden. Svenson hade i och för sig fel i att alliansregeringens handlingsplan om mäns våld mot kvinnor saknar förebyggande åtgärder. Desto mer berättigad var Svensons vädjan till det egna partiet att sluta stigmatisera män som kvinnomisshandlare.

Så gör Stockholm och Socialdemokraterna en tjänst och utse Gabriella Granditsky Svenson till nytt oppositionsborgarråd!

[UPPDATERING]

Nu har även Aftonbladet hakat på.

Extrakongress i höst

Peter Johansson har studerat ramprogrammet för den socialdemokratiska kongressen och funnit att 79,7 sekunder är den tid kongressombuden har för att formulera en politisk vision. Det är inte okey att politiken får så lite utrymme på en partikongress. Det är därför som Peter Andersson, Peter Högberg, Peter Johansson, Sandro Wennberg, Johan Westerholm och jag skriver i AiP om behovet av en extrakongress i höst.

Högberg har till och med tagit fram en plan för utvecklingsarbetet inom Socialdemokraterna:

• Extrakongress okt-nov 2011
• Ombuden ska väljas under våren och också verka som processledare ute i distrikten för att få igång en levande debatt
• I varje kommun ska det hållas minst 1 öppet seminarium med ledande "tänkare" från orten. De behöver inte vara medlemmar utan kan till och med vara en fördel om de inte är det.
• Kriskommissionen får fortsatt förordnande att leda centrala processer och utveckla tankarna i deras rapport. Ser gärna att de kopplar Öppna Kriskommissionen till sig i arbetet
• En grupp tillsätts för att se hur Socialdemokratiska partier runt om i världen löser och ser på framtidens utmaningar
• Ett arbete under rubriken Folkrörelse 2.0 startar för att finna de organisatoriska formerna för att bli ett rörligt parti som snabbt kan ta till sig de utmaningar som kommer emot oss.
• Att i det organisatoriska arbetet se över beslutsstrukturen och ställa oss frågan om den ska bygga på kompetens eller representation och hur ska den framtida förankringsprocessen se ut
• Ett arbete med att finna former för att åter knyta intellektuella till partiet för att få den spänst i samtalet. Spänsten som gjort oss till den ledande politiska rörelsen i västvärlden.

Ja, om någon nu, mot all förmodan, hänvisar till partistadgarna och hävdar att en extrakongress i höst inte är möjlig på grund av stadgarna, bör i så fall läsa Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: Även jag kan läsa stadgar.

Tidigare inlägg: Congresso

När ska miljöminister Andreas Carlgren ta sitt ansvar?

Att skydda havens ekosystem borde vara top priority för en miljöminister, men icke:

DN: Experter från Greenpeace: Sverige har en hög svansföring när det gäller skyddet av havsmiljön. Men vad regeringen säger och gör är två olika saker. Läget är krisartat för Sveriges unika marina miljöer. De utsätts för extrema påfrestningar i form av bland annat övergödning, vårdslöst fiske, dumpning av muddermassor, fiskodlingar och sand- och grusutvinning. Sverige har sedan 2006 en speciell aktionsplan för att uppnå målet om en havsmiljö i balans. Men vad regeringen säger och vad den gör är två olika saker. De bristande skyddsinsatserna har gjort att Sverige sedan december 2010 bryter mot EU:s miljölagar. Ytterst är det miljöminister Andreas Carlgren som är ansvarig. Nu är det dags att löftena uppfylls i praktiken, skriver Jan Isakson och Therese Jacobson.

Människan före marknaden

If we lose the railways we shall not just have lost a valuable practical asset whose replacement or recovery would be intolerably expensive. We shall have acknowledged that we have forgotten how to live collectively. If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train. If we cannot spend our collective resources on trains and travel contentedly in them it is not because we have joined gated communities and need nothing but private cars to move between them. It will be because we have become gated individuals who don’t know how to share public space to common advantage. The implications of such a loss would far transcend the demise of one system of transport among others. It would mean we had done with modern life.
Tony Judt

Jag vill varmt rekommendera debattartikeln ”S måste hitta en riktning för samhällsomvandlingen". Det är många som har delat den på twitter och facebook. Nedan finns ett axplock av bloggare som skrivit om den:

Ett hjärta rött - Våga analysera (M)arknadsexperimentet
Storstad - Marknad vs demokrati
Anna Ardin - Dags att låta tusen hjärnor tänka inom (S)
Lena Sommestad - För att förändra måste vi förstå
Livskraft och politik - Marknad eller politik – kanske svaret är både ock?
Röda Berget - Utmaningen för Juholt är att ställa rätt frågor

Sossars komplexfyllda hållning till konst och kultur

Jag blir full i skratt när jag läser artikeln Juholt smyger med sitt konstintresse i SvD idag. Artikelförfattare Jan-Ewert Strömbäck slår verkligen knut på sig själv när han försöker framställa det som om sossar i allmänhet och Håkan Juholt i synnerhet har en komplexfylld hållning till konst och kultur.

Rubriken Juholt smyger med sitt konstintresse är ett konstaterande och ett felaktigt sådant.

I sin research inför artikeln har Strömbäck funnit att Juholt är barnbarn till konstnären och skulptören Arvid Källström, men den motion som Juholt skrev i september 2009 verkar inte Strömbäck ha hittat. En politiker skulle aldrig skriva en dylik motion om han eller hon smög med sitt konstintresse.

Foto: Arvid Källströms version av Venus.

P.S. Peter Johansson om stereotyper.

Congresso

Bland nätrötterna (se till exempel Peter Johansson, Calle Fridén och Johan Westerholm) finns nu en önskan att ombuden åker till kongressen, väljer partiordförande och partisekreterare, har kul på kongressfesten och därefter ajournerar sig, för att i höst ha ytterligare en kongress som fokuserar på politik.

Dock verkar det som om denna önskan inte kommer att slå in. Tjafsandet skall, i och med denna extrakongress, upphöra. En extrakongress i höst skulle bara förlänga den infekterade interna debatt som nu präglar partiet, anser partiledningen.

Jag vill se en extrakongress i höst, av motsatt anledning. Om inte ytterligare en kongress äger rum, är jag övertygad om att den infekterade debatten kommer att fortgå. Det kommer att knorras och tjafsas ända fram till 2014 (and beyond).

Så varför ser nätrötterna behovet av ytterligare en kongress och inte partiledningen?

Skoluniform

Jag älskar de klassiska, engelska skoluniformerna. Jag önskade att jag hade fått bära en sådan, när jag gick i skolan.

När nu blivande partisekreterare, Carin Jämtin, enligt Expressen öppnar upp för skoluniform är det inte kavaj, vit skjorta/blus, slips och pullover/slipover hon ser framför sig. Nej, istället är det jeans, t-shirt och luvtröja. Boring!

Se gärna bildspelet First day of school: Hollywood in uniform.

Det gröna folkhemmet: stadspolitik

För en tid sedan gästbloggade Johannes Åsberg här på HBT-sossen och i sin slutkläm skriver han:

Det Gröna Folkhemmet 1.0 lanserades av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars 1996. Kommer version 2.0 att lanseras av en nyvald partiledare på en extrakongress i mars nästan exakt 15 år senare?

I senaste numret av Uppsalademokraten skriver Åsberg en krönika, där han uppmanar Håkan Juholt att blåsa nytt liv i den socialdemokratiska visionen om Det gröna folkhemmet. Även jag vill se och höra ett linjetal som, förutom Det gröna folkhemmet, lyfter frihet, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet.

Johannes Åsberg skriver också om krönikan på sin blogg Bios politikos.

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet:
Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Born This Way

No matter gay, straight or bi
lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby

På SVT läser jag att ovanstående rader blev för mycket för malaysiska radiokanaler som därför censurerar Lady Gagas senaste singel Born this way.

Heja Lady Gaga! You go girl!

Ett moderat skafferi fyllt med sossehat

Owen Wilson i filmen Behind Enemy Lines

Farstamoderaten Birgitta Holm har en blogg som hon givit namnet Birgitta Holm. Mitt moderata skafferi fyllt med politik & kultur. Efter en snabb genomgång av hennes blogg inser jag att namnet är missvisande och borde snarare heta Mitt moderata skafferi fyllt med sossehat & kultur, då politiken lyser med sin frånvaro.

I sitt ett inlägg skriver hon om en bilresa:

Idag har jag och Arne Fredholm åkt bil från Tallkrogen in till fiendeland(Bandhagen)och in i Fagersjö, Farsta, Farsta Strand, Larsboda, Sköndal och vidare ut i nytt fiendeland (Skarpnäck)med Stadsbyggnadsborgarrådet Regina och hennes borgarrådsekreterare Nils.

I Holms kommentatorsfält frågar jag henne varför hon benämner Bandhagen och Skarpnäck som fiendeland, men jag har inte fått något svar.

Håkan Juholt är en mansgris. Om Tomas Rudin skriver Holm:

[...] mitt tips är att Tomas Rudin nu träder in. Om han blir hennes ersättare så kommer jag skratta, skratta, skratta och åter skratta för någon mer opolitlig och okunnig politiker får man leta efter. (Jag vet att det är elakt men det är sant)jag har erfarenhet av honom...men det är inte mitt problem.

Jag kan ge ett otal exempel, men skonar Holm från att bli förödmjukad (jag vill inte sänka mig till hennes nivå).

Kultur, idrott, champagne och scones varvas med sossehat i Holms moderata skafferi. Vid en jämförelse är Tokmoderaten rumsren. Även i sina sämsta stunder, framstår Fredrik Antonsson som en P J Anders Linder om man jämför honom med Birgitta Holm (som snarast kan liknas vid en svensk Sarah Palin).

Vad beträffar okunnighet - försök föra ett samtal med henne om konservativa och liberala ideologer som till exempel Edmund Burke och hon ser ut som en fågelholk. Ett mantra upprepar hon dock gång på gång: Moderaterna är bäst och Socialdemokraterna är värdelösa. När hon någon gång talar om moderat politik, så talar hon i bästa fall lite luddigt om valfrihet och sedan inget mer. Jag undrar vem som skrattar sist? Rudin eller Holm?

P.S.
Kan någon berätta för mig varför det finns så få bra moderata bloggare? Tokmoderaten har jag redan nämnt. Mary X Jensen, Thomas Böhlmark och Kent Persson är tre andra med läsvärda bloggar... men därefter ett stort glapp ner till bloggar av den kvaliteten som Birgitta Holms blogg uppvisar.

Internet: makt eller censur

Intressanta tankegångar:

Tack Fredrik Jansson för tipset!

Blod & Olja (del VIII)

Expressen skriver idag om Lundin Oils oljeaffärer med Khadaffi, men Carl Bildt är, som vi nu vet vid det här laget, untouchable (vilket är skrämmande i sig).

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag saknar Margaretha af Ugglas.

Tidigare inlägg i denna serie: Vad är en god samhällsmedborgare?,Blod &olja (Del VI), Blod & olja (Del V), Blod & olja (Del IV), Blod & olja (Del III), Blod & olja (Del II), Blod & olja
Andra på samma tema: Peter Johansson, Glocal Eco, Homo Politicus, Alltid rött alltid rätt, Rasmus Lenefors